Trold

by Rasmus Daugbjerg

En trold bor i skoven. Hendes skæbne er bundet til jorden, og når menneskene fra byen gør naturen fortræd, må trolden straffe dem. Langt derfra sidder en magtsyg konge. På hans befaling slagter menneskene dyrene og fælder træerne. I takt med at de udpiner jorden, bliver troldens hverv tungere: Hun må slå dem alle sammen ihjel, hvad enten hun vil det eller ej.

I byen er menneskenes liv præget af rædsel. De frygter kongen, der tvinger dem til at arbejde, og de frygter troldens straf, når de følger kongens befaling. Efterhånden som ressourcerne forsvinder, bliver menneskenes handlinger mere og mere desperate i forsøget på at få livet til at hænge sammen. ” Trold” er en moderne naturhistorie, der med træk fra eventyr og myter skaber sin helt egen stemning og logik.

Genres: Fantasy, Danish, Fiction, Roman, Denmark

123 pages, Paperback

First published January 1, 2022

Reviews

[Christina]

Den här var ingenting för mig. Språket växlar mellan att vara otroligt styltigt till att bestå enbart av utfyllnadsord. Vad handlar boken ens om, vilka ord som gör coolast brytning mot varandra eller?
Meningarna är antingen så här: ”Regnet föll som tänder. Hålet i marken öppnade sig som ett sår.” eller: ”Stugan stod i skogen. I stugan fanns ett rum. I rummet stod ett bord. På bordet låg en bok.”
Utöver detta saknar verket helt handling eller riktning. Troll har hyllats för sitt ”poetiska språk” och för sina ”drag från sagor och myter”, så det är stämningen i verket som är behållningen.
Synd för mig då att stämningen i verket får mig att vilja riva av mig huden.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 2 out of 5]

Har ni läst Furan av Lisen Adbåge? Det är en barnbok med skräcktema där träden stretar emot och virket som husväggarna består av gnäller och blöder. Om inte, gör det! När jag läser Troll längtar jag efter Furan.

Jag beundrar danska Rasmus Daugbjerg (född 1993) som hittat en helt egen stil baserad på fantasi och gamla myter. Han använder den klokt för att angripa människans skövlande av naturen. Troll verkar ha fått flera fina recensioner, jag vill också tycka om den här boken. Men det gör jag inte.

För mig framstår prosan som en massa ord uppställda i rader men utan egentligt sammanhang. Jag känner inget och mitt medvetande framkallar inga bilder, förutom minnet av Adbåges illustrationer.

Det bästa med Troll - förutom att den är kort - är religionskritiken och den alternativa skapelseberättelsen, att människan ur djurens och naturens perspektiv är en tjuv vars språk är bedrägligt, att trollet är en tjej och skogens gudinna och att hon straffar människorna (slaktarna, bönderna, skogshuggarna, köttätarna, mjölkdrickarna) samt att vi borde tillbe, värna och respektera naturen. Daugbjergs människor ”äter hela skogen, de fyller inhägnader med djur som de äter. De skär sår i jorden. De äter kol från såren.”

Men jag får aldrig kläm på varför Karolin har en "gråttrumma", varför människans språk är skall eller vad tidelag tillför berättelsen. Jag bryr mig inte om kungen, trollet, människorna eller ens djuren. Jag verkar inte gilla naturmystik. Min inre häxa är visst bränd sedan länge och askan är rakad.

[Engrossed Reader]

🙌🏾 Your approved request to view Troll from Penguin Press UK 🙌🏾
Thank you NetGalley and Penguin Press for this advanced copy, publication date February 2027.
Haven't requested an ARC in the longest time, but saw this in a NetGalley email and couldn't resist.
🤞🏾

[Sandra · Rating 5 out of 5]

Detta är det absolut bästa jag läst på länge. Lita inte på de mediokra betygen. Hade gett 10/5 om jag kunde

[holly 🖤 · Rating 1.5 out of 5]

Thank you to NetGalley and the author for the ALC.

1.5 stars ⭐️

Well, this was DARK. Troll seems to be exploring the darker sides of human nature, particularly our innate desire for growth, power and control, and I got the feeling that there was a lot of metaphorical meaning hidden beneath the surface. I'm sure there are plenty of things to unpack and analyse here, and I can appreciate that the book is trying to say something about humanity and our instincts. Unfortunately, I just didn't enjoy the experience of reading it.

I found the story quite repetitive, and despite trying to engage with what the author was doing, I ended up getting bored. I kept expecting the narrative to build towards something that would make everything click into place, but I struggled to find enough momentum to keep me invested. I don't mind a dark or challenging book, and I actually enjoy stories that leave me thinking long after I've finished them, but this one just didn't give me enough to hold on to. Whatever deeper meaning was hiding in the metaphors, I found myself more frustrated by the repetition than intrigued by the symbolism.

And then there were the incidents involving Erik, the sheep and the bedsheets. Honestly, these were nothing short of vile, and I really could have done without them 😭 I know books aren't always supposed to make us comfortable, but these moments were a step too far for me and left me feeling more disgusted than anything else.

Overall, I suspect Troll is one of those books that will appeal more to readers who enjoy digging into symbolism and exploring uncomfortable themes about human nature. There may well be a deeper, more meaningful story here than I managed to appreciate, but between the repetitive narrative and the genuinely unpleasant scenes, I just couldn't connect with it. This was definitely not for me.

[Daniel Myatt · Rating 3 out of 5]

This was a dark read with humankind's thirst for power and growth at its core.

The Troll lives her troll life in the forest, and the humans do what they have always done; consume and destroy, but she has had enough and decides to seek bloody revenge.

The writing was almost a poem that flowed, but I will be honest as with all translated works, you are left with just one version of the story and not always the original authors' intended work.

I did find it quite repetative though, humans consume and Troll revenges over and over again, this said it's still a good read for a dark night.

Thank you to Penguin for my chance to read this advanced copy.

[Ella · Rating 2 out of 5]

Denna bok var mestadels konstig. Även om jag bara läst några få danska författare, så upplevde jag ändå den här boken som väldigt dansk. Stilen fick mig att tänka på Jonas Eika; är det denna stilen som är "inne" i Danmark nu?

Jag förväntade mig någon typ av mystisk berättelse med utgångspunkt i folktro, men denna berättelse kändes mest konstlad. För er som är ute efter folktro så är detta inte boken för er. Jag förstod inte helt vad författaren vill. På ett sätt är det en väldigt tydlig samhällskritik, men jag förstår som sagt inte vad författaren vill. Jag upplever att det är en del "veganpropaganda" eller till och med mot all typ av industriell mat, och sättet det bakas in i berättelsen känns konstlad, även för mig som vego och djurrättsivrare.

Boken har skymtar av intressanta inslag, som när Gud ges sin identitet av människornas förväntningar, hen är blott en spegling, det tyckte jag var smart skrivet. Men i stora delar var boken tråkig, konstig och konstlad.

[Antonia · Rating 3 out of 5]

Det är svårt med böcker som blir väldigt hypade. Jag antar att jag själv fick för höga förväntningar när jag såg att Andrea Lundgren översatt den och att den handlade om ett troll, skriven med sagoton. Tyvärr kände jag mest ett meh. Kanske behöver jag fundera mer för visst, det är människan vs. skogen, det är miljöförstöring, det är religiösa bryderier. Det är intressant! Men jag hade kanske hoppats på mer. Sagotonen känns...torr på något sätt. Det är inte en lockande trumma i mörkret med sugande magisk kraft, det är en etnolog på universitet som skriver en avhandling om folktro. Jag vet inte! Kort sagt: fel vibe haha

[Aurelija Bivainytė · Rating 3 out of 5]

Labai keista knyga. Trolė gyvena miške ir ryja žmonių vaikus, nes žmonės žudo jos mišką. O žmones skriaudžia karalius. Ir kitos skriaudų grandinės. Mitologinės pynės, siurrealūs vaizdiniai, nemažai žiaurumo. Kraujuojantis šienas, verkiančios rankos, ežerais virstančios galvos. Paskirom dalim savaip gražu ir vilioja, bet į visumą sunkiai susiriša.

[Emma · Rating 3 out of 5]

3*

[Josefin Den skalliga kulturtanten · Rating 2 out of 5]

Jag hade verkligen velat tycka om den här boken. Den har ett vackert omslag, ett angeläget budskap och poetiska ambitioner. Men ärligt talat staplas mest korta meningar med förfärligt innehåll på varannat. Det är djurvåldtäkt, död och undergång. Det finns förstås en tydlig koppling till den värld vi lever i och kanske en verkshöjd för dem som söker den, men den här boken var inget för mig.

[Susanne · Rating 3 out of 5]

Starkt ogillande. Sagosoppa. Bruk av ”köttiga” ord; man kan ta dem i munnen = ”litterärt språk”. Men starkt ogillande medförde ju väckta tankar, associationer (bla till Ögats historia som jag gillade) så…vad är en bra bok? Och plus för världen som ändå skapas av språket.

[Peter Ellermann · Rating 2 out of 5]

Weird. Ikke på den gode måde.

[Jasmin · Rating 3 out of 5]

Jag tyckte om att vara i bokens stämning i början och till exempel kapitlet med skapelsemyten var otroligt men i slutändan blev jag helt matt av det korthuggna språket. Det var så mättat med symbolik och bilder att inget betydde någonting till slut.

Kommer dock tänka på följande stycke som är bland det roligaste jag någonsin läst, länge:

"Räven hittar en fälld björk. Barken ligger i flagor på marken. Räven rullar sig i barken, barken sitter fast i pälsen. Räven reser sig på bakbenen, tar tre björkgrenar, en i varje tass och en i munnen. Räven är en björk."

[Vilma · Rating 4 out of 5]

hade tyvärr för höga förväntningar på denna, svårt dock efter frälst så av Ryktet! Ibland blev den lite styltig och uppradande. Men otrolig med det sago/mytiska, skapelsen, religionskritiken och människan vs skogen !

[HeWhoWalksBehindTheRows · Rating 3 out of 5]

Världen går sönder. Människorna skäller och skövlar skogen och äter djuren tills det snart inte finns någonting kvar. Kungens händer tar allt. I skogen gråter trollet och vreden får henne att göra samma sak med människorna som människorna gör med djuren och naturen.

Det är svårt att inte se ett sammanhang med klimatkrisen i Rasmus Daugbjergs väldigt originella vuxensaga Trollet. Språket är hårt, rått, vackert och drömmande och jag har aldrig läst något liknande tidigare. Det är fascinerande och frustrerande om vartannat. Jag har en känsla av att Trollet kommer att finnas kvar i mina tankar ett tag framöver.

[Stina Svensson · Rating 4 out of 5]

Jag vet inte om det känns rätt att ge fem stjärnor för den är styltig att läsa och texten flyter så trögt över sidan men samtidigt vill jag inte den ska försvinna bland fyrorna för jag visste så fort jag öppnade den att det var precis i min smak och jag tycker nånstans ändå att denna text som har språket som en novell ändå är helt berättigad att finnas som roman. Innehållet expanderar inte kronologiskt men det blir tyngre och djupare. Och den hade inte varit styltig att läsa som novell, det hör till förväntningarna av en roman att man förväntar sig att det ska gå lite lättare att läsa än såhär, men jag tyckte väldigt mycket om att bli tvingad att läsa den långsamt och noggrannt. Den är otroligt poetisk i sitt uttryckssätt och stundvis så repetativ att orden blir tomma och jag tycker allt är otroligt.

[Andrea D. McCarthage · Rating 2 out of 5]

Troll reads like a desk drawer full of drafts, a series of attempts at making the same poem over and over. The mystique initially swells and swirls and pulls you along, down into the deep dark woods where a troll rails against the executioner's investiture that's been forced upon her, where God is a fickle thing carved out of the earth and parents plot the death - but not the murder - of their child. It's an exciting premise, but, unfortunately, a premise it largely remains.

I want to say Troll is promising, but it's more of a promise, really, or perhaps repeated assurances. It's about capitalism, you see, it's discourse on environmentalism, it's about grief, faith, violence. Soon, it says, soon this will all pay off. Did you like the part about the wound that turns into a drum, the tears and holes and all the dark places, the barks and the bells and the knives that run in them? Indeed, I like them well enough. But like a child showing off their favourite toys, Troll insists on retreading the same handful of metaphors and allegories until they're worn to the point of snapping. Throughout, everything feels safe and bland, and the grim fairy tale tone falls flat - the troll has no teeth.

If you've read the blurb on the cover, you've already imagined a better book than what Troll manages to become by the time you reach the end. I suppose there is some comfort to be found in the fact that it only takes 132 pages to realise you've been bamboozled.

[Christopher Walthorne · Rating 1 out of 5]

Some novels are so bad you wonder how they ever got published. Troll is one such novel. It is stuck on one repetitive theme: humanity is terrible, life is shit, and everything dies. This is what happens when you have an author in their early thirties with the artistic vision of an immature adolescent. Life can definitely be terrible, but it can also contain complex multitudes of hope, joy and love. Unfortunately, Daugbjerg does not possess the skill to render existence in all its complexity, he is only interested in monotonous darkness. Incapable of writing an engaging sentence, his prose style is childishly simplistic, and the fact that this was awarded with several prestigious literary prizes in Denmark shows how artistically impoverished their current literary scene must be. Truly dreadful on every conceivable level.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Är uppenbarligen nödd att repetera krumelurskalan: 3 krumelurer betyder att boken i fråga är "bra" och är en bok "bra" så är det ju – i sig – fantastiskt. Ja, det är fantastiskt men inte "jättebra" för det representeras ju av 4 krumelurer, eller – häng med nu – "fantastiskt". 5 krumelurer betyder "mästerligt", men det är det ingen som vet vad det betyder. En udda fågel. Ingen vill heller låtsas om att 2 krumelurer är detsamma som "godkänt" eller att det är det allra finaste betyget vi har att röra oss med, men det är det.

Föreliggande bok är väl egentligen en tvåa, så svagsint ter den sig ibland. Svagsinthet är alltså "godkänt", det "går an" och "helt okej, I guess". Anledningen till betyget här är att jag är glad att boken i fråga finns, eller att jag åtminstone gör det.

[Ina Cecilia · Rating 4 out of 5]

Jag tyckte verkligen om den. Ekokritisk, konstig. Liknelser och metaforer dragna till sin spets. Enkelt, kort språk. Men förvirrande i dess korthet. Lite virrig. Lite för långt dragna metaforer. A bad trip in a book, kan man säga. Rekommenderar, med ett frågetecken. Lite ledsen, lite äcklad, lite upplyst, lite förvirrad.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

En poetisk saga, med ganska snåriga metaforer men som man (jag) köper ändå. Tät text, i meningen att alla meningar är tunga, betydelsebärande. Läsningen är både metaforisk och faktisk, som sagor är, men en modern saga (trots känslan av gammaldagshet vad gäller yrken och samhälle). Kungen är kapitalismen, samhället. Trollet en slags naturens ställföreträdande väsen, som har en plikt (det handlar just om plikt, det är intressant) att straffa människorna. Prästen blir galen av sin egen sorg. Gud blir besviken och drar. En enda människa försöker stå emot, men att stå emot innebär svält. Hon misslyckas. Skogen skövlas. Räven är hoppet. Det slutar inte lyckligt, det slutar med att jorden återgår till att bli sten (apokalypsen). Det är egentligen ingen spoiler, om någon tror att det skulle lösa sig avundas jag dens naivitet.

[Emma Oldham · Rating 2 out of 5]

This is exactly the kind of literature I live for: dark, unsettling, strange and steeped in the brutality of old folklore.

The opening scenes were terrific. Horrible, visceral and deeply emotional in that wonderfully disturbing way that traditional fairy tales can be. The troll, the fox, the king and the villagers, all caught in a world of oppression, fear and simmering tension. Just wow. Daugbjerg has a remarkable ability to get under your skin, tapping away at your spine until you're left feeling thoroughly icky.

Unfortunately, as the story progressed, I found the narrative increasingly repetitive. The relentless destruction of the forest and butchering of animals, initially so shocking and effective, began to feel overwrought. What started as genuine compassion gradually gave way to a sort of emotional exhaustion. Rather than deepening my horror, the repetition dulled its impact, and I found myself feeling more depressed than engaged.

Troll, however, does feel unlike anything I've read before, both ancient and startlingly original. Despite my frustrations, Daugbjerg made me feel strangely seen by the troll, as though this monstrous, misunderstood creature was holding up a mirror to something in me. So, perhaps that's the real achievement of this book?

[Claire-Louise Armstrong-Brealey · Rating 5 out of 5]

Well, I finished this book in one sitting. It is fantastic.
I think it shows the complete failure of humans and great sympathy for the troll.
The troll is magnificent.
I love the portrayal of the characters. The humans aren't dim-witted but absolutely horrific - as humans are. The troll is given nochoice but to do what she does.

Excellent!!

[Malla · Rating 5 out of 5]

Länge sedan jag läste en bok som fick mig att känna så mycket som den här boken. Så poetisk och vacker samtidigt så otroligt sorglig. Helt fantastisk!

[Joseflagerkvist · Rating 2 out of 5]

ok rasmus.

[Peter Anberg · Rating 4 out of 5]

A surreal fairy tale about ecology, nature versus civilization, religion and capitalism. Incredible prose, though sometimes slightly stilted.

[Rita · Rating 3 out of 5]

Nästan fyra

[Neo · Rating 4 out of 5]

En klimatsaga

[Emmeline Flensmark · Rating 4 out of 5]

omg så crazy what the(?!!) underholdende og gruopvækkende?!!