Djävulens advokat av Katarina Wennstam
Djävulens advokat av Katarina Wennstam är den elfte i hennes Justitia-serie och i denna bok är det lagen om griftefriden som debatteras. Hur kan någon som mördat en människa, stycka kroppen, gömt den, och endast bli dömd till fängelse i två år för brott mot griftefriden? Jo, går det inte att fastställa att det är ett mord, går det alldeles utmärkt att hävda till exempel att det skedde en olycka, personen kan ha ramlat och slagit sig så illa att han/hon dog, och den andra personen som befann sig i rummet, styckade kroppen istället för att ringa 112, av rädsla för att bli anklagad för mord. Det finns även massor av andra ursäkter, den ena märkligare än den andra, och flera av liknade brott har tagits upp av tv-programmet Efterlyst.
Katarina Wennstam jobbar för kvinnans rättigheter och nu har hon gjort en ordentlig research om lagen om griftefriden, som endast ger fängelse i två år, och det har gjort henne mycket upprörd. Jag har lyssnat till hennes muntliga föreläsningar i ämnet och nu även lyssnat på boken Djävulens advokat. Dramaturgin kring ämnet är strålande som alltid i Wennstams böcker. Språket är rakt på sak, dialogerna rappa och karaktärerna verklighetstrogna. Jag har läst alla Katarina Wennstams böcker och de har varit lika läsvärda men på olika sätt, beroende vad ämnet handlar om. Alexandra Rapaport gjorde som vanligt en strålande uppläsning.