What do you think?
Rate this book
Sapmitrilogin #2
Straff
Efter den stora succén med "Stöld" är Ann-Helén Laestadius tillbaka med "Straff" - en isande vacker och obönhörlig skildring av ett samiskt trauma som gått i arv i generationer.
Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.
Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.
Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.
Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.
428 pages, Hardcover
First published January 23, 2023
253 people are currently reading
14802 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 364 reviews
February 23, 2025
Cancelling Diversity
A few years ago, author Ann-Helén Laestadius wrote “Stolen,” a powerful novel about the Sámi, the indigenous people of Scandinavia. It was revelatory about the culture and the inhumane hardships these people suffer at the hands of society. That book contained triggers relating to animal cruelty– specifically against reindeer. Now, in the second book of her trilogy, “Punished,” the abuse is unleashed on children.
The mistreatment of indigenous children in re-education boarding schools in the United States and Canada has striking similarities to the experiences of Sámi children. These children were forcibly removed from their homes and stripped of their language, customs, and even their names. The prevailing Social Darwinism of the time held that these people were inferior, and the only reasonable solution was to force their assimilation into society.
In this telling, based on the author’s family background, the evil center is the school’s housemother, Rita. Her unforgiving nature is evident when she displays a fit of rage and permanently disfigures a boy's hand by stepping on it. Additionally, she callously mocks a girl's illness and delays sending her home, resulting in severe consequences.
The stories of five of the children are explored as they grapple with the shame, anger, and guilt that haunt them into adulthood. The psychological scars run deep, preventing them from discussing their shared trauma — not with their children, not even with each other. The repercussions do not fade.
After thirty years have passed, housemother Rita is back. She is physically limited now in her old age– but unapologetic. As bigoted as ever, she still expresses disgust toward those she was responsible for educating.
“Punished?” The children were punished for their heritage. Would they be justified in doling out revenge– punishment– to the personification of evil?
The repetition of cruelty in institutions, in disparate places like the Native American schools and the Irish Magdalene Laundries, is disheartening. How does the conscience remain insulated when acts of cruelty are carried out by institutions?
The novel's pace is a bit slow, which may be attributed to the in-depth development of five characters. While Rita's absolute wickedness may initially seem one-dimensional, history unfortunately has shown that such individuals, driven by religious self-righteousness, have existed. This serves as a crucial reminder of the consequences of a society that fails to embrace diversity and chooses forced assimilation over inclusion.
Thank you to Scribner and NetGalley for providing an advance reader copy in exchange for an honest review.
A few years ago, author Ann-Helén Laestadius wrote “Stolen,” a powerful novel about the Sámi, the indigenous people of Scandinavia. It was revelatory about the culture and the inhumane hardships these people suffer at the hands of society. That book contained triggers relating to animal cruelty– specifically against reindeer. Now, in the second book of her trilogy, “Punished,” the abuse is unleashed on children.
The mistreatment of indigenous children in re-education boarding schools in the United States and Canada has striking similarities to the experiences of Sámi children. These children were forcibly removed from their homes and stripped of their language, customs, and even their names. The prevailing Social Darwinism of the time held that these people were inferior, and the only reasonable solution was to force their assimilation into society.
In this telling, based on the author’s family background, the evil center is the school’s housemother, Rita. Her unforgiving nature is evident when she displays a fit of rage and permanently disfigures a boy's hand by stepping on it. Additionally, she callously mocks a girl's illness and delays sending her home, resulting in severe consequences.
The stories of five of the children are explored as they grapple with the shame, anger, and guilt that haunt them into adulthood. The psychological scars run deep, preventing them from discussing their shared trauma — not with their children, not even with each other. The repercussions do not fade.
After thirty years have passed, housemother Rita is back. She is physically limited now in her old age– but unapologetic. As bigoted as ever, she still expresses disgust toward those she was responsible for educating.
“Punished?” The children were punished for their heritage. Would they be justified in doling out revenge– punishment– to the personification of evil?
The repetition of cruelty in institutions, in disparate places like the Native American schools and the Irish Magdalene Laundries, is disheartening. How does the conscience remain insulated when acts of cruelty are carried out by institutions?
The novel's pace is a bit slow, which may be attributed to the in-depth development of five characters. While Rita's absolute wickedness may initially seem one-dimensional, history unfortunately has shown that such individuals, driven by religious self-righteousness, have existed. This serves as a crucial reminder of the consequences of a society that fails to embrace diversity and chooses forced assimilation over inclusion.
Thank you to Scribner and NetGalley for providing an advance reader copy in exchange for an honest review.
February 13, 2023
Det här är författarens andra bok om samers liv och utsatthet, (den första har prisats och ska filmatiseras av Netflix). Det är fantastiskt att skildringar av svenska statens stora svek mot sin ursprungsbefolkning genererar ett starkt gensvar. Straff är en fiktiv historia som bygger på verkliga händelser om hur det kunde gå till på nomadskolorna.
Berättelsen är fragmentarisk och kollektiv. Vi följer några killar och tjejer som ömsom går i skolan tillsammans på femtiotalet, ömsom är vuxna på åttiotalet. I skolan finns en lärare som går under namnet Häxan. Hon är berättelsens Karenin fast värre, det vill säga helt igenom ond. Hon hänger sig åt pennalism, kallar samerna för lappar och trampar sönder ett barns finger. Hennes roll tycks vara att ge form åt det våld och förtryck som samerna utsattes för. Hon framstår som en fullkomligt orealistisk karaktär men det är inte främst därför jag tycker att greppet med Häxan är misslyckat.
Man skulle kunna tro att just de här barnen hade otur att få just den här psykopaten till lärare, när det är mer komplexa skäl som ligger bakom förtrycket av samer (rasism, traditioner, bristande kunskaper, makt, pengar med mera). Åtminstone delvis var det med goda avsikter de samiska barnen skulle assimileras och lära sig svenska. Det förtar dock inte att nomadskolan har på sitt samvete att barn togs från sina föräldrar, agades och nekades modersmålet vilket har orsakat trauma, som dessvärre också verkar gå i arv.
Jag vill hemskt gärna tycka om den här boken, men jag rycks inte med. Det är för pedagogiskt. Jag saknar gestaltning och suggestioner. Allt är levererat och klart; vad jag ska tänka, tycka och känna. Kompositionen med tidshopp och flera karaktärer tilltalar mig men det här är av andra skäl en splittrad skildring. Det är för många olika trådar (adoption, giftig maskulinitet, psykisk ohälsa, missbruk, mobbing, ptsd, självskadebeteende, att passera, tvåspråkighet, kulturkrockar, moderskap etc.) och eftersom det är så många finns inte utrymmet att gräva djupare i något. Vi blir kvar på ytan och händelser och känslor radas upp efter varandra.
Observera möjligheten att lära sig av tidigare misstag. Det var en dålig idé att tvinga samerna prata svenska genom att förbjuda hemspråk- och kultur. Låt oss inte göra om samma misstag!
Berättelsen är fragmentarisk och kollektiv. Vi följer några killar och tjejer som ömsom går i skolan tillsammans på femtiotalet, ömsom är vuxna på åttiotalet. I skolan finns en lärare som går under namnet Häxan. Hon är berättelsens Karenin fast värre, det vill säga helt igenom ond. Hon hänger sig åt pennalism, kallar samerna för lappar och trampar sönder ett barns finger. Hennes roll tycks vara att ge form åt det våld och förtryck som samerna utsattes för. Hon framstår som en fullkomligt orealistisk karaktär men det är inte främst därför jag tycker att greppet med Häxan är misslyckat.
Man skulle kunna tro att just de här barnen hade otur att få just den här psykopaten till lärare, när det är mer komplexa skäl som ligger bakom förtrycket av samer (rasism, traditioner, bristande kunskaper, makt, pengar med mera). Åtminstone delvis var det med goda avsikter de samiska barnen skulle assimileras och lära sig svenska. Det förtar dock inte att nomadskolan har på sitt samvete att barn togs från sina föräldrar, agades och nekades modersmålet vilket har orsakat trauma, som dessvärre också verkar gå i arv.
Jag vill hemskt gärna tycka om den här boken, men jag rycks inte med. Det är för pedagogiskt. Jag saknar gestaltning och suggestioner. Allt är levererat och klart; vad jag ska tänka, tycka och känna. Kompositionen med tidshopp och flera karaktärer tilltalar mig men det här är av andra skäl en splittrad skildring. Det är för många olika trådar (adoption, giftig maskulinitet, psykisk ohälsa, missbruk, mobbing, ptsd, självskadebeteende, att passera, tvåspråkighet, kulturkrockar, moderskap etc.) och eftersom det är så många finns inte utrymmet att gräva djupare i något. Vi blir kvar på ytan och händelser och känslor radas upp efter varandra.
Observera möjligheten att lära sig av tidigare misstag. Det var en dålig idé att tvinga samerna prata svenska genom att förbjuda hemspråk- och kultur. Låt oss inte göra om samma misstag!
April 21, 2025
That was enough, she had to stop wallowing in the past. But her thoughts were more persistent than these gnats and, alone in the forest like this, it was hard to keep them from invading her mind.
*
She really didn’t want to turn to God, but who else was there?
*
Somehow they got used to it, the painful goodbyes and the moments together that were only theirs on loan.
*
She really didn’t want to turn to God, but who else was there?
*
Al these “if onlys” drove her crazy with sorrow and filled her with remorse.
*
Why should he apologize for choosing to live his own life?
*
They passed the store. The village was still quiet, and it felt as though no one else existed. Else-Maj felt that vast loneliness again. It welled over her, like a threat from the stars to pull the entire sky down on top of them.
*
She really didn’t want to turn to God, but who else was there?
*
Somehow they got used to it, the painful goodbyes and the moments together that were only theirs on loan.
*
She really didn’t want to turn to God, but who else was there?
*
Al these “if onlys” drove her crazy with sorrow and filled her with remorse.
*
Why should he apologize for choosing to live his own life?
*
They passed the store. The village was still quiet, and it felt as though no one else existed. Else-Maj felt that vast loneliness again. It welled over her, like a threat from the stars to pull the entire sky down on top of them.
February 8, 2025
Punished is an international bestseller and a translated work based on actual events that details the trauma of 5 Samí (indigenous people of Sweden) endured when they were sent away to Kiruna Nomad school, a boarding school, as children. The story captures the heavy burdens the 5 faced well into adulthood and how the trauma manifested itself into their lives.
Punished is a very heavy read yet its such an important story that everyone needs to hear. I learned so much about the Samí culture in this one. The story made me very emotional at several points. As an indigenous person myself, stories like this are so personal to me and even though I've read several stories about indigenous people being forced into boarding school, Punished is definitely one of the best.
Punished is also very well written and it quickly immerses the reader into the character's lives and the settings. This powerful read is my first book by the author and I can't wait to read more of her work!
Punished by Ann-Helén Laestadius was available in the United States on February 4. Many thanks to Scribner Books for the gifted copy!
Punished is a very heavy read yet its such an important story that everyone needs to hear. I learned so much about the Samí culture in this one. The story made me very emotional at several points. As an indigenous person myself, stories like this are so personal to me and even though I've read several stories about indigenous people being forced into boarding school, Punished is definitely one of the best.
Punished is also very well written and it quickly immerses the reader into the character's lives and the settings. This powerful read is my first book by the author and I can't wait to read more of her work!
Punished by Ann-Helén Laestadius was available in the United States on February 4. Many thanks to Scribner Books for the gifted copy!
February 28, 2023
Laestadius fortsätter att med sylvass skärpa och klar blick skildra hur Sverige behandlar sin ursprungsbefolkning. Hon gör det på ett sätt som tar andan ur mig. Berättelsen rymmer röster från så många karaktärer att jag i början har svårt att hålla i sär dem, men jag kommer dem närmare och närmare allt eftersom berättelsen rullas upp, och när jag slagit ihop boken finns de kvar i mig. Laestadius sätt att skapa en framåtrörelse genom att låta karaktärerna växelvis driva historien framåt imponerar på mig.
January 19, 2025
Jag grät flera gånger när jag läste den här boken, och det hör verkligen inte till vanligheterna att en bok får mig att gråta. Jag kände så för de stackars barnen. Jag förstår verkligen hur det här traumat har kunnat gå i arv och sträcka ut sina tentakler genom decennierna. Tack och lov finns det läkning i boken också. Det kan bli bättre. Om människor vågar mötas, prata, hjälpa varandra. När det känns lika viktigt att gå vidare som att inte glömma; hur gör man då för att gå balansgång mellan de båda?
October 10, 2023
50-tal i Sverige. Renskötarbarn tas från sina föräldrar och sätts i nomadskola som 7-åringar. Där får de inte längre prata samiska eller jojka och husmor är aldrig sen att straffa dem med riset för minsta övertramp. Vi får följa Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten under skolåren och sedan i vuxenlivet, 30 år senare.
Jag älskade författarens "Stöld", första delen i Sápmi-trilogin, och det slutade med att jag älskade även "Straff". Först tyckte jag inte att den var riiiiktigt lika bra och jag hade svårt att skilja flickorna/kvinnorna åt, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag.
Även om boken är fiktion så bygger den på verkliga händelser och den visar på en skrämmande behandling av samer i svensk historia. Det är inte konstigt att det här fortfarande påverkar senare generationer, trots att de själva inte gått i nomadskola. Genom bokens karaktärer får vi se hur de påverkas av skolan och husmors behandling och sedan hur de hanterar det på olika sätt som vuxna. Husmor verkar vara en riktig sadist och jag klarar nästan inte av att läsa om hur hon behandlar barnen. Tack och lov så finns det andra anställda på skolan som åtminstone försöker ge dem lite värme och kärlek.
"Straff" kom på andra plats i Årets bok 2023, efter Tina Harnesks "Folk som sår i snö". Det är fantastiskt att prispallen består av två tredjedelar samer; det betyder ju, förutom att det är två jäkligt bra böcker och författare, att många har läst böckerna och därmed fått mer kunskap om samers liv och historia. Om du hör till dem som fortfarande inte har läst dessa böcker så är det hög tid: fantastiska läsupplevelser väntar dig!
Jag älskade författarens "Stöld", första delen i Sápmi-trilogin, och det slutade med att jag älskade även "Straff". Först tyckte jag inte att den var riiiiktigt lika bra och jag hade svårt att skilja flickorna/kvinnorna åt, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag.
Även om boken är fiktion så bygger den på verkliga händelser och den visar på en skrämmande behandling av samer i svensk historia. Det är inte konstigt att det här fortfarande påverkar senare generationer, trots att de själva inte gått i nomadskola. Genom bokens karaktärer får vi se hur de påverkas av skolan och husmors behandling och sedan hur de hanterar det på olika sätt som vuxna. Husmor verkar vara en riktig sadist och jag klarar nästan inte av att läsa om hur hon behandlar barnen. Tack och lov så finns det andra anställda på skolan som åtminstone försöker ge dem lite värme och kärlek.
"Straff" kom på andra plats i Årets bok 2023, efter Tina Harnesks "Folk som sår i snö". Det är fantastiskt att prispallen består av två tredjedelar samer; det betyder ju, förutom att det är två jäkligt bra böcker och författare, att många har läst böckerna och därmed fått mer kunskap om samers liv och historia. Om du hör till dem som fortfarande inte har läst dessa böcker så är det hög tid: fantastiska läsupplevelser väntar dig!
January 23, 2025
3.5 stars.
I really liked Stolen. It was my first fictional introduction to the Sámi people, and being from the US, there were a lot of parallels between how Native Americans and Sámi were treated, and are still being treated today, under colonization.
Punished is another good story about the Sámi community, exploring how a group of Sámi children were treated in a nomad school (hint: it was abuse), and how they fared as adults. I think this book is more for lit fic lovers. There were parts that were quite slow and were more character studies than actual plot.
Each character had their own family lives to contend with, and I really liked how this story spanned at least three generations for some of the characters (their parents both in the past and present, and the characters' young children).
I also liked the back-and-forth time jumps between childhood and adulthood. The chapters were labeled clearly so you know the era and the character POV, so there wasn't any confusion there.
While I did like how each character's experiences had both similarities and differences to one another, there were one too many character POVs to keep track of. Else-Maj and Anne-Risten's childhood chapters were a lot stronger than their adult chapters. Marge's adult chapters were great, but I barely remember anything from her childhood. And Jon-Ante and Nilsa's childhood and adulthood chapters were the most memorable.
The storyline with Housemother didn't really satisfy me at the end. She was a central figure in the characters' experiences at nomad school, so I expected more of a climax. But I suppose what happened was more realistic.
I did love the actual ending though. It felt very cathartic to see some of the characters start to slowly heal from their traumatic childhoods.
Thank you to Scribner and NetGalley for this arc.
I really liked Stolen. It was my first fictional introduction to the Sámi people, and being from the US, there were a lot of parallels between how Native Americans and Sámi were treated, and are still being treated today, under colonization.
Punished is another good story about the Sámi community, exploring how a group of Sámi children were treated in a nomad school (hint: it was abuse), and how they fared as adults. I think this book is more for lit fic lovers. There were parts that were quite slow and were more character studies than actual plot.
Each character had their own family lives to contend with, and I really liked how this story spanned at least three generations for some of the characters (their parents both in the past and present, and the characters' young children).
I also liked the back-and-forth time jumps between childhood and adulthood. The chapters were labeled clearly so you know the era and the character POV, so there wasn't any confusion there.
While I did like how each character's experiences had both similarities and differences to one another, there were one too many character POVs to keep track of. Else-Maj and Anne-Risten's childhood chapters were a lot stronger than their adult chapters. Marge's adult chapters were great, but I barely remember anything from her childhood. And Jon-Ante and Nilsa's childhood and adulthood chapters were the most memorable.
The storyline with Housemother didn't really satisfy me at the end. She was a central figure in the characters' experiences at nomad school, so I expected more of a climax. But I suppose what happened was more realistic.
I did love the actual ending though. It felt very cathartic to see some of the characters start to slowly heal from their traumatic childhoods.
Thank you to Scribner and NetGalley for this arc.
July 23, 2023
”Straff” av Ann-Helén Laestadius är baserad på verkliga händelser kring ett av den svenska statens största svek mot samerna. Precis som i ”Stöld” så skildrar Ann-Helén mästerligt samernas historia och den här gången handlar det om nomadskolorna. 1842 infördes allmän skolplikt i Sverige, vilket betydde att alla barn skulle gå i skolan. 1913 inrättades nomadskolor för familjer som ägde renar. De fanns kvar till 1960-talets början. De barn som började i nomadskolan skildes åt från sina familjer, vilket bara det måste ha varit ett trauma. Det samiska språket var förbjuden och jojken var syndig.
Det är starkt och gripande skildrat och det värsta av allt är att detta har hänt i verkligheten. Det samiska språket tystades och familjer splittrades. Det är obegripligt hur dessa små barn behandlades, helt utlämnade och med erfarenheter som fått konsekvenser för flera generationer. Om gripande människoöden som är en viktig del av vår svenska historia. En riktigt viktig och bra bok som verkligen är värd sin nominering till Årets bok 2023.
Det är starkt och gripande skildrat och det värsta av allt är att detta har hänt i verkligheten. Det samiska språket tystades och familjer splittrades. Det är obegripligt hur dessa små barn behandlades, helt utlämnade och med erfarenheter som fått konsekvenser för flera generationer. Om gripande människoöden som är en viktig del av vår svenska historia. En riktigt viktig och bra bok som verkligen är värd sin nominering till Årets bok 2023.
July 25, 2024
Denna bok var för mig en blandvändare och riktigt gripande!
December 22, 2025
(MY 7TH FAVORITE BOOK OF 2025)
The second book in Laestadius’ trilogy focuses on a group of children who attended a mysterious boarding school in the early 1950s where they face the dark, manipulative stranglehold of their housemother who punishes them if they speak or mention their native Sami language and forces them to speak Swedish. We also follow back-and-forth their now-adult lives in the 1980s where they’re all coping with issues involving motherhood, alcoholism, guilt, death and revenge. They learn the housemother is still alive, now a frail old woman who seemingly has never been caught for her actions, and some want to see her pay for what see did to them and other children.
Like “Stolen”, “Punished” is also a very harrowing and emotionally tense story that centers on culture shaming, childhood scars, and finding closure. It mainly can get pretty hard to read about their time at the school as it’s does on a tragic event, but it still carries a bittersweet feeling for the most part. There is some form of justice for our characters in the end that does feel a bit too late, but thankfully the novel is still a powerful read that also shows a light of how it also happened in reality to other children. A (95%/Outstanding)
The second book in Laestadius’ trilogy focuses on a group of children who attended a mysterious boarding school in the early 1950s where they face the dark, manipulative stranglehold of their housemother who punishes them if they speak or mention their native Sami language and forces them to speak Swedish. We also follow back-and-forth their now-adult lives in the 1980s where they’re all coping with issues involving motherhood, alcoholism, guilt, death and revenge. They learn the housemother is still alive, now a frail old woman who seemingly has never been caught for her actions, and some want to see her pay for what see did to them and other children.
Like “Stolen”, “Punished” is also a very harrowing and emotionally tense story that centers on culture shaming, childhood scars, and finding closure. It mainly can get pretty hard to read about their time at the school as it’s does on a tragic event, but it still carries a bittersweet feeling for the most part. There is some form of justice for our characters in the end that does feel a bit too late, but thankfully the novel is still a powerful read that also shows a light of how it also happened in reality to other children. A (95%/Outstanding)
February 4, 2023
Otroligt bra bok! Författaren är mycket bra på att lyfta fram tematik av olik slag. I den här boken finns så mycket: rasism, ondska, adoption, skam, skuld, ånger… bara för att nämna några ämnen som behandlas. Strålande läsning!
October 9, 2024
Fin och bra som Stöld men den får inte full pott för jag upplevde den som lite spretig med många olika perspektiv. Något jag tar med mig från den här boken är hur viktigt det är att prata om det svåra och hur omöjligt det kan kännas. Kollektiv skam och hur tryckande det är, trauman som bärs i generationer.
March 15, 2023
Jag tyckte om Stöld, men tycker ändå att Straff är ett stort steg framåt för Laestadius och jag gillar att vi får följa flera olika karaktärer, både när de var barn och när de sedan blivit vuxna. Och jag ska vara ärlig, inte hade jag någon aning om att samiska barn så sent som på 50-talet blev ivägskickade till nomadskolor där de förbjöds att tala sitt eget språk. Att de dessutom tvångsinternerades och fick spendera långa perioder hemifrån är fruktansvärt. Författaren lyckas också, på ett inte alls konstlat sätt, lyfta in små små inslag av andra ämnen i romanen också, såsom adoptioner, mobbning, hypokondri och, hör och häpna, endometrios. 4,5 stjärnor av mig!
February 27, 2023
"Och så blev det. Anne-Risten rullade ihop ranan och fortsatte gömma kåsor, knivar, nålhus och kaffepåsar i ännu en garderob. Hela hennes liv fanns i garderoberna."
En viktig (och i Finland dessutom sorgligt dagsaktuell) bok. De många hoppen i tid och mellan karaktärer fungerar utmärkt. Ibland hade jag kanske önskat mig en gnutta mer djup och/eller utveckling hos karaktärerna, men å andra sidan finns skuggan av nomadskolan där hos dem alla, har ärrat dem psykiskt och många fysiskt. Sorgestenen i bröstet.
Älskar hur samiskan införlivas så otvunget i texten och fascineras själv språknördigt av hur vissa av orden är helt förståeliga för mig som kan finska, medan andra är helt unika. Jag tycker också att frågan om identitet och tillhörighet är briljant skildrad. Hur många av nomadskolans barn som vuxna väljer att låta sina namn klinga mer svenska än samiska. Gömmer kåsor i garderoben och väljer bort att prata sitt modersmål med sina barn. Hur de sen ändå skäms inför sina föräldrar, och känner att de svikit sitt ursprung (även om inget förstås kan uttalas högt, för så gör man bara inte). Åh, så bra och så sorgligt!
En viktig (och i Finland dessutom sorgligt dagsaktuell) bok. De många hoppen i tid och mellan karaktärer fungerar utmärkt. Ibland hade jag kanske önskat mig en gnutta mer djup och/eller utveckling hos karaktärerna, men å andra sidan finns skuggan av nomadskolan där hos dem alla, har ärrat dem psykiskt och många fysiskt. Sorgestenen i bröstet.
Älskar hur samiskan införlivas så otvunget i texten och fascineras själv språknördigt av hur vissa av orden är helt förståeliga för mig som kan finska, medan andra är helt unika. Jag tycker också att frågan om identitet och tillhörighet är briljant skildrad. Hur många av nomadskolans barn som vuxna väljer att låta sina namn klinga mer svenska än samiska. Gömmer kåsor i garderoben och väljer bort att prata sitt modersmål med sina barn. Hur de sen ändå skäms inför sina föräldrar, och känner att de svikit sitt ursprung (även om inget förstås kan uttalas högt, för så gör man bara inte). Åh, så bra och så sorgligt!
February 16, 2024
Detta är uppföljaren till Stöld som jag håller mycket varmt om hjärtat. Straff var inte riktigt lika lätt för mig att sluka som jag minns att jag gjorde med Stöld, men det är inte för att den var sämre utan snarare för att Straff kändes tyngre. Jag vill egentligen skriva så mycket mer om den här boken men det är svårt, den är otroligt bra och gripande och mer därtill. Det är ingen tvekan om att boken ska få fem stjärnor, lika mycket för att det är en otrolig historia som för att boken bidrar till att bilda svenskarna om vår mörka historia som vi sällan får lära oss om (åtminstone inte söderöver).
February 20, 2024
Ett av Sveriges viktigaste författarskap
July 3, 2024
ange ist es mir nicht mehr so schwer gefallen, ein Buch in seiner Qualität einzuschätzen wie bei diesem hier.
Den Plot fand ich wirklich interessant. Wir begleiten 5 Kinder durch die schwersten Jahre ihres Lebens. Sie sind Samen und müssen in den 50er Jahren ihre Familien verlassen, um in einem Nomadeninternat ihre Identität abzulegen, ihre Sprache gegen das Schwedische einzutauschen und ihre Kultur zu verschweigen. Als wäre das nicht schlimm genug sind sie auch noch einer sadistischen „Hausmutter.“ ausgeliefert, die ihre kolonialistischen Machtfantasien an den Kindern auslebt. Zurück bleiben schweigende Wesen, die schwere seelische und körperliche Verletzungen davon tragen und in einem Fall sogar mit Gewalt antworten.
Jedes Kind geht im Laufe seines Lebens anders mit dieser Erfahrung um. Die Traumata, die sie entwickeln, sind auch nicht gleich doch eins haben sie gemeinsam: Sie behindern Sie in der Entfaltung zu glücklichen Menschen. Das merkt man im zweiten Zeitstrang, der in den 80er Jahren spielt. Die Vergangenheit lastet auf ihren Schultern. Doch darüber reden möchten sie nicht. Ein großer Auslöser für eine neuerliche Auseinandersetzung mit dem Thema ist das Auftauchen ihrer Peinigerin, die mittlerweile eine betagte Alte ist. Und auch Anna, die Erzieherin, die ein Herz für die kleinen gequälten Samen-Kinder hatte und die irgendwann von heute auf morgen verschwand, ist wieder da. Was ist damals passiert? Und welchen Weg wählen die nun erwachsenen Protagonisten?
Die multiperspektivische Erzählweise ist ruhig gehalten. Vieles wiederholt sich, Gedanken werden manchmal in Endlosschleife gewälzt, und schwanken beim Lesen zwischen Sog und Dahinplätschern. Die eigentliche Geschichte ist schnell erzählt und es passiert nicht viel. Die Handlung wird bestimmt von Kleinigkeiten und viel nonverbaler Kommunikation mit sich selbst oder untereinander. Aber wir schauen in die Köpfe der Protas und das ist häufig sehr bedrückend. Dabei glückt es der Autorin nicht immer Zusammenhänge herzustellen. Was sehr deutlich wird, ist das Leid der Kindheit das auch auf die nächste Generation übertragen wird, welche individuell damit umgeht. Das Flüstern, das auf Zehenspitzen gehen und die Unberechenbarkeit der Menschen, die sich um sie kümmern sollen, zerstört das Vertrauen in Erwachsene nachhaltig. Ich habe schon einen guten Einblick bekommen wie sich das soziale Gefüge verändert. Zum Beispiel verweigern sich einige Figuren vollkommen ihrer Herkunft, während andere das Samisch sein sehr intensiv leben. Besonders gut hat mir der Strang mit Marge gefallen. Stella war ein lebendiger Sonnenstrahl in dieser düsteren Historie.
Sehr gelungen sind die Beschreibungen der Landschaft und des Wetters. Das hat mir schon in „Das Leuchten der Rentiere“ gut gefallen. Der Titel passt allerdings überhaupt nicht und auch das hat das Buch mit dem Vorgänger gemeinsam. Es suggeriert eine idyllische Sommer Geschichte. An diesem Buch er erinnert aber gar nichts an ein Idyll. Die Figur des Nilsa konnte ich am wenigsten greifen. Ich fand es etwas unglaubwürdig, dass sich in dem letzten Kapitel so viel aus seiner Familie offenbarte, was vorher kaum zu spüren war.
Was einerseits zur Atmosphäre beigetragen hat aber mir andererseits oft zu viel wurde, sind die Samenwörter, die die Verwandtschaftsgrade bezeichnen. Die Worte für Mutter und Vater hätte ich ja noch okay gefunden aber kleine Schwester oder großer Bruder und andere Bezeichnungen haben mich eher im Lesefluss behindert. Ab und an gab es sogar ganze Sätze in der samischen Sprache. Sie erklärten sich zwar später von selbst doch fand ich sie für uns in Deutschland überflüssig. In Schweden mag das einen anderen Effekt haben. Das Glossar um die Worte zu übersetzen, war nicht ausreichend. Viele Bezeichnungen tauchten nicht auf. Ein stilistisches Mittel, was mich beim Lesen eher gestört hat.
Diese Geschichte ist wichtig erzählt zu werden, die Umsetzung ist aber für meinen Geschmack nur teilweise gelungen. Trotzdem werde ich dieses Buch sicherlich nie vergessen, denn das Mitgefühl, dass es auslöst schwingt noch nach.
Den Plot fand ich wirklich interessant. Wir begleiten 5 Kinder durch die schwersten Jahre ihres Lebens. Sie sind Samen und müssen in den 50er Jahren ihre Familien verlassen, um in einem Nomadeninternat ihre Identität abzulegen, ihre Sprache gegen das Schwedische einzutauschen und ihre Kultur zu verschweigen. Als wäre das nicht schlimm genug sind sie auch noch einer sadistischen „Hausmutter.“ ausgeliefert, die ihre kolonialistischen Machtfantasien an den Kindern auslebt. Zurück bleiben schweigende Wesen, die schwere seelische und körperliche Verletzungen davon tragen und in einem Fall sogar mit Gewalt antworten.
Jedes Kind geht im Laufe seines Lebens anders mit dieser Erfahrung um. Die Traumata, die sie entwickeln, sind auch nicht gleich doch eins haben sie gemeinsam: Sie behindern Sie in der Entfaltung zu glücklichen Menschen. Das merkt man im zweiten Zeitstrang, der in den 80er Jahren spielt. Die Vergangenheit lastet auf ihren Schultern. Doch darüber reden möchten sie nicht. Ein großer Auslöser für eine neuerliche Auseinandersetzung mit dem Thema ist das Auftauchen ihrer Peinigerin, die mittlerweile eine betagte Alte ist. Und auch Anna, die Erzieherin, die ein Herz für die kleinen gequälten Samen-Kinder hatte und die irgendwann von heute auf morgen verschwand, ist wieder da. Was ist damals passiert? Und welchen Weg wählen die nun erwachsenen Protagonisten?
Die multiperspektivische Erzählweise ist ruhig gehalten. Vieles wiederholt sich, Gedanken werden manchmal in Endlosschleife gewälzt, und schwanken beim Lesen zwischen Sog und Dahinplätschern. Die eigentliche Geschichte ist schnell erzählt und es passiert nicht viel. Die Handlung wird bestimmt von Kleinigkeiten und viel nonverbaler Kommunikation mit sich selbst oder untereinander. Aber wir schauen in die Köpfe der Protas und das ist häufig sehr bedrückend. Dabei glückt es der Autorin nicht immer Zusammenhänge herzustellen. Was sehr deutlich wird, ist das Leid der Kindheit das auch auf die nächste Generation übertragen wird, welche individuell damit umgeht. Das Flüstern, das auf Zehenspitzen gehen und die Unberechenbarkeit der Menschen, die sich um sie kümmern sollen, zerstört das Vertrauen in Erwachsene nachhaltig. Ich habe schon einen guten Einblick bekommen wie sich das soziale Gefüge verändert. Zum Beispiel verweigern sich einige Figuren vollkommen ihrer Herkunft, während andere das Samisch sein sehr intensiv leben. Besonders gut hat mir der Strang mit Marge gefallen. Stella war ein lebendiger Sonnenstrahl in dieser düsteren Historie.
Sehr gelungen sind die Beschreibungen der Landschaft und des Wetters. Das hat mir schon in „Das Leuchten der Rentiere“ gut gefallen. Der Titel passt allerdings überhaupt nicht und auch das hat das Buch mit dem Vorgänger gemeinsam. Es suggeriert eine idyllische Sommer Geschichte. An diesem Buch er erinnert aber gar nichts an ein Idyll. Die Figur des Nilsa konnte ich am wenigsten greifen. Ich fand es etwas unglaubwürdig, dass sich in dem letzten Kapitel so viel aus seiner Familie offenbarte, was vorher kaum zu spüren war.
Was einerseits zur Atmosphäre beigetragen hat aber mir andererseits oft zu viel wurde, sind die Samenwörter, die die Verwandtschaftsgrade bezeichnen. Die Worte für Mutter und Vater hätte ich ja noch okay gefunden aber kleine Schwester oder großer Bruder und andere Bezeichnungen haben mich eher im Lesefluss behindert. Ab und an gab es sogar ganze Sätze in der samischen Sprache. Sie erklärten sich zwar später von selbst doch fand ich sie für uns in Deutschland überflüssig. In Schweden mag das einen anderen Effekt haben. Das Glossar um die Worte zu übersetzen, war nicht ausreichend. Viele Bezeichnungen tauchten nicht auf. Ein stilistisches Mittel, was mich beim Lesen eher gestört hat.
Diese Geschichte ist wichtig erzählt zu werden, die Umsetzung ist aber für meinen Geschmack nur teilweise gelungen. Trotzdem werde ich dieses Buch sicherlich nie vergessen, denn das Mitgefühl, dass es auslöst schwingt noch nach.
December 21, 2024
Ann-Helén Laestadius delivers yet another deeply moving and powerful novel with Punished.
The first 20% was a bit disorienting as I familiarized myself with the characters and their relationships, but once I got my bearings, it became much easier to follow. Laestadius skillfully overlaps their experiences, creating a tapestry of interconnected lives.
This book reminded me of Five Little Indians by Michelle Good, another excellent read. Both novels explore the lingering impacts of systemic oppression and the resilience of those who endure it.
The first half of Punished moves more slowly, laying the groundwork by detailing the characters’ younger years at the Nomad school and their adult lives in the 1980s. Once the former headmaster of the school reappears in town, the pace intensifies, and the story gains momentum. Laestadius does an exceptional job capturing the characters’ conflicting emotions—physical revulsion and painful memories resurfacing, tied to trauma their younger selves.
Marge’s storyline resonated with me deeply, especially as an adoptee. Her reflections on her time at the Nomad school—where she was forced to learn a new language, take on a new name, and adapt to new customs—parallel her daughter’s experience as a Colombian adoptee. This realization compels Marge to reconsider her past and strive to be the best mother she can for her daughter, adding emotional depth to the narrative.
The diversity of characters and their distinct personalities was another highlight. Each character’s individuality shines through, yet the shared impact of their time at the school binds them together in ways that feel authentic and poignant.
Overall, Punished is another incredible work by Laestadius—both deeply moving and thought-provoking. I’m grateful to NetGalley and Simon & Schuster for the ARC, which introduced me to a new favorite author. I highly recommend this novel to anyone looking for a powerful exploration of identity, resilience, and the lasting effects of systemic injustice.
March 13, 2024
Wie der erste Band wieder sehr emotional. Es wird die Geschichte einiger samischer Kinder erzählt, die gezwungen werden auf die Nomadenschule zu gehen, wo ihnen ihre Sprache und Kultur verboten wird und sie misshandelt werden. Gleichzeitig wird ihr Leben 30 Jahre später beschrieben, wie sie mit den Traumata umgehen, wie sie ihre Identität verleugnen oder wiederfinden. Wie beim vorherigen Band, hatte ich Anfangs wieder Probleme mir bei den vielen verschiedenen Protagonisten zu merken wer wer ist, ab dem zweiten Drittel was es aber kein Problem.
Ich finde etwas schade, dass Titel und Cover ganz anders als im Original sind, finde dass sie nicht so gut zum Buch passen.
Ich finde etwas schade, dass Titel und Cover ganz anders als im Original sind, finde dass sie nicht so gut zum Buch passen.
February 6, 2023
En bok som väcker så många tankar. Fantastiskt skriven, och skiftet mellan de olika karaktärerna i både nutid, (som är 80-talet i detta fall) och dåtid gör att boken kan utforska konsekvenser av vad de samiska barnen gick igenom på ett djupare sätt.
Rasismen, diskrimineringen och deras utsatthet färgar boken och det är gripande, lärorik och otroligt sorgligt.
Att vi inte lär oss mer om samer och deras historia och framförallt hur vi bemötte samt behandlade dem är fruktansvärt.
Något som jag kommer ta med mig är hur dessa samiska barn som berövades sin kultur fick en splittrad identitet som följer de resten av livet. Hur några kämpar för att laga sprickan mellan sig och sin kultur, och hur andra förtränger den är något som Laestadian beskriver i all sin komplexitet, och detta berör.
Finns så mycket mer att säga och Straff berör så många andra ämnen också så som adoption, alkoholism, familj och tillhörighet. Inte bara en fantastisk bok utan även en viktig.
Rasismen, diskrimineringen och deras utsatthet färgar boken och det är gripande, lärorik och otroligt sorgligt.
Att vi inte lär oss mer om samer och deras historia och framförallt hur vi bemötte samt behandlade dem är fruktansvärt.
Något som jag kommer ta med mig är hur dessa samiska barn som berövades sin kultur fick en splittrad identitet som följer de resten av livet. Hur några kämpar för att laga sprickan mellan sig och sin kultur, och hur andra förtränger den är något som Laestadian beskriver i all sin komplexitet, och detta berör.
Finns så mycket mer att säga och Straff berör så många andra ämnen också så som adoption, alkoholism, familj och tillhörighet. Inte bara en fantastisk bok utan även en viktig.
February 25, 2023
Fantastisk. Drabbande. Välskriven. Fängslande. Sorglig. Väcker hela känsloregistret. Går inte att värja sig. Läs!
May 12, 2023
Mycket fin och viktig berättelse. Till en början hade jag lite svårt att hänga med i de olika karaktärerna och tidsperspektiven men det gick ganska snabbt att komma in i. Jag är så glad att Laestadius gör detta viktiga jobb, att berätta dessa historier och dessutom gör det på ett sånt sätt att det kommer nära och berör, gör det lättillgängligt utan att förminska tyngden i historien.
June 25, 2025
it was a slow start but by the end i really fell in love with the story and felt the characters were distinguishable and complex, i was thrown for a loop in the last 70 pages, it felt real which makes sense bc it was based on people’s real experiences
December 25, 2025
ein bisschen langatmiger als der 1. Teil der sapmitrilogie. sehr eindrückliche und unter die Haut gehende Beschreibung des Aufwachsens von Sami in Schweden. Wie an vielen Orten der Welt wurden die Kinder dieser indigenen Bevölkerungsgruppe in Internaten unter widrigsten, menschenverachtenden Bedingungen "unterrichtet" und von ihren Familien und Eltern entfremdet. Die Klammer bildet die Ausnahme einer warmen Erzieherin mit Samiwurzeln, die den Kindern ein Anker war.
February 12, 2023
Om nomadeskole og forsvenskning av samene, og hvordan det påvirket barna senere i livet. Viktig historie for alle oss som bor i samme land som samer
July 25, 2024
Bra! Men hemsk. Fina historier och perspektiv. Läste majoriteten av boken på vandring i norra Sverige, kändes mkt passande när jag såg renar. Rekommenderar. Väldigt lärorik också. Så hemskt hur samer behandlats, usch o fy
March 31, 2025
Like all the best books, after reading the last page I wanted to start over again.
Punished follows five Sámi children who are sent to a "nomad school" - both as children and later as adults. I'm generally not a big coming-of-age fan but Ann-Helén Laestadius is can't miss, and this novel is so well done.
The way she tells a story! The way she incorporates language! Really, this is one of those books I recommend to any and everyone. Fan of Louise Erdrich? Loved the House in the Cerulean Sea? Need a good pick for your book club? Read Punished!
Thank you to Scribner for a free copy of this titel.
Punished follows five Sámi children who are sent to a "nomad school" - both as children and later as adults. I'm generally not a big coming-of-age fan but Ann-Helén Laestadius is can't miss, and this novel is so well done.
The way she tells a story! The way she incorporates language! Really, this is one of those books I recommend to any and everyone. Fan of Louise Erdrich? Loved the House in the Cerulean Sea? Need a good pick for your book club? Read Punished!
Thank you to Scribner for a free copy of this titel.
August 2, 2025
The story spans multiple decades detailing the experiences of a group of Sami children in nomad schools in Sweden, and how the trauma they experienced there has influenced their adult lives. There are unfortunately many parallels to the experiences in nomad schools to residential schools here.
I really enjoyed the book and will be reading more from this author, highly recommend! I have much more to learn as well about the Sami people!
I really enjoyed the book and will be reading more from this author, highly recommend! I have much more to learn as well about the Sami people!
Displaying 1 - 30 of 364 reviews