"De nya undersökningsmetoder som en gång sågs som en möjlighet, ett komplement, har blivit standard. En läkare jag talar med varnar för att morgondagens, och kanske inte ens dagens, läkare kommer att kunna känna på magen och lyssna på hjärta och lungor när det rutinmässiga användandet av röntgen och ultraljud helt har tagit över."
Strax innan pandemin tar Hanne Kjöller jobb i akutvården. Samtidigt börjar hon föra anteckningar om sin vardag och ser resursslöseri, förpappring, patienter som inte är i akut behov av vård och meningslösa uppgifter som bara tar tid. »Dagbok från akuten« är en rafflande redogörelse inifrån den moderna svenska sjukvårdens väggar.
Ett inlägg i debatten från insidan: Kjöller jämför efter sin comeback som syrra 2019 med hur det var som nyutexad på nittiotalet. Kuben, dvs. den algoritmstyrda vården har tagit över och förpassat erfarenhet och kunskap till baksätet. Om detta tycker hon INTE. Det är svårt att inte hålla med henne, många hårresande exempel på onödig vård, övervård, beslut fattade primärt för att ha ryggen fri istället för att se till patientens och vården som helhets bästa. Befriande att sista kapitlet utgörs av en rad förslag på konkreta åtgärder för att förbättra situationen istället för att som så ofta i tesdrivna texter stanna vid att bara beskriva problem.
Som sjuksköterskestudent var det här väldigt ögonöppnande läsning som bekräftade mycket av det tidsslöseri och organisatoriska brister som finns inom vården som jag observerat och våndas över under mina praktiker på olika sjukhus. Kjöller är ärlig och rak i sina ståndpunkter och menar att primärvården underskattas i Sverige och att väntetiderna på akuten inte skulle behöva vara så långa om de friska patientgrupperna inte tog upp så mycket plats. Det håller jag verkligen med om och det var skrämmande att läsa om hur diagnostiska metoder såsom datortomografi överanvänds och vilka risker det för med sig, samt hur vi alla blir offer inför ängslighetskulturen och medikaliseringen av det friska. Bra att hon kommer med förslag på förbättringar så att allt inte känns lika hopplöst i slutet.
Jag kommer ta med mig att man alltid ska tänka att den intervention man planerar för patienten är för patientens bästa och ska göra hen gott, väga nytta mot risk/kostnad samt "aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta"
Oj, vad hon vevar, Hanne. Det är fel på patienterna som kräver för mycket vård. Det är fel på läkarna, som är rädda för repressalier och därför utreder för mycket. Det är fel på politikerna som lägger sig i det de inte begriper och som underfinansierar. Det är fel på administratörerna som krånglar till det. Och det är fel på IT-nissarna som inte kan konstruera vettiga system.
Bara en gång är det fel på Hanne.
Det här är med andra ord inte någon speciellt lösningsorienterad bok, men intressant på sitt sätt. Alla berörs ju förr eller senare av sjukvården.
Hanne Kjöller skriver bra och är skarpsynt som få. Boken gjorde mig arg på samma sätt som Konsulterna häromåret. Kombinationen av att slösa med skattepengar och att inte göra saker för att de är medicinskt motiverade utan för att allt ska mätas och dokumenteras måste vara oslagbart dålig. Hoppas tillräckligt många politiker läser och börjar agera.
Blandning av korta anekdoter med egna tankar kring överkonsumtionen av vård och det resursslöseri som finns. Bra bok, kanske inte så mycket ”nytt” för mig som är verksam inom sagda vård och ibland kan det tyckas att det blir lite upprepning trots en ändå relativt kort och snabbläst bok. Uppskattade mest sista kapitlen där tonen höjs och förslag på vad som bör göras ges.
Så, så, sååå många rätt! Insiktsfull, etiskt och medicinskt klokt. Tänk att få jobba i team med dig Hanne… Efter 40 år i primärvården instämmer jag till fullo i HK’s analyser. En bok för alla att läsa!
Intressant och upplysande. Finns säkert mycket som inte behandlas i denna bok angående arbetet på akuten, men viktigt att lyfta frågan om resursslöseri.
Frustrerad! Det är vad jag blir av att läsa Hanne Kjöllers Dagbok från akuten - främst för att det känns som att de åtgärder som kunde tas inte egentligen är så svåra att genomföra.