"Här ute på landet hjälper man varandra, det är min erfarenhet. Men jag är rädd att jag inte har mycket att bidra med. Ibland kanske jag inte ens är här på några veckor. Så jag har funderat litet och kommit fram till att jag skulle vilja ge er en present. En inflyttningspresent, så att säga. Jag skulle vilja ge er hundra tusen."
Novellerna i Har du försökt stänga av och slå på igen utspelar sig i en samtid som inte kan släppa historien och i en förfluten tid som inte känns så avlägsen. Landsbygden kämpar vidare. Paradiset är ett torp och soptippen är en plats med många hemligheter.
Läste den som en slags ”mellanbok” mellan längre och tyngre verk. Tyckte att den var fantastisk, vilken mästare herr Anderson är på att skildra de små detaljerna på ett alldeles förträffligt sätt. En riktig mys-bok!
En mysig liten bok som får tankarna att flyga. Det känns som boken dels är skriven på något hemligt språk, man får använda fantasin för att förstå novellerna. Jag tyckte bäst om Maken och Paradiset.
Novellsamlingar är ju som bekant novellsamlingar, det ligger s.a.s. i novellsamlingarnas natur.
Här är jag mest glad över att just såna här texter fortarande skrivs, och då pratar jag om innehållet och inte formen. Men det förstår du nog.
"De tjänade så mycket pengar, gubbarna alltså, men sedan tog de slut, och det var gubbarnas fel, sade käringarna, för att de höll på med fotboll och sådant och köpte hatt när det fanns keps" (s. 86).
En samling noveller som inte följer mallen för hur en novell "ska" vara. Alla är sinsemellan olika, både till form och innehåll, men alla lämnar de kvar funderingar, och ibland frågetecken. Underhållande, annorlunda och fascinerande.
Spøjs novellesamling uden sammenhæng - bortset fra generelt gammelt? landligt miljø og meget 'almindelige' personer. Absolut ingen forbindelse til bogens titel.