Slugger

Trilogin om Johan Kraft #3

by Torbjörn Flygt

Torbjörn Flygt har med romansviten som inleds med Augustprisade Underdog (2001) och fortsattes med Outsider (2011) gjort något unikt i dagens prosa, han har skildrat femtio år av svenskt liv, svensk mentalitet och samhällsomdaning genom en familj i Malmö, ett halvt sekel sett genom Johan Krafts ögon i tre fristående romaner med en gemensam rollista, men där biroller och huvudroller kan byta plats mer varandra.

I Underdog var Johan Kraft en ung man på väg ut i livet med spänst i stegen, i Slugger möter vi en tunnhårig familjerättsjurist, som förlorat sin syster och börjat tvivla på mycket i sin tillvaro, över vart han själv och samhället är på väg. Han är en man med vardagsveck i pannan och en oro för att relationer har gått så snett att de kanske inte kan repareras.

Men riktigt så enkelt är det nog inte heller. Johan Kraft är, som de flesta av oss, en man som pendlar mellan tacksamhet och frustration, som lika mycket känner en sorg över det liv som inte blev, och en glädje över det liv som blev.

Genres: Fiction

584 pages, Hardcover

Published August 24, 2022

About the author

Born in Malmö in 1964

Reviews

[Nina · Rating 4 out of 5]

Så många sidor, och så bra! Betraktelserna, samhällskritiken och karaktärerna är vissa oförglömliga. Och roliga - skrattade högt några gånger. Något bilturer i Malmö med omnejd hade kanske kunnat uteslutas, men för övrigt en härlig läsupplevelse.

[Kristian Herceg · Rating 5 out of 5]

denna trilogi har väckt något inom mig

[Emelie · Rating 5 out of 5]

Sista delen i sviten om Johan Kraft och hans familj, en triologi som ger bilden av en panoramavy över livet. Det vanliga, verkliga livet som de flesta av oss lever. Boken är åsiktstung och betraktelserna cyniska på gränsen till föraktfulla och ”slugger” liknar inte alls ”underdog” i ton och känsla men får det ändå att funka för mig som annars ratar en rå jargong. För den är också ganska rolig och träffande i sina liknelser. Jag menar, vem håller inte med om att ”Dalaplan är en människofientlig masskorsning stöpt i kuber av betong och asfalt i vida fält. Ett resultat av estetisk fullbordad tristess”? För att bara nämna ett exempel. I övrigt är det relationerna som driver handlingen framåt och även om jag inte alltid är överens med hur Johan förhåller sig till sin situation, (kanske framförallt val av boendeplats), så är jag så pass insyltad att känslorna svämmar över när slutet nalkas. Jag älskar böcker som engagerar.

[Peter Alzén · Rating 4 out of 5]

jag gillar triologin Underdog-Outsider-Slugger även om sista (?) delen var väl lång och kanske lite ältande. men bra driv, småjobbiga karaktärer och ett lite avsnoppande slut

[Anna · Rating 4 out of 5]

3.5 avrundat uppåt till 4.

Jag sätter alltid betyg utifrån läsupplevelse och inte hur välskriven etc jag tycker boken är. Den här boken är definitivt välskriven. Torbjörn Flygt har i alla böcker av honom som jag läst till exempel alltid haft ett helt exemplariskt öga för detaljer. Ändå har jag svårt att bestämma vad jag tycker om den här boken. Huvudpersonen är SJUKT gnällig och självgod. Jisses, hans fru borde verkligen få Nobelpriset som står ut! Det klankas ner på allt och alla och beskrivs en så un-smiling tillvaro att jag nästan får lite ångest by proxy och just där jag befinner mig själv är det inte vad jag behöver. Det är den biten som drar ner betyget för mig. Men sedan finns det en del av boken som gör mig rörd och som faktiskt ger upphov till en hel del reflektion och det är beskrivningen av familjen och framför allt förhållandet till systern. Det känns som ett modernt sätt att flytta berättelsen fram och tillbaka i tiden och för mig funkar det alltid - bilden klarnar liksom efter hand. Så ja - läsvärd trots allt!

[Lisa · Rating 5 out of 5]

Loving the new sequence!

As long as you struggle, there's life, is my general take-away from the third installment of the life and adventures of Johan Kraft. And yes, we grow with him and we age with him. What to hope for when all is achieved and you face a future of decline rather than one of big goals and ambitions? Maybe this is the moment for real hope, for freedom to let that Sisiphos boulder stay at the bottom of the mountain a bit longer before you push it up again? To let yourself enjoy the view of the landscape for a day or two before you haste after that same boulder again when you have let it roll down?

Things slow down, and they become clearer and muddier at the same time. There is no absolute direction, so you are free to roam life at your pace?

Can't wait for the next chapter, which I hope will come when Johan retires ten years from now!

[John]

Johan har en medelålderskris. Han har en monolog om sitt förflutna och försöker reda ut hur han hamnade här. Han har också en monolog med observationer om andra män i sin omgivning: grannen, en gammal klasskamrat, före detta kolleger och klienter. Han tycker andra mäns tendenser är töntiga. Han vill inte vara som andra män. Han landar ändå i en trygghet att livet ändå blev rätt bra och i att han har en väg framåt som är hans egen.

Monologen är nästan 600 sidor lång. Jag humrar till då och då eftersom vissa pikar mot svensk medelklasskultur är rätt roliga. Men en stor del av pikarna kommer från Johans behov av att ta avstånd från sin tillhörighet till svensk medelklass och det är inte så kul.

[Torbjörn Nilsson · Rating 4 out of 5]

Att få lyssna på den här är en ynnest, jag skrattar åt alla bitvis bittra men träffsäkra iaktagelser av folk och företeelser till jag ibland sätter kaffet (självklart inte från Espresso House, Gud förbjude) i fel hals då jag inser att det är just mig han pratar om. Eller ja, inte just just mig men den person jag är och som författaren uppenbarligen irriterar sig på.
Bitterhet och klarsyn blandas med ett ömt porträtt av en familj och framförallt en syster som inte längre är i livet.
Att den utspelar sig i och omkring Malmö lyfter givetvis boken ytterligare en nivå för en Malmöit.
Det är en stark 4.

[Lena Samuelsson · Rating 3 out of 5]

I början tänkte jag att det var en väldigt "manlig" bok, som bara beskrev allt protagonisten såg och upplevde.
Men efter hand som jag läste blev jag allt mer fascinerad av det skarpsyn och formuleringsförmåga som genomsyrar boken.
En knivskarp, ibland cynisk och ironisk skildring av Sverige och människor i en familjs liv, deras tankar och känslor. Imponerande.

[Stina Pettersson · Rating 5 out of 5]

Tredje delen är den bästa. Johan Kraft är 57 år och har en egen juridisk byrå. Hus i fint område, fru och två utflugna barn. Ordnad tillvaro skulle man kunna tro, juridiken går bra men i övrigt är tillvaro kaotisk. Till midsommar samlas familjen....
Det bästa är de bitar när han raljerar och är ironisk mot allt och alla i sin samtid och även sig själv.

[Sebastian Sampallo · Rating 3 out of 5]

Den sista delen i Johan Kraft var OK, men inte så mycket mer. Johan Kraft har nu blivit äldre och har, om än motvilligt, bosatt sig i Skanör. Där behöver han hantera lite olika familjedraman, samtidigt som han ondgör sig över allt som har med Skanör att göra, vilket iofs är underhållande, men inte lika tilltalande som de tidigare böckerna.

[Christel · Rating 3 out of 5]

Hög igenkänning på miljöerna, Höllviken, Malmö och Skanör/Falsterbo, det är alltid kul. Boken delar samma samtid som jag i mitt liv. Det är också kul. Jag tycker att boken är alldeles för tjock. Så många ord behövs inte. Jag tycks ha missat bok nr 2, men det gick bra ändå.

[Joseph Sverker · Rating 1 out of 5]

Finns möjligen några räddande sekvenser i boken, men i stort är det en bok fylld med i portioner ointressanta eller självklara reflektioner över samhället. Något hålls öppet fram mot slutet, men jag är inte speciellt intresserad av att veta något mer.

[Michael S · Rating 4 out of 5]

Lång, bitvis för lång, men så otroligt välskriven i så många delar.
En mängd liknelser som verkligen är huvudet på spiken, klarsynt samhällskritik och en vindlande färd i medelålderns tillnyktrande syn på livet.

[P-O Claesson · Rating 2 out of 5]

Hög igenkänningsfaktor, är jämngammal med Johan, och vi tycker lika i en hel del frågor.
Förutom att han måste smyga in lite PK-floskler, det sänker betyget för hela boken.

[Jørn Lybech · Rating 3 out of 5]

Jeg ville ha fået mere ud af en dansk oversættelse. Den er bare ikke oversat! 😝

[Ulf Boman · Rating 1 out of 5]

Orkade inte med mer än 100 sidor. Så tjatig och mångordig. Flygt är alltför förtjust i sina formuleringar och spetsfundigheter. Trist.

[Irene Mols · Rating 2 out of 5]

Did not capture my interest. Too slow, and for me confusing. Maybe because I stopped reading for longer periods several times.

[Britt · Rating 5 out of 5]

Vilken läsupplevelse. Flygt skriver så bra att det ibland känns som poesi.

[Aron Modig · Rating 4 out of 5]

Lite krångligare att hänga med i svängarna, jämfört med de två första böckerna i trilogin. Men väldigt starkt språk.