Som sjuksköterskestudent var det här väldigt ögonöppnande läsning som bekräftade mycket av det tidsslöseri och organisatoriska brister som finns inom vården som jag observerat och våndas över under mina praktiker på olika sjukhus. Kjöller är ärlig och rak i sina ståndpunkter och menar att primärvården underskattas i Sverige och att väntetiderna på akuten inte skulle behöva vara så långa om de friska patientgrupperna inte tog upp så mycket plats. Det håller jag verkligen med om och det var skrämmande att läsa om hur diagnostiska metoder såsom datortomografi överanvänds och vilka risker det för med sig, samt hur vi alla blir offer inför ängslighetskulturen och medikaliseringen av det friska. Bra att hon kommer med förslag på förbättringar så att allt inte känns lika hopplöst i slutet.
Jag kommer ta med mig att man alltid ska tänka att den intervention man planerar för patienten är för patientens bästa och ska göra hen gott, väga nytta mot risk/kostnad samt "aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta"