I Chicken nuggets på krita berättar Romina Pourmokhtari om uppväxten i Sundbyberg och om somrarna i Iran som format hennes värderingar och politiska engagemang. Det handlar om klasskillnader och bildningsresor, om sexism och rasism, om förort och utanförskap. Det är framförallt en berättelse om att forma sitt eget liv och om politikens möjligheter.
Kul läsning med spännande reflektioner. Gillade allmänt tankarna om samhällets och personers förväntningar av en, och specifikt biten om Bromma-eleverna på Blackebergs gymnasium.
Romina lyckas på få sidor spräcka många myter om hur liberaler ser på världen & individer. Berättelserna om sitt eget liv är både roliga och finstämt känslosamma. När politisk teori diskuteras är det ibland riktigt skarpt, hoppas få se henne skriva mer sådant i framtiden
Var väl mer en programförklaring än en bok. En välskriven sådan med en hel del poänger. Men har lite svårt att se hur hon nu ska kunna sitta i regering, både med åsikter & attityd.
Vad ska man inte läsa på en bussresa ner till OKG om inte Chicken Nuggets på krita.
Romina skriver på ett genuint sett i boken om hur hon har formats till den personen hon är idag i vad som har legat grund till detta. Allt ifrån resorna till Iran (med en bra översiktlig beskrivning om landet för okunniga som jag) till ungdomen i Sundbyberg.
Men det som var mest intressant var enligt mig hur boken framträdde liberalismen som ideologi och de fallgropar många faller i när de felaktigt försöker sig för stå den och dennes relation till kapitalismen.
"Fredagsdisco i skolan var mellanstadiet stora höjdpunkt. Man fick dricka hallonsoda och dansa tryckare. Arrangörer var partipolitiskt obundna Unga Örnar [...] Alla jag kände i lågstadiet bodde i hyresrätt. Att det fanns alternativ till det förstod jag först när jag började högstadiet och träffade kids från andra delar av kommunen. Att vara medlem i hyresgästföreningen var en självklarhet. Det hade inget med politiskt påverkansarbete att göra utan om självbevarelsedrift. Vill du ha råd att bo kvar i ditt hem? Bli då medlem. Att allt detta var en del av den utbredda socialdemokratin var inget som framgick."
Ändå spännande med en liten inblick i vår klimat- och miljöministers hjärna :)))
Lättläst o smått fascinerande, önskade med hela mitt hjärta att de var med om Iran, kanske nästa bok hon skriver?
Driftig tjej riktigt monster NU E JAG LIBERAL dör hellre okej kanske inte. Såga alla partier men typ inte Sverigedemokraterna så väldans? Kanske för enkelt.
De va väldigt intressant o höra hennes ståndpunkter även om ja verkligen inte gillar jämställdhet i möjligheter i vårt lilla produktionssamhälle, ja gillar min planet:( lowkey sad att hon förklarar att de är de som funkar, med all tvättäkta argumentation innan o hon ba nöjer sig helt plötsligt me de. De typ sad
Pourmokhtari berättar på ett rakt och koncist sätt om sin uppväxt och om sitt politiska engagemang. Grundläggande principer som frihet och rättvisa blir glasklart förklarade ur ett liberalt och individuellt perspektiv av en av Sveriges mest framstående politiker.
Kul läsning om Rominas bakgrund och övertygelser. Hade varit roligt med lite längre tidsperspektiv, hur ser hon det nu som minister, mm. Djäkligt imponerande person.
Även om jag inte delar alla Rominas politiska övertygelser så är det en oerhört engagerande och välskriven bok som jag skulle rekommendera alla politiskt intresserade att läsa, oavsett politisk färg.
En lustig detalj i boken är när Romina bjuder på en skev version av ett citat från sin författaridol Eyvind Johnson, från dennes vårtal 1951. Romina citerar Eyvind så här:
"Bilden av de neutrala medlöparna är annorlunda. De tar inget personligt ansvar. De är inte ledare och vägvisare utan snarare offer: segrar de som inte i det system de medvetet eller omedvetet vill hjälpa till seger."
Den avslutande formuleringen, efter kolonet, är ju helt obegriplig. Jag undrade om jag var dålig på att fatta och läste om passagen kanske 20 gånger, men det ÄR ju trasig, oförståelig svenska. Uttryckte sig Eyvind så där mysko? Nej, självklart inte.
Som oavlönad goodreads-detektiv kan jag avslöja källan till klimatminister Pourmokhtaris Eyvind-citerande. Det verkar vara den enda platsen på nätet där man kan hitta Eyvinds vårtal (i en nedklippt och uppenbarligen inte helt korrekt återgiven version), och där återfinns exakt samma knäppa formulering som ovan. Och denna plats, denna kulturhistoriska källa, är dagensvisa.com (sic!): https://www.dagensvisa.com/minata/bil...
Det verkar ganska märkligt att Romina och ansvarig förläggare på Timbro har läst en så skev, trasig och obegriplig formulering, men ändå på något vis i alla led uppfattat det som att den känns så rätt, så riktig och så träffande, och att de därför valt att lyfta fram och publicera den.
Vad var det Eyvind egentligen sa? I Artes nr 4/00 återges talet, och där får man en begripligare originalversion:
"Bilden av de neutrala medlöparna är annorlunda. De tar inget personligt ansvar. De är inte ledare och vägvisare utan snarare offer: segrar det som de oklart sympatiserar med blir de ju offrade – de duger inte i det system de medvetet eller omedvetet vill hjälpa till seger."
Nåväl. Sedan är det en annan sak att Romina oavsett lyfter citatet från Eyvinds vårtal i ett oklart och luddigt sammanhang. Eyvinds vårtal handlade alltså om att kritisera den så kallade "tredje ståndpunkten", det vill säga de som inte ville välja sida och som inte ville ta ställning för vare sig USA eller Sovjet (medan Eyvind menade ungefär att det var en hotfull civilisationernas kamp där man måste välja sida och där USA var klart att föredra). Men i Rominas bok klistras Eyvinds vårtal in i en mycket lös harang om töntig kulturell "slentrianvänster" i Stockholm. Denna grupp ondgör hon sig över i en lagom halmgubbig och klyschig liten genomgång. De både delar Greta Thunbergs instagraminlägg och far ändå på flygsemester själva, och de "vill inte bry sig om politik för att det är roligare att gå på AW på Taverna Brillo" och yada yada. Det som är det allra störigaste, som Romina hakar upp sig på alldeles i anslutning till det plötsligt infogade Eyvind-citatet, är att den där töntvänstegruppen stör sig så onödigt mycket på Hanif Balis "ton" – i stället för att störa sig på stora, riktiga problem (som Romina gör när hon stör sig på deras störiga felaktiga stördhet?)...
Den här passagen som jag försökte återge nu är ganska signifikativ för de politiska resonemangen i boken. De är hurtiga och självsäkra men de är mestadels otroligt snömosiga. Det är platta positioneringar som handlar om att peka ut hur fel eller dumt andra positionerar sig. Det är ideologidiskussioner på ytligt tillspetsade och ibland lite snurriga vis.
De självbiografiska delar som boken i grunden bygger på är i varje fall intressanta, och skrivna på ett ganska levande (och bara lite stolpigt) sätt. Framför allt första kapitlet om resorna till Iran. Även delarna därefter om uppväxt i förortsmiljö och navigeringen vad gäller klass och kulturella hierarkier är intressanta små inblickar (om än ackompanjerade av det ovan nämnda snömoset av mycket luddig politisk positionering vad gäller ytligt debatterande om förorten) (men vad gäller faktiskt politik, vad sjutton man ska göra åt problemen (otrygghet; ojämlikhet, grav segregation), lyfter Romina bara en egentlig poäng: hon råder alla i orten att flytta därifrån) (så var det med det).
Jag visste det redan innan, men Rominas liberalism är min liberalism. Och det är den liberalismen vi behöver i Sverige.
Det är en kort liten bok men med väldigt saftigt innehåll. Det ryms både historier och komplexa resonemang om liberal politik. Fantastisk i sin helhet.
Eftersom det i princip är en sån där bok som politikerna i USA släpper innan de ställer upp i primärvalet för att bli president så får vi väl hoppas att vi ser Romina i en motsvarande post i svenska politiken i framtiden!
Intressant läsning. Det enda jag inte riktigt gillade var hur författaren i delar av boken bara lyfte fram allt bra med det egna partiet och inte såg några nackdelar med det egna partiet eller partiets politik.
En otroligt bok som är väldigt läsvärd då hennes berättelser och tankar ger nya perspektiv på tillvaron. Den lyckades också få mig, som redan är en liberal person, att bli något mer liberal.
Otroligt fin liten bok om en liberals tankar och funderingar. En del bra reflektioner om varför en människa blir som den är, och ögonöppnande spaningar om en rad massa intressanta ämnen. Läs!