“LUFTEN i rummet är skämd. Stilla. Hon vet precis vad det luktar. Död.”
Sharon Miller har flyttat från Tennessee till en liten avkrok på den västerbottniska landsbygden för att vara med och starta upp ett rättstafonomiskt center där man studerar hur döda kroppar bryts ner under olika förhållanden. Med sig har hon sin fru Hélène, som genom sin bröstcancerdiagnos gjort att döden kommit obehagligt nära. När det värsta sker, hur länge kan du ljuga för dig själv? Och kan man bli galen av sorg?
LIKFARMEN är en sorgesam kortroman om döden och vad den gör med människor.
Sharon Miller har kommit från Tennessee i USA för att starta upp Sveriges första rättstafonomiska center - i folkmun kallat Likfarmen - i en by utanför Umeå. Sharon har aldrig haft några problem med att studera döda kroppar i olika stadier av nedbrytning, men när hennes fru Hélène får diagnosen bröstcancer så kommer döden obehagligt nära, trots att prognosen är relativt god. Vad kommer att hända om Hélène dör?
En kortroman om vad sorg och död kan göra med människor. Miljön är inget för kräsmagade då det förekommer detaljerade beskrivningar om hur kroppar bryts ned och vad insekterna gör med kropparna... Förutom det så börjar konstiga saker hända runt Sharon och hon undrar om hon håller på att bli galen. Som forskare försöker hon hitta naturliga förklaringar och hon skyller på stress över situationen med hustrun. Bitvis är det riktigt obehaglig läsning och jag måste säga att jag är ganska tacksam över att jag läste den under sommarens ljusa kvällar! Det dröjer ganska länge innan jag förstår vad det är som händer och det är precis så jag vill ha det. Om du gillar skräck och obehag så ska du inte missa "Likfarmen"!
En suverän kortroman med fokus på iskall skräck och mörker. Att jag inte läst den tidigare är ett mysterium. En av de absolut bästa skräckberättelserna på svenska jag läst! Med smygande mörker genom händelser som fascinerar och berör, bemästrar författaren mästerligt konsten att beskriva skräck, ensamhet och övernaturlighet. Ska du läsa en skräckberättelse i år? Läs denna! Suverän!
Äckligt ja! Långrandigt ja! Definitivt inget alla kommer att tycka om. Hade fått en fyra om det inte allt skulle utvecklas så in i helvete. Egentligen händer det ju inte så himla mycket i boken.
Jag tycker mycket om skräck, men är svårskrämd när det gäller böcker. Men den här!!
Likfarmen är smygande otäck på alla nivåer, det byggs upp mycket snyggt med detaljer som växer samman till helheten i slutet. Lager efter lagar av intrigen och huvudkaraktären Sharons liv blottas och där är röta och larver överallt. Förutom att vara otäck och psykologiskt spännande är vemodig, sorglig och gripande. Jag sitter på nålar hela läsningen.
Elins språk är en jättestor del av upplevelsen. Det är vackert, stillsamt, liksom skirt. Kontrasten mellan skönheten i språket och miljöerna i boken och Sharons upplevelser är perfekt. Jag som läsare skrivs aldrig på näsan, får aldrig saker överförklarade utan får lägga pusslet själv vilket jag verkligen uppskattar.
Jag älskar huvudkaraktären Sharon. Hon är kärv, avvisande, rationell, men bit för bit av henne blottas och avslöjar skörhet, vemod och styrka. Denna boken rekommenderas verkligen!
Detta är författarens debutroman men hon har medverkat tidigare i antologier.
Det vi möter här är en slags skräckroman som är fullt med känslor som rör sig åt det sorgliga och deprimerande hållet. Vi har här en kvinna, Sharon Miller, som flyttat till Sverige för att jobba på en så kallad likfarm, ett ställe där man forskar på döda kroppar genom att lägga dem i olika miljöer och se hur de bryts ned.
Döden är en ständig närvaro i Sharons jobb, det har blivit en naturlig sak för henne och den skrämmer henne inte, eller i alla fall har den inte gjort det förut. Med sig till Sverige har hon även sin fru som är cancersjuk. Döden har kommit till Sharon även utanför jobbet.
Sharon är en karaktär som är på bristningsgränsen, stressen med ett nytt jobb och med en sjuk partner visar sig att vara för mycket för henne. Det börjar inte länge innan hon börjar se saker i syner, eller gör hon det? Som läsare så vet vi inte säkert och vi hålls på halster, men på vägen så får vi en del hintar.
Skräcken i boken är mera krypande än pang på. I stället för monster eller blodtörstiga mördare så är det tanken om döden som är skräcken. Hur ställer man sig när man står ansikte mot ansikte mot det oundvikliga? Författaren väcker absolut en hel del tankar om detta.
Jag skall ge en liten varning till alla som är känsliga när det kommer till det mera morbida, eller vad man nu skall kalla det. De döda kropparna och deras olika nedbrytningsstadium beskrivs verkligen ingående både när det kommer till utseende och lukt. Så jag tror inte boken kommer att vara för alla när det kommer till detta. Men tål man det mera grafiska beskrivna så kommer man att ha en berättelse som berör mänskligt psyke och kärlek.
Språket är riktigt målande och flyter på mer eller mindre som poetiskt vatten. Nu vet jag inte vad författaren har för bakgrund men det känns som att om inte hon jobbar på något sätt med något liknande så har hon i alla fall gjort en redig undersökning. Allt känns verkligen autentiskt, dock så vet jag inte om det är det då jag inte har någon egen erfarenhet, men hon har i alla fall i mina ögon fått till det.
Det är verkligen en naken och närgående bild vi får av en karaktär som är på gränsen att bryta ihop. Spöken, verkligen eller inbillade, jagar henne och genom att författaren inte säger saker rakt ut så får vi som läsare läsa mellan raderna och lägga pussel om hur det verkligen ligger till. Dock så skall jag säga att jag innan började läsa boken hade en idé om hur det hela låg till, men ändå så var jag inte helt säker.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som är finstämd samtidigt som den kryper under huden på dig´. Det är psykologiskt och en djup karaktärsbild som vi får berättad för oss. Dock så är det just nu svårt att få tag i boken, förlaget lades ner tidigare i år, så all deras utgivning har försvunnit från handeln, så det är begagnad man får leta efter. Eller så får man vänta ett tag, för det finns ett annat förlag som bestämt sig för att ge ut den igen, då först preliminärt nästa år.
I denna bok får man följa Sharon som arbetar med att studera förruttnelse av kroppar på likfarmen. När väl kropp 68 kommer till anläggningen börjar Sharon upffatta konstiga saker. Rörde den på sig? Hemma har Sharon sin fru Hélène dom drabbats av bröstcancer och mest sover om dagarna.
Att vara omgiven av döden på jobbet och samtidigt ha den så nära i hemmet ger en påfrestande tillvaro. En tillvaro där Sharon börjar ifrågasätta vad som är verkligt. En ton som verkligen känns när man läser den. Detta, tillsammans med målande beskrivningar av förruttnelse och författarens fantastiska användning av läsarens luktsinne ger en tänkvärd läsupplevelse.
Detta var en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Känslan av att något inte stod rätt till gjorde att jag bara ville läsa mer och mer. En bok jag starkt rekommenderar!
Likfarmen är en väldigt detaljerad berättelse om döden och föruttnelse, vilket ackomponjeras av en stark kärlek för huvudkaraktärens kärlek till sin fru, som är svårt sjuk i cancer.
De har lämnat USA för Sverige där Sharon ska vara med och starta upp Sveriges första likfarm, och allt går bra tills att det kommer in en kvinna som är väldigt lik Sharons fru.
En berättelse om dödlighet, döden och kärlek. Personligen gillar jag ju böcker med mycket gore och hemskheter, men kände att det kunde funnits lite mera driv.
Men absolut ett lästips för personer som gillar att läsa om döden och kroppar.
En farm där döda kroppar ligger i rader för att undersökas och utvärderas. Med en smak i munnen av jord och snusk läser jag denna lilla melankoliska bok med både intresse och en udda känsla i kroppen. Boken var lite svår att komma in i då språket var något för långsamt för mitt tycke och slutet gick att lista ut, men det blir en fyra eftersom jag inte läst om denna miljö tidigare och jag tycker att författaren har gjort ett bra jobb att fånga stämningen.
samtidigt som sharon studerar döda kroppars nedbrytning på rättstafonomiska centret kämpar hennes fru mot cancer. en fängslande kortroman om förruttnelse och kärlek där den unika miljön och edbergs berörande språk uppslukar mig och driver mig till sträckläsning. det är obehagligt och vackert på samma gång, 4 ruttna (😉) avokado av 5 i betyg, 🥑🥑🥑🥑.
Likfarmen är en obehaglig och vacker kortroman om vad sorg kan göra med en människa. Jag hade stundvis svårt att relatera till Sharon och hennes sätt att vara, men i slutet fick hennes beteende en förklaring. Det här är en vackert skriven bok med flera vändningar och jag känner att jag nästan hade behövt läsa den en gång till för att verkligen kunna ta till mig alla detaljer. Sluttampen byggdes upp på ett sätt som fick pulsen att öka.
Det här var en annorlunda och läsvärd skräckroman, och det var intressant att läsa om Sharons arbete på ”likfarmen” men man kan inte vara alltför äckelmagad om man vill läsa den här boken 😱
Jag brukar inte läsa skräckböcker men kunde ändå inte motstå denna. Elin skriver passionerat om sorg och vad den kan göra med människor. Obehaget växer under läsningen och Elin får det att verkligen krypa i kroppen på mig. Hon beskriver allt så detaljerat, hon får mig att känna samma odörer som Sharon, jag kan utan problem se miljöerna framför mig. Elin skriver på ett sätt som kryper under skinnet på läsaren och vägrar lämna. Den är kort och kräver sträckläsning. Jag lämnar dock en varning! Ät inte medan du läser