Romantik och musik i juletid. Vintern 1902: Harriet Hjort är en begåvad ung sångerska som uppträder i folkliga ölhallar tillsammans med pianisten Isak. Ingen av dem vågar erkänna att deras vänskap övergått i kärlek. Isak är blind och delvis beroende av Harriet, och hon sjunger aldrig lika bra med någon annan. När den mäktige teaterdirektören Josef Ståhl utlyser en tävling om huvudrollen som Snöprinsessan på hans stora scen i Göteborg trotsar Harriet sin tilltagande rampfeber och deltar. Både pengar och framtid står på spel. Men medan julsnön faller över den glittrande staden inser Harriet att hon slungats in i en teatervärld fylld av hårda krav, oönskad uppvaktning och farliga lockelser. Tredje fristående delen i Ulltunasviten.
I don’t like rapey characters that don’t understand “no”. Makes me uncomfortable to read. This book didn’t romanticize it which I’m very grateful for. To many YA books do it recently.
It gives you what you think you will get: cringy sugar sweet romance.
It’s been a tradition of mine to buy these books every Christmas to read. A bit upset this is the last in the series.
Älskar den här Ulltunasviten med sina vackra omslag, de historiska berättelserna med dramatik och romantik i juletid. I ”Jul i rampljus” är året 1902. Vi befinner oss i Göteborgs teatervärld med musik, drama och kärlek bakom kulisserna. Det är tidstypiska miljöer och att då en inblick i sekelskiftets teatervärld är spännande och fint. Kvinnans roll är en helt annan och det finns mycket att förhålla sig till. Det är starka karaktärer som vi får följa genom glädje, rampfeber, repetitioner och oro inför framtiden.
Det är är en riktigt bra serie som jag varmt rekommenderar. Det finns juliga inslag, men går lika bra att läsas när som helst. Kul att få återse karaktärer och miljöer från de tidigare böckerna ”Jul i krinolin” och ”Jul i rubinrött”. De här tre böckerna är nästan filmiska med sina fina miljöskildringar.
Jag har läst/lyssnat på alla tre böcker i Ulltunasviten och har gillat alla tre på olika sätt! Tycker nog tvåan, Jul i Rubinrött, har varit bäst hittills men jag tror att den här kommer på en stark andraplats! Undrar om det kommer fler delar? Hoppas det! Extra kul är att man får återse karaktärer från de andra böckerna också!
Handling: Romantik och musik i juletid. Vintern 1902: Harriet Hjort är en begåvad ung sångerska som uppträder i folkliga ölhallar tillsammans med pianisten Isak. Ingen av dem vågar erkänna att deras vänskap övergått i kärlek. Isak är blind och delvis beroende av Harriet, och hon sjunger aldrig lika bra med någon annan. När den mäktige teaterdirektören Josef Ståhl utlyser en tävling om huvudrollen som Snöprinsessan på hans stora scen i Göteborg trotsar Harriet sin tilltagande rampfeber och deltar. Både pengar och framtid står på spel. Men medan julsnön faller över den glittrande staden inser Harriet att hon slungats in i en teatervärld fylld av hårda krav, oönskad uppvaktning och farliga lockelser.
Recension: Än en gång får vi drömma oss in i Ulltunasvitens berättelser som är fylld av drama och kärlek. Jag blir alltid lika exalterad varje gång jag ser att Hellberg publicerar en till del av Ulltunasviten. Fantastiska berättelser och omslagen alltid lika vackra. Denna gång dras vi in i 1902s Göteborgs teatervärld. En värld som kan se så harmonisk ut på utsidan men på insidan är det ingen dans på röda rosor. Jag blev så varm inom mig när jag läste om Harriet och Isaks kärlek. Den var så äkta. En kärlek som är oövervinnerlig. Jag har läst en hel del böcker men även artiklar kring hur det var förr men även idag för kvinnor i teatervärlden. En tuff värld där kvinnor utnyttjas på fel sätt. En tuff värld där könsdiskriminering men även ekonomiska diskrimineringar konstant. Som läsare märker man att Hellberg har gjort en efterforskning kring teatervärldens olika diskrimineringar. Mycket av det jag läser har jag som sagt läst i olika biografer och olika metoo-artiklar. Än en gång har Hellberg lyckats med miljöbeskrivningarna på ett fantastiskt sätt. Det jag tycker var lite synd var att boken hade ett litet för abrupt slut.
Inkluderande, gripande, varm och hoppfull berättelse om en ung sångerska och en blind pianist vid förra sekelskiftet. Harriet och Isak arbetar i en teatergrupp i ett mindre samhälle. När en mäktig teaterdirektör i Göteborg utlyser en tävling om huvudrollen i en kommande uppsättning söker Harriet. Inte bara hon, utan hela det lilla teatersällskapet hemma i Ulltuna är i stor penganöd. Harriet möter i Göteborg en helt ny värld av krav, hets, konkurrens, fresterlser och förväntningar, där hon inte riktigt vet vad som förväntas av henne och hur hon ska reagera. Den romantiska relationen mellan Harriet och Isak får inte så stort utrymme. Men det gör ingenting, eftersom det är friends-to-lovers, och då är det rimligt att annat får större plats och driver handlingen framåt. Här t ex relationen mellan Harriet och den obehagliga teaterdirektören. Jag älskar aspekten att en av huvudpersonerna är blind utan att det är avgörande för handlingen utan bara ”är”. Väldigt fint. Hellberg göra några små noteringar om historiska detaljer som gör att läsaren genast känner sig hemma i den tänkta tiden/miljön. Det är skickligt att göra det ”världsbygget” utan att lägga på läsaren tunga sjok av fakta (även om jag kan gilla den typen av böcker också). Jul i rampljus är underbar. Jag älskar den.
Åh, lyckan att få återvända till Ulltuna i denna tredje fristående del av Ulltunasviten. De tidigare böckerna har blivit favoriter i vintermörkret och denna är inget undantag.
Vi möter det härjade teatersällskapet Gideons som underhåller i staden med teater, sång och bensprattel. Ett varietésällskap som håller ihop av kärlek och vänskap snarare än för pengar. Gideons stjärna är den unga, slående vackra Harriet, som sjunger som en ängel. Allra vackrast blir det när hon ackompanjeras av den blinda pianisten Isak. Deras samspel får tonerna att lyfta och rummet att explodera i applåder. När teatersällskapet står inför en tuff ekonomisk situation hittar Harriet en möjlig lösning på problemen. Det annonseras om en audition för huvudrollen i en operett om Snöprinsessan. Det är bara ett bekymmer. Snöprinsessan ska sättas upp i Göteborg. Ska Harriet våga ta chansen och lämna livet i Ulltuna bakom sig?
Jul i rampljus är som en fin chokladtryffel. Den är söt, len och fyller dig med välbehag. Inuti finns en hetta som kittlar smaklökarna.
Jag gillade den här. Den knöt ihop de tre böckerna på ett fint och oväntat sätt och det var kul att återse vissa karaktärer från de tidigare böckerna. Jag kommer inte läsa de igen men jag är glad att jag har läst dem. På plussidan finns också att författaren valt att ha med representationer för både HBTQ+ samhället och handikappade med både lytta och blinda huvudkaraktärer. Trots tiden böckerna utspelar sig i fick hon med även en mörkhyad karaktär på ett bra sätt. Jag gillar hur hon hanterade allt detta, speciellt homosexualitet, på ett sätt som speglar tiden utan att behöva ha med språket och fördomarna (utifrån) som förmodligen rådde då. Det gjorde att fokus kunde hållas på karaktärerna och deras liv och utveckling.
Ruotsalaisen Amanda Hellbergin historiallinen teos Joulu parrasvaloissa kertoi 1900-luvun alun laulajattaresta Harriet Hjortista, jonka elämä alkoi lastenkodissa, jatkui katuvarkaana, kunnes poliisit saivat hänet kiinni ja toimittivat Rebecca-kotiin. Siellä hän tapasi ihanan Anna Gideonin, joka otti nuoren Harrietin töihin kiertävään teatteriseurueeseensa.
Amanda Hellbergin teos Joulu parrasvaloissa loi tunnelmaa ja tunteita teatterimaailmaan ja sen henkilöihin.
Harriet hjort 1902 .Hon sjunger o uppträder på olika ställen ihop med sin pianist Isak och dom skapar magi tillsammans. Den mäktiga Josef Ståhl utlyser en tävling om huvudrollen på en stor scen i Göteborg. Harriet funderar på att söka,det är ju framtiden och en massa pengar som står på spel . Underbara miljöer och karaktärer.en riktig bladvändare.
Tämäkin oli osin vähän k18-romantiikkaa, mutta lämmin tunnelma, henkilökuvaus, päähenkilöparin välinen kemia ja ennen kaikkea sijoittuminen teatterimaailmaan ihan toimivat. Enemmän kuitenkin suhdekiemuroita ja teatteria kuin joulua.
Den tredje och avslutande delen i Ulltuna serien var väldigt vacker men också med en nivå av mörker, sorg och djup. Att analysera dem som en hel bokserie ger mig känsla av hopp då jag genom raderna läser hur samhällsstruktur och mänskligt medkännande växer till sig under de cirka 30 åren som vi för följa Ulltunas vackra individer. Varje bok har en kvinnlig huvudroll, en kvinna som befinner sig på olika ställen i sin livsresa men alla har en individuell kamp gemensam; en kamp för frigörelse och att slå sig fri från de ’demoner’ som antingen har funnits eller finns i deras liv och påverkat dem mer än vad de tror. Kvinnokamper för cirka 150-120 år sedan är vackra att se, då de fortfarande finns här idag och aktuella.
Den här historien handlar om Harriet, en tjej som trots en tuff start i livet har hittat sin trygghet och lycka. Hon är otroligt duktig på att sjunga och drömmer givetvis om de större scenerna, då att sjunga i den lilla lokala teatergrupp hon är en del av inte ger tillräckligt betalt. Hon lyckas landa en huvudroll på en av de stora teatrarna inne i den stora staden och här finns en värld som hon nog inte var förberedd på. I hennes närhet finns hennes bästa vän och följeslagare Isak som spelar piano som en Gud. Han representerar lugn och trygghet för Harriet. Och för att summera handlingen i den här boken, så refererar jag till det citatet, ’ibland måste man ge sig ut på en resa för att hitta hem’. Slutet är lite förutsägbart, men som sagt det gör inget alls, har snarare en motsatt effekt av lugn. Vägen till slutet dock innehar många twists och överaskningar.
En vacker historia fylld av romantik, sorg, kärlek, passion, julstämning och musikglädje. Kom på mig själv att pausa och spela de sångerna som Harriet sjunger när jag kunde hitta dem. Varm rekommendation på alla dessa böcker, det är julromaner som har så mycket mer än bara feelgood.