Vera och Nour har alltid varit bästisar. Men i sjuan förändras allt. Nour blir kompis med populära Emilia och plötsligt är det som att Nour inte ser Vera längre. Samtidigt blir Veras roll i klassen annorlunda. Till en början är skämten och elakheterna små. Vera gör motstånd och vägrar se sig som ett offer. Men kränkningarna blir bara värre och värre. Och så gör Nour något som kanske inte går att förlåta.
Vera vem? är en gripande och träffsäker berättelse om hierarkier, vänskap och vuxenblivande som utforskar mobbingens gråskalor och olika roller. Prisade Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks grafiska roman öppnar upp för samtal och reflektion utan att skuldbelägga eller ge enkla svar.
Mycket bra. Fantastiskt snyggt ritad - gråskalan hjälper verkligen till att lyfta fram det obehagliga i historien. För detta är obehagligt, och ack så igenkänningsbart. Mobbing är en fruktansvärd företeelse, och det negativa grupptryck som avhandlas i boken är påtagligt. Jag gillar också att det är olika berättarperspektiv, att chattar tillåts ta plats - det ger ett fint driv åt berättelsen - och att det finns en öppning till försoning i slutet. Men samtidigt är detta en bok som hamrar in allvaret. Det finns många frågor att prata om när boken är färdigläst.
Fint illustrerad, mina elever har dock inte gjort något utlån sen vi fick in den i september? Så vet inte riktigt om boken når ut till dem, sedan kan jag tycka att mobbningen var rätt så snäll och inte alls speglar mobbningen i samhället idag :/
En högaktuell bok. Verkligen läsvärd bland de unga och passar även yngre än vad bokens huvudpersoner är, dvs sjundeklassister. Mobbning, utfrysning, kränkning och ofrivillig ensamhet är något vi som vuxna nu mer än någonsin helt enkelt måste ta tag i och borde ha gjort för länge sedan redan. Utöver det behöver de unga bli allt mer medvetna om att det finns vuxna som lyssnar mitt bland dem också, som t ex mormodern som huvudpersonen i denna grafiska roman vänder sig till. Rollerna i det som sker i skolan ser olika ut hos barnen, men alla kan vi hjälpas åt och framförallt det vill den här boken understryka. De unga kan lätta på sitt hjärta hos oss och vi kan stärka gemenskapen framförallt tillsammans. Fint med denna träffsäkra bok, Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark! Jag hoppas de unga lägger märke till dessa böcker också.
Fyfan, denna rörde mig på djupet. Fick sådana dåliga flashbacks till min egen högstadietid då jag var med om liknande incidenter med mobbning och att bli utfryst/utbytt av sina egna "kompisar". Speciellt scenen där Marianne (den som aldrig sa något - jag) satte sig vid Vera i matsalen för att de båda inte hade någon att sitta med 💔 Det blev så för mig, att jag inte hade någon att vara med på rasterna, men under lunchen hade jag i alla fall min "lunchkompis" (som gick i en parallellklass och därför sällan hade rast samtidigt som mig) - för att vi båda var utstötta och inte hade någon annan att sitta med.
Helvete vilken stark, men samtidigt väldigt lättläst bok. Mobbningen i boken var dock lite "mesig" i jämförelse med verkligheten, därav 4 av 5 stjärnor. Men en snabbläst bok som jag kommer gå tillbaka till och starkt tipsa om i och utanför jobbet ❤️
This entire review has been hidden because of spoilers.
3.5 Engagerande illustrationer och text som verkligen får en att känna med karaktärerna och känna igen sig i de slags situationer som tyvärr är alltför vanliga i skolvärlden. Tyvärr har jag svårt för när berättelser slutar så abrupt som denna, vilket drar ner betyget från en fyra. Och så hoppas jag att ingen som kommer och talar om mobbing i en klass beter sig så som mannen i den här boken gör. Fy!
Boken låter bilderna tala med relativt lite och lättläst text, vilket borde göra berättelsen åtkomlig för de flesta, även de som kämpar en del med läsningen, vilket är ett stort plus!
En serieroman om vänskap, mobbing och det helvete som högstadiet kan vara, tecknad i fantastiskt fina blyertsteckningar. Målgruppen är nog främst just ungdomar i den åldern, men även som förälder till tonåringar känns den. Min enda invändning är att den gärna hade fått vara längre och fördjupa karaktärerna ytterligare.
(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)
Mycket berörande och realistiskt om mobbning. Älskar illustrationerna. Perfekt att läsa och diskutera med sitt barn. Jag som är 42 känner igen en hel del (inte minst i Petter som kommer för att prata med barnen om mobbning), till min stora glädje gjorde min elvaåring det inte. Dock har hon ju ännu sjuan framför sig… 😱
Den här boken tog tillbaka känslor och tankar ifrån högstadiet som inte alltid var så skoj. Jag hoppas att fler läser denna, ingen ska behöva vara ensam.
Bästa vännerna Vera och Nour ska börja högstadiet och de sista dagarna på sommarlovet är allt som det brukar vara. De lägger upp en film på Youtube med Nours marsvin Skrutten och Gnagis, skrattar och skämtar så där intimt som bara bästa vänner gör och pratar om hur de ska flytta ihop i ett hus fyllt av djur på landet när de blir vuxna. Men redan de första dagarna i sjuan är något förändrat. Nour börjar umgås med den nya bekantskapen Emilia och blir en av poppistjejerna och sakta men säkert hamnar Vera allt mer utanför. Sedan börjar skämten och tillmälena, först i små doser som stinger till i hjärtat för att sedan bli så grova att de känns som en avgrundsdjup nattsvart smärta i magen.
Vi skulle segla runt jorden (Natur & Kultur, 2018) är en mycket ärlig och gripande bok som behandlar ett ämne många betraktar som tabu – nämligen en nära anhörigs död genom självmord. Denna bok, som vann Norrlands litteraturpris 2019, var författaren Anna Sundström Lindmark och illustratören Elisabeth Widmarks första samarbete och nu är de tillbaka med en ny bok, Vera vem? (Bokförlaget Hedvig), om mobbing som drabbar mig hårt som läsare. Den sparsmakade men träffsäkra texten är en av orsakerna med framförallt är det kontrasten mellan Veras helvete och Elisabeth Widmarks underbara illustrationer som stannar kvar på näthinnan. De fantastiskt vackra och fotorealistiska blyertsteckningarna som naket skildrar alla nyanser av Veras smärta och utanförskap gör att man krampaktigt sugs in i berättelsen och den är omöjlig att lägga ifrån sig.
Vi skulle segla runt jorden och Vera vem? är fiktiva berättelser placerade i någon slags nutid som bygger på skaparnas egna upplevelser – i den förstnämnda Annas egna erfarenheter av en nära anhörigs död genom självmord medan Vera vem? handlar om Elisabeths erfarenheter av mobbing i högstadiet. Bägge böckerna lämpar sig för barn i skolåldern men bör också läsas av vuxna för det här är tunga ämnen som kan skapa djupa sår som man bär med sig resten av livet och det känns därför hoppfullt och trösterikt att Vera vem? även innehåller en länk till råd och stöd när det gäller mobbing via stiftelsen Friends.
Genom att modigt blotta sina egna erfarenheter har Elisabeth Widmark tillsammans med Anna Sundström Lindmark skapat ytterligare en gripande seriebok som jag, tillsammans med Vi skulle segla runt jorden, rekommenderar varmt.