Det är sommaren 1848 och Sophie Sager har full av tillförsikt lämnat åren som guvernant på den småländska landsbygden bakom sig.
Hon inser dock snart att storstaden inte bara erbjuder möjligheter och äventyr.
När hon utsätts för ett fruktansvärt övergrepp tar hennes liv en helt ny vändning.
I en tid då en hedervärd kvinna bör vara timid och självutplånande bestämmer sig Sophie för att inte bara kämpa för sin egen upprättelse utan – till omgivningens fasa – även ta upp kampen för hela sitt kön.
Törnrosens triumf är en tidsresa till 1800-talets mitt med ett myllrande persongalleri där kända historiska personer som Fredrika Bremer, Wendela Hebbe, Lars Johan Hierta och Carl Jonas Love Almqvist dyker upp. Men framför allt är det en berättelse om en ung kvinna som vågade tro på sig själv även när ingen annan gjorde det.
Det är Anna Laestadius Larssons sjunde historiska roman, alla med kvinnors liv i centrum.
Anna Laestadius Larsson har lång erfarenhet som journalist från bland annat Aftonbladet. Hon har även varit redaktör och redaktionschef vid både magasin, som Amelia och M-magasin, och ett stort antal tv-program såsom Melodifestivalen, Vi i femman och dokumentärserien Lite stryk får dom tåla. Dessutom medverkade hon under många år som kolumnist i Svenska Dagbladet.
Vid sidan av författarskapet är hon idag verksam som frilansande journalist.
Kvinnor i historien som kämpade för att vi som lever nu har rösträtt, kan bestämma om oss själva och kan leva våra liv. Man behöver bli påmind ibland, att det inte alltid varit så, och fortfarande har många kvinnor i övriga världen lång väg att gå.
En mäktig läsupplevelse som väckte starka känslor, särskilt i dessa tider när kvinnors rättigheter dras tillbaka på flera ställen i världen. I USA blir abort belagt med dödsstraff och i Irak sker riktade attacker mot flickskolor. Hur kan det fortfarande vara så? Hur har mänskligheten inte kommit längre?
I efterdyningarna av metoo är Sophie Sager en kvinna från historien som förtjänar att lyftas, men som så många andra kvinnor är hon förhållandevis okänd. Jag hade inte hört talas om henne förut, men är glad över att ha läst boken och få ta del av hennes livsöde. Tyvärr är det svårt att skilja sanning från författarens tillägg i historien. Mer synd är det dock att det som författaren hittat på lyckas ge en sorgligare bild av Sager än vad historiska artiklar gör. Laestadius Larssons Sophie Sager blir lurad, försmådd och förnekad av sin tids andra kvinnor, fast att det inte verkar finnas historiska belägg för detta. Hon har en relation med en gift äldre man och hennes hårda ord driver hennes enda vän över kanten till självmord. Vännen var en ung homosexuell man som bidrog till de tunga känslor boken väckte hos mig. Såklart var den här tiden hård både för kvinnor och för homosexuella, men det gör ändå alltid ont att se. I frågor som förlaget ställt till författaren svarade hon så här: "(...) jag ändrar ingenting av det som faktiskt hände. Däremot diktar jag fritt och skamlöst om sådant vi inte vet, som till exempel hur personerna tänkte och vem som var far till ett barn som registrerats med ”fader okänd”. Min ledstjärna är att det skulle kunna ha hänt, inte att det nödvändigtvis hände just så – för in min romanvärld är det jag som är gud, det är jag som bestämmer." Med dessa friheter fanns väl inte tvånget att göra Sophie Sager till en så ensam och övergiven människa? Att hennes älskare trodde på lögnerna om henne, att de andra kvinnorna - de som är framstående i historien - var elaka mot henne och att hon inte ens fick älska varken sina barn eller den man som redan prologen presenterar oss för. Sophie Sager levde i en tid då kvinnor som hon blev förlöjliga och förnedrade, det är synd att inte boken ger henne den upprättelse hon förtjänar, inte ens när författaren säger sig ta de gudomliga rättigheterna att kunna göra det.
Läsaren får möta Sophie Sager första gången 1849 när hon kliver av båten i Stockholm efter att jobbat som guvernant i Småland. Här ska hon utbilda sig till sömmerska, och hon har fått ett boende hos en familj, där kvinnan i familjen ska lära henne sy. Det är stränga regler som gäller, en ung kvinna bör inte vistas ute i staden ensam, men det bryr sig inte Sophie sig om. Hon blir grymt överfallen och drar mannen inför rätta, något som inte många kvinnor skulle våga. Men Sophie är en våghalsig kvinna som inte låter sig slås ner. Hon bestämmer sig att bo själv, skriva romaner, noveller, åka och föreläsa och sy för att klara sitt uppehälle. Läsaren får följa hennes liv i sorg och glädje fram till 1853.
Jag har läst några böcker av Anna Laestadius Larsson innan och älskar hennes estetiska språk. Romanen om Sophie Sager är en fiktiv story som bygger på en sann historia. Jag tyckte mycket om Sophies Sagers karaktär, en ung kvinna som vågade säga ifrån på den tiden kvinnor knappt hade någon talan. Jag har tyvärr inte hört talas om henne innan jag läste boken, men känner att jag vill fördjupa mig lite mer i hennes liv. För alla som vill veta mer om svenska kvinnor under mitten av 1800-talet, rekommenderar jag starkt denna underbara bok.
Boken bygger på en verklig person, men är fiktion. Sophie Sager kommer till Stockholm från Småland i slutet av 1800-talet med förhoppningen om att få uppleva äventyr och bli självförsörjande, men hon upptäcker snart att det inte finns mycket äventyr för en kvinna.
Hon utsätts för en våldtäkt och drar mannen inför rätta, till omgivningens förfäran. I en tid där kvinnors enda uppgift i offentligheten är att behaga, och där de inte får röra sig fritt i samhället, tar Sophie upp kampen för rättvisa, inspirerad av Fredrika Bremer och systrarna i England, Frankrike och USA.
Sophie är störig och osympatisk, och inte särskilt vältalig, men envisas i sin kvinnokamp trots att hon blir motarbetad av i stort sett alla. Det är uppfriskande att få följa en kvinna som varken har ekonomiskt eller kulturellt kapital för att genomföra en samhällsförändring, men som ändå inte ger sig och kämpar in i kaklet på sitt egna vis för att kvinnor ska få mer rättigheter.
På det stora hela en mycket bra roman. Från första till sista sidan kände jag mig engagerad i berättelsen. Den var medryckande och det dröjde inte länge innan jag både tyckte synd om - men också hejade på Sophie.
Det kändes som om författaren gjort gedigen research om den här boken och den var lättläst. Men, jag tror mitt största problem med den här boken var brist på ett djup. Eftersom berättelsen var så snabb och rapp för den delen, kändes det som författaren bara skrapade på ytan hos karaktärerna.
Sedan tyckte jag att slutet var lite väl snabbt och hastigt som om författaren kommit på att hon var tvungen att avsluta så fort som möjligt och kanske det också bidrog till att det inte riktigt fanns ett djup. Men förutom det, en helt klart läsvärd berättelse.
2,5 ⭐️ Jag älskade hennes pottunge-serie men detta var jobbig svenska med gamla ord och kändes som en gammal bok från en svunnen tid typ. Tyckte det var för mycket fokus på vad Sophie skrev och sa - med gammal svenska. Dikterna som var en del av boken gav mig inget mer än att tappa intresse… flöt inte alls på bra för mig att läsa den här tyvärr. Epilogen var bra! Sista meningen är lika aktuell idag som då 1853. Sadly. Fint att läsa om en tidig feminist och hennes uppoffringar, men fan vad sorgligt att huvudkaraktärens önskningar fortfarande inte är uppfyllda idag nästan 200 år senare. Kvinnor är inte helt fria, kvinnor döms inte lika som en man, har inte heller samma förväntningar på sig. Men mycket har uppnåts.
Törnrosens triumf är en historisk roman som slår knock-out på en. Det är en blandning av historisk roman, en berättelse om den svenska kvinnans kamp för självständighet samt en klassisk saga om att stäva efter mer, vilja uppåt, och drömmen om ett nytt liv. Laestadius Larsson blandar fakta med fiktion på ett lätt och ledigt sätt, och man känner att det kan ha varit möjligt att Sophie Sager mötte Fredrika Bremer och hennes medsystrar för kampen om kvinnans frigörelse. Törnrosens truimumf är en litterär triumf som är svår att lägga ifrån sig, helt enkelt.
Mycket intressant att få lära mer om Sophie Sagers arbete, men den skönlitterära karaktär ff målar upp är svår att tycka om, vilket drar ner bokens betyg. Nu måste ju inte alla som för en viktig kamp vara sympatiska människor, men då man tycks inte veta så väldigt mycket om hur Sophie Sager var, hade det ju varit trevlig om ff gjort henne lite mindre självgod
Jag hade mycket svårt för den naiva och godtrogna huvudkaraktären som aldrig lyckades skapa relationer med andra människor. Dessutom fick jag aldrig något riktigt grepp om berättelsen och vad som drev berättelsen framåt. Ibland kändes händelseförloppet påskyndat, trots att boken i sig kändes långsam.
Författare har Lyckats ännu en gång med att skapa en Riktigt bra 🎧bok fast något Rå för min smak. Det var en 👌 Bladvändare men jag fick en del Avsmak av visa delar av denna bok som hade Riktigt Råa Scener ❤💚🧡av 5st💜
Den känns lite som efterkoket på en annan anrättning: lite för tunt för att lyfta riktigt. Men visst är det en bra berättelse om tidig kvinnokamp i Stockholm med influenser från Europa och USA.