Kromosomparken

by Jonas Gren

Reflektordukar skimrar i Norrlands inland. Spindlar skickas upp i atmosfären. Och under motorvägen ligger kanske ett mystiskt föremål. När berättelsen börjar har Ella brutit upp från den internationella forskarkarriären och hamnat i Ödsele. Hon knegar på fabri ken som tillverkar planetens termostat och dagdrömmer om barndomen och systern som dog. Och om ömhet, simhallen och att kunna plocka hjortronen själv.

Kromosomparken är en roman om syskonskap, genetisk sjukdom och förvaltandet av en himlakropp. Det är en utopisk dystopi där det framtida livet packas in i ett reflekterande dis.

Jonas Gren, född 1981, är författare och skribent. Han har tidigare givit ut en rad diktsamlingar, däribland Antropocen, Lantmäteriet och Dälden, där de blommar. Han skriver också om litteratur och klimat frågor för bland annat Dagens Nyheter.

188 pages, Hardcover

First published August 19, 2022

Reviews

[Josefin Andersson]

En bok som var bäst i mitten

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Fyra för tema och story. Jag har ännu inte blivit less på dystopier, kanske blir jag inte det. Gren beskriver en möjlig framtid, inte så långt bort i tiden, där klimatförändringarna fortsatt och människorna inte har lyckats sluta med fossilt bränsle, utan istället behöver komma på nödlösningar för att hålla jordens temperatur nere. Detta utgör fonden, och huvudpersonen Ella är i högsta grad involverad i nödlösningen, som består av typ spindelnätspartiklar som skjuts upp i rymden som ett skyddande hölje eller dis. Men fokus är i lika hög grad Ella och hennes relationer, till nästan-tvillingen Vera, till vännerna Milton och Klara, och beskriver också en vardag som "funkis", då Ella och systern Klara har en ovanlig sjukdom som förkostas LS, som gör dem svaga i kroppen. Storymässigt är det många saker som vävs in i en backstory, medan berättelsens nuplan är ganska enkel och går långsamt. Kan känna att det var lite over the top att hon både var involverad i forskningen kring spindelpartikelgrejen, och jobbade på fabriken, även om jag kan se flera anledningar till att det skrevs så. Vera var en speciell karaktär. Språkmässigt är det en del krumbukter som får mig att stanna upp, vad jag upplever som logiska felsteg och annat som gör mig frustrerad, men berättelsen vann ändå över detta. Intressant slut som skulle ha kunnat utgöra kärnan bara det. Hade lite svårt för uttrycket "tusen små vulkaner", det kändes som en darling.

[Leonie Tidlund · Rating 4 out of 5]

Jag vet inte om jag skulle kalla det för en klimatdystopi. Både klimatet och det dystopiska kändes mer som en backstory, som att berättelsen hade varit lika bra i "vår" värld. Med det sagt så var main plotten riktigt bra. Jag läste boken bara korta stunder i taget (vi snackar alltså enstaka minuter), och efter varje sån stund kände jag mig glad att ha fått den. Hur ska det gå för Ella?!
Efter boken var slut beställde jag en Quattro Stagioni och gladdes åt att tänka på boken. Alltså, det var ju en trevlig bok, inte så mycket klimat-domedag ju?

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Jag vet inte riktigt varför jag gillar sånt här. Eller gillar jag sånt här...?
Det är påhittigt, men känns ändå redan gjort. Jag tilltalas av det, men är ändå något blasé.
Språket är fint i sin enkelhet, men ändå lite pretentiöst.
Äh. Idéen om att rädda jorden från global uppvärmning är god, så det blir en fyra för det om inte annat.

[Kari · Rating 4 out of 5]

A weak 4 star. I liked the weirdness mixed with the realistic stuff, but it was just too slow for me. And the end was not quite satisfying. I don't regret reading it but the first half was better than the second half.

[Ebbe · Rating 3 out of 5]

Jag kan inte sluta tänka på berfen! Vi måste prata om berfen! Läs!

[Hanna Molin · Rating 3 out of 5]

Jag gillade den! Men lite oklar story? Konstigt slut!