Vuodet

by Kjell Westö, Mårten Westö, Laura Beck (Translator)

Mitä eletyistä vuosista jää jäljelle, mitä me muistamme? Opimmeko elämäntaipaleellamme mitään, ja jos opimme, niin mitä? Veljekset Kjell (s. 1961) ja Mårten (s. 1967) Westö varttuivat Helsingin esikaupungeissa. Vanhemmat olivat muuttaneet pääkaupunkiin Pohjanmaalta ja perhe kuului sotiemme jälkeisten vuosikymmenien nousevaan keskiluokkaan. Veljekset päätyivät kirjailijoiksi, ja keski-iässä heräsi ajatus yhteisestä kirjasta. Vuodet on tämä kirja. Esseen, kronikan ja novellin välimaastossa liikkuvissa teksteissään Kjell ja Mårten nostavat menneiltä vuosilta muistoja, niin yksityisiä kuin kollektiivisia, ja peilaavat niitä nykyhetkeemme ja sen kriiseihin ja vaatimuksiin.

Genres: Nonfiction, Biography

254 pages, Hardcover

First published August 1, 2022

About the author

Kjell Westö is a Finnish author and journalist. Westö writes in Swedish.

In 2006, Westö won the prestigious Finlandia Prize for his novel Där vi en gång gått . He has been long-listed for the 2007 International IMPAC Dublin Literary Award.

Reviews

[Kirja Vieköön!]

Vuodet on Westön veljesten, Kjellin (s. 1961) ja Mårtenin (s. 1967), nostalginen kirjeenvaihto- ja esseekirja, joka tutustuttaa lukijan veljesten lapsuuteen, tärkeisiin muistoihin ja ajatuksiin hyvin monelta osa-alueelta. Suku on kotoisin Pohjanmaalta, mutta veljekset kasvoivat helsinkiläisiksi, juuriaan unohtamatta.

Veljesten rakastama Helsinki on muuttunut, vanhaa on purettu, uutta rakennettu ja kaksikielisestä kaupungista on tullut monikielinen. He kirjoittavat kauniisti äidistään ja tomerasta mummustaan, rakkaudesta ja lapsista. Itsestäänselvästi myös kirjoittamisen ihanuudesta ja tuskasta sekä kirjailijapiirien keskinäisestä kateudesta (kustantamon Finlandia-tilaisuus 2006!). He kirjoittavat matkoista, Berliinin muurin murtumisesta ja miten he ovat kokeneet monet historian tapahtumat. Kirja oli mielenkiintoinen, avoimen ja rehellisen tuntuinen ja haikeakin kuvaus muistoista, elämän kulusta ja lähihistoriasta. Kannattaa kuunnella myös äänikirjaa, sillä kirjailijat lukevat tekstinsä itse. Lopuksi ote Kjellin runosta:

Piha jolla leikin lapsena vain
villiintyy, puksipuu ja orapihlaja ovat
nyt pujoa ja raitaa, liuskekivilaatat
ovat halkeilleet, minä harmaannun
ja pelkään solujen kapinaa…

[Mikaela]

Jag hade ingen aning om att det skulle vara såhär trevligt att följa med bröderna Kjell och Mårten i deras reflektioner och minnen från uppväxten. Jag har fått höra om idrotten, musiken, att ha levt som svensktalande i Finland och om skrivande - men egentligen mycket mer, och ibland ganska naket dessutom. Deras individuella röster lyser tydligt igenom men fungerar samtidigt bra ihop och bildar en helhet.

[Kenneth]

Mina förväntningar på bröderna Westös gemensamma bok var mycket höga. Tyvärr uppfyllde boken ändå inte riktigt mina förväntningar. Brödernas inlägg är i sig intressanta och en trevlig läsning, men jag hade väntat mig mera dialog mellan bröderna. De missar att använda varandras texter som ”bollplank” i sina egna texter. I några enskilda fall relaterar det senare inlägget till det föregående. Annars finner man endast längre fram i boken smärre hänvisningar till vad den andra tidigare skrivit. Här har de missat att göra något med riktig tyngd. Som exempel kan jag nämna Mårtens inlägg ”Spänningar” närmare slutet av boken, som Kjell inte bemöter i sin påföljande text ”Biltur i höstregn”. I stället får vi läsa en nog så intressant berättelse om ett möte med Merete Mazzarella och Jörn Donner.

Berättelserna varierar från tämligen lätta hågkomster och anekdoter till djuplodningar i skribentens inre och/eller skapandets våndor. Barn- och ungdomstidens många minnen och iakttagelser av omgivning och kultur, både populär och seriös, beskrivs på ett medryckande sätt. Ofta går berättelserna också på djupet gällande skribenten själv, men även gällande närstående, framför allt modern. Många avslöjanden kan jag tänka mig ha haft en terapeutisk funktion för skribenten. Kjells inlägg ”Den långa ensamheten” går på djupet och öppnar också för hur det varit att komma in i och verka i den finländska litterära världen. Skapandets vånda öppnar sig för läsaren, vilket lättas upp av många goda anekdoter kring kulturlivet – både högkultur och populärkultur. Boken kunde kanske kallas ett soundtrack för brödernas liv. Det behövs talang för att på ett meningsfullt sätt koppla ihop Josef Julius Wecksell och Pink Floyd (”Ta mej med i er glädje!”).

Boken lyckas väl i många skildringar av enstaka händelser i brödernas liv - framför allt i Kjells ¬- och hur de i en eller annan form har hittat sin väg till i boken omnämnda romaner. Intressant var också att pejla bokens händelser till mitt eget liv. Jag är åtta år äldre än Kjell och har således upplevt tiderna bröderna beskriver. Skillnaderna i perspektivet blev ofta större än vad jag skulle ha tänkt mig på basen av den ändå tämligen ringa åldersskillnaden. Trevliga geografiska tangeringspunkter fann jag också i boken - Munkshöjden, Kilo och Tammerfors.

Summa summarum – en mycket läsvärd bok, vars marknadsföring kanske inte varit så lyckad. Eller kanske är det jag som har missförstått marknadsföringen.

[Lassi Aalto]

Ihan mukavia ajankuvia minulle ja hyviäkin juttuja osin. Osassa juttuja jää miettimään, että kuinka väritettyjä ne ovat tai siis ovathan ne, mutta kuinka paljon. Ihmisen mieleen jää elämän mittaan tapahtumia, mutta kuinka tarkkaan ne muistaa. En tarkoita, että muistojen värittämisessä on sinällään mitään väärää, kun on kirjailijoista kysymys ja varsinkin, kun kirjaa kirjoitetaan, kunhan niitä ei esitetä "liian tarkasti muistettuna". Lukiessa tuli kyllä välillä tällainen mielikuva.
Esim. kaksosille tehdyissä tutkimuksissa on todettu, että kun kaksoset ovat olleet samassa paikassa ja tekemässä samaa asiaa, voi muistikuvat tekemisestä ja jopa tunnelmasta olla ihan erilaiset.

[Erika]

Det här var fin läsning, även om den inte nådde ända fram till vad jag misstänker att den hade kunnat vara. Båda bröderna Westö är goda författare och det är behagligt att läsa deras texter i den här boken. Kjell Westö är lite bättre när det gäller att skriva fram det episka, Mårten Westö bättre på att delge läsaren trivia.
Det som jag saknade var en tydligare dialog mellan bröderna – nu inskränker den sig till att de ibland nämner varandra, typ: det här hände när du, Mårten, var så liten att du kanske inte kommer ihåg det. Men den andra brodern tar aldrig lyra på de här omnämnandena, och egentligen inte på andra saker i texterna från brodern. På det sättet är den här boken mycket annorlunda jämfört med Kjell Westös och Juha Itkonens brevbok 7+7 Brev i en orolig tid.

[Per Lindahl]

Fantastiskt fin bok i en underbar inläsning där bröderna Westö omväxlande vänder sig till varandra. Som litterärt grepp har jag aldrig stött på det tidigare, men det här är riktigt bra! Förutom bokens alla andra förtjänster. Jag är extremt snål med att dela ut femmor i betyg, men denna kanske hade förtjänat en.

[Hanna Lindberg]

Kjell Westö har alltid varit en av mina favoritförfattare och denna bok påminner mig igen om varför. Hans språk är så njutbart och jag älskar att läsa reflektionerna om det stora och lilla livet. Mårten är för mig en ny bekantskap och jag trivdes minst lika bra i hans sällskap. Jag kan dock hålla med andra här om att det gärna skulle ha funnits dialog mellan de olika texterna.

[Riitta]

Läste på svenska. En samling av texter skrivna av författarbröderna Westö: gemensamma men även helt individuella minnen från barndomen och familjen, texter om författarskapet och skrivandet, om kärleken till musiken och till Helsingfors resulterar i en ärlig och fin bok.

[AikaMatKa]

Pidin paljon Kjell Westön ja Juha Itkosen kirjeenvaihtoteoksesta, joten minulla oli korkeat odotukset myös tälle kirjalle. Niitä lisäsi myös veljesten vierailu Tampereem kirjamessuilla.

Odotukseni jopa ylittyivät. Upea henkilökohtainen teos, joka herätti paljon tunteita.

[bokmal]

Man får i korta kapitel möta bröderna Westö i olika anekdoter ur deras liv, om hur det att vara svensktalande i Finland och hur deras föräldrar ålderskillnad och olika skolor format dem. Mysig bok att läsa något kapitel innan sänggåendet.

[Anders Demitz-Helin]

Intimate approach to paralell write with your brother. I liked the mood of this book.

[Antti Tähtinen]

Kun aika on

[Anna-Karin Rosvall]

Fin och stundtals magiskt bra bok. Men i vissa kapitel tappar jag intresset helt. Lyssnade på författarinläsningen som var mycket bra och behaglig.

[Camilla Nilsson]

Bokklubb

[Harriet Ström]

En bok som väcker många, många tankar i mej.

[Päivi H]

Helmet-lukuhaaste: 17. Kirja on kokoelma esseitä, pakinoita tai kolumneja

[Tiina]

Tämä kirja ei soveltunut kuunneltavaksi, se olisi pitänyt lukea. Hienoa oli kuitenkin se, että veljekset lukivat itse kirjansa ja arvuuttelin, kumpi on äänessä.

[Helena]

Mycket fin. Vackra formuleringar. Finstämda reflektioner kring ett liv, eller två rättare sagt, som vävts samman av släktskap inledningsvis men därefter av ömsesidig kärlek uppskattning.

[Ann Holm]

Bra skriven. Intressanta iakttagelse. Kommer inte minnas innehållet länge.

[Cecilia Lina]

Jag tyckte jättebra om den här boken! Nostalgisk. Tankeväckande. Jag fick ett sting i hjärtat av att förstå att jag som finlandssvensk faktiskt inte har läst mycket finlandssvensk litteratur. Det vill jag korrigera!

[Simon]

Read in Swedish.

[Kalle Kuntanen]

Gav nya perspektiver till livet men var lite långtråkig. Berättade fint om livet och utveckling av personligheten. Den första boken någonsin som jag har läst på svenska.