What do you think?
Rate this book
L'Arabe du futur #6
L'Arabe du futur 6 : Une jeunesse au Moyen-Orient, 1994–2011
L'Arabe du futur, une jeunesse au Moyen-Orient est une série de bande dessinée en six tomes, écrite et dessinée par Riad Sattouf. Vendue à plus de 3 millions d'exemplaires et traduite en 23 langues, elle raconte l'enfance et l'adolescence de l'auteur, fils aîné d'une mère française et d'un père syrien. L'histoire nous mène de la Libye du colonel Kadhafi à la Syrie d'Hafez Al-Assad en passant par la Bretagne, de Rennes au cap Fréhel.
Ce sixième tome couvre les années 1994-2011. C’est le dernier tome de la série.
Ce sixième tome couvre les années 1994-2011. C’est le dernier tome de la série.
176 pages, Paperback
First published November 24, 2022
25 people are currently reading
946 people want to read
About the author
Riad Sattouf
57 books929 followersRiad Sattouf est l’auteur de nombreuses bandes dessinées, parmi lesquelles Retour au collège, Pascal Brutal (Fauve d’or 2010) ou La vie secrète des jeunes. Les beaux gosses, César du meilleur premier film ; Jacky au royaume des filles)
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 306 reviews
November 25, 2022
Après avoir terminé la lecture des six tomes de cette saga autobiographique, je crois que ce qui m’a le plus touchée et intéressée est l’évolution du regard. Plus que l’histoire, plus que le trait, le regard. De tome en tome on découvre la pensée du personnage principal à travers un regard d’enfant, d’adolescent puis de jeune adulte avec une relecture mature des événements passés et de la façon de les raconter. J’ai maintenant envie de tout relire :)
December 25, 2022
J'ai juste envie de tout relire!
Je suis tellement contente d'avoir découvert Riad Sattouf avec L'Arabe Du Futur plutôt qu'avec ses premières publications : Je pense que je les aurais détesté à l'époque et que je n'aurais pas cherché à découvrir ses publications suivantes. Aujourd'hui, je serais probablement capable de les apprécier parce que j'ai vu Riad grandir et évoluer, toujours avec ce regard sur sa propre histoire qui est à chaque fois si juste et en si grande adéquation avec son âge.
Je trouve que cette série pleine de tendresse, d'autodérision et de drames mérite tout à fait son succès.
C'est étrange et un peu triste de ne plus être en train d'attendre le tome suivant...
Je suis tellement contente d'avoir découvert Riad Sattouf avec L'Arabe Du Futur plutôt qu'avec ses premières publications : Je pense que je les aurais détesté à l'époque et que je n'aurais pas cherché à découvrir ses publications suivantes. Aujourd'hui, je serais probablement capable de les apprécier parce que j'ai vu Riad grandir et évoluer, toujours avec ce regard sur sa propre histoire qui est à chaque fois si juste et en si grande adéquation avec son âge.
Je trouve que cette série pleine de tendresse, d'autodérision et de drames mérite tout à fait son succès.
C'est étrange et un peu triste de ne plus être en train d'attendre le tome suivant...
November 24, 2022
Une suite, et fin, parfaite, à une série parfaite ❤️
June 4, 2023
Cierre de la historia en un tomo que es una progresión respecto a los anteriores. Primero, abarca más tiempo. En el tránsito de la adolescencia a la edad adulta, Satouff se aleja de los pequeños dramas familiares para acentuar su impacto con el decaimiento físico, la distancia que da centrarse en los problemas propios, las elipsis y la inevitable catarsis cuando sucede un trauma. Además, el silencio de la sociedad ante el secuestro de su hermano pequeño pone ya del todo la ascua en la sociedad francesa, con una coda final que vuelve a poner en primer plano el drama de Siria. La inocencia quedó muy atrás y el humor se construye desde una cierta amargura, con un padre relegado a una construcción mental que, más allá de sus cartas, censura a Sattouf desde lo que podrían ser sus comentarios ante muchos sucesos cotidianos. Sin embargo, abre amplios espacios para la esperanza, con el autor saliendo adelante a pesar de las dudas y con una "resolución" de la "trama" familiar optimista.
February 12, 2025
Magnifique, émouvante, un parcours incroyable, une résilience sans pareille… cette saga restera pour moi une révélation et un souvenir de lecture inoubliable. Je referme ce dernier tome très émue. J’ai été submergée par tant d’émotions durant les 6 tomes. L’émerveillement ressort particulièrement de cette lecture pour le parcours de Riad sattouf et sa détermination. Je suis éblouie et sans voix, lisez cette série incroyable !
May 15, 2023
“Ce rêve ferait une bonne fin” 😢 Chef-d’oeuvre 🙌
June 1, 2023
Sattouf cierra su serie autobiográfica en un tomo más dramático y melancólico pero con un tono optimista y sin renunciar al humor. Muy buen final para una muy buena serie.
January 14, 2025
Uma série a não perder!
Tenho pena que acabou
Tenho pena que acabou
June 22, 2024
Gostei, mas não tanto como dos volumes que relatam a infância de Riad. Felizmente, ainda tenho os volumes 3 e 5 por ler, que saltei por não estarem disponíveis na biblioteca.
November 27, 2022
Très émouvant dernier tome, qui clôture parfaitement la série. Je n’ai pas pu le lâcher et l’ai lu d’une traite. Comme d’habitude c’est drôle, fin et ca vous assaille d’émotions.
April 25, 2024
Unfortunately, I found the final chapter of this beautiful story quite disappointing.
The surreal and self-mocking humor of the first four chapters, which was perhaps the saga's strongest point, had already begun to fade in the fifth volume and is here completely replaced by an extremely bitter and often cruel sarcasm.
The temporal narrative, which covered 18 years in the first five volumes, spans another 18 in the last one, leaving the reader with an impression of haste and superficiality in the events narrated. Too many aspects are introduced and then completely abandoned, among them Riad's relationship with his first girlfriend Céline, who literally disappears from the story the panel after sleeping with the protagonist.
The attention given to the protagonist's psychoanalytic therapy is in some ways interesting - and has been praised by many critics - but it seems to take up too much space in the story, leading Sattouf to neglect many topics potentially important to understand the author's ethical and sentimental evolution, such as his relationship with his brother Yahda who lives with him and his mother in Rennes and is barely mentioned in the 176 pages of the final volume.
Finally, I found the description of Riad's mother the most problematic point of the book. What was in previous chapters a naive but affectionate person, in this last volume transforms into a real human catastrophe: depressed, credulous to the point of stupidity, obsessively (if understandably) focused on the idea of recovering her abducted son Fadi to the point of completely neglecting Riad's needs and ambitions. In short, the character is depicted as a true caricature that finds no redemption even in the story's sort-of-happy ending.
Riad Sattouf has dedicated the entire final chapter of this saga - and perhaps the entire story he narrated from beginning to end - to the account of the effort and journey made to free himself from the oppressive and castrating figure of his father; perhaps it is time for him to begin a different therapy, or perhaps a new work of art, to reconcile and forgive his mother's troubled personality and difficult existence.
The surreal and self-mocking humor of the first four chapters, which was perhaps the saga's strongest point, had already begun to fade in the fifth volume and is here completely replaced by an extremely bitter and often cruel sarcasm.
The temporal narrative, which covered 18 years in the first five volumes, spans another 18 in the last one, leaving the reader with an impression of haste and superficiality in the events narrated. Too many aspects are introduced and then completely abandoned, among them Riad's relationship with his first girlfriend Céline, who literally disappears from the story the panel after sleeping with the protagonist.
The attention given to the protagonist's psychoanalytic therapy is in some ways interesting - and has been praised by many critics - but it seems to take up too much space in the story, leading Sattouf to neglect many topics potentially important to understand the author's ethical and sentimental evolution, such as his relationship with his brother Yahda who lives with him and his mother in Rennes and is barely mentioned in the 176 pages of the final volume.
Finally, I found the description of Riad's mother the most problematic point of the book. What was in previous chapters a naive but affectionate person, in this last volume transforms into a real human catastrophe: depressed, credulous to the point of stupidity, obsessively (if understandably) focused on the idea of recovering her abducted son Fadi to the point of completely neglecting Riad's needs and ambitions. In short, the character is depicted as a true caricature that finds no redemption even in the story's sort-of-happy ending.
Riad Sattouf has dedicated the entire final chapter of this saga - and perhaps the entire story he narrated from beginning to end - to the account of the effort and journey made to free himself from the oppressive and castrating figure of his father; perhaps it is time for him to begin a different therapy, or perhaps a new work of art, to reconcile and forgive his mother's troubled personality and difficult existence.
December 3, 2022
La fin d'une ère... Snif
November 24, 2024
3.5
Aj posledna cast celkom prekvapila a bola dost zaujimava, aby stala za precitanie. Aj ten pomyselny happyend v zmysle oslobodenia sa od minulosti/otca, ktory bol neustalym hlasom v jeho hlave sa mi velmi pacil.
Aj posledna cast celkom prekvapila a bola dost zaujimava, aby stala za precitanie. Aj ten pomyselny happyend v zmysle oslobodenia sa od minulosti/otca, ktory bol neustalym hlasom v jeho hlave sa mi velmi pacil.
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 2, 2022
Excellent !
August 20, 2025
Dobre zakoncenie celeho 6dielneho komixu. Nie vsetko ma bavilo, ale chcela som vediet, kam to tento komiksovy autor potiahne. Nesklamal ma a pribeh dorozpraval do uspokojiveho konca 🙂
September 27, 2024
Znakomite zakończenie znakomitej serii. Mam wrażenie, że tym razem jest więcej tekstu, co przekłada się na treść, która w większości ma charakter introspekcji. Bohater uczestniczy w terapii, próbuje zniwelować wpływ toksycznego ojca na terażniejsze i przyszłe życie, ale również stawia poważne kroki w karierze rysownika. Kilka wątków się domyka, kilka na upartego można by jeszcze pociągnąć, ale mam wrażenie, że kropkę postawiono w idealnym momencie. Nie tylko dla fanów komiksu.
October 16, 2023
”Hoksasin, ettei isä kommentteineen ollut enää pitkään aikaan putkahtanut ajatuksiini.”
Niin upea sarja, vaikea sanoin kuvailla miten hieno teos kokonaisuudessaan. Liikuttuneena luin viimeisen sivun ja hyvästelen Riadin. ❤️
Niin upea sarja, vaikea sanoin kuvailla miten hieno teos kokonaisuudessaan. Liikuttuneena luin viimeisen sivun ja hyvästelen Riadin. ❤️
March 10, 2024
Je finis rarement les séries qui dépassent trois tomes, mais celle-là m'a donné envie de lire tout ce que l'auteur a écrit.
January 9, 2023
Riad Sattouf confirme qu’il est un génie très attachant. On découvre avec ce dernier tome de la saga - qui aurait pu s’appeler la Mort du père - comment le jeune Riad finit par surmonter une histoire familiale mouvementée et traumatisante, pour se transformer en auteur de BD à succès. Un régal pour les fans de La vie secrète des jeunes, de la Vie d’Esther, de Pascal Brutal dont je suis., et qui peuvent en apprendre un peu plus sur la genèse de ces œuvres majeures. Je remercie ma belle sœur, louée soit-elle, de me l’avoir prêté.
July 12, 2024
Konečně to mám za sebou, už mě ta rodina nebude srát :)
Poslední díl se věnoval autorovu dospěláckému životu, byla docela fajn vidět, s čím vším se musel potýkat (hledání práce, matka, postupné umírání prarodičů, jeho terapie atd.). Jenom mi to přišlo tak nějak nudné, jako by se snažil z celkem všedních věcí, které řešíme +- všichni, ještě vyždímat materiál na poslední díl.
Poslední díl se věnoval autorovu dospěláckému životu, byla docela fajn vidět, s čím vším se musel potýkat (hledání práce, matka, postupné umírání prarodičů, jeho terapie atd.). Jenom mi to přišlo tak nějak nudné, jako by se snažil z celkem všedních věcí, které řešíme +- všichni, ještě vyždímat materiál na poslední díl.
December 14, 2022
Pourquoi c'est fini 😭
February 2, 2023
Une très belle conclusion pour cette modeste épopée. J'ai particulièrement aimé ce tome, le passage de la fin de l'adolescence à l'âge adulte, et tout le travail pour faire le point sur toute l'enfance.
November 29, 2022
Eh bien... C'est la fin d'une sacrée série. On y rencontre ici brièvement Émile Bravo, c'est amusant :)
October 25, 2025
Though this is the 6th book it feels like there's more to the story. Very engaging series full of twists and turns and visually very pleasing and easy to read. It was the first BD series I picked up and it got me curious about the genre which I haven't stopped reading since!
January 8, 2023
La fin touchante d’une série très personelle, drôle et passionnante
February 3, 2024
Jag har tidigare skrivit om den första boken i Riad Sattoufs självbiografiska serie, nu har jag läst resterande fem delar. Tyvärr får jag säga, för det grämer mig att den är slut.
Jag har underhållits, jag har lärt mig om bland annat Frankrike och Syrien, jag har berörts och jag har inte minst imponerats av Sattoufs geniala tecknarstil och språk som träffar mitt i prick även när det kommer till pyttesmå till synes banala detaljer. Här vill jag nämna översättaren Björn Wahlberg som lyckas behålla humor och tonträff.
Alla delar är bra, de första mest roliga och chockerande, den här sista är inte lika rolig men ändå bäst av alla. Framtidens arab är en väldigt modig och öppenhjärtig skildring som ringar in livets svårigheter i allmänhet – jag känner igen mig – med extra tjocka linjer runt patriarkala normer. Riad är liten och rädd när han växer upp och blir man, han upplever patriarkalt våld både i hemmet och utanför, han erfar rasifiering och mellanförskap mellan länder och mellan mamma och pappa. Jag tycker dock att det är onödigt att den säljs in som en ”sann” berättelse, den är för bra för det. ”Att kalla en historia för en sann historia är en förolämpning mot såväl konsten som sanningen, skrev Vladimir Nabokov. Sattoufs berättelse är definitivt sann för att den berättar om riktiga känslor som finns hos levande människor men om dessa människor hette eller talade exakt som i den här boken, det är tveksamt.
Förutom det mest uppenbara att Riads lillebror blir bortrövad är det som berör mig allra mest hur protagonistens tankebanor går. Det är otroligt snyggt gjort med färgerna i bilderna där det röda markerar starka känslor. Pappans elaka röst som ett slags överjag dyker upp i röda tankemoln, fram till det att Riad med hjälp av den rödhåriga psykologen ändrar på detta och hans eget överjag föds, det är inte rött. Givetvis tar han i för mycket innan han hittar jämvikten. När han som ung vuxen väl hittat sin röst och vågar använda den skriker han. Jag har gjort precis detsamma.
”Det gäller att göra upp räkningen med föräldrarna. Inte i verkliga livet, utan med dem man har i huvudet” (=otroligt användbart råd).
Jag har underhållits, jag har lärt mig om bland annat Frankrike och Syrien, jag har berörts och jag har inte minst imponerats av Sattoufs geniala tecknarstil och språk som träffar mitt i prick även när det kommer till pyttesmå till synes banala detaljer. Här vill jag nämna översättaren Björn Wahlberg som lyckas behålla humor och tonträff.
Alla delar är bra, de första mest roliga och chockerande, den här sista är inte lika rolig men ändå bäst av alla. Framtidens arab är en väldigt modig och öppenhjärtig skildring som ringar in livets svårigheter i allmänhet – jag känner igen mig – med extra tjocka linjer runt patriarkala normer. Riad är liten och rädd när han växer upp och blir man, han upplever patriarkalt våld både i hemmet och utanför, han erfar rasifiering och mellanförskap mellan länder och mellan mamma och pappa. Jag tycker dock att det är onödigt att den säljs in som en ”sann” berättelse, den är för bra för det. ”Att kalla en historia för en sann historia är en förolämpning mot såväl konsten som sanningen, skrev Vladimir Nabokov. Sattoufs berättelse är definitivt sann för att den berättar om riktiga känslor som finns hos levande människor men om dessa människor hette eller talade exakt som i den här boken, det är tveksamt.
Förutom det mest uppenbara att Riads lillebror blir bortrövad är det som berör mig allra mest hur protagonistens tankebanor går. Det är otroligt snyggt gjort med färgerna i bilderna där det röda markerar starka känslor. Pappans elaka röst som ett slags överjag dyker upp i röda tankemoln, fram till det att Riad med hjälp av den rödhåriga psykologen ändrar på detta och hans eget överjag föds, det är inte rött. Givetvis tar han i för mycket innan han hittar jämvikten. När han som ung vuxen väl hittat sin röst och vågar använda den skriker han. Jag har gjort precis detsamma.
”Det gäller att göra upp räkningen med föräldrarna. Inte i verkliga livet, utan med dem man har i huvudet” (=otroligt användbart råd).
December 22, 2022
Incroyable, incroyable suite incroyable fin incroyable histoire
J'ai particulièrement adoré la parti sur la psychothérapie, très très intéressant.
J'ai particulièrement adoré la parti sur la psychothérapie, très très intéressant.
March 26, 2025
sincèrement l’une de ses meilleures gros big up à sa go antifa 💪💪💪
December 10, 2024
Overall good
Displaying 1 - 30 of 306 reviews