What do you think?
Rate this book
Slottet Wadenstierna #4
Ett otänkbart öde
Simona Ahrnstedt är tillbaka med en svindlande kärlekshistoria i en dramatisk brytningstid. Året är 1884, moderna uppfinningar ser dagens ljus, en ny elit kliver fram och kvinnokampen är i sin linda. Den unga Alexandra Rosenbielke befinner sig långt hemifrån, förvisad efter en skandal som skakat societeten. Atle Falk, en man med mörkt förflutet, skickas för att hämta hem henne. På ytan har de inget gemensamt, men medan de färdas genom Sverige till sjöss, via tåg och på hästrygg får de se nya sidor av varandra och förbjudna känslor spirar. Hemma i Stockholm väntar Alexandras konservativa familj – och de har helt andra planer för henne. ”Ett otänkbart öde” är en fristående del i den hyllade historiska romance-serien om slottet Wadenstierna.
510 pages, Hardcover
First published March 21, 2023
17 people are currently reading
240 people want to read
About the author
Simona Ahrnstedt
24 books743 followersSimona Ahrnstedt is a bestselling author, licensed psychologist and cognitive behavioral therapist. Her novels are published in over 20 countries including her native Sweden, where she has been credited as the country’s first major romance author. As her novels have swept bestseller lists in Sweden and throughout Europe, she has become an international spokesperson for books by women, for women, and about women.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 45 reviews
October 24, 2025
Holy hell, det här är varför jag inte läser historisk romans.
Jag läste denna bok som en del av en bokklubb, det är inte en titel jag hade valt att läsa själv. Jag läser väldigt lite svenska författare och lika lite historisk romans. Om boken jag läser utspelar sig i en historisk miljö, brukar de innehålla någon aspekt av fantasy som adderar en känsla av magi och något outforskat.
En stor anledning till att jag håller mig borta från historisk romans är porträtterandet av kvinnor och kvinnosynen. Jag förstår inte charmen med att läsa om kvinnor som blir förminskade och förnedrade. Just kvinnorollen får en stor roll i denna bok, men det finns liksom inget ljus som lättar upp situationen, det är bara rena rama misären. Kvinnor är underställda män och ska lyda, om en kvinna klär sig utmanade (som att en ankel syns) är det en inbjudan till vilken man som helst, kvinnor ska betäckas och tämjas och släng in lite grooming också för extra skoj. Uttrycker de en åsikt som inte passar med en man, kanske de blir slagna tills de blöder.
Det är inte bara de män som målas upp som ”skurkar” som slänger ur sig dessa kommentarer, huvudkaraktären bidrar själv till nedvärderingen av kvinnor. Hon blir helt till sig av möjligheten av att kvinnor skulle kunna få jobba. När en av hennes vänner påpekar att kvinnor jobbar redan, som hembiträde, kock och likande tjänster, slänger Alexandra ur sig ”ja, men jag menar riktiga jobb”. Denna tjej har inte lyft ett finger i hela sitt liv och haft personer som passar upp på henne, men inget är mer stärkande för kvinnor än andra kvinnor som klankar ner på dem!
Första delen av boken var också bara hur huvudkaraktärerna reste genom Sverige. Även i fantasyböcker är detta något som brukar tråka ut mig, men då finns det i alla fall något sorts mystik med att det finns övernaturliga väsen, magi, stundande strider eller annat som höjer oddsen. Här hände det absolut ingenting, i stället fick vi läsa hur Alexandra packar sin väska, tvättar sitt hår och äter en apelsin. Det mest spännande som hände var att hon glömde sin bok i vagnen. Till och med Alexandras stora skandal, som var hela anledningen till att hon var förvisad till Sveg, kändes extremt tam. Det enda som kändes lite intressant var hindret att Alexandra var förlovad till en annan man när hon kom till Stockholm.
Men inte ens det gjorde mig speciellt investerad, då romantiken gjorde noll för mig. Atle var sur och otrevlig och hade samma kvinnosyn som alla andra män. Deras interaktioner var stela och bjöd på exempelvis detta imponerande utbyte: ”Du är vacker” – ”Jag har lugg”.
Det var sådant extremt fokus på Alexandras naivitet och oskuldsfullhet. Hon undrar för sig själv hur man blir gravid, men hon vet att det i alla fall inte är med en kyss. Första gången hon ser en erigerad penis går hennes tankebana som följande: "Den stod rakt upp, ska den göra det? Det kanske var något fel på honom". Jag förstår att detta ska reflektera tiden boken utspelar sig i, men för mig framstod karaktären som så otroligt ung och omogen och inte alls redo för sexuella relationer. Speciellt när den manliga karaktären hade så mycket sexuell erfarenhet. Dessa scener framstod inte som sexuella relationer mellan två samtyckande vuxna personer, utan mer som en man som utnyttjade en ung kvinna som inte förstod bättre. Jag kände mig bara extremt obekväm.
Nej, tillbaka till böcker som framställer kvinnor som starka och självständiga.
Jag läste denna bok som en del av en bokklubb, det är inte en titel jag hade valt att läsa själv. Jag läser väldigt lite svenska författare och lika lite historisk romans. Om boken jag läser utspelar sig i en historisk miljö, brukar de innehålla någon aspekt av fantasy som adderar en känsla av magi och något outforskat.
En stor anledning till att jag håller mig borta från historisk romans är porträtterandet av kvinnor och kvinnosynen. Jag förstår inte charmen med att läsa om kvinnor som blir förminskade och förnedrade. Just kvinnorollen får en stor roll i denna bok, men det finns liksom inget ljus som lättar upp situationen, det är bara rena rama misären. Kvinnor är underställda män och ska lyda, om en kvinna klär sig utmanade (som att en ankel syns) är det en inbjudan till vilken man som helst, kvinnor ska betäckas och tämjas och släng in lite grooming också för extra skoj. Uttrycker de en åsikt som inte passar med en man, kanske de blir slagna tills de blöder.
Det är inte bara de män som målas upp som ”skurkar” som slänger ur sig dessa kommentarer, huvudkaraktären bidrar själv till nedvärderingen av kvinnor. Hon blir helt till sig av möjligheten av att kvinnor skulle kunna få jobba. När en av hennes vänner påpekar att kvinnor jobbar redan, som hembiträde, kock och likande tjänster, slänger Alexandra ur sig ”ja, men jag menar riktiga jobb”. Denna tjej har inte lyft ett finger i hela sitt liv och haft personer som passar upp på henne, men inget är mer stärkande för kvinnor än andra kvinnor som klankar ner på dem!
Första delen av boken var också bara hur huvudkaraktärerna reste genom Sverige. Även i fantasyböcker är detta något som brukar tråka ut mig, men då finns det i alla fall något sorts mystik med att det finns övernaturliga väsen, magi, stundande strider eller annat som höjer oddsen. Här hände det absolut ingenting, i stället fick vi läsa hur Alexandra packar sin väska, tvättar sitt hår och äter en apelsin. Det mest spännande som hände var att hon glömde sin bok i vagnen. Till och med Alexandras stora skandal, som var hela anledningen till att hon var förvisad till Sveg, kändes extremt tam. Det enda som kändes lite intressant var hindret att Alexandra var förlovad till en annan man när hon kom till Stockholm.
Men inte ens det gjorde mig speciellt investerad, då romantiken gjorde noll för mig. Atle var sur och otrevlig och hade samma kvinnosyn som alla andra män. Deras interaktioner var stela och bjöd på exempelvis detta imponerande utbyte: ”Du är vacker” – ”Jag har lugg”.
Det var sådant extremt fokus på Alexandras naivitet och oskuldsfullhet. Hon undrar för sig själv hur man blir gravid, men hon vet att det i alla fall inte är med en kyss. Första gången hon ser en erigerad penis går hennes tankebana som följande: "Den stod rakt upp, ska den göra det? Det kanske var något fel på honom". Jag förstår att detta ska reflektera tiden boken utspelar sig i, men för mig framstod karaktären som så otroligt ung och omogen och inte alls redo för sexuella relationer. Speciellt när den manliga karaktären hade så mycket sexuell erfarenhet. Dessa scener framstod inte som sexuella relationer mellan två samtyckande vuxna personer, utan mer som en man som utnyttjade en ung kvinna som inte förstod bättre. Jag kände mig bara extremt obekväm.
Nej, tillbaka till böcker som framställer kvinnor som starka och självständiga.
November 1, 2025
Alexandra Rosenkvist har förlorat allt efter en skandal och förvissats ut till Sveg. Ett institutionen som disciplinerar kvinnor till tystnad och lydnad, där passion dör och även livet kan släckas.
Stackars stora Atle Falk får uppdraget att hämta hem henne, och då förändras allt. Långsamt börjar de se varandras sår, styrkor och hemligheter.
🌿 Deras resa genom Sverige blir lika mycket en inre som en yttre färd. Två (eller flera) människor från helt olika världar som möts i det otänkbara - och tvingas se både sig själva och varandra på nytt. Att skildra de flertal perspektiven är som vanligt ett genidrag, i min mening, med fokus på kärleksparet - de olika fasaderna har sina djup och ärr, vilket bara kommer fram genom att ge karaktärerna var sin röst.
✨ Alexandra är envis, vänlig, modig och en konstnärssjäl av rang. Atle är magnefik, ståtlig, rättfärdig, djärv och helt förtjusande. Han bär på sitt mörker men också en oväntad ömhet.
Sen de bästa vänner i fiktiva skepnader - den sensuella och (o)solidariska prästen/prisen Noah, och den dramatiska, djärva och flörtiga finska pigan Minna.
Tillsammans är de en liten låga om hopp för jämställdhet mot en fond av makt, klass och förtryck. Och en grupp som fick mig att vika dubbelt av skratta, eller rynka näsan på offentliga platser.
🌿 Simona fångar verkligen tidens dofter, kläder och innovationer med kirurgisk precision, men framför allt: hon fångar kontraster och historians sociala värderingar.
🌿 Kärleken hade sina stunder, växande och utforskande. Alexandra är naiv och oskuldsfull, men utmanar ändå Atle i sitt tänkande.
- Mansdom, nakenhet och graviditet är få teman som utforskas, men skrapas mest på ytan. Det som mest störde mig var att Alexandra var den enda oskuldsfulla kvinnan av alla damer som var med i denna roman. Resterande, från förkläde, piga och tjänstefolk till hertiginnan har varit helt karlgalna, eller kåta då och legat runt. Men ingen känner sig manade att lära Alexandra. En frustration som byggdes för varje sida. Å andra sidan stämmer det nog in på tidsandan. Det var väl moderns jobb att berätta hur man särar på benen som i Bridgerton serien men ändå.. Även Alexandras förkläde har ju legat med en man... Skandalöst och inte världens bästa förebild. Även en tråkig och blek karaktär egentligen, som en seg utfyllnad fanns Emmy med.
Jag tyckte ändå kärleken mellan Alexandra och Alte fick växa. De ska ju inte spendera tid med varandra men det händer. Alte blir sexuellt attraherad av Alexandras oskuldsfullhet, hennes random visade anklar och hur hon nyfiket ser världen. Särskilt när han har sina ärr och mörka förflutna med död och fattigdom bakom sig.
I min bokklubb diskuterade vi även om high stakes, men jag tycker ändå att det är risker. Hänger inte Alexandra med till Stockholm, kan hon fastna i Sveg och svälta och dö. Det hade hänt en annan kvinna i hennes mening. Eller om hon flyr, så kommer hon inte långt för hon har inga pengar eller överlevnad instinkter - en självinsikt hon kommer fram till. Att hon sedan tyglar sig för sin fars högdragliga väsen visar bara hur van hon är att vara förtryckt och att hon, som dotter, önskar få bekräftelse och kärlek från sin väldigt vidriga far.
🌿 Den kvinnliga värderingen och sociala ställningen, utmanas ständigt i det patrikalt förtrycket i denna historiska roman. Värdigt presenterar Ahrnstedt passion på flera fronter, men främst hennes passion för kvinnorätt och kvinnostyrka.
🌿 Simona är verkligen en Romance drottning - vass, djupgående och skapar berättelser med liv och känsla.
Hon tacklar teman som klasskildring, samhällskikt, samhällsförändring, grooming, patrikala strukturer, religion, politik och kvinnohistoria.
Ett otänkbart öde är en roman som känns, och värker. En roman som uppmanar självständighet, mod att gå mot strömmen och finna sin egna väg. 4/5 🌟
Detta är en roman för oss alla som älskar att läsa historisk romance som Bridgerton och Ellens val. En roman om kvinnohistoria och svenska miljöer.
Stackars stora Atle Falk får uppdraget att hämta hem henne, och då förändras allt. Långsamt börjar de se varandras sår, styrkor och hemligheter.
🌿 Deras resa genom Sverige blir lika mycket en inre som en yttre färd. Två (eller flera) människor från helt olika världar som möts i det otänkbara - och tvingas se både sig själva och varandra på nytt. Att skildra de flertal perspektiven är som vanligt ett genidrag, i min mening, med fokus på kärleksparet - de olika fasaderna har sina djup och ärr, vilket bara kommer fram genom att ge karaktärerna var sin röst.
✨ Alexandra är envis, vänlig, modig och en konstnärssjäl av rang. Atle är magnefik, ståtlig, rättfärdig, djärv och helt förtjusande. Han bär på sitt mörker men också en oväntad ömhet.
Sen de bästa vänner i fiktiva skepnader - den sensuella och (o)solidariska prästen/prisen Noah, och den dramatiska, djärva och flörtiga finska pigan Minna.
Tillsammans är de en liten låga om hopp för jämställdhet mot en fond av makt, klass och förtryck. Och en grupp som fick mig att vika dubbelt av skratta, eller rynka näsan på offentliga platser.
🌿 Simona fångar verkligen tidens dofter, kläder och innovationer med kirurgisk precision, men framför allt: hon fångar kontraster och historians sociala värderingar.
🌿 Kärleken hade sina stunder, växande och utforskande. Alexandra är naiv och oskuldsfull, men utmanar ändå Atle i sitt tänkande.
- Mansdom, nakenhet och graviditet är få teman som utforskas, men skrapas mest på ytan. Det som mest störde mig var att Alexandra var den enda oskuldsfulla kvinnan av alla damer som var med i denna roman. Resterande, från förkläde, piga och tjänstefolk till hertiginnan har varit helt karlgalna, eller kåta då och legat runt. Men ingen känner sig manade att lära Alexandra. En frustration som byggdes för varje sida. Å andra sidan stämmer det nog in på tidsandan. Det var väl moderns jobb att berätta hur man särar på benen som i Bridgerton serien men ändå.. Även Alexandras förkläde har ju legat med en man... Skandalöst och inte världens bästa förebild. Även en tråkig och blek karaktär egentligen, som en seg utfyllnad fanns Emmy med.
Jag tyckte ändå kärleken mellan Alexandra och Alte fick växa. De ska ju inte spendera tid med varandra men det händer. Alte blir sexuellt attraherad av Alexandras oskuldsfullhet, hennes random visade anklar och hur hon nyfiket ser världen. Särskilt när han har sina ärr och mörka förflutna med död och fattigdom bakom sig.
I min bokklubb diskuterade vi även om high stakes, men jag tycker ändå att det är risker. Hänger inte Alexandra med till Stockholm, kan hon fastna i Sveg och svälta och dö. Det hade hänt en annan kvinna i hennes mening. Eller om hon flyr, så kommer hon inte långt för hon har inga pengar eller överlevnad instinkter - en självinsikt hon kommer fram till. Att hon sedan tyglar sig för sin fars högdragliga väsen visar bara hur van hon är att vara förtryckt och att hon, som dotter, önskar få bekräftelse och kärlek från sin väldigt vidriga far.
🌿 Den kvinnliga värderingen och sociala ställningen, utmanas ständigt i det patrikalt förtrycket i denna historiska roman. Värdigt presenterar Ahrnstedt passion på flera fronter, men främst hennes passion för kvinnorätt och kvinnostyrka.
🌿 Simona är verkligen en Romance drottning - vass, djupgående och skapar berättelser med liv och känsla.
Hon tacklar teman som klasskildring, samhällskikt, samhällsförändring, grooming, patrikala strukturer, religion, politik och kvinnohistoria.
Ett otänkbart öde är en roman som känns, och värker. En roman som uppmanar självständighet, mod att gå mot strömmen och finna sin egna väg. 4/5 🌟
Detta är en roman för oss alla som älskar att läsa historisk romance som Bridgerton och Ellens val. En roman om kvinnohistoria och svenska miljöer.
August 31, 2023
På Kakan Hermanssons rekommendation läste jag denna goding. Min första romance-bok (egentligen en 3.5:a). En bok som har allt. Klasskamp, kvinnokamp och kääärlek.
September 28, 2025
Omg jag älskade den här boken. Språket, karaktärerna, kemin, historian, händelserna, miljön… WOW! Man får verkligen en bild av hur det kunde vara att leva som kvinna under 1800-talets Stockholm. Fin berättelse med flera perspektiv och karaktärerna var verkligen *chef’s kiss*.
May 10, 2023
Denna bok är en njutning att läsa. Språket, miljön, kemin mellan huvudpersonerna....... Läs den! :-)
April 3, 2024
Lite seg i början men SÅ bra miljöbeskrivningar, karaktärer och detaljer. Bästa plottwisten jag någonsin vart med om i en bok kommer på slutet också. Skrek mig igenom sista 100 sidorna.
July 21, 2024
This is a ⭐️⭐️⭐️⭐️
May 29, 2025
Gillade starkt de 7 sista kapitlen
August 1, 2025
Jag hade gett den 10 stjärnor om det gick!!!! Alla stjärnor, jag älskade den!! Topp 5 i år??
November 10, 2024
Det här var en underbar historisk roman och den hade egentligen allt som jag älskar i den här genren. Den var lättläst och den var uppryckande, även om det inte hände allt för dramatiska händelser så tyckte jag ändå att den hade ett bra flow även om början var lite seg.
Men...
Jag förstår att en del av syftet av den här boken var kvinnokampen under 1800-talet. Men det blev snabbt tjatigt. För man blir om och om och om och om igen hur orättvist samhället var mot dessa kvinnor. Vi påminns om och om och om och om igen att Alexandra "inte är som alla andra kvinnor" och om hennes åsikter och idéer. Som inte är helt fel att varken tycka eller känna. Men jag visste redan från de första kapitlen att det var såhär Alexandra tyckte och tänkte. Vad mer? Vad mer finns det?
Jag tyckte om Atle. Men jag hade önskat mig lite mer mellan Alexandra och Atle, även om jag ändå tyckte om progressionen av deras förhållande. Det kändes ändå realistisk efter kärleksromaner har en tendens att bli väldigt instalove och instalust. De känslor fick jag inte från den här boken.
De andra tyckte jag om - särskilt Minna. Jag tyckte synd om Emmy men jag förstod inte hennes syfte i boken? Vad var det hon gjorde som tog berättelsen framåt? Det kändes som om Emmy var där för att visa hur kvinnorna återigen behandlades orättvist. Det var roligt att se Beatrice och Seth igen. Men det kändes som om de var där bara för att visa Alexandra att man visst kan vara gift och ändå leva i ett jämställt äktenskap.
Även om jag tyckte om Noah förstod jag inte riktigt syftet han hade i boken. Förutom att han hjälpte till med det stora avslöjandet i slutet, så gjorde han inget mer. Så det kändes som om han bara var där för sakens skull, inte för att han hade någon större anledning att vara med. Det var inte som om han förändrade något mellan Alexandra och Atle utan historien hade ändå kommit till sitt slut utan honom.
Jag fann karaktärerna lite väl svartvita. Det fanns inga nyanser överhuvudtaget. Det fanns bara två grupper av personer i den här boken - onda eller goda. Inget däremellan. Antingen var karaktärerna emot allt som hade med kvinnokampen och kvinnors självständighet att göra (de onda) eller så var de för och tyckte som Alexandra (goda). Jag vet, det är en roman. Det är fiktion. Det är väl det som är syftet med den här romanen men det blev tråkigt att läsa för det blir ganska endimensionellt. Jag förstår att syftet kan vara att läsaren inte ska tycka om "de onda" men samtidigt blev jag uttråkad. En man i den här boken var antingen som Atle, Seth eller Noah - eller så var männen herr Rosenkvist, prästen eller brodern. Det blev också väldigt tjatigt när de hela tiden sa till Alexandra " en kvinnas plats är i hemmet" eller "en kvinna ska föda barn" o.s.v. Det blev snabbt tråkigt att läsa. Vad mer?
För att inte tala om kvinnorna. Jag tyckte Florence var på snudd overklig. Jag menar... det kändes så överdrivet att jag inte kunde himla med ögonen. Men det gjorde bara att även kvinnorna ställdes in i kategorier som "god" eller "ond" och det var frustrerande att läsa.
Överlag en underbar roman att läsa. Jag tycker ändå att Simona Ahrnstedt gör ett fantastiskt jobb och den är helt klart läsvärd. Jag önskar bara att karaktärerna hade haft lite mer nyanser. För det blev lite tröttsamt att läsa.
Men...
Jag förstår att en del av syftet av den här boken var kvinnokampen under 1800-talet. Men det blev snabbt tjatigt. För man blir om och om och om och om igen hur orättvist samhället var mot dessa kvinnor. Vi påminns om och om och om och om igen att Alexandra "inte är som alla andra kvinnor" och om hennes åsikter och idéer. Som inte är helt fel att varken tycka eller känna. Men jag visste redan från de första kapitlen att det var såhär Alexandra tyckte och tänkte. Vad mer? Vad mer finns det?
Jag tyckte om Atle. Men jag hade önskat mig lite mer mellan Alexandra och Atle, även om jag ändå tyckte om progressionen av deras förhållande. Det kändes ändå realistisk efter kärleksromaner har en tendens att bli väldigt instalove och instalust. De känslor fick jag inte från den här boken.
De andra tyckte jag om - särskilt Minna. Jag tyckte synd om Emmy men jag förstod inte hennes syfte i boken? Vad var det hon gjorde som tog berättelsen framåt? Det kändes som om Emmy var där för att visa hur kvinnorna återigen behandlades orättvist. Det var roligt att se Beatrice och Seth igen. Men det kändes som om de var där bara för att visa Alexandra att man visst kan vara gift och ändå leva i ett jämställt äktenskap.
Även om jag tyckte om Noah förstod jag inte riktigt syftet han hade i boken. Förutom att han hjälpte till med det stora avslöjandet i slutet, så gjorde han inget mer. Så det kändes som om han bara var där för sakens skull, inte för att han hade någon större anledning att vara med. Det var inte som om han förändrade något mellan Alexandra och Atle utan historien hade ändå kommit till sitt slut utan honom.
Jag fann karaktärerna lite väl svartvita. Det fanns inga nyanser överhuvudtaget. Det fanns bara två grupper av personer i den här boken - onda eller goda. Inget däremellan. Antingen var karaktärerna emot allt som hade med kvinnokampen och kvinnors självständighet att göra (de onda) eller så var de för och tyckte som Alexandra (goda). Jag vet, det är en roman. Det är fiktion. Det är väl det som är syftet med den här romanen men det blev tråkigt att läsa för det blir ganska endimensionellt. Jag förstår att syftet kan vara att läsaren inte ska tycka om "de onda" men samtidigt blev jag uttråkad. En man i den här boken var antingen som Atle, Seth eller Noah - eller så var männen herr Rosenkvist, prästen eller brodern. Det blev också väldigt tjatigt när de hela tiden sa till Alexandra " en kvinnas plats är i hemmet" eller "en kvinna ska föda barn" o.s.v. Det blev snabbt tråkigt att läsa. Vad mer?
För att inte tala om kvinnorna. Jag tyckte Florence var på snudd overklig. Jag menar... det kändes så överdrivet att jag inte kunde himla med ögonen. Men det gjorde bara att även kvinnorna ställdes in i kategorier som "god" eller "ond" och det var frustrerande att läsa.
Överlag en underbar roman att läsa. Jag tycker ändå att Simona Ahrnstedt gör ett fantastiskt jobb och den är helt klart läsvärd. Jag önskar bara att karaktärerna hade haft lite mer nyanser. För det blev lite tröttsamt att läsa.
August 13, 2024
Odotin tältä kirjalta paljon ja sain: en mitään.
Tämä oli kliseestä kliseeseen hyppivä ja sivuja olisi hyvin voinut napata 50-100 pois. Tarinaan oli yritetty tunkea mahdollisimman paljon kaikkea ja se näkyy. Useimmat juonenkäänteet arvasi ja asiat selvisivät lopussa melko helposti. Hiukan ärsytti myös, miten kirjailija käytti samaa juonikuviota kahdesti kirjassa. Naisasia oli mielenkiintoinen ja toivoin, että sitä olisi hyödynnetty enemmänkin.
Alexandralla oli hiukan jonkinlaista persoonaa, mutta Atle jäi hiukan "kerää kaikki historiallisen romantiikan mieskliseet yhteen" -hahmoksi. Hän joko oli karski macho tai sitten haikaili Alexandran perään. Vähän myös itseäni henkilökohtaisesti turhautti heidän reilun kymmenen vuoden ikäeronsa, vaikka se historian havinassa tuskin on ihmeellinen ollutkaan.
Lempihahmoni oli Minna, ehkä puolueellisestikin näin suomalaisen näkökulmasta, ja oli mukavaa nähdä myös Emmyn hahmon kehittyvän matkan varrella, vaikka hän kovin yksiulotteiseksi jäikin. Ehkä eniten ärsytti äitipuoli, joka oli hyvin karikatyyrinen ja hänen ainoa luonteenpiirteensä oli olla tyly ja ilkeä. Tietysti tarina kerrottiin Alexandran näkökulmasta, joten hänen silmiensä kautta tarkasteltuna äitipuoli ei välttämättä muuta ollutkaan.
Harmittaa, koska olisin halunnut tykätä näistä, niin kuin olen Ahrnstedtin aikaisemmista historiallisista kirjoista pitänyt, mutta tämä jäi vähän haaleaksi.
Tämä oli kliseestä kliseeseen hyppivä ja sivuja olisi hyvin voinut napata 50-100 pois. Tarinaan oli yritetty tunkea mahdollisimman paljon kaikkea ja se näkyy. Useimmat juonenkäänteet arvasi ja asiat selvisivät lopussa melko helposti. Hiukan ärsytti myös, miten kirjailija käytti samaa juonikuviota kahdesti kirjassa. Naisasia oli mielenkiintoinen ja toivoin, että sitä olisi hyödynnetty enemmänkin.
Alexandralla oli hiukan jonkinlaista persoonaa, mutta Atle jäi hiukan "kerää kaikki historiallisen romantiikan mieskliseet yhteen" -hahmoksi. Hän joko oli karski macho tai sitten haikaili Alexandran perään. Vähän myös itseäni henkilökohtaisesti turhautti heidän reilun kymmenen vuoden ikäeronsa, vaikka se historian havinassa tuskin on ihmeellinen ollutkaan.
Lempihahmoni oli Minna, ehkä puolueellisestikin näin suomalaisen näkökulmasta, ja oli mukavaa nähdä myös Emmyn hahmon kehittyvän matkan varrella, vaikka hän kovin yksiulotteiseksi jäikin. Ehkä eniten ärsytti äitipuoli, joka oli hyvin karikatyyrinen ja hänen ainoa luonteenpiirteensä oli olla tyly ja ilkeä. Tietysti tarina kerrottiin Alexandran näkökulmasta, joten hänen silmiensä kautta tarkasteltuna äitipuoli ei välttämättä muuta ollutkaan.
Harmittaa, koska olisin halunnut tykätä näistä, niin kuin olen Ahrnstedtin aikaisemmista historiallisista kirjoista pitänyt, mutta tämä jäi vähän haaleaksi.
September 6, 2024
Förutsägbar historia.
Fanns stråk där jag fick förstå hur lite kvinnor kunde göra åt sin situation, det var intressant, men annars tröttnade jag på ondskefulla karlar (flera iaf) och kvinnor som ingen ville lyssna på.
Fanns stråk där jag fick förstå hur lite kvinnor kunde göra åt sin situation, det var intressant, men annars tröttnade jag på ondskefulla karlar (flera iaf) och kvinnor som ingen ville lyssna på.
July 27, 2023
Vem lät henne skriva böcker 😭😭
May 8, 2024
3.5 ✨🎧Väldigt bra bok på olika sätt, berörde klassskillnader, rasism, kvinnoförtryck osv. Det var alltså teman som idag är mycket aktuella precis som då.
Boken började bra och intressant, den var en slow burn, 40 % in rör Atle Alexandras hårlock, på den nivån slow burn. Boken hade sina höjdpunkter, när Atle tar Alexandra till Vadenstjärna och inte lyssnar på fadern och sista delen i boken. Däremellan var det en hel del som inte behövt vara så utdraget och outvecklad för att vara en sån lång bok.
Trots att en får bilden att det är en kärleksroman får det inte den mycket uppmärksamhet i boken, deras relation utvecklas inte särskilt mycket då det inte läggs fokus på det. Det var också svårt att ibland tyda Atles beteende, iskall och sen varm osv. Han gav Alexandra så mixade signaler ganska mycket tills slutet vilket gjorde hans karaktär irriterande i många fall. Båda var kära i varandra men de gick runt det ganska mycket på grund av klasskillnader osv vilket var förståeligt men det fanns andra gånger där det inte hade behövt vara så eller varit mer utvecklat. När Atle avfärdar Alexandras rop på hjälp, när han vet att något inte riktigt stämmer och inte vet om han ska blanda in sig eller ej, mm. Utöver det fanns det fina stunder mellan de, det verkade som att Atle förstod Alexandra på flera sätt och uppmuntrade henne till hennes intressen och inte ville styra henne som alla andra män runtom henne. Deras scener var överlag väldigt bra skrivna med mycket spänning!
Det påbörjades också många små "plots" med de olika karaktärerna men det var inte förrän absolut slutet som författaren knöt ihop säcken.
Vad som nog var mest förvirrande med boken var karaktären Alexandra som framställdes väldigt nyanserad men det fanns gånger där jag inte förstod hur hon som hade den kämparglöden och förstod vad som förväntades av kvinnor då, inte begrep att hon efter tre års total tystnad från sin far plötsligt var välkommen hem utan baktanke. Det var något jag gissade direkt för att det var den tidens konvention, du blir bortgift.
Mot slutet fanns det en plot twist(frun som hade "dött") som var väldigt bra och bidrog till boken, resterande plot twists var lite förutsägbara (Theodore och Florens, Friherrens(?) basically pedofili gentemot sin egen dotter).
Sammantaget var det en mycket intressant bok, dock kändes det som att författaren ville slänga in många spår och inte utvecklade de jättemycket. Det fanns exempelvis mycket potential i just klasskampen som blev synlig när Alexandra och Minna kom till Stockholm. Deras vänskap och klassskillnad hade kunnat utforskas lite mer.
Boken började bra och intressant, den var en slow burn, 40 % in rör Atle Alexandras hårlock, på den nivån slow burn. Boken hade sina höjdpunkter, när Atle tar Alexandra till Vadenstjärna och inte lyssnar på fadern och sista delen i boken. Däremellan var det en hel del som inte behövt vara så utdraget och outvecklad för att vara en sån lång bok.
Trots att en får bilden att det är en kärleksroman får det inte den mycket uppmärksamhet i boken, deras relation utvecklas inte särskilt mycket då det inte läggs fokus på det. Det var också svårt att ibland tyda Atles beteende, iskall och sen varm osv. Han gav Alexandra så mixade signaler ganska mycket tills slutet vilket gjorde hans karaktär irriterande i många fall. Båda var kära i varandra men de gick runt det ganska mycket på grund av klasskillnader osv vilket var förståeligt men det fanns andra gånger där det inte hade behövt vara så eller varit mer utvecklat. När Atle avfärdar Alexandras rop på hjälp, när han vet att något inte riktigt stämmer och inte vet om han ska blanda in sig eller ej, mm. Utöver det fanns det fina stunder mellan de, det verkade som att Atle förstod Alexandra på flera sätt och uppmuntrade henne till hennes intressen och inte ville styra henne som alla andra män runtom henne. Deras scener var överlag väldigt bra skrivna med mycket spänning!
Det påbörjades också många små "plots" med de olika karaktärerna men det var inte förrän absolut slutet som författaren knöt ihop säcken.
Vad som nog var mest förvirrande med boken var karaktären Alexandra som framställdes väldigt nyanserad men det fanns gånger där jag inte förstod hur hon som hade den kämparglöden och förstod vad som förväntades av kvinnor då, inte begrep att hon efter tre års total tystnad från sin far plötsligt var välkommen hem utan baktanke. Det var något jag gissade direkt för att det var den tidens konvention, du blir bortgift.
Mot slutet fanns det en plot twist(frun som hade "dött") som var väldigt bra och bidrog till boken, resterande plot twists var lite förutsägbara (Theodore och Florens, Friherrens(?) basically pedofili gentemot sin egen dotter).
Sammantaget var det en mycket intressant bok, dock kändes det som att författaren ville slänga in många spår och inte utvecklade de jättemycket. Det fanns exempelvis mycket potential i just klasskampen som blev synlig när Alexandra och Minna kom till Stockholm. Deras vänskap och klassskillnad hade kunnat utforskas lite mer.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 12, 2024
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
Ett otänkbart öde är en välskriven historisk romance. Jag har läst alla Simona Ahrnstedts böcker, och har alltid tyckt att hon skriver riktigt bra romance. Tidigare har jag föredragit hennes nutida romance framför de första historiska, men Ett otänkbart öde innehåller komponenter som jag verkligen gillar. Jag har läst mycket historisk romance, exempelvis av Emma V Leech, och det finns andra möjligheter med historisk romance som jag tycker används i Ett otänkbart öde, där de historiska skeendena är en integrerad del av berättelsen.
För att jag ska tycka att en romance är bra så ska det vara ett sunt förhållande som skildras, där de inblandade har respekt för varandra. Det ska kännas att det finns kemi mellan parterna, och det motstånd som de behöver övervinna för att inse att de hör ihop ska kännas realistiska. På alla punkterna så uppfyller Ett otänkbart öde mina krav. Jag gillar huvudpersonerna Alexandra och Atle, de har båda en moralisk kompass och de vill något med sina liv. De har respekt för varandra, och med tanke på den historiska kontexten så har Atle en modern syn på kvinnors rättigheter och möjligheter. Och attraktionen finns definitivt där.
Utöver de två huvudkaraktärerna så finns ytterligare några personer som får ta relativt mycket plats. Jag gillar Emmy och Minna, och deras roll i berättelsen. Däremot tycker jag att Alexandras pappa och bror blir lite väl demoniska. Ett otänkbart öde är en fristående del av serien om slottet Wadenstierna. Det är extra roligt att möta paret Beatrice och Seth från Simona Ahrnstedts första bok Överenskommelser, och jag ler lite extra när även paren från Betvingade och De skandalösa nämns.
Det som gör Ett otänkbart öde extra bra är att Simona Ahrnstedt använder romance för att berätta om en historisk utveckling kring kvinnors rättigheter, och det blir tydligt hur viktigt det är med människors lika värde. Det blir ännu tydligare i efterordet som jag får rysningar av, för det träffar så rätt för mig: Nu gäller det för oss andra att aldrig backa. Att ta striden mot kvinnohat, mot rasism och mot homofobi, transfobi och alla andra fobier mot människor som inte tillhör normen. Att aldrig ta rättigheter, demokrati och jämställdhet för givet. Att vara allierade och att använda de privilegier vi har fått Allt annat är otänkbart.
Betyg: 4
Ett otänkbart öde är en välskriven historisk romance. Jag har läst alla Simona Ahrnstedts böcker, och har alltid tyckt att hon skriver riktigt bra romance. Tidigare har jag föredragit hennes nutida romance framför de första historiska, men Ett otänkbart öde innehåller komponenter som jag verkligen gillar. Jag har läst mycket historisk romance, exempelvis av Emma V Leech, och det finns andra möjligheter med historisk romance som jag tycker används i Ett otänkbart öde, där de historiska skeendena är en integrerad del av berättelsen.
För att jag ska tycka att en romance är bra så ska det vara ett sunt förhållande som skildras, där de inblandade har respekt för varandra. Det ska kännas att det finns kemi mellan parterna, och det motstånd som de behöver övervinna för att inse att de hör ihop ska kännas realistiska. På alla punkterna så uppfyller Ett otänkbart öde mina krav. Jag gillar huvudpersonerna Alexandra och Atle, de har båda en moralisk kompass och de vill något med sina liv. De har respekt för varandra, och med tanke på den historiska kontexten så har Atle en modern syn på kvinnors rättigheter och möjligheter. Och attraktionen finns definitivt där.
Utöver de två huvudkaraktärerna så finns ytterligare några personer som får ta relativt mycket plats. Jag gillar Emmy och Minna, och deras roll i berättelsen. Däremot tycker jag att Alexandras pappa och bror blir lite väl demoniska. Ett otänkbart öde är en fristående del av serien om slottet Wadenstierna. Det är extra roligt att möta paret Beatrice och Seth från Simona Ahrnstedts första bok Överenskommelser, och jag ler lite extra när även paren från Betvingade och De skandalösa nämns.
Det som gör Ett otänkbart öde extra bra är att Simona Ahrnstedt använder romance för att berätta om en historisk utveckling kring kvinnors rättigheter, och det blir tydligt hur viktigt det är med människors lika värde. Det blir ännu tydligare i efterordet som jag får rysningar av, för det träffar så rätt för mig: Nu gäller det för oss andra att aldrig backa. Att ta striden mot kvinnohat, mot rasism och mot homofobi, transfobi och alla andra fobier mot människor som inte tillhör normen. Att aldrig ta rättigheter, demokrati och jämställdhet för givet. Att vara allierade och att använda de privilegier vi har fått Allt annat är otänkbart.
Betyg: 4
October 30, 2023
Det här är den andra boken av Simona Ahrnstedt jag läst och den, liksom den andra, gjorde mig inte alls besviken. Från språket som boken är skriven på till karaktärerna och omgivningen. Allt var helt underbart dramatiskt och samtidigt hemskt eftersom boken rör på kvinnokampen och kvinnornas lika rätt. Jag kommer absolut fortsätta läsa hennes andra böcker och varmt rekommenderat om man gillar historiska romaner men en hint av Spice.
April 11, 2023
Det är en helt okej bok, romantiken är i bakgrunden, istället är det fokus på tidens kvinnokamp. Författaren gör ett bra jobb vad gäller att beskriva kvinnornas situation, och att binda ihop den här boken med de tidigare i serien. Dock saknar jag den romance som jag började läsa boken för.
October 11, 2024
Det var ett intressant budskap med skillnaderna mellan män och kvinnor men blev inte fångad av boken. Lyssnade men borde kanske läst den för bättre upplevelse.
Attle och Alexandras kärlek till varandra var fin att följa
Attle och Alexandras kärlek till varandra var fin att följa
August 2, 2025
En av mina första böcker av Simona Ahrnstedt! Älskar att få följa med på resan och få en djup upplevelse hur förr i tiden va i Sverige. Älskar Alexandras starka karaktär. En kvinna i framkant av sin tid. Stark rekommenderar ♥️
September 11, 2025
Så himla bra bok, älskar reflektionerna som den kvinnliga huvudkaraktären gör kring sin roll i samhället som en kvinna på 1800-talet. Slutet va också sjuuukt bra, så mycket plot twists som jag älskade! Läs läs läs!
March 27, 2023
Som förväntat, lättläst och även om man förstår hur det skall sluta vill man gärna fortsätta läsa.
April 1, 2023
3.5 Rundar upp till fyra för historien och hur Ahrnstedt väver in genus och dåtidens omvärldsfrågor är genialiskt men boken är alldeles för lång. Blev lite seg emellanåt.
April 6, 2023
Lättläst, men mest en rövarhistoria och romansen drar verkligen ut på tiden. Personporträtten är inte övertygande. Lättad när romanen äntligen var slut.
April 17, 2023
Mycket bra, blandar romance m kvinnosaken1884, myndighetsåldern sänktes för ogift kvinna från 25 till 21!!!
April 25, 2023
Den bästa boken i serien. De tidigare böckerna var bra men den här gav mig en starkare känsla för karaktärerna.
April 30, 2023
En ny favorit! Jag älskar hur lång och detaljerad den var och shippade verkligen Atle och Alexandra. Wow! Jag älskade den.
June 6, 2023
Älskade varje sida i den här boken!
July 1, 2024
Underbar bok. Om kärlek, vänskap och mod i en omvälvande tid.
July 22, 2024
Gillar hennes språk
July 31, 2024
Tänk om folk som skriver historiska romaner kunde göra det lika bra som romanceförfattare.
Displaying 1 - 30 of 45 reviews