Året är 1956 och Judith har under sin kringflyttande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon.
Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter.
Ormens år är en roman om kärlek, mörka familjeband och syskonskap men också om viljan att frigöra sig från den roll man tilldelats.
Ah, älskade vemod! Den här boken slår an avlägsna och svårgreppbara känslor inom mig och jag har varit nära gråten några gånger. Berättelsen är vacker och realistisk. Svår, hemsk och så som livet kan va. Det här att sträva framåt men inte riktigt kunna undvika att blicka bakåt. Kapitlen består av brottstycken av händelser ur människors liv, vilket gör att berättelsen rör sig snabbt framåt. Ändå får jag veta precis så lagom mycket som jag behöver, Som små skärvor av stora och små ögonblick som binds ihop, sammanlänkade i varandra.
Väldigt bra story, men den var för kort.. saknades broderier på något sätt, man hängde knappt med i framfarten. Skulle passat med Smirnoffs eller Wähäs språklunk.
Ormens år är en fängslande och välskriven bok. Jag tycker mycket om Ulrika Ewermans språk, och sättet hon bygger upp en historia på. Här har varje ord, varje mening en betydelse, som läsare behöver man reflektera och fundera. Mycket är outtalat, på ett sätt som passar mig. Jag njuter av läsningen, trots att temat är mörkt, jag samlar på känslor att komma tillbaka till, att läsa igen för att se om jag hittar något nytt.
Jag har svårt för berättelser där man som läsare får varje detalj serverad. Jag vill kunna läsa mellan raderna, och min känsla för karaktärerna ska byggas av historien, inte av att någon talar om för mig vad jag ska tycka och tänka. För mig är det ”show, not tell” som visar på en skicklig författare. Ulrika Ewermans prosa är precis så. Jag får samma känsla när jag läser hennes böcker som jag får av Elin Olofsson, som också är en av mina favoritförfattare.
Ulrika Ewermans debut Monica Magnus 1966 var en bok som överraskade mig och gick in i mitt hjärta. Jag får erkänna att jag hade en del förväntningar på Ormens år, men också funderingar på om en fiktiv historia skulle fungera lika bra. Det visade sig att jag inte hade behövt vara orolig. Berättelsen som Judith, Valter och Vera är fiktiv, men den berör mig starkt. Gradvis lär man som läsare känna de tre, och deras uppväxt som har stor betydelse för vilka de är. Jag vet inte om någon av dem är sympatisk, men de är mänskliga och deras öden berör.
För mig handlar Ormens år om arv och miljö. Den handlar om att slita sig fri från sin uppväxt utan att man egentligen kan det. Den handlar om starka band och lojalitet. Det är en historia som är djupt tragisk men ändå vacker på något vis. Jag funderar mycket över slutet, men eftersom jag inte vill skriva något mer om det, så hör av er om ni läst boken och vill prata om slutet!
Har ni inte läst någon av Ulrika Ewermans böcker tycker jag ni ska göra det nu. För egen del så hoppas jag att det kommer fler böcker inom inte allt för lång tid.
"Ormens år" av Ulrika Eweman, utgiven av Bookmark förlag. Året är 1956. Judith är åtta år gammal. Hon och föräldrarna för ett kringflackande liv, då de stannar en kort stund på varje plats, där fadern har arbete. Det har gjort att Judith känner sig otrygg och ensam. Det pågår saker under ytan mellan föräldrarna, som hon inte förstår. Den här sommaren har äntligen Judiths föräldrar slutat flytta runt. Hon träffar tvillingarna Valter och Vera. De blir snabbt vänner. Vi får följa Judith, Valter och Vera under åren då de växer upp från barn, till unga vuxna. De tre vännerna är oskiljaktiga. Under åren uppstår det kärlek mellan Judith och Valter, men helt plötsligt bryter tvillingarna kontakten med Judith. Det är ormens år. Hon får inte reda på varför de inte vill umgås med henne mer. Det gör henne förvirrad. Judith flyr från byn och återkommer flera år senare. Då har hennes far gått bort. En far som bar på många hemligheter. Känslorna till Valter finns kvar, och kanske kan hon och Valter få en ny chans. Författaren skriver vackert, och med en unik och spröd text. Berättelsen är suggestiv. Det ligger saker dolda under ytan som man inte berättar. Man förstår också att i den här berättelsen handlar det mycket om otrygg barndom och våld i nära relationer, och om att känna sig sviken, även om det inte uttalas rent ut. Judith far illa och känner sig utanför av att flytta runt. De vuxna är upptagna av sig själva, och av sina sexuella spel mellan varandra, och det finns ingen värme mellan familjemedlemmarna. Judith tyr sig till vännerna och de blir det viktigaste av allt. Man får inte veta till en början varför tvillingarna bryter kontakten med Judith, men det kommer fram så småningom. Då Judith åker tillbaka till byn tolv år senare, får man de sista pusselbitarna. Alla lösa trådar knyts ihop bra på slutet. Även om jag inte är så förtjust i ormar så lovar bokomslaget ändå spännande läsning. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Ormens år handlar om Judith, Vera och Valter. Denna trio är under barndomen oskiljaktiga tills den dagen då Vera och Valter helt bryter kontakten med Judith. Detta får måttet att bli rågat för henne och hennes relationer blir framledes flyktiga av ren självbevarelsedrift.
Romanen skildrar vad uppväxtens miljö och arv kan göra med en människa. Hur mörka hemligheter skapar konsekvenser som följer en under livets gång.
Jag har lite svårt att hänga med, men kan inte skylla det på Ulrika. Felet ligger hos mig, jag är nog inte tillräckligt uppmärksam. Här ska mycket läsas in mellan raderna. Karaktärerna ska byggas fram med romanen som stöd, din egna fantasi till grund.
Ormens år är en välskriven bok där det lika mycket är de uttalade som de outtalade orden som för berättelsen framåt. Det lämnar stort utrymme för läsaren att känna in historien och bit för bit skapa sig en bild av det som sker.
Det här är en både vacker och sorglig bok som handlar om kärlek, vänskap men också om utsatthet och avbrutna relationer. I mångt och mycket är det en berättelse om arv och miljö och om hur händelser under uppväxten påverkar livet som vuxen. Går det att göra upp med det förflutna och gå vidare? Eller är livsvalen för Judith, Valter och Vera styrda av det som hände under Ormens år?
Obs lyssnade som ljudbok! Hade velat ge 3.5! Gillade början, när Judit fortfarande var barn, hade önskat att den delen höll i sig längre, tappade bort mig lite i mitten, men vet inte om det var pga ljudbok, kändes som om kronologin tjorvade till sig? En bok om arv och miljö, om att inte våga släppa andra in på skinnet. Gillar att inte allt skrivs ut, att man som läsare (lyssnare) själv får fylla i luckor som lämnas.
Gillade språket och tempot, men tyckte det blev lite väl hackigt på sina ställen. Inte helt nöjd med slutet heller, då det lämnade kvar en del frågor hos mig (speciellt rörande Erland och Vera). Men helt klart läsvärd!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Efter att ha läst Monica Magnus 1966 var kanske mina förhoppningar lite för höga. Jag tycker den är fint skriven och sista femtio sidorna skakade mig, men… jag kunde inte leva mig in i karaktärerna. Kanske provat att läsa om om ett tag.