Ett jag, en han, ett du. En relation som kanske falnat, en annan som precis håller på att börja. De träffas via jobbet. Långa mejl skickas sent om kvällarna. Men snart räcker inte texten till. Samtidigt finns hon med de två barnen i bakgrunden.
På ett både intimt och osentimentalt sätt gestaltar Petra Backström de små ögonblicken mellan två älskande – de trasiga och de kittlande.
Petra Backström, född 1989, bor i Stockholm och arbetar som copywriter. Hon debuterade 2016 med ungdomsromanen M varken mer eller mindre. Det kommer inte alltid vara du är hennes första bok för vuxna.
”Om ormen var förbjuden skulle Adam också ha ätit upp den.” /Mark Twain
Spoilar cirka hela romanen, läs boken först!
Nu har vi hamnat i Stockholm och det går ingen förbi. Hon är en ”skön” söderböna med coolhetskomplex, tjugofem plus som dricker för mycket, kastar fimpar på gatan och släpar runt på cappuccino som vore det livsnödvändigt dropp. Han är äldre förstås, gift och har två barn, men är självklart också ”den djupa typen” som lyssnar på Kent. De träffas på arbetet inom mediabranschen. Tillsammans beställer de mat från underbetalade cykelbud och gnager på den förbjudna frukten vilket gör att det blixtrar och sprakar så att det bländar både karaktärer och läsare.
”I kärlek börjar man med att bedra sig själv och slutar med att bedra andra.” /Oskar Wilde
En simpel otrohetsaffär är vad de har. Det står klart för mig som utomstående läsare som dessutom är fyrtio plus. Men för den unga kvinnan som fokaliseras – jaget – är det något nytt och spännande. Hon är redo att lämna sin halvdana vardagstrista relation, det känns rätt. Hon är ung i det individualistiska tidevarvet, vill känna livet i sig, har ideal, vill att livet ska vara som på film, med stora känslor, en flaska bubbel i ishink, jordgubbar och chokladhjärtan inslagna i folie.
”Det går såklart att leva defensivt; att bromsa sig själv och minimera alla risker, avrunda tidigt och aldrig ställa frågor som skulle kunna ta en ända till djupet. Samtidigt är ens mer offensiva sida bejakande – den menar väl när den visar att det finns någonting annat än det man planerat för.”
Om jag skriver att de är ynkryggar, att de beter sig själviskt och som fega idioter då de inte vågar ta ett beslut, vara ärliga och göra slut med sina bedragna partners – då kan man tro att jag är en som ogillar den här sortens otrohet. Det är förvisso sant. Men jag stör mig också på människan generellt för att hon är konstig som dels vill ha samhörighet och trygg tillgång till gruppen men samtidigt söker exklusivitet och spänning. Det är en märklig och svår kombination. Vårt belöningssystem tycks gå i spinn av belöningar som bara kommer ibland. Och inget är så spännande som det osäkra, förbjudna och hemliga. Jag tänker mig att man kan jämföra otrohetsaffärer med knarkmissbruk; båda kräver hemlighetsmakeri, ger rus, leder till överilade handlingar, avslutas med baksmälla, mynnar inte sällan ut i en destruktiv nedåtgående spiral.
”Jag kan motstå allting förutom frestelse.” /Oskar Wilde
Jag retar mig på romanens ”kärlekspar” bland annat för att de koketterar med att de gillar att omfamna mörkret, men blundar för det när de står mitt i det. Framförallt jaget irriterar mig för att hon inbillar sig att undvikande och passivitet är att praktisera snällhet. Dum är hon också (inte konstigt när hennes jag utplånats i och för sig) som tror och hoppas på att en feg och svag man ska sluta vara feg och svag, när feg och svag är allt han är.
”En ung kvinna står inför tusen faror, men bara ett fåtal av dem ger verkligt nöje.” /Yanina Ipohorskaya
Petra Backströms vuxendebut är en spännande bladvändare. Jag älskar att karaktärerna är realistiska, bjuder motstånd och saknar namn. De kallas hon, han, du och jag vilket förtydligar att det är ett strukturellt problem som avhandlas och att utgången för de olika personerna inte är av individuell art utan följer mönster. Författaren har gillrat en ganska tjusig fälla och jag trillar gladeligen däri. Jag irriterar mig mer på tjejen än killen trots att han beter sig mer amoraliskt. Det är hon som förlorar stadgan i livet och tar stryk psykiskt, han vill och kan både äta äpplet och ha det kvar. Jag blir verkligt engagerad och imponerad av hur träffsäkert hon lyckas skildra förälskelse och besatthet. Ett stort plus för att det är upp till läsaren att tolka om det här är en roman om kärlek eller om det är en stridsskrift? Jag tycker däremot att hon skrivit ut vissa situationer väl övertydligt. Men konstigt nog inte ett enda ord om sex? Jag gillar inte att hon valt att skriva ”dom” (även om det matchar bokjagets stil) däremot älskar jag att hon hänvisar till Juholts mustasch-uttalande när det kommer till aktiva och passiva val.
”Försök inte undvika frestelser; med tiden kommer de själva att börja undvika dig.” /Bertrand Russell
Jag tolkar Backströms roman som en varning för otrogna män. En annan bra bok på temat är Kärleken i Julia Anderssons liv.
OMLÄSNING! ok så jag läste om den här, redan. Blev inte lika blown away nu. Först undrar jag lite varför hon inte nöjer sig med vad han kunde ge henne? Ja han var feg som inte tog steget ut eller var han det? Barnen var hans prio men ffs, var det så illa med att få två dagar i taget? Jag tänker att det beror på att hon inte har barn som hon inte fullt ut kunde acceptera situationen. Men ja... han var en fegis, det är väl det det kokar ner till trots allt...
This entire review has been hidden because of spoilers.
En tacksam bok att lyssna på då den har en tydlig och ganska enkel story. Det är relationsdrama extra allt med mängder av samtidsmarkörer och känsloladdningar. Ingen stor litterär upplevelse, men okej underhållning.
En bok helt i min smak, vad gäller stil, språk och handling. Boken fick mig att reflektera och alla delar kändes viktiga - så som jag tycker att en bra bok ska vara.
Detta är en bok som handlar om slut och smärta, vare sig man valt slutet eller inte. Det är en bok som känns in i märgen, det känns fysiskt i kroppen under tiden jag läser.
De första 100 sidorna är genialiska, jag kan inte lägga ner den. Därefter tappar i alla fall jag intresset något, det känns nästan som att det blir för mycket ångest/smärta/kaos, jag drar mig lite för att läsa den. Trots detta är det en väldans välskriven bok av Petra Backström. Det känns som ett brev skrivet till läsaren, personligt och naket.
”Det kommer inte alltid vara du” handlar om otrohet, förlorad kärleken, funnen kärlek och hur jävla ont det kan göra när man tappar kontrollen över en kärlek man i hela kroppen skriker efter.
Jag älskar också sättet den är skriven på, meningar uppbyggda exakt som man tänker - det är nog det som ger den underbart familjära touchen.
Backström har endast skrivit en ungdomsroman tidigare, jag vill gärna gärna läsa mer vuxenromaner av henne!!!
Helt okay. Första halvan var bäst. Kände mig tillräckligt investerad för att vilja fortsätta läsa men inte så att jag fick andrahandsångest. Mellan lagom och perfekt. Slutet blev lite sådär. Inte i hur berättelsen slutade utan i hur slutet skrevs. Hade slutet varit bättre hade jag definitivt gett boken 4 stjärnor. Väldigt speciellt med böcker där så många viktiga karaktärer inte har varken namn eller utseende beskrivning.
”Tvivlen kan försvinna, och om de inte gjorde det fick jag helt enkelt ge upp dig- fast en annan dag.”
Vår kärlekskranka huvudperson lämnar sin fem år gamla relation för att inleda en affär som utvecklas till ett dysfunktionellt vid-sidan-av-förhållande. Hon håller fast vid allt som kunde varit, vid de stunder han faktiskt gör henne lycklig, och långsamt går hon sönder. Boken är oerhört träffsäker och det är lätt att känna igen sig i att förtvivlat försöka och försöka, utan att det gör någon skillnad. Jag tror jag behövde denna boken just nu, för fy fan vad man vill skrika ”men sluta vänta på honom han kommer för fan aldrig”, något jag har svårare att säga till mig själv.
Oerhört bra. Vill läsa mer som denna!
This entire review has been hidden because of spoilers.
De första 100 sidorna pirrar och bubblar, under resterande 140 sidor tappar jag intresse. Känner ingen sympati för någon av karaktärerna, blir irriterad på huvudkaraktärens passivitet och självömkan. Må vara en realistisk och träffsäker skildring av avslut, otrohet och relationer med suddiga kanter men för mig har inte handlingen någon direkt dragningskraft. Lite uppfriskande med ett såpass öppet slut.
Magnifik beskrivning om hur svår och lömsk en kärlek kan vara. Något som börjar kristallrent kan bli asfaltsmutsigt i ett andetag, bara genom ett trevande eller avvaktande ord. Coola kvinnor med koll kan bli förvandlade till passiva känslomonster. Besattheten, som gör att jag drar paralleller till Karenina, gör huvudpersonen galen och så oerhört sorgligt sårbar.
Kvinna och man möts och en stark passion uppstår mellan dem. Bägge är i förhållanden och den utan barn kan relativt lätt göra sig av med den gamle. Men sen fastnar deras kärleksresa. Ingenting är längre enkelt. Att skaffa sig en egen lägenhet går tydligen inte för sig för mannen i det nya förhållandet. Men att låna en för 20.000 i månaden går bra i början (varför vill författaren skryta om hans kändisskap och pengar?). Sen får man följa henne. Ett henne som svartsjuk, kär, ambivalent och tappar bort sig själv. Barnen barnen barnen. De är nummer ett. Det har hon förstått men hon accepterar det. Men när det efter 1-2 år fortfarande inte arrangerats en träff mellan henne och barnen då tappar hon tålamodet och även den här läsaren. Och hon traskar dit…
Priset för kärlek är bara för högt känner jag efter att ha läst denna pärla. Bättre att skaffa sig en trevlig hobby.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den här var okej. Det kändes som om första delen var starkast och den är också den kortaste. Den sista delen kändes som om den var för utdragen. Det är en berättelse om kärlek och otrohet. Om relationer och att se framåt. När karaktärerna är på olika platser i livet och i olika beroendeförhållande. Att den ena vill ha den andra mer eller behöver närhet mer. Den är lätt att läsa och småfin men inte mer tyvärr.
Samtidsmarkörna i denna både gjorde mig glad och irriterade mig. Från att fästmannen fick en öladventskalender av henne till konstigt name droppande av olika plaster runt om i Stockholm. Och tidslinjen i boken kan vara svår att följa ibland, som att framtida händelser nämns i förbifarten. Sen är de två männen, fästmannen (han) och den nya (du) inte har namn förstår, men samtidigt blev det hoppigt ibland när båda nämns.
Första delen tyckte jag liknade filmen "Världens värsta människa" och likheterna är slående mellan de första säg 50 sidorna och de första 20 minuterna av filmen. Jag älskar verkligen den filmen och blev inte glad över att se likheterna. Likheterna håller inte i sig, vilket i efterhand är både bra och dåligt. Oklart om jag skulle rekommendera.
Det må kännas klyschigt med ung cool tjej cirka 25+ som dras in i en otrohetsaffär med härlig man cirka 40 någonting som dessutom har två barn men det gör bara inte det. Sida upp och sida ner äcklas, förfasas, myser, hoppas, irriteras och njuter jag av deras relation.
Jag vet ju hur den kommer att sluta. Det vet jag tidigt men ändå känns handlingen inte allt för förutsägbar och jag vill bara ha mer mer mer hela tiden. Kan inte sluta läsa, kan inte sluta vältra mig i berättarens/jagets allt sämre psykiska mående samtidigt som jag vill skaka om henne och säga att det kommer aldrig gå!
Älskar språket, älskar rappheten och de små korta styckena. Det är snyggt, förstärker känslan av vem jaget är. Trodde inte att jag skulle älska den så mycket men det gör jag.
Betyg: 4,5/5 (litet avdrag för slutet som jag på något vis önskade något mer av)
This entire review has been hidden because of spoilers.
3.5* the fact that i wanted so badly to yell at the protagonist to grow the fuck up means the novel elicited feelings in me, even if they weren’t always positive. while many of the characters actions were infuriating, i enjoyed the beginning of the novel. however, the latter third felt repetitive and self-pitying. again though, i wonder if it was just the true to life nature of it that elicited such strong annoyance in me. we’ve all had (and been) that friend who, when in love, makes decisions that makes you just want to shake them.
Först och främst: språket. Det är right down my alley. Det gör mig så jäkla peppad på att skriva, så redan där är mina stjärnor motiverade nog. Det är långt ifrån alla böcker som inspirerar så väl till skrivande. Jag älskar hur genuin boken känns, meningarna känns plockade direkt ur tankebanan men inte på ett sätt som rör till, utan som gör kontentan självklar. Det är vackra, såriga, komplexa tankar och känslor som kommer ut i ord.
Boken både lyfter och sänker kärleken, Petra beskriver så genuint känslor som svek, nykärlek och osäkerhet. Sådant som inte alltid är så lätt att orda.
På ett skickligt sätt lyckas Petra få en att känna sig som ett med protagonisten, samtidigt som man egentligen inte vet just någonting om henne. Det är som att man känner hennes innersta djupaste men man vet inget om den där ytliga utfyllnaden. Och jag saknar det inte alls, jag behöver inget mer än det Petra ger mig. Och nu vill jag bara ha mer!
Svårbedömd. Å ena sidan hög igenkänning, å andra sidan en utdragen andra halva med ett väldigt konstigt slut. Likt vad någon annan skrivit här så stör jag mig på huvudkaraktärens avsaknad av handlingsförmåga och mitt i allt kommer droger in i bilden från ingenstans? Jag stör mig även på språket i viss mån och avsaknad av en del skiljetecken gör att fastnar i flera meningar och måste läsa om för att hänga med. Nja, jag trodde att boken skulle ge mer efter den lovande inledningen…
This entire review has been hidden because of spoilers.
Gillade denna!! Visst inget storverk kanske men i sin kategori: bra driv, spännande, liksom en bra chicklit! Fnissade av liknelsen med Eva, äpplet och tarte tatin :) trodde att jag skulle störa mig mer på ”du och honom”-greppet men det var helt ok även om jag nog hade föredragit namn. Bäst första halvan och slutet.
En bok med vissa intressanta reflektioner om relationer, men för det mesta var den jobbig att vara i eftersom att allt kändes så trassligt och trasigt. Inte riktigt min typ av bok tyvärr.
Intressant slut. Lite väl mycket ältande fram och tillbaka, men det är väl vad hela boken handlade om. Det var intressant, men aningen monotont. Gillar ändå böcker där huvudpersonen inte är likeable och komplex på det viset.