Viiltävän ajankohtainen dekkari kuolinavusta ja hakkeroinnista
Maria Wernin aviomies Björn on halvaantunut ja puhekyvytön. Kun Gotlannin rannikolta löytyy nuoren miehen ruumis, Marian on tasapainoiltava aikaa vievän rikostutkinnan ja Björnistä huolehtimisen kanssa. Björnin henkilökohtaiset avustajat helpottavat Marian taakkaa, mutta jokin järjestelyssä kaihertaa hänen mieltään. Maria kollegoineen yhdistää nuoren miehen kuoleman ryhmään, joka uhoaa rankaisevansa ihmisiä näiden synneistä ja teloittavansa petturit näyttävästi. Visbyn poliisilla on vastassaan murhaaja, jonka motiivit ovat keskiaikaiset ja joka striimaa teloituksensa nettiin.
Anna Janssonin rakastettu Maria Wern -sarja on ajankohtaisempi kuin koskaan. Synnin vartijat pureutuu vaikeisiin kysymyksiin kuolinavusta ja hakkeroinnista ja valottaa myös Visbyn veristä menneisyyttä.
Galgbergets väktare är en lättläst deckare med bra tempo. Det är en bra blandning av historia, mytologi, modern IT-säkerhet och relationer som gör att historien drivs framåt. Det är en bitvis en rätt komplex och extrem historia, men bitvis är den rätt enkel. I grunden finns det något intressant som gjorde att jag läste Galgbergets väktare på ganska kort tid och med god behållning. Anna Jansson är en rutinerad och skicklig författare som vet hur man bygger en bok med lagom korta kapitel, och händelser som gör att man som läsare tänker ”bara lite till”. Det här är en av de bättre i serien och riktigt spännande.
Det finns några saker som jag inte är så förtjust i. Det första är att det bitvis blir alldeles för groteska brott, som inte står i proportion till skälen. Jag förstår att det inte behöver vara logiskt för någon annan än mördaren, men likafullt blir det för makabert för mig. Sen är det något som är mer eller mindre ofrånkomligt i en serie som utspelar sig i en relativt liten stad – kopplingen mellan personerna – det blir för många sammanträffanden som också får betydelse för polisarbetet.
Trots att jag fortfarande gillar serien om Maria Wern är jag i viss utsträckning trött på en del av de återkommande karaktärerna. Det blir därför ett plus att mycket av berättelsen utgår från karaktärerna som inte är inne i polisteamet. Utöver Maria och hennes familj är det nya karaktärer som står i centrum. Maria är fortfarande inte min favoritkaraktär, men jag i Galgbergets väktare kan jag mer förstå hennes reaktioner och känslor.
Jodå – blir det en bok 23 i serien så vill jag läsa den också!
Omdöme: Välskriven svensk deckare med bra tempo om svek och sorg. Betyg: 4-
Vi får åter uppleva gotland o maria wern. Marias man har skadat sig o är förlamad o kan inte kommunicera med omvärlden. Ett kompis gäng håller en midsommar fest hos sin mentor Isak. Där ifrån försvinner oliver. Men hittas sedan död. Och där börjar utredning av mordet på oliver o dess olika människor som har gjort olika saker vid hans försvinnande och mord. Samtidigt får en av dom inblandade meddelande om att dom ska hänga gubben, på datorn. Boken är en riktig bladvändare!
Man vet vad man får när det kommer till Maria Wern. Gotland, mord, ondska, familjeliv, relationer. Lika med den här boken i serien. Vare sig mer eller mindre. Bekvämt och tryggt.
När det är mycket och tungt på jobbet är det oerhört skönt att ha Marie Richardsson i öronen när cykeln rullar till och från jobbet. Handlingen är lätt att följa, lagom med spänning och en dos av historier från Gotland. Jag blir lite irriterad av dumheten som flera av karaktärerna visar upp, framförallt föräldrar som beter sig idiotiskt. Dock är jag okunnig kring hur psyket påverkas av att ständigt utsättas för terror av en man som vill kontrollera allt. En terror som gör att till och med en moder blundar för när ens eget barn blir misshandlat. Kan rädsla och terror bli stackare än viljan att skydda sitt barn?
Võtsin lugeda, kuna tegevus toimus Gotlandil, Visbys. No keskajal poleks tahtnud elada. Mõelda, kui praegu oleks samad uskumused... Isegi kõrvalpilk üleaedsele tähendaks kas jäsemest, kõrvast või siis peast ilma jäämist. Liialdan. Aga jah - keeruline, kui mõistus sõidab ära ja põhjendamatu omakohus võimutseb. Samaaegselt lahenduse leidmisega on uurija Marial kodus keeruline olukord: täiest halvatud abikaasa, kes ihkeb surra.
Kes selliseid krimimõistatusi fännab, siis on see raamat talle. Mina ütleksin, et ... leige.
Den här boken var lika kuslig som den förra. Och lika svårt att lista ut vem mördaren var. Lite upprepar sig historien från andra böcker i serien med en slags sekt som försöker skipa rättvisa. När jag läste den första boken i serien tyckte jag inte om den, men kanske författaren utvecklats för nu gillar jag hennes böcker. De är inget man minns länge efteråt, men medan man läser sugs man i i berättelsen och har svårt att lägga ifrån sig boken.
Oivallinen dekkari! Pari pikku epäloogisuutta olisi voinut vielä korjata, mutta annettakoon anteeksi. Jansson on erinomainen juonen kehittelijä, ja sarjan henkilöt kehittyvät kasvaessaan. Aavistuksenomainen cliffhangeri jäi roikkumaan ilmaan, mikä antaa odottaa seuraavaakin osaa.