Stockholmstjejen Edda har funnit sin plats i världen: den lilla byn Koski i Tornedalen. Hon älskar arbetet på det gamla lantbiblioteket och vardagen som delas med pojkvännen Ante och den bastande bokklubben. Nu kommer minusgraderna och mörkret. Det blir en december som hon aldrig upplevt tidigare - med sprakande brasor och hundslädåkning över snöiga vidder. Kanske ska hon till och med våga fira jul igen?
Tillvaron vänds uppochner när hon får ett besked som ändrar allt. För att inte störa julefriden inleder hon en hemlig kamp, och får oväntad hjälp från byns hemvändande hjälte, fotbollsstjärnan Antonio. Men tiden är på väg att rinna utoch Edda börjar undra om hon verkligen är rätt person att få fira en snövit jul i lantbiblioteket.
Feelgood med extra allt! Alltså dessa vidder, denna fantastiska miljö och denna gnistrande snö, det tar andan ur mig. Och då fryser jag ändå alltid och tycker verkligen inte om vintern. Men här, i boken, mmm...
Jag har verkligen saknat Koski och dess udda invånare. Alla speciella på sitt sätt men de flesta av dem är ändå väldigt älskvärda och omhändertagande. "Jul i lantbiblioteket" är en charmig vintersaga full med snö, hundspann, skoteråkning, bastubad och massor av julmys.
Josefin Eman har paketerat in både kärlek, vänskap, ensamhet och missförstånd i ett ljuvligt och juligt paket och när du väl har tagit av snöret och öppnat pappret kommer du inte att vilja lägga ifrån dig den. Boken är välskriven och lättläst och trots att det är en feelgood har den ett stänk av svärta i sig och Edda lär sig den hårda vägen att ensam inte alltid är stark, man behöver vänner för att orka ta sig igenom svårigheter.
Detta är den andra boken om det lilla lantbiblioteket och människorna i den lilla byn Koski i Tornedalen och jag hoppas verkligen att det kommer fler.
I finished Jul i lantbiblioteket and honestly felt like I'd been left alone in a room with my own thoughts, which is not always a compliment. Josefin Eman writes a man who moves back into his childhood bedroom at thirty-eight, and the scene where he finds his old school project taped to the closet door and just sits down on the floor is quietly wrecking. The pace crawls in the middle, and a couple of side characters wander in and out for no reason. Who this is for: readers who like soft, sad, honest stories. Who should pass: anybody who needs the plot to push forward.
Även denna bok är seg i början. Jag hinner tänka både en och två gånger om jag bara ska ge upp. Valde att höja tempot på uppläsningen i stället. Den är bra och får liksom första en svag fyra. Jag gillar karaktärerna och personerna, speciellt de i bastubokklubben är för härliga.
Väldigt förutsägbar historia, och kanske lite långt från verkligheten i och med att bibliotekslagen är väldigt tydlig med att alla kommuner ska ha bibliotek, men fortfarande förvånansvärt snabbläst. Eman har onekligen flyt i språket. Trevlig underhållning och bra för läshastigheten.
I finished Jul i lantbiblioteket and spent the rest of the day looking at strangers differently. Josefin Eman has a gift for making ordinary people feel like they're carrying whole worlds. The pacing wanders, but I never minded. Recommend for people-watchers, skip if you need a plot with teeth.
Det här är den fristående fortsättningen på “Lantbiblioteket vid älven” som utspelar sig i det påhittade Koski i Tornedalen, inspirerad av miljön i Kukkola. För en snö och vinter-älskare som mig, som tyvärr aldrig varit så långt norrut, så är det en magisk plats. Även fast Edda Ek stöter på en hel del problem och måste kämpa för sitt kära bibliotek så är boken full av mysig julstämning, skoteråkning, hundspann, bastubad och böcker. Jag tycker verkligen om alla original som bor i Koski och det var trevligt att få träffa dom igen nu till jul. Eftersom man lär känna Edda och de andra i första boken så bör man nog läsa den först. Håller tummarna för fler delar i den här mysiga bokserien!