Embla är äntligen hemma på Almön igen, efter äventyren med kapten Järnhand. Men ingenting är som det ska. Dimvattnet som var tänkt att lindra mammas sjukdom verkar inte hjälpa. Ön och dess almar beter sig annorlunda och fler och fler människor väljer att lämna ön. Högerhanden av järn som Embla fick under striden mot järngriman Castra är svår att använda.
Och det värsta av allt är att folk fortfarande är ute efter Grimdolken. Embla behöver göra allt i sin makt för att dolken inte ska hamna i fel händer, samtidigt som hon också vet att dolken vill hem till den äldsta griman – stengriman Sela.
Dolkens vilja och Emblas mod tar henne till outforskade platser fulla av djur och monster, nya vänner och uråldriga förbannelser. Emblas värld växer och blir större, men är den tillräckligt stor för att undvika alla fiender?
David Renklint bor i Siljansnäs i Dalarna och skriver skräck och fantasy för barn, ungdomar och vuxna. Han debuterade 2018 med skräckromanen Det går en liten ängel och har skrivit ett tiotal böcker. Vid sidan av författandet jobbar han som bibliotekspedagog.
En fyllig fortsättning där man får se Embla ta lite mer självständiga beslut, inte de bästa men hon tar dem. Hon är fortsatt naiv och tror på rykten... Ibland måste man vara lite källkritisk! Men men...
Det blir nya bekantskaper och gamla som kommer tillbaka. David lyckas få till en bra fortsättning, den är lite mer mystisk, lite mer elak. Embla har även blivit lite torr och långsamare om man ska jämföra från första boken.
Inte lika bra som ettan och tycker att det fattas något i boken jag inte riktigt kan sätta fingret på. Lite väl uppenbara saker avslöjades och handlingen inte lika fängslande. Men detta sagt ät det verkligen inte en dålig bok och barnen kommer nog finna den lika spännande som ettan.
En bra fantasy för barn som växt ur Karma och Jonar, men inte riktigt växt i tegelstensböckerna än. Det är synd att början påminner så mycket om första boken, har Embla inte lärt sig något om att inte ha fördomar om pirater baserat på deras rykte? Annars tycker jag den är bra. Snabb, men samtidigt med gott om äventyr. Uppskattar också att Derja och hennes fru är med. Även om de är den enda HBTQ representationen, så är det ingen som påpekar något om att det skulle vara märkligt eller avvikande.