What do you think?
Rate this book
Kärlek på svenska
Kärleken har många ansikten. Förälskelsens berusning, vardagens omtanke och kanske ett liv i gemensam strävan fram till guldbröllopet och förbi. Men också sorgen i att bli lämnad, himmel och helvete i en destruktiv passion och förlusten när en älskad dör.
I Kärlek på svenska berättar en rad människor i olika åldrar och med olika bakgrund öppenhjärtigt om kärleken i sina liv. De bor allihop i Sverige, från Ystad i söder till Karesuando i norr.
Deras unika erfarenheter och formuleringar är kärnan i en drabbande skildring av kärlekens villkor i vår tid.
Marit Kapla belönades med Augustpriset för sin debutbok Osebol, som har översatts till flera språk. Kärlek på svenska är ännu ett dokumentärt verk där olika röster tillsammans bildar en lyrisk helhet. Intervjuerna är gjorda av Staffan Julén till dokumentärfilmen med samma namn som boken.
I Kärlek på svenska berättar en rad människor i olika åldrar och med olika bakgrund öppenhjärtigt om kärleken i sina liv. De bor allihop i Sverige, från Ystad i söder till Karesuando i norr.
Deras unika erfarenheter och formuleringar är kärnan i en drabbande skildring av kärlekens villkor i vår tid.
Marit Kapla belönades med Augustpriset för sin debutbok Osebol, som har översatts till flera språk. Kärlek på svenska är ännu ett dokumentärt verk där olika röster tillsammans bildar en lyrisk helhet. Intervjuerna är gjorda av Staffan Julén till dokumentärfilmen med samma namn som boken.
- GenresPoetryNonfiction
592 pages, Paperback
Published August 24, 2022
7 people are currently reading
184 people want to read
About the author
Marit Kapla
3 books13 followersMarit Kapla, född 4 september är en svensk kulturjournalist och författare. 2019 tilldelades hon Augustpriset i den skönlitterära klassen för sin debutbok Osebol.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 14 of 14 reviews
May 6, 2023
”Ja jävlar också vad man har varit med om!”
Att vara med om den här f a n t a s t i s k a boken är något jag rekommenderar alla. Den rammar mig och utlöser hela känsloregistret. Kärlek på svenska är läsning som hjälper mig i acceptansen av vad ett mänskligt (svenskt) liv får, kan och bör vara.
”’Du skulle träffa den här killen nedanför Arvidsjaur. Han hade du passat bra ihop med. Gud, vilken frän kille vi har sett till dig.’ Nej, har jag sagt. Ingen idé. Jag stannar kvar här. Men kommer det nån över fjället, här till Parenjarka och den personen har varit ute i en annan sfär, inte i det här samhällstjohejet. Då tror jag jag åker dit.”
Den bygger på intervjuer med Staffan Julén, till en dokumentärfilm med samma namn. Idén kommer ursprungligen från Svetlana Aleksijevitj och Lyubov – kärlek på ryska som kom 2017. De som berättar är mellan åttio och tjugo år gamla, från Karesuando till Ystad och flera stycken är boende här på Gotland. Den röda tråden är kärlek och allt vad den innebär, men det handlar också om barnlängtan, dans, dubbeltäcke, döden, ensamhet, glesbygdsliv, konst, kristendom, kärnfamilj, saknad, sex, sorg, synd, tacksamhet, Tinder, trygghet, tvåhetsnorm.
Den första berättaren får mig att gråta en skvätt när han berättar om sin fru som flyger genom rummet (i lyft) och hur hon ler med sina spruckna läppar och hugger efter vätskepinnen. Kvinnan från Bolivia berättar också otroligt starkt om hur hon kommer ur dåliga relationer och börjar bry sig om sig själv. Jag ler brett när Aslat som enligt egen utsago inte är mycket av en romantiker, smider sin älskling en ros i koppar. André som aldrig haft någon långvarig relation påverkar mig också häftigt. Han säger:
”Jag tycker illa om kärleken egentligen. Kärleken är bara ett gissel. Oftast känner jag att jaget försvinner när man möts i två. Man måste lämna över sitt eget jag till en annan person. Jag tappar taget. Jag försvinner in i kärleken. Jag går in så hårt i henne, i hennes värld. Jag släpper allting annat. Jag blir osynlig. Jag blir en toffel. Och då blir jag ganska ointressant tillslut. Jag visar allt. Efter det blir man ganska ointressant. Var det inte mer?”
Jag gapar inför denna kör av röster som uttrycker sig oavbrutet intressant och kärnfullt. Förtjänsten är förstås också Staffan Julén som intervjuat och Marit Kapla som valt bland utsagorna, men jag får i alla fall känslan av att människor är fantastiska. Underbart när misantropen i mig får på käften! De är så öppna och modiga som delar med sig och visar sig sårbara, de är väldigt kloka och fina. Jag känner att jag tycker om dem. Det ska bli kul att se filmen och se om jag känner samma.
”Det som jag tror är farligt, det är att man när man är äldre har gått på en massa minor så man vill inte let go. Man pallar inte vara en idiot som blir kär. Som bara är som en unge. Som bara embracar allt. Men det är det kärlek är, att våga ta de där riskerna.”
På frågan vad kärlek egentligen är finns det kanske lika många svar som det finns människor. Kärlek är både ock. Varken varken eller eller, som Gunnar Ekelöf sa. Kärlek är både känslor och handlingar. Den går inte att förutse, kontrollera eller planera. Kärlek kan vara att göra kaffe i rätt tid, utan att man blivit ombedd. Svartsjuka är inte ett mått på hur mycket man älskar en person. Man ska inte underskatta slumpen heller, att man faktiskt kan ha tur i kärlek också.
”De starka känslorna, det är dem jag tror på. Jag tror inte på det här sättet att långsamt kliva ner i någon sorts källartrappa i en annan människa och långt där inne i mörkret och fukten så ska det finnas något som går att gripa tag i. Eller som ska dra tag i den. Utan jag tror att det känns direkt.”
Någon menar att man kan bli mer sig själv med rätt sorts livskamrat, det är jag dock tveksam till. Men att kärleken och en partner ligger tätt inpå det egna jaget står klart. Jag tycker att när man älskar älskar man å då älskar man rejält. Men man får för den skull inte ge upp sig själv heller. Det handlar om att kompromissa och anpassa sig, att vilja göra det är kärlek tänker jag. Kärlek är lite som att gå, knäsvag, på en lina som ens partner håller sträckt – förhoppningsvis. Det är en balansakt att träna på.
”Förälskelsen, den kanske inte uteslutande är i den här människan som jag har mittemot mig utan det är vad den människan gör med mig. Vem blir jag i den här situationen.”
Att vara med om den här f a n t a s t i s k a boken är något jag rekommenderar alla. Den rammar mig och utlöser hela känsloregistret. Kärlek på svenska är läsning som hjälper mig i acceptansen av vad ett mänskligt (svenskt) liv får, kan och bör vara.
”’Du skulle träffa den här killen nedanför Arvidsjaur. Han hade du passat bra ihop med. Gud, vilken frän kille vi har sett till dig.’ Nej, har jag sagt. Ingen idé. Jag stannar kvar här. Men kommer det nån över fjället, här till Parenjarka och den personen har varit ute i en annan sfär, inte i det här samhällstjohejet. Då tror jag jag åker dit.”
Den bygger på intervjuer med Staffan Julén, till en dokumentärfilm med samma namn. Idén kommer ursprungligen från Svetlana Aleksijevitj och Lyubov – kärlek på ryska som kom 2017. De som berättar är mellan åttio och tjugo år gamla, från Karesuando till Ystad och flera stycken är boende här på Gotland. Den röda tråden är kärlek och allt vad den innebär, men det handlar också om barnlängtan, dans, dubbeltäcke, döden, ensamhet, glesbygdsliv, konst, kristendom, kärnfamilj, saknad, sex, sorg, synd, tacksamhet, Tinder, trygghet, tvåhetsnorm.
Den första berättaren får mig att gråta en skvätt när han berättar om sin fru som flyger genom rummet (i lyft) och hur hon ler med sina spruckna läppar och hugger efter vätskepinnen. Kvinnan från Bolivia berättar också otroligt starkt om hur hon kommer ur dåliga relationer och börjar bry sig om sig själv. Jag ler brett när Aslat som enligt egen utsago inte är mycket av en romantiker, smider sin älskling en ros i koppar. André som aldrig haft någon långvarig relation påverkar mig också häftigt. Han säger:
”Jag tycker illa om kärleken egentligen. Kärleken är bara ett gissel. Oftast känner jag att jaget försvinner när man möts i två. Man måste lämna över sitt eget jag till en annan person. Jag tappar taget. Jag försvinner in i kärleken. Jag går in så hårt i henne, i hennes värld. Jag släpper allting annat. Jag blir osynlig. Jag blir en toffel. Och då blir jag ganska ointressant tillslut. Jag visar allt. Efter det blir man ganska ointressant. Var det inte mer?”
Jag gapar inför denna kör av röster som uttrycker sig oavbrutet intressant och kärnfullt. Förtjänsten är förstås också Staffan Julén som intervjuat och Marit Kapla som valt bland utsagorna, men jag får i alla fall känslan av att människor är fantastiska. Underbart när misantropen i mig får på käften! De är så öppna och modiga som delar med sig och visar sig sårbara, de är väldigt kloka och fina. Jag känner att jag tycker om dem. Det ska bli kul att se filmen och se om jag känner samma.
”Det som jag tror är farligt, det är att man när man är äldre har gått på en massa minor så man vill inte let go. Man pallar inte vara en idiot som blir kär. Som bara är som en unge. Som bara embracar allt. Men det är det kärlek är, att våga ta de där riskerna.”
På frågan vad kärlek egentligen är finns det kanske lika många svar som det finns människor. Kärlek är både ock. Varken varken eller eller, som Gunnar Ekelöf sa. Kärlek är både känslor och handlingar. Den går inte att förutse, kontrollera eller planera. Kärlek kan vara att göra kaffe i rätt tid, utan att man blivit ombedd. Svartsjuka är inte ett mått på hur mycket man älskar en person. Man ska inte underskatta slumpen heller, att man faktiskt kan ha tur i kärlek också.
”De starka känslorna, det är dem jag tror på. Jag tror inte på det här sättet att långsamt kliva ner i någon sorts källartrappa i en annan människa och långt där inne i mörkret och fukten så ska det finnas något som går att gripa tag i. Eller som ska dra tag i den. Utan jag tror att det känns direkt.”
Någon menar att man kan bli mer sig själv med rätt sorts livskamrat, det är jag dock tveksam till. Men att kärleken och en partner ligger tätt inpå det egna jaget står klart. Jag tycker att när man älskar älskar man å då älskar man rejält. Men man får för den skull inte ge upp sig själv heller. Det handlar om att kompromissa och anpassa sig, att vilja göra det är kärlek tänker jag. Kärlek är lite som att gå, knäsvag, på en lina som ens partner håller sträckt – förhoppningsvis. Det är en balansakt att träna på.
”Förälskelsen, den kanske inte uteslutande är i den här människan som jag har mittemot mig utan det är vad den människan gör med mig. Vem blir jag i den här situationen.”
October 19, 2022
Wonderful!
January 8, 2023
3.5
Inte lika fin som Osebol men det fanns guld här med.
Synd att omslaget är så hiskeligt fult.
Inte lika fin som Osebol men det fanns guld här med.
Synd att omslaget är så hiskeligt fult.
October 18, 2023
Nä, den här fattar jag inte riktigt hypen för. Intressant i teorin men utförandet blev inte särskilt fängslande
December 15, 2025
Sååå fin och väldigt mysigt att både läsa om vad kärlek är för alla möjliga, men också bara gulliga anekdoter om nåt som blev eller inte blev.
February 8, 2023
Minst en 4,5a. Vissa berättelse berör mer än andra såklart men fascinerande att alla har sitt eget sätt att se på kärlek och att alla har sina unika upplevelser, som man ändå kan relatera till och tänka att ja det är klart det är såhär. Tycker dessutom att boken var uppbyggd på ett bra sätt, att få från äldst till yngst. Spännande att se hur mycket man relaterar till varje åldersgrupp på nåt sätt och att se hur synsättet på kärlek kanske ändrats genom tiden.
Read
February 13, 2023Mina ögon blev jättefuktiga
April 20, 2024
Slet litt med språket i begynnelsen, men vendte meg fort til det. Likte veldig godt både oppbygging og tematikk (kjærleik <3), og kunne gjerne lest enda meir av dette!
January 6, 2023
Så galet intressant att höra människor ostört och fritt resonera om kärleken. Börjar fundera på vad jag själv hade sagt eller berättat. Måste nog lyssna om på Osebol efter det här. Formatet är fantastiskt. Blir så äkta.
November 29, 2022
En spännande och ganska älskvärd bok. Möjligen kunde man ha gallrat en aning hårdare bland de intervjuade och deras utsagor, för allt är förstås inte högintressant. Å andra sidan är projektet och utfallet som helhet så sprakande livskraftigt att en annan del av mig hade önskat en tre gånger så tjock bok; det lediga, lagom inträngande avtäckandet av svenskens känsloliv – och språkliga uttryckssätt och konceptförråd – är häftigt och variationsrikt. Finstämdheten och känsligheten är på något vis både tillbakahållen och påträngande, när de intervjuade personernas enkla ärlighet breder ut sig över luftiga, ystert pretentiösa boksidor. Det banala och det storslagna går hand i hand och det är svårt att säga vad som är vad.
March 6, 2023
Jag borde definitivt ge boken tre, eller till och med fyra stjärnor, för den är bra. Den är.. sävligt vacker. Den är lagom. Den är ljummen. Kroppstempererad kanske.
Men den känns tunn trots sin tjocklek. Den känns nästan, nästan onödig. Det är för lite. Mycket vill ha mer.
Den är inget som tar en med storm.
Och den handlar ju ändå om kärlek. Såhär ljummen beskrivning av kärlek gör mig lätt deprimerad om jag ska vara ärlig.
Mjna. Jag säger mjna. Det hade kunnat vara så mycket bättre.
Men den känns tunn trots sin tjocklek. Den känns nästan, nästan onödig. Det är för lite. Mycket vill ha mer.
Den är inget som tar en med storm.
Och den handlar ju ändå om kärlek. Såhär ljummen beskrivning av kärlek gör mig lätt deprimerad om jag ska vara ärlig.
Mjna. Jag säger mjna. Det hade kunnat vara så mycket bättre.
June 23, 2024
En samling korta fristående berättelse/ dikter om vad kärlek är från ett antal personer i olika ådrar. Allt från djup livslång kärlek till kort, till en person till tillvaron att finnas till. Mycket fin bok!
September 27, 2022
Helt ok ^^ vissa berättelser mer "spännande" än andra 😀
Displaying 1 - 14 of 14 reviews