Nominerad till Augustpriset 2008 för Årets svenska skönlitterära bok
Allt sedan debuten för trettiofem år sedan har Bruno K. Öijer intagit en unik position i den svenska poesin -- få andra poeter har lyckats att i så hög grad entusiasmera såväl läsare och kritiker som scenpublik. Det stora genombrottet kom med Medan Giftet Verkar 1990, diktsamlingen som inledde den numera klassiska Trilogin, där även Det Förlorade Ordet (1995) och Dimman Av Allt (2001) ingår.
Superlativerna vad gäller Öijers poesi är sedan länge uttömda -- det räcker egentligen med att konstatera att det är en starkt efterlängtad diktsamling av en av våra främsta samtida poeter som nu utkommer, sju år efter att Trilogin avslutades. I Svart Som Silver ljuder Bruno K. Öijers omisskännliga stämma med dess kombination av klarhet, enkelhet och magi -- allt i bilder omöjliga att värja sig från.
Bruno Keats Öijer is a renowned contemporary Swedish poet. His first collection of poems "Sång för anarkismen"(Song for Anarchism) was published in 1973.
Öijer is perhaps most appreciated as a stage performance poet, and has made notable appearances in front of large audiences.
du andades tätt mot fönsterrutan och skrev med fingret ristade in ditt namn i imman strök sedan snabbt ut det igen en gång två gånger tills du kände dej lugn kände lyckan sakta krypa i dej
”försöker samla mej och komma fram till något komma till en plats där all oro bara är ett lätt duggregn över saker jag glömt bära in om kvällen en plats där jag inte längre behöver bry mej om vad människor gör mot varandra en plats jag aldrig talat om och aldrig lämnar ut jag satt där en gång och svalkade min hand i djupet jag såg allt framför mej jag såg mitt liv jag såg ringarna på vattnet svarta som silver”
En diktsamling som genomsyras av en vemodig ton av ett liv som kunnat bli på ett sätt men blev på ett annat. Något oförutsett händer, någon dör eller försvinner. Jag gillar hur Öijer använder konkreta miljöer och ett tydligt bildspråk som ger känslorna stadga. Det verkar så enkelt för honom att framkalla en känsla eller sinnesstämning. Oftast finns det ett förflutet i dikterna som ger dem deras ton.
"jag väger mindre och mindre svävar nästan till över marken glider undan från tillvaron som om jag brutit en fjäder ur de dödas dräkt och förstått hållit den länge i handen och lärt mig använda den lärt mej till slut vad allt går ut på"