What do you think?
Rate this book
Firma Hamilton & Ponti #2
Eventuellt uppsåt – Att döda ortens gangsters
Hamilton & Ponti till er tjänst!
Journalistveteranen Erik Ponti och hans gamle vän från förr, underrättelseofficeren Carl Hamilton, är inte vilka pensionärer som helst.
Närmast som hobby har de inlett ett projekt som går ut på att sabotera telefoner och datorer för landets alla telefonbedragare.
Men när Putins Ryssland anfaller Ukraina förändras förutsättningarna radikalt. Carl Hamilton återinkallas i tjänst och plötsligt får de två vännerna tillgång till hisnande militära resurser. Inom kort har de utvecklat en form av elektronisk krigföring som skulle kunna förinta hela den organiserade brottsligheten.
Men då ställs de inför ett avgörande dilemma: Helgar ändamålet vilka medel som helst?
Med Eventuellt uppsåt – Att döda ortens gangsters fortsätter serien med de två välbekanta roman-personerna i ett kärt återseende. Den ena med oöverträffade kunskaper och erfarenheter av militära operationer, den andra med intellektuell kapacitet och journalistiska bedrifter i bagaget. Tillsammans bildar de firma Hamilton och Ponti.
Journalistveteranen Erik Ponti och hans gamle vän från förr, underrättelseofficeren Carl Hamilton, är inte vilka pensionärer som helst.
Närmast som hobby har de inlett ett projekt som går ut på att sabotera telefoner och datorer för landets alla telefonbedragare.
Men när Putins Ryssland anfaller Ukraina förändras förutsättningarna radikalt. Carl Hamilton återinkallas i tjänst och plötsligt får de två vännerna tillgång till hisnande militära resurser. Inom kort har de utvecklat en form av elektronisk krigföring som skulle kunna förinta hela den organiserade brottsligheten.
Men då ställs de inför ett avgörande dilemma: Helgar ändamålet vilka medel som helst?
Med Eventuellt uppsåt – Att döda ortens gangsters fortsätter serien med de två välbekanta roman-personerna i ett kärt återseende. Den ena med oöverträffade kunskaper och erfarenheter av militära operationer, den andra med intellektuell kapacitet och journalistiska bedrifter i bagaget. Tillsammans bildar de firma Hamilton och Ponti.
365 pages, Hardcover
First published April 12, 2023
15 people are currently reading
90 people want to read
About the author
Jan Guillou
98 books693 followersJan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 49 reviews
June 30, 2023
Guillou fortsätter att använda den här nya serien som en dagbok där han ondgör sig över samtidens teknik och politiska utveckling. De som röstar höger får veta att de både är korkade och rakt av elaka så jag förstår att snittbetygen på den här bokserien kanske inte blir så höga.
Jag tyckte det var rätt kul med allt gubbgnäll återigen och den lilla del som handlar om Hamilton och deras projekt att stoppa telefonbedragare var kort men ganska intressant. 3/5
Jag tyckte det var rätt kul med allt gubbgnäll återigen och den lilla del som handlar om Hamilton och deras projekt att stoppa telefonbedragare var kort men ganska intressant. 3/5
October 9, 2023
It's not often I give a one star to a book but this surely deserved it. Eventuellt Uppsåt by Jan Guillou is probably the worst book he ever wrote. The title is misleading and the content is uninteresting. Unless you want to know what flowers his fictional wife wants on the dinnertable. I listened to him talk about this book three times in Gothenburg at the book fair and almost nothing of what he said is in the book. It's mentioned in passing but not really a part of the story. I was hesitant with the first book in this new series and I actually think it will be the end of me reading anything new by this so called master of swedish literature. He got an award for lifetime achievement and entered the stage and thanked the readers for making him rich? He used to write books that was witty and to the point but I can't find the point in this book.
November 22, 2023
Oväntat bra! Egentligen ett knippe kolumner och egna hågkomster/skrönor löst ihophållet av en liten story där Guillou själv agerar antihjälte. Metagrepp är nästan alltid bra!
March 8, 2025
Det här var inte en bok för mig. Tror jag läst allt Guillou givit ut och lägger ifrån mig den här med känslan av att Jan skrivit en bok för mycket. Ser ingen anledning att lägga tid på den här typen av text.
January 2, 2025
Telefonbedrägeriintrigen blir mer av en bisak i denne författares berättelse om sin alter egos vardag. Stundvis raljant om sina tillkortakommanden som äldre man, bitvis också intressant att få insyn i hur det kan upplevas att bli äldre från hans initierade håll och perspektiv, men samtidigt också med en ton av ”gnäll” och tjatighet, som gjorde boken något långtråkig ibland - men inte värre än att jag inte hade velat haft den oläst.
April 15, 2023
Lättsam. Ett enkelt hantverk för Janne. Kul att han provar lite humor, lite tokroligheter, men behåller sin politiska övertygelse.
November 19, 2023
En pinsam bok. Guillou hänger inte längre med, kan inte använda dator, mobil eller Internet för att hämta information från olika källor. Istället håller han fast vid uråldriga åsikter och köper medias propaganda rakt av (samtidigt som han kritiserar den). Han vill så gärna ge politiska kommentarer och spyr ut sina åsikter - utan att längre ha något på fötterna.
Bitvis är boken bra skriven, men tyvärr är den riktigt, riktigt tråkig och självgod. Samhället har åkt i från den gode Guillou, och hans kunskaper och åsikter är inte längre relevanta.
Vem orkar läsa sida upp och sida ner om middagsbjudningar, svindyra viner och gamla jakthistorier? Varför kritikerna höjt det här till skyarna är för mig en gåta. Det är dags för Guillou att sluta skriva.
Bitvis är boken bra skriven, men tyvärr är den riktigt, riktigt tråkig och självgod. Samhället har åkt i från den gode Guillou, och hans kunskaper och åsikter är inte längre relevanta.
Vem orkar läsa sida upp och sida ner om middagsbjudningar, svindyra viner och gamla jakthistorier? Varför kritikerna höjt det här till skyarna är för mig en gåta. Det är dags för Guillou att sluta skriva.
April 17, 2024
Væsentligt bedre end første bog i serien. Vi er nærmest tilbage til Jan Guillou som jeg husker ham. Jeg blev ellers lidt bekymret da han lagde hårdt ud med gammelmands-navlepilleri som første bog i høj grad var præget af, men herefter kom der lidt mere plot og humor ind.
Jeg har det mærkeligt med, at Ponti og Hamilton nu er blevet gamle, selvom det naturligvis er den vej det må gå - de er jo ikke udødelige Bond-karakterer der forevigt er et vilkårligt sted mellem 20 og 50 afhængigt af hvad situationen kræver. Det er nok også en del af charmen, men det virker stadig skræmmende at blive gammel.
Jeg har det mærkeligt med, at Ponti og Hamilton nu er blevet gamle, selvom det naturligvis er den vej det må gå - de er jo ikke udødelige Bond-karakterer der forevigt er et vilkårligt sted mellem 20 og 50 afhængigt af hvad situationen kræver. Det er nok også en del af charmen, men det virker stadig skræmmende at blive gammel.
July 6, 2024
Jan levererar som alltid. Inrikespolitiska utmaningar lyfts fram och moraliseras samtidigt som han bjuder på sig själv. Denna och boken innan är troligen hans mästerverk. Isbergstekniken på högsta nivå.
Att Jan oftast får "medel" i betyg beror enbart på att läsarna ogillar honom på grund av hans politiska åsikter. Det är inte konstigt med tanke på att Jans texter alltid är färgade av hans egna politiska åskådning.
Jag tycker att han förtjänar mycket mer erkännande än han fått. Det finns få som han i vårt samhälle idag.
Att Jan oftast får "medel" i betyg beror enbart på att läsarna ogillar honom på grund av hans politiska åsikter. Det är inte konstigt med tanke på att Jans texter alltid är färgade av hans egna politiska åskådning.
Jag tycker att han förtjänar mycket mer erkännande än han fått. Det finns få som han i vårt samhälle idag.
July 15, 2024
Del 2 i pensionärs-Guillou serien, Jan har nu helt övergått till 70 procent Ulf Lundell dagbok, upprepning av sina kolumner o lite fantasi-värld där han får besök av Carl Hamilton som bygger Sveriges hemliga FRA-central i hans lada. En tunn samling betraktelser av Ryssland-Ukraina, krämpor som åldringar samt lyxproblem som åldrade författare har. Övervakning av kriminella gäng ger möjlighet att förvirra o fejka inbördeskrig, Hamilton måste utföra (o dölja ) nåt slags mord hos nåt av dom, o slutsatsen blir att övervakning inte kan tillåtas, vad skulle hända i händerna på SD osv.
This entire review has been hidden because of spoilers.
October 14, 2024
It is a pleasure to read, as always, very well written. This new agenda style fits very well with todays rapid and interesting development. For my generation, the boomers, the historic comparisons and views in Sweden, from 50-60s until today is very interesting and talks to us, independently where you stand in politics. We need to be aware and we need to learn from our history! That being said, we are many, in my generation, agreeing with the author also on the future perspectives. The title is timely chosen. I look forward to read the next book!
November 4, 2024
Nja, jag vet inte alltså. Med tanke på hur mycket han har skrivit om underrättelsetjänst i Sverige och Ryssland, genom karaktären Hamilton, så var jag ju väldigt intresserad att läsa om vad han har att skriva om efter Rysslands invasion av Ukraina. Och här kom det, inklusive Hamilton. Men det är ju en så liten del av hela boken. Det mesta låter som en dagbok av en åldrad författare, om än under alias. Jag tar med mig vin- och mattips, samt inspireras av jakt, men det här tycks vara en bok för författaren, inte för läsarna.
December 18, 2025
Det här är första gången som jag ger en bok av Jan Guillou en stjärna. Jag vet inte vad Guillou vill ha sagt med den här nya bokserien om firma Ponti/Hamilton. Boken är en kompott av åldrande med de krämpor som hör till, ett pajigt försök att knyta ihop gängbrottslighet och kriget i Ukraina, och inte minst ett förbannat massa gnäll från en långsint Guillou om minsta lilla oförrätt som begåtts mot honom i hans över femtio år långa karriär. Och det blir så tjatigt.
Jag önskar att Guillou kunde ta död på Hamilton så vi slipper honom framöver, för firma Ponti/Hamilton fungerar inte för fem öre. Karaktären Hamilton blir alltmer devalverad. Det är tydligt att Guillou har svårt att klämma in sina huvudkaraktärer i händelsernas centrum eftersom de numera är pensionärer. Krystat är bara förnamnet. Det är överhuvudtaget svårt att förstå varför Ponti fortfarande är vän med Hamilton och vice versa, ingen verkar ha väldigt mycket till över för den andre. Fast det är klart, om Hamilton tas bort så får Guillou det väldigt svårt att fortsätta med sitt tröttsamma militärrunkande.
Jag önskar också att Guillou kunde släppa lite på vevandet mot i stort sett alla andra som arbetar i media. Rallarsvingarna mot till exempel Janne Josefsson (som jag själv har väldigt svårt för) var lite roliga i förra boken, men nu börjar det kännas lite väl småsint.
Det krävs en rejäl skämskudde när Guillou försöker skriva som han tror ungdomar idag pratar.
Jag håller med om i stort sett allt av Guillous (för det är uppenbart att den illa maskerade karaktären Ponti är en karbonkopia som rapar upp Guillous åsikter) kritik av media, att de inte är mycket mer än maktens stenografer som går högerextremismens ärenden.
Mediekritiken är väl befogad. Därför är det aningen förvånande för mig som socialist att Guillou, som annars är så påläst, avfärdar högerextremismens enorma inflytande i Ukraina som pro-ryska konspirationsteorier.
Om Guillou lyft blicken något kunde han till exempel ha läst ett långt reportage publicerat i tidskriften Time bara ett år innan krigets utbrott. I artikeln förra året beskriver företrädare för Azovrörelsen sig själva som en stat i staten med det uttalade målet att bilda koalition med likasinnade grupperingar i andra länder och som slutgiltigt mål ta makten över Europa.
Klart är att Ukraina har fungerat som en magnet för högerextremister, fascister och nazister runt om i världen. Den amerikanska experten och tidigare FBI-agenten Ali Soufan uppskattar att fler än 17 000 utländska krigare från mer än 50 länder, däribland Sverige, har sökt sig till Ukraina mellan åren 2014-2020. 40 amerikanska kongressledamöter begärde 2019 att Azov skulle terroriststämplas på grund av kopplingen till högerextrema terrordåd på amerikansk mark.
En person som inspirerades av situationen i Ukraina är den nyzeeländske högerextrema terroristen som 2019 mördade 51 personer i en moské i Christchurch. Massmordet i Christchurch har inspirerat andra högerextrema terrorister i bland annat Norge och USA. Enligt slutapporten till den utredning som tillsattes av Nya Zeelands premiärminister så meddelade den nyzeeländske terroristen, efter att ha spenderat tid i Ukraina, flera anhöriga och vänner att han avsåg att flytta dit, bland annat på grund av att hans hemstad var “för multikulturell”. Azovrörelsen hjälpte även till att sprida terroristens rasistiska manifest, såväl digitalt som i tryck.
Azov bildades som en högerextrem milis 2014 och blev snart en formell del av det ukrainska nationalgardet underställd landets inrikesministerium. Men Azov är mer än en liten frivilligbataljon som den ofta beskrivs som i svenska medier. Det är en fascistisk och rasistisk rörelse med allt från förlag och sommarläger för barn till miliser som patrullerar på gatorna sida vid sida med polismakten. Azovrörelsen är endast en bland många, men fungerar enligt Expo som paraplyorganisation för merparten av Ukrainas högerextrema.
Med andra ord, all kritik som Guillou riktar mot fascistiska SD (inte minst i den här boken) stämmer till punkt och pricka - fast tusen gånger värre (än så länge) - på fascisterna i Ukraina.
Så hur kommer det sig att socialisten Guillou avfärdar detta som konspirationsteorier? Kanske beror det delvis på att Guillou inte kan hantera vare sig en dator eller en smartphone, vilket leder till att hans bild helt är baserad på den som basuneras ut i svenska medier (som han annars nog lustigt nog beskriver som propagandistiska).
Mer sannolikt är Guillou (precis som svenska medier) har svalt Försvarsmaktens bild med hull och hår. För när har han någonsin skrivit något som ifrågasatt Försvarsmakten? Hela Hamiltonserien är ett evigt militärrunkande. Han har i årtionden varit så nära knuten till Försvarsmakten att han helt har förlorat förmågan att kritiskt granska deras påståenden. Och Försvarsmakten som fått så mycket gratis PR sedan Hamiltonserien började publiceras i mitten av 1980-talet tackar naturligtvis och tar emot.
Det är omöjligt att den här boken tog mer än två-tre veckor för Guillou att skriva. Den är ett hafsverk, ett alldeles för långt blogginlägg.
Jag önskar att Guillou kunde ta död på Hamilton så vi slipper honom framöver, för firma Ponti/Hamilton fungerar inte för fem öre. Karaktären Hamilton blir alltmer devalverad. Det är tydligt att Guillou har svårt att klämma in sina huvudkaraktärer i händelsernas centrum eftersom de numera är pensionärer. Krystat är bara förnamnet. Det är överhuvudtaget svårt att förstå varför Ponti fortfarande är vän med Hamilton och vice versa, ingen verkar ha väldigt mycket till över för den andre. Fast det är klart, om Hamilton tas bort så får Guillou det väldigt svårt att fortsätta med sitt tröttsamma militärrunkande.
Jag önskar också att Guillou kunde släppa lite på vevandet mot i stort sett alla andra som arbetar i media. Rallarsvingarna mot till exempel Janne Josefsson (som jag själv har väldigt svårt för) var lite roliga i förra boken, men nu börjar det kännas lite väl småsint.
Det krävs en rejäl skämskudde när Guillou försöker skriva som han tror ungdomar idag pratar.
Jag håller med om i stort sett allt av Guillous (för det är uppenbart att den illa maskerade karaktären Ponti är en karbonkopia som rapar upp Guillous åsikter) kritik av media, att de inte är mycket mer än maktens stenografer som går högerextremismens ärenden.
Mediekritiken är väl befogad. Därför är det aningen förvånande för mig som socialist att Guillou, som annars är så påläst, avfärdar högerextremismens enorma inflytande i Ukraina som pro-ryska konspirationsteorier.
Om Guillou lyft blicken något kunde han till exempel ha läst ett långt reportage publicerat i tidskriften Time bara ett år innan krigets utbrott. I artikeln förra året beskriver företrädare för Azovrörelsen sig själva som en stat i staten med det uttalade målet att bilda koalition med likasinnade grupperingar i andra länder och som slutgiltigt mål ta makten över Europa.
Klart är att Ukraina har fungerat som en magnet för högerextremister, fascister och nazister runt om i världen. Den amerikanska experten och tidigare FBI-agenten Ali Soufan uppskattar att fler än 17 000 utländska krigare från mer än 50 länder, däribland Sverige, har sökt sig till Ukraina mellan åren 2014-2020. 40 amerikanska kongressledamöter begärde 2019 att Azov skulle terroriststämplas på grund av kopplingen till högerextrema terrordåd på amerikansk mark.
En person som inspirerades av situationen i Ukraina är den nyzeeländske högerextrema terroristen som 2019 mördade 51 personer i en moské i Christchurch. Massmordet i Christchurch har inspirerat andra högerextrema terrorister i bland annat Norge och USA. Enligt slutapporten till den utredning som tillsattes av Nya Zeelands premiärminister så meddelade den nyzeeländske terroristen, efter att ha spenderat tid i Ukraina, flera anhöriga och vänner att han avsåg att flytta dit, bland annat på grund av att hans hemstad var “för multikulturell”. Azovrörelsen hjälpte även till att sprida terroristens rasistiska manifest, såväl digitalt som i tryck.
Azov bildades som en högerextrem milis 2014 och blev snart en formell del av det ukrainska nationalgardet underställd landets inrikesministerium. Men Azov är mer än en liten frivilligbataljon som den ofta beskrivs som i svenska medier. Det är en fascistisk och rasistisk rörelse med allt från förlag och sommarläger för barn till miliser som patrullerar på gatorna sida vid sida med polismakten. Azovrörelsen är endast en bland många, men fungerar enligt Expo som paraplyorganisation för merparten av Ukrainas högerextrema.
Med andra ord, all kritik som Guillou riktar mot fascistiska SD (inte minst i den här boken) stämmer till punkt och pricka - fast tusen gånger värre (än så länge) - på fascisterna i Ukraina.
Så hur kommer det sig att socialisten Guillou avfärdar detta som konspirationsteorier? Kanske beror det delvis på att Guillou inte kan hantera vare sig en dator eller en smartphone, vilket leder till att hans bild helt är baserad på den som basuneras ut i svenska medier (som han annars nog lustigt nog beskriver som propagandistiska).
Mer sannolikt är Guillou (precis som svenska medier) har svalt Försvarsmaktens bild med hull och hår. För när har han någonsin skrivit något som ifrågasatt Försvarsmakten? Hela Hamiltonserien är ett evigt militärrunkande. Han har i årtionden varit så nära knuten till Försvarsmakten att han helt har förlorat förmågan att kritiskt granska deras påståenden. Och Försvarsmakten som fått så mycket gratis PR sedan Hamiltonserien började publiceras i mitten av 1980-talet tackar naturligtvis och tar emot.
Det är omöjligt att den här boken tog mer än två-tre veckor för Guillou att skriva. Den är ett hafsverk, ett alldeles för långt blogginlägg.
January 28, 2024
Suk. Hvor ville jeg dog ønske, at Guillou enten skrev nogle ordentlige bøger eller stoppede. Det her miskmask af biografi, fiktion, forældede holdninger pakket ind i pseudo-selvironi, er virkelig under niveau. Tænk, hvis han havde en redaktør, der sagde "nu er du sgu for pinlig, Jan"... Han skriver underholdende og begavet indimellem alle holdningerne, så man kan fornemme, at han stadig er derinde... men skriv dog en ordentlig bog.
January 15, 2024
Egentlig ikke en roman men politisk klumme tyk som en roman. Plottet er meget meget tyndt. Hvis man er interesseret i politik, er der interessante pointer, fx hvor ulige Sverige er blevet, og at størstedelen af velfærden er blevet privatiseret. Det vidste jeg ikke.
Oplæseren Poul Becker er som altid fremragende.
Oplæseren Poul Becker er som altid fremragende.
April 15, 2024
En dagbok/memoar med en uppsjö av kommentarer och åsikter om olika författare, politiker och journalister… Sida efter sida om vilka blommor som ska stå på bordet eller när olika fågelarter visar sig utanför huset.
Sammanlagt några få sidor totalt med storyn som beskrivs på baksidan av boken.
Ångrar nu min envishet att läsa klart boken - ”det är ju ändå Guillou!”
Sammanlagt några få sidor totalt med storyn som beskrivs på baksidan av boken.
Ångrar nu min envishet att läsa klart boken - ”det är ju ändå Guillou!”
December 31, 2024
Småmysig spionlitteratur som i stor utsträckning verkar fungera som Guillous dagbok. Betraktelser om vardagliga händelser likväl större skeenden (i detta fall kriget i Ukraina), varvas med karaktärsmord på offentliga personer och en halvintressant spionhistoria. Ingen stor litteratur, men jag gillar Guillou och kommer fortsätta läsa hans böcker.
July 14, 2025
En jämnt bra bok som på samma vis om de senaste av hans böcker är mera en samhällskommentar än en gedigen novell. Hur som helst tycker jag om han stil och detta var en bra fortsättning på hans tidigare böcker, Gillar startkt att han har mindre knutet ihop mer eler mindre alla böcker till en gemensam helet.
August 31, 2025
Spændingsroman, der går i tomgang mens Erik Ponti beskriver omgivelserne ved sin gård. Forfatterens had til højrefløjen og stædige insisteren på lyksalighederne i masseinvandringen trækker ligeledes ned. At Sverige udover de mange mord og bombesprængninger også plages af Europa rekord i voldtægter forbigås i tavshed
April 12, 2023
Jag gillar verkligen att få ta del av andras tankar, och det är så det känns att läsa den här boken. Det primära är inte historien om Hamilton och Ponttis bekämpning av bedrägeri, för mig, utan Guillous reflektioner om ditt och datt, högt och lågt.
May 21, 2023
En bok full av gubbsvammel, i princip helt utan handling med bara ett hafsverk till story för att binda ihop allt sluggande mot allt och alla, allt från tv-program, ukrainakrig, Nato, polis, författarkollegor mm. Blandar fakta, myt och rena hittepå i en enda svamlig sörja.
August 4, 2023
Diskbråcksoperationen gick så pass bra att Guillou inte längre behöver stå upp och skriva. Det märks. Den här boken har ett femtiotal fler sidor än den föregående. Femti sidor pissapapper. Men det går inte att värja sig, så pass dumt är det ibland.
November 9, 2023
Som forventeligt : Meget pludder pladder - især fra forfatterens alter ego - Ponti - meget - meget lidt egentlig spænding
Kedelig
Stadig lidt underholdende at høre om de to gamle mænd : Ponti og Hamilton
Kedelig
Stadig lidt underholdende at høre om de to gamle mænd : Ponti og Hamilton
April 16, 2023
Ett fantastiskt sätt att skriva sina memoarer på Riktigt underhållande
April 23, 2023
Lysande som vanligt
May 4, 2023
Fortsättning på hans indirekta memoarer med fiktiva och faktiska personer där handlingen är nutida och samtida. Läsvärd men något trögare än första boken
May 7, 2023
Guillou printar sin dagbok, ersätter sitt eget namn med ”Ponti” och lägger till lite handling, på aktuellt tema, som inkluderar Hamilton. Men underhållande.
May 24, 2023
Nöjsam och aktuell läsning! Som Lundells Vardagar, fast inte lika långrandig och butter. Vass politisk analys och udd. Gott humör och självironi.
Displaying 1 - 30 of 49 reviews