What do you think?
Rate this book
Illusionen om den amerikanska freden
Europa har länge förlitat sig på USA:s dominans på världsscenen. Men hur tillförlitligt är USA som bundsförvant idag och i framtiden? Ofta har krig och överträdelser mot internationella rättsprinciper utgjort en betydande del av systemet, något som underminerat världssamfundets möjligheter att agera mot den typ av aggression som vi nyligen bevittnat från Ryssland.
Illusionen om den amerikanska freden nyanserar den enkelriktade och enfaldiga debatt som uppstått efter invasionen av Ukraina, och är till för alla som vill skapa sig en bredare bild av hur vi ska förstå det globala säkerhetsläget och utmaningarna framåt.
Illusionen om den amerikanska freden nyanserar den enkelriktade och enfaldiga debatt som uppstått efter invasionen av Ukraina, och är till för alla som vill skapa sig en bredare bild av hur vi ska förstå det globala säkerhetsläget och utmaningarna framåt.
363 pages, Hardcover
First published May 2, 2023
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
May 21, 2026
Tung bok full av viktig fakta kring USAs historia av krig. Man blir med all rätt inte speciellt positivt inställd till USAs styrande och inte speciellt hoppfull om Ukrainas (och världens) framtid. Viktig bok att ha med sig i tider av upprustning, krig mellan stormakter och ett överhängande hot om kärnvapenkrig. Röster som förespråkar fred och alliansfrihet läsvärda.
Får mig att fundera på vilka som tjänar på den riktning världen är påväg mot, och vilka som styr (och genom historien styrt) USAs imperialistiska riktning. För inte fan är det vanligt folk i USA som tjänar på detta, även om de luras att tro det.
Min favoritdel är tredje delen, om hur deras inrikespolitik satt landet på fel kurs och därmed påverkat deras befolkning att till exempel välja Donald Trump till president. Landets välfärd och befolkning försvagas och vänds emot varandra, demokratin monteras ned och krigshökarna i Washington styr riktningen mer och mer. Förfallet började inte heller nu med Trump eller för tjugo år sedan med Bush. Detta har pågått sedan Reagan på 80-talet, nästan som att det är en del av USAs strategi - inte bara ett beteende landets nuvarande styre har.
Första delen var nog mycket Ukraina, den läste jag för några månader sedan och la sedan bort boken. Borde läsa om den. Andra delen också bra men lite hoppig i tiden och därav bitvis svår att följa. Om en bok med så mycket information inte är strukturerad kronologiskt blir det svårt att ta till sig, man vill inte behöva fundera mer än på det som står i texten.
Man kan i vissa delar se likheter i Sverige. Och man förundras också mycket av hur vi svenskar och våra politiker ser USA som något slags ideal..
Får mig att fundera på vilka som tjänar på den riktning världen är påväg mot, och vilka som styr (och genom historien styrt) USAs imperialistiska riktning. För inte fan är det vanligt folk i USA som tjänar på detta, även om de luras att tro det.
Min favoritdel är tredje delen, om hur deras inrikespolitik satt landet på fel kurs och därmed påverkat deras befolkning att till exempel välja Donald Trump till president. Landets välfärd och befolkning försvagas och vänds emot varandra, demokratin monteras ned och krigshökarna i Washington styr riktningen mer och mer. Förfallet började inte heller nu med Trump eller för tjugo år sedan med Bush. Detta har pågått sedan Reagan på 80-talet, nästan som att det är en del av USAs strategi - inte bara ett beteende landets nuvarande styre har.
Första delen var nog mycket Ukraina, den läste jag för några månader sedan och la sedan bort boken. Borde läsa om den. Andra delen också bra men lite hoppig i tiden och därav bitvis svår att följa. Om en bok med så mycket information inte är strukturerad kronologiskt blir det svårt att ta till sig, man vill inte behöva fundera mer än på det som står i texten.
Man kan i vissa delar se likheter i Sverige. Och man förundras också mycket av hur vi svenskar och våra politiker ser USA som något slags ideal..
August 23, 2023
Skrämmande och chockerande om bland annat geopolitik, nationella och ekonomiska intressen. Hur länder mäts med olika måttstockar. Framtiden känns väldigt oroande. Avspänning och diplomati känns avlägset. Själv fick jag en mer nykter syn på USA efter att ha läst boken. Den är inte helt lätt att läsa med all insprängd fakta men jag vill ändå rekommendera den för alla som vill ha fler parametrar för att förstå vår samtid
December 9, 2024
3.5 stjärnor då den har mycket (!) information som sätter kontext på usa och visar att allt kanske inte varit frid och fröjd fram tills att trump började få inflytande. jag önskar dock att boken var bättre redigerad, då det finns flera felstavningar och konstiga meningar och stycken, och ibland märks det att meningar är direkt översatta från engelska utan hänsyn till att svenskan använder andra ord. del två är även lite luddig och svår att hänga med i, då det hoppar mycket i tid och ibland saknas kontext för vad meningarna syftar på. hoppas på en framtida tryckning där dessa ”problem” fixas, och gärna en ny upplaga som tar upp händelser som har utspelat sig efter att boken getts ut.
över lag är boken inte felfri, och den tar inte hänsyn till alla aspekter som påverkat usa:s agerande. men jag tycker att den är en bra bok för att öppna ridån som håller uppe illusionen om den amerikanska freden
över lag är boken inte felfri, och den tar inte hänsyn till alla aspekter som påverkat usa:s agerande. men jag tycker att den är en bra bok för att öppna ridån som håller uppe illusionen om den amerikanska freden
February 3, 2024
En bok som gör att man får en djupare förståelse av dagens situation med krig och ökad polarisering. Mycket läsvärd.
January 4, 2025
Rätt intressant, men shit vad rörig. Man hoppar fram och tillbaka i tid och mellan olika teman som inte riktigt har en tydlig röd tråd. Boken känns rätt hafsigt skriven med extremt mycket upprepningar vilket tyvärr störde mig enormt. Men! Känns såklart uppfriskande med gammal god USA-skepticism. Bra att recapa lite om USA:s militära historia. Känns viktigt att ha koll på särskilt idag.
May 19, 2024
En viktig bok som borde vara obligatorisk läsning för våra politiker och journalister, men tyvärr är det väl bara de redan övertygade som kommer att öppna den. En utmärkt historieskrivning som gör det som betjänterna i riksdagshuset och deras lydiga megafoner i media vägrar att göra - nämligen sätter in händelser i en kontext. Det är friskt att författarna ser nyktert på den imperialistiska stormakt och vår tids stora mördare som våra politiker har knäböjt inför och svurit sin trohet åt.
Journalisternas roll i krigsmaskinens propaganda - vilken blev tydlig för svenskar med kriget mellan Ukraina och Ryssland, och inte minst Israels folkmord i Palestina - känns igen från böcker som Cover-Up av Seymour Hersh och The First Casualty av Phillip Knightley. Att de som (inte minst i deras egen uppblåsta självbild) är tänkta att granska makten i själva verket är dess lydiga megafon, framförallt i krigstid, är tyvärr ingenting nytt.
Stycket ovan är en skrämmande bra beskrivning av läget i Sverige just nu. Hur många gånger kan till exempel Joakim Paasikivi - vars trovärdighet vid det här laget är i nivå med Bagdad-Bob - få stå och bre ut sig på sin till synes stående tid i media om att Ukrainas seger är precis runt hörnet utan en enda kritisk motfråga?
Om jag ska anmärka på någonting så är strukturen i bokens andra del något märklig då den börjar runt 1990 och jobbar sig bakåt i tiden. Jag uppskattar att det finns en källförteckning, dock aningen slappt att det saknas sidhänvisning. Det är bra att det finns ett personregister, dock hade jag uppskattat även ett sakregister. Några små svåröversättliga "amerikanismer" har smugit sig in här och var, till exempel betyder inte liberalitet det som författarna tror (s. 219).
Författarna för en bra diskussion om vapenlobbyns inflytande, men om man vill förklara USA:s hållning i mellanöstern så är det fullkomligt obegripligt att den proisraeliska lobbyn endast nämns en gång (s. 228) i hela boken. Det är något häpnadsväckande att deras roll göms undan i en bok som vill förklara USA:s imperialistiska ambitioner, inte minst i mellanöstern, och det politiska system som har banat väg för detta. Ett flertal profiler som listas - Paul Wolfowitz, Richard Pipes, Richard Perle och Michael Ledeen ( s. 232) - känns igen från The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy av John Mearsheimer (vars namn är konsekvent felstavat i den här boken) och Stephen Walt, men i den här boken görs ingen koppling till Israellobbyn. De är bara "neokonservativa".
Journalisternas roll i krigsmaskinens propaganda - vilken blev tydlig för svenskar med kriget mellan Ukraina och Ryssland, och inte minst Israels folkmord i Palestina - känns igen från böcker som Cover-Up av Seymour Hersh och The First Casualty av Phillip Knightley. Att de som (inte minst i deras egen uppblåsta självbild) är tänkta att granska makten i själva verket är dess lydiga megafon, framförallt i krigstid, är tyvärr ingenting nytt.
Till skillnad från andra viktiga faktorer som misskötseln av ekonomin och finanskrisen 2007, så är Irakkatastrofen varken komplicerad eller svårbegriplig. I själva verket är den enkel: USA:s regering ljög för allmänheten medan dess media inte ens försökte att granska lögnerna. I stället agerade de megafoner till Bushadministrationen och hjälpte till att sälja in lögnerna – men också att utmåla de tvivlande som opatriotiska. Efter att regeringen ljugit om varför kriget var nödvändigt, ljög den i två år till – åter med mediernas hjälp – om hur bra kriget gick. När väl sanningen hann ifatt lögnerna och korthuset rasade, så rasade regeringens och mediernas trovärdighet ihop. (s. 294)
Stycket ovan är en skrämmande bra beskrivning av läget i Sverige just nu. Hur många gånger kan till exempel Joakim Paasikivi - vars trovärdighet vid det här laget är i nivå med Bagdad-Bob - få stå och bre ut sig på sin till synes stående tid i media om att Ukrainas seger är precis runt hörnet utan en enda kritisk motfråga?
Om jag ska anmärka på någonting så är strukturen i bokens andra del något märklig då den börjar runt 1990 och jobbar sig bakåt i tiden. Jag uppskattar att det finns en källförteckning, dock aningen slappt att det saknas sidhänvisning. Det är bra att det finns ett personregister, dock hade jag uppskattat även ett sakregister. Några små svåröversättliga "amerikanismer" har smugit sig in här och var, till exempel betyder inte liberalitet det som författarna tror (s. 219).
Författarna för en bra diskussion om vapenlobbyns inflytande, men om man vill förklara USA:s hållning i mellanöstern så är det fullkomligt obegripligt att den proisraeliska lobbyn endast nämns en gång (s. 228) i hela boken. Det är något häpnadsväckande att deras roll göms undan i en bok som vill förklara USA:s imperialistiska ambitioner, inte minst i mellanöstern, och det politiska system som har banat väg för detta. Ett flertal profiler som listas - Paul Wolfowitz, Richard Pipes, Richard Perle och Michael Ledeen ( s. 232) - känns igen från The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy av John Mearsheimer (vars namn är konsekvent felstavat i den här boken) och Stephen Walt, men i den här boken görs ingen koppling till Israellobbyn. De är bara "neokonservativa".
December 14, 2024
2024 har varit ett otroligt givande läsår för mig med en massa litteratur som i grunden handlat om värderingar. Älskar den typen av litteratur eftersom den stimulerar mig. Frågan är om den främsta av dessa böcker inte är Frida Strannes och Trita Parsis bok Illusionen om den amerikanska freden? Främsta orsaken är säkert kriget i Ukraina och den anda av militär upprustning och krigshetsande som spridit sig som f.ö går helt på tvärs med mina personliga värderingar. Oerhört kompetent skriven med omfattande notförteckning. Kort sagt den ultimata boken om bakgrunden till kriget i Ukraina. Det som gör mig mest beklämd förutom det otroliga lidande som kriget inneburit är hur vi ska kunna återupprätta förtroendet för varandra i dessa tider när kärnvapen mer och mer diskuteras som ett strategiskt alternativ i en konflikt.
August 9, 2026
I april lyssnade på när freds- och konfliktforskaren Frida Stranne blev intervjuad i Söndagsintervjun i Sveriges radio. Det framgick att från att ha varit en vanlig röst i svensk media kring krig och konflikt så blev hon sen ratad, antagligen för att hennes perspektiv inte passade in hur man ska tycka och resonera, särskilt i relation till Ryssland. Det gjorde mig tillräckligt nyfiken att gå till biblioteket och låna Illusionen om den amerikanska freden skriven av henne och Trita Parsi.
Boken visar med all tydlighet vilka dubbla måttstockar vi använder när vi bedömer vad olika länder gör militärt. Det är inte okej att Ryssland invaderar Ukraina, men oproblematiskt att USA attackerar Jemen (400 000 människor dödade). USA:s många folkrättsvidriga anfall genom tiderna legitimerar de andra länders lika folkrättsvidraga anfall. Även om jag under min studentid läste böcker av Noam Chomsky, Howard Zinn och William Blum som gick igenom alla USA:s militära attacker, både öppna och hemliga, så blev jag ändå förvånad över hur frekventa och allvarliga USA:s krig har varit, även i modern tid, oberoende om det varit demokrater eller republikaner som styrt USA.
En pusselbit till varför Ryssland invaderade Ukraina kan vara att USA lovade Ryssland efter kalla kriget att inte gå längre österut med NATO men har sedan sviket det löftet vilket Stranne skriver om.
Vi ser idag en extrem militär upprustning i världen och en av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss är varför? Redan president Dwight Eisenhower pekade på den troligtvis viktigaste orsaken: det militär-industriella komplexet. I ett tal 1961 sa han: ”Potentialen för denna katastrofala ökning av missriktad makt finns och kommer att finnas. Vi får aldrig låta tyngden hos denna maktkombination hota våra friheter eller demokratiska processer. Vi får inte ta något för givet. Bara en vaken och kunnig allmänhet kan framtvinga rätt sorts sammanlänkning av detta enorma industriella och militära maskineri.”
Sedan 1960-talet har detta växt och utvecklats. Författarna skriver: ”En undersökning som gjordes över perioden 2015–2020 har därtill visat att bara under dessa fem år anställde vapenlobbyn i genomsnitt 700 lobbyister per år. Det är fler än en lobbyist för varje kongressledamot och senator.”
”Daniel Ellsberg, som också följt den här utvecklingen över flera decennier, vill å sin sida, när vi pratar med honom hellre kalla det MICCIMATT military-industrial- congressional-intelligence-media-academic-think tank-complex, en akronym som likväl inte gör rättvisa åt de finansiella, energimässiga och civilt företagsmässiga inslagen (samtal med Ellsberg i mars 2022).
Vi svenskar ska inte vara naiva och tro att en sådan här utveckling bara gäller USA. Den finns naturligtvis i ett land som Sverige med en stark vapenindustri. En av vapenindustrins uppgifter för att hela tiden kunna sälja mer vapen är att upprätthålla en ständig rädsla för nya militära hot. Det för med sig stora kostnader för vårt samhälle - dels att vi spenderar mer och mer pengar på vapen och militär som ökar riskerna för krig och som är en enorm belastning för miljön. Det gör också att satsningarna på andra hot, som till exempel klimatkrisen, blir allt mindre eftersom det finns långt mindre pengar att tjäna på att göra något åt klimatkrisen.
Det smärtar mig att det idag inte finns något riksdagsparti som står upp mot den militära upprustningen, vapenförsäljningen och som kommer med andra perspektiv än det krigsinriktade.
Nästa bok jag ska låna heter Bananrepubliken Sverige : hur politiker, välfärdskapitalister och pr-byråer utarmar demokratin skriven av Johannes Klenell för att få reda på hur tankesmedjor utgör ett odemokratiskt inflytande på vår svenska politik.
Boken visar med all tydlighet vilka dubbla måttstockar vi använder när vi bedömer vad olika länder gör militärt. Det är inte okej att Ryssland invaderar Ukraina, men oproblematiskt att USA attackerar Jemen (400 000 människor dödade). USA:s många folkrättsvidriga anfall genom tiderna legitimerar de andra länders lika folkrättsvidraga anfall. Även om jag under min studentid läste böcker av Noam Chomsky, Howard Zinn och William Blum som gick igenom alla USA:s militära attacker, både öppna och hemliga, så blev jag ändå förvånad över hur frekventa och allvarliga USA:s krig har varit, även i modern tid, oberoende om det varit demokrater eller republikaner som styrt USA.
En pusselbit till varför Ryssland invaderade Ukraina kan vara att USA lovade Ryssland efter kalla kriget att inte gå längre österut med NATO men har sedan sviket det löftet vilket Stranne skriver om.
Vi ser idag en extrem militär upprustning i världen och en av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss är varför? Redan president Dwight Eisenhower pekade på den troligtvis viktigaste orsaken: det militär-industriella komplexet. I ett tal 1961 sa han: ”Potentialen för denna katastrofala ökning av missriktad makt finns och kommer att finnas. Vi får aldrig låta tyngden hos denna maktkombination hota våra friheter eller demokratiska processer. Vi får inte ta något för givet. Bara en vaken och kunnig allmänhet kan framtvinga rätt sorts sammanlänkning av detta enorma industriella och militära maskineri.”
Sedan 1960-talet har detta växt och utvecklats. Författarna skriver: ”En undersökning som gjordes över perioden 2015–2020 har därtill visat att bara under dessa fem år anställde vapenlobbyn i genomsnitt 700 lobbyister per år. Det är fler än en lobbyist för varje kongressledamot och senator.”
”Daniel Ellsberg, som också följt den här utvecklingen över flera decennier, vill å sin sida, när vi pratar med honom hellre kalla det MICCIMATT military-industrial- congressional-intelligence-media-academic-think tank-complex, en akronym som likväl inte gör rättvisa åt de finansiella, energimässiga och civilt företagsmässiga inslagen (samtal med Ellsberg i mars 2022).
Vi svenskar ska inte vara naiva och tro att en sådan här utveckling bara gäller USA. Den finns naturligtvis i ett land som Sverige med en stark vapenindustri. En av vapenindustrins uppgifter för att hela tiden kunna sälja mer vapen är att upprätthålla en ständig rädsla för nya militära hot. Det för med sig stora kostnader för vårt samhälle - dels att vi spenderar mer och mer pengar på vapen och militär som ökar riskerna för krig och som är en enorm belastning för miljön. Det gör också att satsningarna på andra hot, som till exempel klimatkrisen, blir allt mindre eftersom det finns långt mindre pengar att tjäna på att göra något åt klimatkrisen.
Det smärtar mig att det idag inte finns något riksdagsparti som står upp mot den militära upprustningen, vapenförsäljningen och som kommer med andra perspektiv än det krigsinriktade.
Nästa bok jag ska låna heter Bananrepubliken Sverige : hur politiker, välfärdskapitalister och pr-byråer utarmar demokratin skriven av Johannes Klenell för att få reda på hur tankesmedjor utgör ett odemokratiskt inflytande på vår svenska politik.
October 16, 2024
Bra överblick av USAs militära historia och den militaristiska logikens framväxt. Ibland lite jobbig rent språkligt men värd läsning.
December 6, 2024
Bra innehåll men tyvärr kunde den varit mer välskriven.
February 20, 2025
TUNG, men lärorik och viktig! Rekommenderar alla att läsa!
June 25, 2026
Mycket intressant och välskrivet om USA:s historiska utrikespolitik. Väl värd att läsa även om man inte nödvändigtvis håller med om slutsatser eller kontrafaktiska händelseförlopp.
Displaying 1 - 12 of 12 reviews