What do you think?
Rate this book
Die Konferenz
Spannend, blutig, unvergesslich: Der neue Horror-Thriller von Spiegel-Bestseller-Autor Mats Strandberg.
Es sind große Zeiten für die kleine Gemeinde: In Kolarängen soll ein prestigeträchtiges Einkaufszentrum gebaut werden. Am Tag vor der Grundsteinlegung treffen sich die Planer in einem idyllischen Hotel am See, um die letzten Absprachen zu treffen. Eine kleine Konferenz unter Kollegen, in entspannter Atmosphäre, nichts weiter.
Doch nach und nach kommen Konflikte und Intrigen zum Vorschein - und als die Nacht hereinbricht, gibt es den ersten Toten. Bis zum Morgengrauen wird die Erde von Blut gesättigt sein, denn ein Mörder macht Jagd auf die Tagungsgäste.
»Mats Strandberg ist der schwedische Stephen King.« Dagens Nyheter
Es sind große Zeiten für die kleine Gemeinde: In Kolarängen soll ein prestigeträchtiges Einkaufszentrum gebaut werden. Am Tag vor der Grundsteinlegung treffen sich die Planer in einem idyllischen Hotel am See, um die letzten Absprachen zu treffen. Eine kleine Konferenz unter Kollegen, in entspannter Atmosphäre, nichts weiter.
Doch nach und nach kommen Konflikte und Intrigen zum Vorschein - und als die Nacht hereinbricht, gibt es den ersten Toten. Bis zum Morgengrauen wird die Erde von Blut gesättigt sein, denn ein Mörder macht Jagd auf die Tagungsgäste.
»Mats Strandberg ist der schwedische Stephen King.« Dagens Nyheter
415 pages, Paperback
First published April 20, 2021
28 people are currently reading
732 people want to read
About the author
Mats Strandberg
33 books714 followersMats Strandberg is an award-winning novelist and journalist. He is a regular columnist for Sweden's biggest evening newspaper, has been named Columnist of the Year by Sweden's Newspapers and Magazines organization, and had published three previous novels, with rights sold in numerous countries.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 288 reviews
July 29, 2025
2.5 stars
short review for busy readers:
This is my 2nd Mats Strandberg horror-thriller and it didn't come up to the 1st (Blood Cruise), not even by half.
in detail:
It seems like Strandberg wanted to write a horror movie scenario about a lone man slaughtering a group of clueless, ambition-poisoned bureaucrats. But then somewhere along the line, he realised he'd need a reason for the slaughter, so spent a good 250 pages caking up a flimsy, badly explained backstory about a scandalous building project before bringing out the axe, whack, whack, whack, Lizzie-Borden Style.
It's hard to care about any of the characters, or about the scandal, because it's so mirky about what went on inside the planning board. We know it was bad. We know it was illegal, or at least unethical, but even at the end you don't really understand the internal conflict in the group or who did what when why or what for.
Or maybe it's a Swedish thing and we wouldn't understand.
Strandberg's writing is good and the characterisation is fine. However, the first half of the novel is a boring drag and the end a fast-paced hack 'n slash, which is unfortunately the only time I felt any involvement with the story. And that was just to see who -- if anybody -- would survive.
A hard pass on this one. "Blood Cruise" was ever so much better.
short review for busy readers:
This is my 2nd Mats Strandberg horror-thriller and it didn't come up to the 1st (Blood Cruise), not even by half.
in detail:
It seems like Strandberg wanted to write a horror movie scenario about a lone man slaughtering a group of clueless, ambition-poisoned bureaucrats. But then somewhere along the line, he realised he'd need a reason for the slaughter, so spent a good 250 pages caking up a flimsy, badly explained backstory about a scandalous building project before bringing out the axe, whack, whack, whack, Lizzie-Borden Style.
It's hard to care about any of the characters, or about the scandal, because it's so mirky about what went on inside the planning board. We know it was bad. We know it was illegal, or at least unethical, but even at the end you don't really understand the internal conflict in the group or who did what when why or what for.
Or maybe it's a Swedish thing and we wouldn't understand.
Strandberg's writing is good and the characterisation is fine. However, the first half of the novel is a boring drag and the end a fast-paced hack 'n slash, which is unfortunately the only time I felt any involvement with the story. And that was just to see who -- if anybody -- would survive.
A hard pass on this one. "Blood Cruise" was ever so much better.
October 28, 2022
Slasher fans, rejoice! After a vampire and a ghost novel, the so-called Swedish Stephen King is back with a slasher!
Nine co-workers on a company outing arrive at the idyllic lakeside guesthouse Kolarsjöns Stugby in rural Sweden. They have been working on a project to launch a shopping mall in this remote place for which the land has been taken from local farmers, agreements have been made with shop owners and to build an Ikea around the corner in order to turn the place into a capitalist heaven overlooking the natural beauty. Despite the blatant tensions and conflicting interests within the group, they are trying their best to literally survive this trip and get on with their lives. But there are other tensions brewing too and one of them will result in a proper killing spree – where should they run to, where should they hide? And will they be able to set aside their quarrels in order to pull through together or will they even contribute to the killings?
Phew, this one was intense! I know and love Strandberg’s work but was a little skeptical when I heard nine POVs. Nine! I have to admit that I adjusted just fine though and with their numbers diminishing successively, it wasn’t as strenuous a read as I thought it would be.
Like a rollercoaster, Strandberg builds up the tension painfully slowly until the tipping point, after which the story train catapults with incredible speed into the abyss. That build up includes a lot of character building, and when I mean a lot, I mean 300 whopping pages long background, temper, personality and conflict building of whopping nine people. This, maybe unavoidably, might be seen as both the main strength and the main flaw of Konferensen. On one hand I was anxious and excited for the story to be furthered, on the other hand I was constantly interrupted by quickly rotating points of view. Sometimes a scene is continually described from the eyes of different persons, which was actually pretty neat and the author did not fall into the trap of excessive repetition.
The combination of different types of people and their realness was another plus point for me. In slashers you usually have people taking incredible injuries and keep on running and fighting at superhumanly athletic levels and Strandberg’s characters were like, nope, I can’t anymore! There’s literally a scene where four characters (but also the perpetrator) in the middle of a fight and chase scene sit down and just can’t fight anymore, I loved it!
If that doesn’t convince you, there are also lots of over the top killings and gore, a betrayal story and even nice references to Chrystal Lake and “that” final scene which was awesome.
On a last note – I unfortunately don’t speak Swedish so I have read the German translation of this book, which isn’t even listed here on GR and couldn’t find an English translation either. In times where authors like Thomas Olde Heuvelt need to relocate their stories to the USA so it would appeal to English speaking people it is a little sad that horror authors from elsewhere receive so few space, recognition and love for their work, just saying.
Nine co-workers on a company outing arrive at the idyllic lakeside guesthouse Kolarsjöns Stugby in rural Sweden. They have been working on a project to launch a shopping mall in this remote place for which the land has been taken from local farmers, agreements have been made with shop owners and to build an Ikea around the corner in order to turn the place into a capitalist heaven overlooking the natural beauty. Despite the blatant tensions and conflicting interests within the group, they are trying their best to literally survive this trip and get on with their lives. But there are other tensions brewing too and one of them will result in a proper killing spree – where should they run to, where should they hide? And will they be able to set aside their quarrels in order to pull through together or will they even contribute to the killings?
Phew, this one was intense! I know and love Strandberg’s work but was a little skeptical when I heard nine POVs. Nine! I have to admit that I adjusted just fine though and with their numbers diminishing successively, it wasn’t as strenuous a read as I thought it would be.
Like a rollercoaster, Strandberg builds up the tension painfully slowly until the tipping point, after which the story train catapults with incredible speed into the abyss. That build up includes a lot of character building, and when I mean a lot, I mean 300 whopping pages long background, temper, personality and conflict building of whopping nine people. This, maybe unavoidably, might be seen as both the main strength and the main flaw of Konferensen. On one hand I was anxious and excited for the story to be furthered, on the other hand I was constantly interrupted by quickly rotating points of view. Sometimes a scene is continually described from the eyes of different persons, which was actually pretty neat and the author did not fall into the trap of excessive repetition.
The combination of different types of people and their realness was another plus point for me. In slashers you usually have people taking incredible injuries and keep on running and fighting at superhumanly athletic levels and Strandberg’s characters were like, nope, I can’t anymore! There’s literally a scene where four characters (but also the perpetrator) in the middle of a fight and chase scene sit down and just can’t fight anymore, I loved it!
If that doesn’t convince you, there are also lots of over the top killings and gore, a betrayal story and even nice references to Chrystal Lake and “that” final scene which was awesome.
On a last note – I unfortunately don’t speak Swedish so I have read the German translation of this book, which isn’t even listed here on GR and couldn’t find an English translation either. In times where authors like Thomas Olde Heuvelt need to relocate their stories to the USA so it would appeal to English speaking people it is a little sad that horror authors from elsewhere receive so few space, recognition and love for their work, just saying.
October 6, 2021
Mats. Strandberg. Vad utsatte du mig precis för?!
Det är en genialisk bok. Fantastiska personbeskrivningar. Fantastiska interaktioner mellan karaktärerna. De känns så verkliga, känns som att man skulle kunna sträcka fram handen och ta på dom genom sidorna. Först får vi lära känna dom, medarbetarna på kommunens Exploateringsenhet. De har alla sina egenheter, positiva och negativa. Och även dom som är as lär man sig bry sig om. Och sen, när man är emotionellt investerad börjar Strandberg ha ihjäl folk till höger och vänster. Hjärtat slår hårt i ångest för att jag vill att alla ska klara sig.
Strandberg skriver dessutom sjukt bra. Språket är oerhört målande, det är verkligen som att läsa en skräckfilm. Ibland satt jag och bet på min enda hand för att det var så läskigt och äckligt.
Handling: En grupp medarbetare involverade i ett tveksamt byggprojekt samlas på en avlägsen stugby. Det har fuskats. Det har ljugits. För kollegor, politiker och allmänheten. Nu är det någon som vill ha hämnd. Personen är utrustad med ett gevär och en yxa. Och den kommer göra exakt vad som helst för att ingen kollega ska komma därifrån levande.
Det är en genialisk bok. Fantastiska personbeskrivningar. Fantastiska interaktioner mellan karaktärerna. De känns så verkliga, känns som att man skulle kunna sträcka fram handen och ta på dom genom sidorna. Först får vi lära känna dom, medarbetarna på kommunens Exploateringsenhet. De har alla sina egenheter, positiva och negativa. Och även dom som är as lär man sig bry sig om. Och sen, när man är emotionellt investerad börjar Strandberg ha ihjäl folk till höger och vänster. Hjärtat slår hårt i ångest för att jag vill att alla ska klara sig.
Strandberg skriver dessutom sjukt bra. Språket är oerhört målande, det är verkligen som att läsa en skräckfilm. Ibland satt jag och bet på min enda hand för att det var så läskigt och äckligt.
Handling: En grupp medarbetare involverade i ett tveksamt byggprojekt samlas på en avlägsen stugby. Det har fuskats. Det har ljugits. För kollegor, politiker och allmänheten. Nu är det någon som vill ha hämnd. Personen är utrustad med ett gevär och en yxa. Och den kommer göra exakt vad som helst för att ingen kollega ska komma därifrån levande.
May 6, 2021
Årets bok 2021. Ingen bok kommer slå denna.
April 30, 2021
Betyg: 5 av 5 - Mats Strandberg är en av mina absoluta favoritförfattare. Älskar alla hans böcker, men allra mest hans skräckböcker. Och den här boken, Konferensen, gjorde mig absolut inte besviken. Fantastiska personbeskrivningar, klockrena nutidsskildringar, och riktigt läskig skräck. Och ingen övernaturlig skräck den här gången, utan i den här boken är det människorna som är skräcken. En riktigt, riktigt bra bok som jag absolut rekommenderar.
July 2, 2021
Jag är nu aktiv på instagram med bokkontot @the.perks.of.being.anna
Jag är en sån som gillar att åka på konferenser där man får äta gott och göra något kul tillsammans, men efter att ha läst denna bok så vet jag faktiskt inte om jag vill åka på fler konferenser...
Strandberg porträtterar karaktärerna så bra. Den osäkra chefen, den sköna killen som kommer undan med allt, smygalkoholisten, den utbrända, de bakåtsträvande gnällspikarna, ja, personer som man kan hitta i vilken arbetsplats som helst. Även fast flera av dem är riktigt otrevliga så förstår man dem, till och med känner en viss sympati för dem, när man väl läser från deras synvinkel.
Boken kan delas in i två delar där första delen fokuserar på att lära känna karaktärer och andra delen handlar om på vilka fasansfulla sätt de en efter en skadas eller dör på. Spänningen är nästan kvävande, vissa scener är så obehagligt bra beskrivna att jag själv kände av dödsångesten. Boken är definitivt inget för den som skyr våld, blod och organ som hamnar utanför kroppen.
Under läsningens gång är jag så glad över att jag har en underbar arbetsplats och kollegor som jag verkligen trivs med. Att jag faktiskt inte jobbar tillsammans med några “sköna killar” eller har en chef som bara är mån om att hålla uppe fasaden. Och jag önskar innerligt att jag inte kommer att sluta som en sur tant med mottot “Allt var bättre förr”.
Konferensen har goda chanser att bli årets mest spännande (och mest obehagliga) bok för mig. Rekommenderas om du gillar skräckfilmer och vill känna dödsångest.
Jag är en sån som gillar att åka på konferenser där man får äta gott och göra något kul tillsammans, men efter att ha läst denna bok så vet jag faktiskt inte om jag vill åka på fler konferenser...
Strandberg porträtterar karaktärerna så bra. Den osäkra chefen, den sköna killen som kommer undan med allt, smygalkoholisten, den utbrända, de bakåtsträvande gnällspikarna, ja, personer som man kan hitta i vilken arbetsplats som helst. Även fast flera av dem är riktigt otrevliga så förstår man dem, till och med känner en viss sympati för dem, när man väl läser från deras synvinkel.
Boken kan delas in i två delar där första delen fokuserar på att lära känna karaktärer och andra delen handlar om på vilka fasansfulla sätt de en efter en skadas eller dör på. Spänningen är nästan kvävande, vissa scener är så obehagligt bra beskrivna att jag själv kände av dödsångesten. Boken är definitivt inget för den som skyr våld, blod och organ som hamnar utanför kroppen.
Under läsningens gång är jag så glad över att jag har en underbar arbetsplats och kollegor som jag verkligen trivs med. Att jag faktiskt inte jobbar tillsammans med några “sköna killar” eller har en chef som bara är mån om att hålla uppe fasaden. Och jag önskar innerligt att jag inte kommer att sluta som en sur tant med mottot “Allt var bättre förr”.
Konferensen har goda chanser att bli årets mest spännande (och mest obehagliga) bok för mig. Rekommenderas om du gillar skräckfilmer och vill känna dödsångest.
May 4, 2021
Conferences are seldom popular and this one is no exception. Well maybe it is an exception as most conferences do not end in a gory blood bath. I feel this one is more thriller than horror. Nothing bad with that, just how I would categorise it. A thing with Mats's adult (horror) books is how well he can describe those gory juicy bits. And this book got looooooots of it.
July 25, 2021
I might have done the noon injustice to expect horror or a really exciting nail biting thriller. Which it's wasn't. It feelt like it's was more focused on work and work dynamics. Nothing wrong with that but wanted more horror or more thrilling moments. Might reread it at some point when I don't have the same expectations on the book. He is a good writer and most reviews are on the higher note.
September 13, 2021
Vad läste jag nyss?? Är i chock haha.
May 24, 2021
Jag gillar skräck och jag har i hela mitt yrkesverksamma liv jobbat inom kommunal verksamhet. Fatta då att få läsa en skräckis om en grupp anställda på kommunens exploateringsenhet (ha, ha för valet av namn på enheten).
Chefen Ingela och sköna-killen-Jonas tar med sig hela sin enhet på konferens vid Kolarsjöns strand. De ska avhandla det prestigefyllda satsningen på ett köpcenter och det finns lika många åsikter som det finns personer. Torbjörn som snart ska gå i pension och tycker det var bättre förr. Lina som precis kommit tillbaka efter en utbrändhet. Nadja som nosat reda på oegentligheter kring affären. Anette som är mot köpcenteret på grund av miljön och så vidare. Efter lite teambuilding i form av att ziplinea (är det ett ord?) sig över sjön börjar det mörkna, och i mörkret väntar någon.
Konferensen är som en blandning av Agatha Christies Och så var det bara en och en skräckis av typen Halloween eller Fredag den 13:e. Konferensgruppen tas av daga en efter en (av en maskerad mördare) och vi får försöka räkna ut vem/vilka som kommer att klara sig och vem som döljer sig bakom masken.
Som skräckis är Konferensen bra, den är väldigt filmisk och det är lätta att visualisera det som händer. Det som dock, enligt mig, är behållningen med boken är det som händer innan deltagarna börjar yxas ner. Arbetsgruppen med alla sina personligheter och intriger. Teambuilding i form av olika (pinsamma/förnedrande) övningar. Jonas som Den Sköna Killen! Jösses alltså när jag läste det partiet. Fy för den lede! Hoppades direkt att Sköna Killen skulle bli yxad först! Igenkänningen är nästan för stor! Chefer som ska entusiasmera och färdig-för-pension som bara är negativ. Ghaaa!!
Trodde aldrig att jag ville läsa om en arbetsgrupp på kommunen och deras interna konflikter, men det ville jag tydligen. Så Konferensen har en väldig stark inledning och själva slasher-delen är helt okej och jag hoppas nästan den blir film! Skulle nämligen göra sig såå bra som film!
Chefen Ingela och sköna-killen-Jonas tar med sig hela sin enhet på konferens vid Kolarsjöns strand. De ska avhandla det prestigefyllda satsningen på ett köpcenter och det finns lika många åsikter som det finns personer. Torbjörn som snart ska gå i pension och tycker det var bättre förr. Lina som precis kommit tillbaka efter en utbrändhet. Nadja som nosat reda på oegentligheter kring affären. Anette som är mot köpcenteret på grund av miljön och så vidare. Efter lite teambuilding i form av att ziplinea (är det ett ord?) sig över sjön börjar det mörkna, och i mörkret väntar någon.
Konferensen är som en blandning av Agatha Christies Och så var det bara en och en skräckis av typen Halloween eller Fredag den 13:e. Konferensgruppen tas av daga en efter en (av en maskerad mördare) och vi får försöka räkna ut vem/vilka som kommer att klara sig och vem som döljer sig bakom masken.
Som skräckis är Konferensen bra, den är väldigt filmisk och det är lätta att visualisera det som händer. Det som dock, enligt mig, är behållningen med boken är det som händer innan deltagarna börjar yxas ner. Arbetsgruppen med alla sina personligheter och intriger. Teambuilding i form av olika (pinsamma/förnedrande) övningar. Jonas som Den Sköna Killen! Jösses alltså när jag läste det partiet. Fy för den lede! Hoppades direkt att Sköna Killen skulle bli yxad först! Igenkänningen är nästan för stor! Chefer som ska entusiasmera och färdig-för-pension som bara är negativ. Ghaaa!!
Trodde aldrig att jag ville läsa om en arbetsgrupp på kommunen och deras interna konflikter, men det ville jag tydligen. Så Konferensen har en väldig stark inledning och själva slasher-delen är helt okej och jag hoppas nästan den blir film! Skulle nämligen göra sig såå bra som film!
April 10, 2022
Kommunens exploateringsenhet anländer till den lilla stugbyn vid Kolarsjöns strand. Det är dags för konferens kring ett väldigt kontroversiellt projekt - ett stort köpcenter. Projektet väcker starka känslor, både hos folket i bygden och bland den egna personalen. Tanken med konferensen är att få alla med på tåget, men vad ingen av dem vet är att en mördare iakttar dem från andra sidan sjön...
Det är många karaktärer som ska presenteras, vilket gör att "inledningen" känns väldigt lång. Det tar också länge innan jag får koll på vem som är vem, vilket inte underlättas av jag lyssnar på boken. Inget fel alls på uppläsningen, Johan Ehn gör ett utmärkt jobb, men jag har svårare att hålla koll när jag inte ser det i text. Jag har inget jobb som gör att jag håller till på konferenser så jag vet egentligen inget om hur de går till idag. Jag får en slags 90-talskänsla av konferensen i boken, med positivt pepp och teambuilding. Känns ganska klichéartat och jag märker att jag lite frustrerat undrar när morden ska börja, som någon blodtörstande psykopat!
När så mördaren äntligen(!) börjar sin "slasher-turné" så blir det genast spännande och svårt att sluta lyssna. Vem står näst på tur? Kommer NÅGON att överleva och i så fall vem/vilka? Eftersom Strandberg tagit sin inspiration från slasher-filmer så är morden rätt så groteska och blodiga. Inget för kräsmagade, alltså! Men gillar du slasher-genren så är det här definitivt en bok värd att läsa!
Det är många karaktärer som ska presenteras, vilket gör att "inledningen" känns väldigt lång. Det tar också länge innan jag får koll på vem som är vem, vilket inte underlättas av jag lyssnar på boken. Inget fel alls på uppläsningen, Johan Ehn gör ett utmärkt jobb, men jag har svårare att hålla koll när jag inte ser det i text. Jag har inget jobb som gör att jag håller till på konferenser så jag vet egentligen inget om hur de går till idag. Jag får en slags 90-talskänsla av konferensen i boken, med positivt pepp och teambuilding. Känns ganska klichéartat och jag märker att jag lite frustrerat undrar när morden ska börja, som någon blodtörstande psykopat!
När så mördaren äntligen(!) börjar sin "slasher-turné" så blir det genast spännande och svårt att sluta lyssna. Vem står näst på tur? Kommer NÅGON att överleva och i så fall vem/vilka? Eftersom Strandberg tagit sin inspiration från slasher-filmer så är morden rätt så groteska och blodiga. Inget för kräsmagade, alltså! Men gillar du slasher-genren så är det här definitivt en bok värd att läsa!
May 19, 2021
”Konferensen” av Mats Strandberg, vilken ruskigt bra bok! Det här är verkligen en sträckläsningsbok, som för min del betydde nattläsning för jag var ju bara tvungen att få veta hur allt skulle sluta. Vem är det egentligen som sätter skräck i gästerna som konfererar i den lilla pittoreska stugbyn vid Kolarsjöns strand? Det här är teambildning där en personalgrupp tvingas samarbeta på ett sätt de aldrig har gjort tidigare…
Vanligtvis läser jag inte den här typen av böcker, men Mats Strandberg får mig att utmana mig själv och jag kan vara säker på att riktigt bra läsning väntar. Så även denna gång. Vi får lära känna personalgruppen med sina vitt skilda personligheter och snart framkommer det att mycket puttrar under ytan. Med krypande obehag får vi följa hur de utsätts för sin värsta mardröm och hur de hanterar en riktig nödsituation var och en på sitt sätt. Det här är riktigt skickligt gjort, med fantastiska personbeskrivningar och det är de som stannar kvar i en efteråt. Mats är riktigt bra på att knyta ihop allt.
Vanligtvis läser jag inte den här typen av böcker, men Mats Strandberg får mig att utmana mig själv och jag kan vara säker på att riktigt bra läsning väntar. Så även denna gång. Vi får lära känna personalgruppen med sina vitt skilda personligheter och snart framkommer det att mycket puttrar under ytan. Med krypande obehag får vi följa hur de utsätts för sin värsta mardröm och hur de hanterar en riktig nödsituation var och en på sitt sätt. Det här är riktigt skickligt gjort, med fantastiska personbeskrivningar och det är de som stannar kvar i en efteråt. Mats är riktigt bra på att knyta ihop allt.
October 21, 2021
Detta är utan tvekan Mats bästa soloprojekt hittills. Verkligheten i den gjorde den ännu mer obehaglig än hans tidigare skräckromaner, och jag gillade verkligen att det fanns en story FÖRUTOM själva skräck-delen. Alla intriger kring Kolarängen gjorde boken såpass intressant att läsa att det bara hade kunnat handla om det, och jag hade varit helt hooked ändå. Mats fortsätter briljera och imponera gång, på gång, på gång!
December 21, 2021
Det var väldigt underhållande att uppleva en sådan här typ av berättelse i skriven form i stället för på film. På förhand trodde jag det skulle vara jobbigare att läsa än att titta, men nu har jag ändrat mig. Det ”kändes” nog mer att läsa de grafiska beskrivningarna än vad det hade gjort att se dem, men det var också lättare att reglera hur detaljerna togs in – t.ex. att skumläsa vissa stycken och att tjuvkika på nästa sida för att se om en karaktär klarade sig eller inte. Alla karaktärer, även de jag älskade att hata, var uppbyggda med värme och mänsklighet, och jag sörjde dem (nästan) alla.
May 22, 2023
4,5! Kunde inte sluta läsa!
December 7, 2023
När jag såg att Konferensen skulle komma till Netflix så fick jag oerhört bråttom att läsa boken. Lyckligtvis så var det en del månad kvar när min planering i oktober var färdigläst så den gick att klämma in. Och vad passar väl bättre än skräck i skräcktober?
Egentligen så är det konstigt att ingen har skrivit en skräckbok om det här med konferenser och teambuilding. Det är ju en perfekt miljö. Relationen man har med sina kollegor är ju speciell. Vi tillbringar ju så mycket tid med dem, men vi har inte själva valt varandra. Det finns nog ingen miljö som kan vara lika konfliktfylld som en arbetsplats. Om alla är vuxna (inte till ålder, utan till sätt) och respektfulla så brukar det funka bra. Den här gruppen är ett exempel på motsatsen.
Konferensen är precis varför jag verkligen alltid har avskytt att åka på konferens/teambuilding. Och då tänker jag inte på morden. Det falska, påklistrade, glättiga och alla floskler, att buntas ihop med människor som jag inte har valt. Ogillandet har inte blivit mindre efter att ha läst den här boken. Nu ska jag bara se filmen också.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Egentligen så är det konstigt att ingen har skrivit en skräckbok om det här med konferenser och teambuilding. Det är ju en perfekt miljö. Relationen man har med sina kollegor är ju speciell. Vi tillbringar ju så mycket tid med dem, men vi har inte själva valt varandra. Det finns nog ingen miljö som kan vara lika konfliktfylld som en arbetsplats. Om alla är vuxna (inte till ålder, utan till sätt) och respektfulla så brukar det funka bra. Den här gruppen är ett exempel på motsatsen.
Konferensen är precis varför jag verkligen alltid har avskytt att åka på konferens/teambuilding. Och då tänker jag inte på morden. Det falska, påklistrade, glättiga och alla floskler, att buntas ihop med människor som jag inte har valt. Ogillandet har inte blivit mindre efter att ha läst den här boken. Nu ska jag bara se filmen också.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
May 20, 2021
Man kan känna rädslan i konferansens deltagare! Boken är rå och hemsk, hade väldigt svårt att lägga ifrån mig denna! Mats har gjort det igen! 👑
September 8, 2021
❥ Recension
Jag hade så höga förväntningar på den här boken då den blivit så hypad och hyllad. Och jag absolut älskade boken Slutet så det bidrog nog också till den höga ribban. Känslan jag sökte infann sig inte när jag läste och jag hade förväntat mig en annan typ av bok.
Jag känner lite dubbelt inför startsträckan som jag tycker är lång och rätt tråkig. Träffsäker och komisk och antagligen nödvändig för att man ska få lära känna karaktärerna, gruppens dynamik etc och det är här det blir dubbelt för mig för samtidigt som jag tycker den behövs till resten av boken så är jag rätt känslig för en seg början på en bok för det sätter stämningen för mig som sen hänger sig kvar. Jag kunde inte skaka av mig tristessen när det väl började hända grejer så att säga.
Mats Strandberg är ju väldigt skicklig på karaktärsskildringar och han lyckas verkligen fånga det typiskt svenska, klichéerna, dynamiken och allas små egenheter i den här arbetsgruppen. Och visst är det brutalt och blodigt så min inre seriemördare jublar! Men det är något som saknas för mig.
Boken får 🌲🌲🌲 av 5.
Jag hade så höga förväntningar på den här boken då den blivit så hypad och hyllad. Och jag absolut älskade boken Slutet så det bidrog nog också till den höga ribban. Känslan jag sökte infann sig inte när jag läste och jag hade förväntat mig en annan typ av bok.
Jag känner lite dubbelt inför startsträckan som jag tycker är lång och rätt tråkig. Träffsäker och komisk och antagligen nödvändig för att man ska få lära känna karaktärerna, gruppens dynamik etc och det är här det blir dubbelt för mig för samtidigt som jag tycker den behövs till resten av boken så är jag rätt känslig för en seg början på en bok för det sätter stämningen för mig som sen hänger sig kvar. Jag kunde inte skaka av mig tristessen när det väl började hända grejer så att säga.
Mats Strandberg är ju väldigt skicklig på karaktärsskildringar och han lyckas verkligen fånga det typiskt svenska, klichéerna, dynamiken och allas små egenheter i den här arbetsgruppen. Och visst är det brutalt och blodigt så min inre seriemördare jublar! Men det är något som saknas för mig.
Boken får 🌲🌲🌲 av 5.
April 23, 2021
Det stora med Strandbergs rysare/thrillers är personporträtten. Jag känner att jag förstår precis vad för typ av kommunanställda det är som deltar på den här konferensen. Det är som om the Office eller Parks and reck möter halloween eller scream... det är blodigt, men urartar heller inte i den typen av Gore som ajvide annars gärna kan hänge sig åt.
August 28, 2021
Inledningen var bra, men splattret tröttsamt. Mats Strandberg borde ha litat på att berättelsen skulle bära sig själv.
May 21, 2021
Vilken ADRENALINKICK! Som den allra värsta berg-och-dalbana: en sån Six Flags-variant som är rent livsfarlig, men som lämnar en med ett skönt rus efteråt.
Exploateringsavdelningen på kommunen ska åka på konferens för att fira lanseringen av det nya köpcentrumet som de ska inviga nästa dag. Centret är ett projekt som väckt åsikter bland lokalbefolkningen, och också delat personalstyrkan i två läger. Det är mycket som grott under ytan hos personalen, och när de märker att något inte står rätt till ute i stugbyn där de har sin konferens är det undanträngda känslor som väller upp till ytan. Vem är det som vill dem illa?
Boken har som två delar: före och efter första mordet (för ja, folk kommer att dö, det behöver du vara beredd på om du ska ta dig av boken: de kommer dö under hemska omständigheter). I början får vi lära känna karaktärerna och projektet de jobbar med. Lära oss intrigerna. Bygga upp våra sympatier för vissa. Och vår irritation för andra.
Vi måste ta en stund och prata om karaktärerna i boken. Mats Strandberg är helt otrolig på att skriva personporträtt, jag känner liksom alla i den här gruppen. Alla! Eller, jag känner personer med exakt samma beteendemönster. Åsikter. Den ”sköna killen” som glider fram genom livet. Den utarbetade småbarnsmamman som hela tiden tvingas göra dubbelt jobb eftersom hon tvingas göra jobbet den ”sköna killen” tror sig göra men aldrig gör. Den sura gubben som jobbat för länge på samma plats och kör med smygrasistiska skämt. Kvinnorna som kommer med sura kommentarer men aldrig vågar säga åsikterna rakt ut. Vi känner dem allihop, för de är våra kollegor, våra släktingar - de är vi! Det är så otroligt snyggt gjort så jag får nästan gåshud.
Jag hade nog förväntat mig fler slipsen-i-pannan-snubbar, medelålders män likt den drunknade mannen på omslaget av boken, men jag saknar dem definitivt inte i historien. De som är där fyller konferensskorna mer än väl.
I andra delen av boken är det istället fokus på överlevnad. Karaktärerna agerar på olika sätt och det är olidligt spännande 110% av tiden. För att fortsätta liknelsen med berg-och-dalbanan, så vill jag flera gånger kliva av.
Lägga undan boken, avsluta, ge upp. Det är för smärtsamt, för jobbigt, att veta att karaktärerna kommer utsättas för vidrigheter på ett eller annat sätt. För hur osympatiska de än är, så är ingen värd de öden som väntar konferensdeltagarna i Kolarängens stugby. Men, precis som om jag suttit i en rusande tågvagn, så är det omöjligt att hoppa av när man väl spänt fast sig och börjat åka. Man måste med vagnen till slutstationen. Det finns inget alternativ! Så jag läser på. Ibland genom halvt stängda ögon, en hand för ögonen som gläntar lite, lite på fingrarna. Måste hålla mig på de kroppsdelar där karaktärerna skadar sig. Känner i min egen kropp hur otäckt det måste vara för dem. Det är så mycket känslor att läsa den här boken! Det är korta kapitel, intensivt: men de känns evighetslånga! Hjärtat slår enormt fort och man håller bitvis andan, och kan inte pusta ut förrän sista sidan. Om ens då?
Jag lämnar det där. Hatten av för Mats Strandberg, han har skrivit en fantastisk bok. Och hörrni? Skippa konferensen nästa gång ni erbjuds att åka på en.
Exploateringsavdelningen på kommunen ska åka på konferens för att fira lanseringen av det nya köpcentrumet som de ska inviga nästa dag. Centret är ett projekt som väckt åsikter bland lokalbefolkningen, och också delat personalstyrkan i två läger. Det är mycket som grott under ytan hos personalen, och när de märker att något inte står rätt till ute i stugbyn där de har sin konferens är det undanträngda känslor som väller upp till ytan. Vem är det som vill dem illa?
Boken har som två delar: före och efter första mordet (för ja, folk kommer att dö, det behöver du vara beredd på om du ska ta dig av boken: de kommer dö under hemska omständigheter). I början får vi lära känna karaktärerna och projektet de jobbar med. Lära oss intrigerna. Bygga upp våra sympatier för vissa. Och vår irritation för andra.
Vi måste ta en stund och prata om karaktärerna i boken. Mats Strandberg är helt otrolig på att skriva personporträtt, jag känner liksom alla i den här gruppen. Alla! Eller, jag känner personer med exakt samma beteendemönster. Åsikter. Den ”sköna killen” som glider fram genom livet. Den utarbetade småbarnsmamman som hela tiden tvingas göra dubbelt jobb eftersom hon tvingas göra jobbet den ”sköna killen” tror sig göra men aldrig gör. Den sura gubben som jobbat för länge på samma plats och kör med smygrasistiska skämt. Kvinnorna som kommer med sura kommentarer men aldrig vågar säga åsikterna rakt ut. Vi känner dem allihop, för de är våra kollegor, våra släktingar - de är vi! Det är så otroligt snyggt gjort så jag får nästan gåshud.
Jag hade nog förväntat mig fler slipsen-i-pannan-snubbar, medelålders män likt den drunknade mannen på omslaget av boken, men jag saknar dem definitivt inte i historien. De som är där fyller konferensskorna mer än väl.
I andra delen av boken är det istället fokus på överlevnad. Karaktärerna agerar på olika sätt och det är olidligt spännande 110% av tiden. För att fortsätta liknelsen med berg-och-dalbanan, så vill jag flera gånger kliva av.
Lägga undan boken, avsluta, ge upp. Det är för smärtsamt, för jobbigt, att veta att karaktärerna kommer utsättas för vidrigheter på ett eller annat sätt. För hur osympatiska de än är, så är ingen värd de öden som väntar konferensdeltagarna i Kolarängens stugby. Men, precis som om jag suttit i en rusande tågvagn, så är det omöjligt att hoppa av när man väl spänt fast sig och börjat åka. Man måste med vagnen till slutstationen. Det finns inget alternativ! Så jag läser på. Ibland genom halvt stängda ögon, en hand för ögonen som gläntar lite, lite på fingrarna. Måste hålla mig på de kroppsdelar där karaktärerna skadar sig. Känner i min egen kropp hur otäckt det måste vara för dem. Det är så mycket känslor att läsa den här boken! Det är korta kapitel, intensivt: men de känns evighetslånga! Hjärtat slår enormt fort och man håller bitvis andan, och kan inte pusta ut förrän sista sidan. Om ens då?
Jag lämnar det där. Hatten av för Mats Strandberg, han har skrivit en fantastisk bok. Och hörrni? Skippa konferensen nästa gång ni erbjuds att åka på en.
May 7, 2021
Tack Norstedt förlag för överraskningen av recex!
Konferensen handlar om en grupp anställda på kommunens exploateringsenhet som åker iväg till stugbyn vid Kolarsjöns strand, för att både vara på konferens men också för att starta bygget över ett kontroversiellt projekt som har väckt många starka känslor, både på bygden och bland personalen. Vad deltagarna inte vet är att någon iakttar dem i mörkret som är ute efter en. Och det dröjer inte länge förrän deltagarna börjar försvinna, en efter en.
Mats Strandberg är Sveriges kung på att skriva brokiga karaktärer i hemska miljöer. När jag först läste om denna tänkte jag mig Fredrik Backmans Folk med ångest, fast blodig. Och det är lite så.., fast ännu värre. Det är scener i denna bok jag ÖNSKAR att jag inte hade läst och som nu har fastnat inom mig, Mats Strandberg filmiska sätt att skriva visar gång på gång att hans böcker verkligen borde bli filmer. Jag hade varit livrädd om jag såg denna på film. Jag var rätt livrädd när jag läste den också.
Jag gillar hur Mats bygger upp det långsamt så man har chansen att bilda sig en uppfattning om varje karaktär, men ändå alltid med den där obehagskänslan som pryder varje sida. Däremot tycker jag att själva spänningsdelen blir lite för lång. Jag känner att min hjärna stänger av lite, för att det blir för mycket. Hade spänningsdelen kortats ner lite och kanske att man hade fått perspektivet från mördaren hade detta varit en fullpoängare för mig.
Konferensen handlar om en grupp anställda på kommunens exploateringsenhet som åker iväg till stugbyn vid Kolarsjöns strand, för att både vara på konferens men också för att starta bygget över ett kontroversiellt projekt som har väckt många starka känslor, både på bygden och bland personalen. Vad deltagarna inte vet är att någon iakttar dem i mörkret som är ute efter en. Och det dröjer inte länge förrän deltagarna börjar försvinna, en efter en.
Mats Strandberg är Sveriges kung på att skriva brokiga karaktärer i hemska miljöer. När jag först läste om denna tänkte jag mig Fredrik Backmans Folk med ångest, fast blodig. Och det är lite så.., fast ännu värre. Det är scener i denna bok jag ÖNSKAR att jag inte hade läst och som nu har fastnat inom mig, Mats Strandberg filmiska sätt att skriva visar gång på gång att hans böcker verkligen borde bli filmer. Jag hade varit livrädd om jag såg denna på film. Jag var rätt livrädd när jag läste den också.
Jag gillar hur Mats bygger upp det långsamt så man har chansen att bilda sig en uppfattning om varje karaktär, men ändå alltid med den där obehagskänslan som pryder varje sida. Däremot tycker jag att själva spänningsdelen blir lite för lång. Jag känner att min hjärna stänger av lite, för att det blir för mycket. Hade spänningsdelen kortats ner lite och kanske att man hade fått perspektivet från mördaren hade detta varit en fullpoängare för mig.
July 11, 2025
En grupp kommunanställda åker på konferens för att fira framgången av ett projekt samt ha lite teambuilding. Projektet har tagits emot med blandade känslor, både bland kommunens personal och ute på bygden.
Nu är någon ute efter att hämnas för något eller kanske på någon i gruppen, och alla är i lika stor fara. En efter en försvinner de och det är långt kvar tills gryningen.
Det här var en bok verkligen värd namnet sträckläsningsbok, det gick inte sluta läsa för det hände något nästan hela tiden och som läsare ville du bara veta vad som skulle hända härnäst.
Det är snabba vändningar och korta kapitel som hela tiden håller spänningen och tempot uppe. I och med att det hela tiden växlar perspektiv måste du fortsätta för att få reda på vad som händer med den personen, eller den personen, och så vidare... Det är otroligt smart skrivet av Strandberg, då man hela tiden sugs in i berättelsen och sitter på helspänn. Det känns som att man sitter och tittar på en slasher-film och säger till karaktärerna att de inte ska göra så eller springa åt andra hållet. Det är blodigt med ganska tydliga beskrivningar, som också gör att det känns som en film och är man känslig för sådant är det inte boken för dig.
Nu är någon ute efter att hämnas för något eller kanske på någon i gruppen, och alla är i lika stor fara. En efter en försvinner de och det är långt kvar tills gryningen.
Det här var en bok verkligen värd namnet sträckläsningsbok, det gick inte sluta läsa för det hände något nästan hela tiden och som läsare ville du bara veta vad som skulle hända härnäst.
Det är snabba vändningar och korta kapitel som hela tiden håller spänningen och tempot uppe. I och med att det hela tiden växlar perspektiv måste du fortsätta för att få reda på vad som händer med den personen, eller den personen, och så vidare... Det är otroligt smart skrivet av Strandberg, då man hela tiden sugs in i berättelsen och sitter på helspänn. Det känns som att man sitter och tittar på en slasher-film och säger till karaktärerna att de inte ska göra så eller springa åt andra hållet. Det är blodigt med ganska tydliga beskrivningar, som också gör att det känns som en film och är man känslig för sådant är det inte boken för dig.
May 29, 2022
Bra karaktärsporträtt, och mycket bra skildring av en dysfunktionell kommunal enhet. Underhållande, spännande och friskt grepp att blanda vardagsrealism med slasher-genren. Tappade lite mot slutet dock, som kändes lite hastat och inte helt tillfredsställande. I vissa segment kunde karaktärsbeskrivningarna kännas lite krystade, men det hade samtidigt varit svårt att skriva fram dem på något annat sätt. Överlag höll Strandberg en fin balans i att beskriva karaktärerna nyanserat, utan att de blev karikatyrer av sig själva. Bra spänningsläsning för en regnig dag hemma, på semestern, eller varför inte mellan föredragen på nästa konferens?
October 29, 2022
En dysfunktionell arbetsgrupp på konferens blir jagade av en hämndlysten mördare. En slasherfilm fast i bokform -en riktigt bra sådan dessutom! Strandberg har en förmåga att göra verklighetstrogna karaktärer, som är mycket olika varandra men ändå fungerar bra ihop. Konferensen är nervkittlande och underhållande samtidigt! Rekommenderar extra till alla som gillar (blodiga) spänningsromaner, men vill ha något annat än klassiska polisdeckare!
February 20, 2023
Riktig bladvändare! Strandberg lägger en härlig värme i sina karaktärer, med det här lite större persongalleriet kan han verkligen briljera. Boken går från att kännas som en klassisk slow burn till att sedan växla upp och sätta ett jäkla tempo. Flera scener kommer sitta kvar i minnet länge.
Boken känns inspirerad av gamla klassiska slasherfilmer och kommer tveklöst göra sig bra i det formatet också.
Boken känns inspirerad av gamla klassiska slasherfilmer och kommer tveklöst göra sig bra i det formatet också.
July 3, 2021
Början var ganska seg och lite ointressant (tyvärr!) men från mitten och framåt gick det inte att lägga ifrån sig boken. Ruggiga, detaljrika beskrivningar som fått mig att rynka på näsan inte bara tre gånger.
Inte för den kräsne om man säger så 😬
Inte för den kräsne om man säger så 😬
October 17, 2022
What the hell Mats??! Inte ok!
March 21, 2024
Smått humoristisk och ganska kuslig. En mycket bra bok.
September 20, 2022
1. Jag borde inte börjat läst den här boken klockan 9 på kvällen och borde definitivt inte läst hela boken på en gång och somnat klockan halv 2.
2. Den här boken ger mer obehag än att dissikera en katt
3. Jag vill aldrig åka på konferens eller jobba inom kommunen någonsin i mitt liv
2. Den här boken ger mer obehag än att dissikera en katt
3. Jag vill aldrig åka på konferens eller jobba inom kommunen någonsin i mitt liv
Displaying 1 - 30 of 288 reviews