What do you think?
Rate this book
Måste ringa brorsan
Det första han tänker på när han får meddelandet om sin brors död, är att han måste ringa brorsan, för att berätta.
Magnus Jonasons självbiografiska serieroman handlar om en familj i kris och om att sörja en bror redan innan han är borta. I kontrast till berättelsen om sorg, minnen och förlust står inslagen av den svarta humor som uppstår när vardagslivet tränger sig på: jobbmöten med reklamsnubbar, dödstädning, och vad man ska göra med biten röka som lämnats kvar bland skivor och inkassobrev.
Måste ringa brorsan utspelas i realistiskt återgivna miljöer, från Snookerhallen på Södermalm till Skogskyrkogårdens rogivande landskap, och blir på så vis också en stämningsfull Stockholmsskildring i serieform.
Magnus Jonason (f. 1964) är illustratör och storyboardtecknare. Detta är hans debut i bokform.
Magnus Jonasons självbiografiska serieroman handlar om en familj i kris och om att sörja en bror redan innan han är borta. I kontrast till berättelsen om sorg, minnen och förlust står inslagen av den svarta humor som uppstår när vardagslivet tränger sig på: jobbmöten med reklamsnubbar, dödstädning, och vad man ska göra med biten röka som lämnats kvar bland skivor och inkassobrev.
Måste ringa brorsan utspelas i realistiskt återgivna miljöer, från Snookerhallen på Södermalm till Skogskyrkogårdens rogivande landskap, och blir på så vis också en stämningsfull Stockholmsskildring i serieform.
Magnus Jonason (f. 1964) är illustratör och storyboardtecknare. Detta är hans debut i bokform.
191 pages, Hardcover
Published September 1, 2022
5 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
December 19, 2022
Mitt i natten kommer samtalet Magnus väntat på. Hans bror Stefan kämpade mot cancern i två år men blev bara sämre och sämre på slutet och trots att Magnus visste att det skulle hända så blir sorgen över dödsbeskedet så intensiv att han får svårt att andas. När han till slut samlat sig inser Magnus att han måste ringa runt till de närmaste i familjen och samtidigt kan han inte slå ifrån sig den första tanken som kom i hans huvud: Att han måste ringa brorsan. Ringa och berätta…att han är död.
Under 1980-talet kunde man läsa Magnus Jonasons alster i Elixir och Galago, men nu är han mest känd som storyboardtecknare. I flera år hade han funderat på ett serieprojekt om hemlösa och missbrukare. Planen var att intervjua ölgubbarna runt Hornstull och göra serier av deras berättelser. Projektet blev aldrig av och efter broderns död insåg han att det egentligen handlade om hans oro för Stefan. Oron över broderns intag av olika substanser och alkohol, något som Stefan hela tiden slog ifrån sig när det kom på tapeten. Enligt honom mådde han bra och om han skulle haft problem så fixade han det själv. 2022, fem år efter broderns död i cancer, publiceras slutligen Magnus serieprojekt – en mycket vacker och gripande bok om sorgen att förlora en bror, men också en bok om den oro och skuld Magnus känt under många år.
Rent hantverksmässigt är Magnus bok alldeles lysande med en monokrom färgskala där varje bildruta vägts på guldvåg. Den innehåller också många bisarra och smått komiska moment, som när han har ett jobbmöte med en reklamsnubbe mitt i sorgearbetet (”Alltid skitsnygga tjejer. Flodhästar hade åtminstone varit kul att rita”), när Magnus inser att hemtjänstens larm fortfarande är på när han besöker begravningsbyrån, när han tappar det helt och skäller genom fönstret på en dam som låter sin hund bajsa på den närliggande skolgården eller när han delar parkbänk med en skön gammal gubbe efter ett möte med psykologen.
Måste ringa brorsan är en fantastisk bok på många sätt, främst i hur den skildrar de där stunderna i vardagen som ändå pågår trots att sorgen gör det svårt att tänka och man hela tiden glömmer saker. De där stunderna när folk är upptagna med sina egna liv samtidigt som man själv kämpar med en klump i magen eller halsen. Minnena av brödernas många besök på Snookerhallen, om att vattna blommorna i broderns lägenhet, plocka fram kläder till visningen eller bestämma vad han ska göra med broderns ”olagliga rökvaror”.
Magnus Jonasons debutbok får högsta betyg för allt detta men också för att den är en lysande skildring av den kungliga huvudstaden och särskilt då Högalid och Hornstull på Söder som är, och var, brödernas hemtrakter. De många fina ordlösa bilderna av olika delar av Stockholm blir en tröst och trygghet som värmer ända in i själen och jag rekommenderar Måste ringa brorsan av hela mitt seriehjärta.
Under 1980-talet kunde man läsa Magnus Jonasons alster i Elixir och Galago, men nu är han mest känd som storyboardtecknare. I flera år hade han funderat på ett serieprojekt om hemlösa och missbrukare. Planen var att intervjua ölgubbarna runt Hornstull och göra serier av deras berättelser. Projektet blev aldrig av och efter broderns död insåg han att det egentligen handlade om hans oro för Stefan. Oron över broderns intag av olika substanser och alkohol, något som Stefan hela tiden slog ifrån sig när det kom på tapeten. Enligt honom mådde han bra och om han skulle haft problem så fixade han det själv. 2022, fem år efter broderns död i cancer, publiceras slutligen Magnus serieprojekt – en mycket vacker och gripande bok om sorgen att förlora en bror, men också en bok om den oro och skuld Magnus känt under många år.
Rent hantverksmässigt är Magnus bok alldeles lysande med en monokrom färgskala där varje bildruta vägts på guldvåg. Den innehåller också många bisarra och smått komiska moment, som när han har ett jobbmöte med en reklamsnubbe mitt i sorgearbetet (”Alltid skitsnygga tjejer. Flodhästar hade åtminstone varit kul att rita”), när Magnus inser att hemtjänstens larm fortfarande är på när han besöker begravningsbyrån, när han tappar det helt och skäller genom fönstret på en dam som låter sin hund bajsa på den närliggande skolgården eller när han delar parkbänk med en skön gammal gubbe efter ett möte med psykologen.
Måste ringa brorsan är en fantastisk bok på många sätt, främst i hur den skildrar de där stunderna i vardagen som ändå pågår trots att sorgen gör det svårt att tänka och man hela tiden glömmer saker. De där stunderna när folk är upptagna med sina egna liv samtidigt som man själv kämpar med en klump i magen eller halsen. Minnena av brödernas många besök på Snookerhallen, om att vattna blommorna i broderns lägenhet, plocka fram kläder till visningen eller bestämma vad han ska göra med broderns ”olagliga rökvaror”.
Magnus Jonasons debutbok får högsta betyg för allt detta men också för att den är en lysande skildring av den kungliga huvudstaden och särskilt då Högalid och Hornstull på Söder som är, och var, brödernas hemtrakter. De många fina ordlösa bilderna av olika delar av Stockholm blir en tröst och trygghet som värmer ända in i själen och jag rekommenderar Måste ringa brorsan av hela mitt seriehjärta.
August 23, 2023
Jag plockade upp den här på biblioteket eftersom Magnus Jonasons noggranna, detaljrika och ganska fotorealistiska omslag (och stil överlag) fångade mitt intresse. Och jag blev inte besviken.
Detta är en seriememoar inte bara över Magnus Jonason själv utan även över brodern Stefan, som haft missbruksproblem innan sin bortgång, vilket är vad som präglar berättelsen på ett övergripande plan. Hur hanterar man en nära släktings bortgång? Vilka minnen stannar kvar? Vilka känslor styr ens reaktioner? Jonason låter berättelsen vävas fram och tillbaka i tiden genom minnen av händelser som präglat relationen som nu tagits ifrån honom och de praktiska problemen efter broderns bortgång. På ett träffsäkert och känslosamt vis fångar han upp relationen, bortgången och sina egna reaktioner på det hela på ett ganska utelämnande sätt, som samtidigt bjuder in läsaren till en sorts introspektion.
Att bilderna fångar upp tydliga platser, miljöer och rum och förankrar känslodramat i en tydlig verklighet gör bara serien mer slagkraftig, och läsningen kan bitvis kännas tung, även om Jonasons fingertoppskänsla är makalös.
Vill man se vad svenskt serieskapande kan åstadkomma och vad mer självbiografiska serier kan vara så är detta ett ypperligt exempel. Varmt rekommenderad!
Detta är en seriememoar inte bara över Magnus Jonason själv utan även över brodern Stefan, som haft missbruksproblem innan sin bortgång, vilket är vad som präglar berättelsen på ett övergripande plan. Hur hanterar man en nära släktings bortgång? Vilka minnen stannar kvar? Vilka känslor styr ens reaktioner? Jonason låter berättelsen vävas fram och tillbaka i tiden genom minnen av händelser som präglat relationen som nu tagits ifrån honom och de praktiska problemen efter broderns bortgång. På ett träffsäkert och känslosamt vis fångar han upp relationen, bortgången och sina egna reaktioner på det hela på ett ganska utelämnande sätt, som samtidigt bjuder in läsaren till en sorts introspektion.
Att bilderna fångar upp tydliga platser, miljöer och rum och förankrar känslodramat i en tydlig verklighet gör bara serien mer slagkraftig, och läsningen kan bitvis kännas tung, även om Jonasons fingertoppskänsla är makalös.
Vill man se vad svenskt serieskapande kan åstadkomma och vad mer självbiografiska serier kan vara så är detta ett ypperligt exempel. Varmt rekommenderad!
Read
August 4, 2025En väldigt fin självbiografisk serieroman om sorgen och de praktiska bestyren efter en död bror. Boken är genomgående tecknad i blågrå toner och har gott om rutor och hela sidor utan text som sätter stämningen. Nutid mixas med tillbakablickar som tecknar en syskonrelation som är långt ifrån okomplicerad. En stark debutserieroman!
(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)
(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)
Displaying 1 - 3 of 3 reviews