The World Itself: Consciousness and the Everything of Physics

by Ulf Danielsson, Carlos Fiolhais (Foreword)

“Engrossing. . . . Danielsson’s clarity of thought and expression and his use of illuminating literary and historical references are equal to the quality of his writing. Science ‘popularizing’ doesn’t get much more comprehensible, or provocative, than this.” — Kirkus Reviews.

Can we ever truly comprehend the universe before we fully understand consciousness and the wonders, and limits, of the mind? Ulf Danielsson, an acclaimed theoretical physicist who has dedicated his career to probing the deepest mysteries of nature, thinks not. As he dismantles the arguments of esteemed mathematicians and scientists, who would substitute their mathematical models for reality and equate the mind to a computer, he makes a lucid and passionate case that it is nature, full of beauty and meaning, which must compel us. In challenging established worldviews, he also takes a fresh look at major philosophical debates, including the notion of free will.

Fearless, provocative, and witty, The World Itself is essential reading for anyone curious about the profound questions surrounding life, the universe, and everything.

Genres: Science, Physics, Philosophy, Nonfiction, Audiobook

176 pages, Paperback

Published February 21, 2023

About the author

Ulf Danielsson (f. 1964) är professor i teoretisk fysik och har varit dekan och vicerektor vid Uppsala universitet.

Danielsson växte upp i Ludvika och studerade fysik vid Uppsala universitet. Han doktorerade i teoretisk fysik vid Princeton University med David J. Gross (sedermera Nobelpristagare) som handledare, varefter han tillbringade en tid vid CERN. Hans forskningsintressen kretsar främst kring strängteori och kosmologi. År 2008 mottog han Göran Gustafssons pris ”för sin forskning om partikelfysikens strängteori, där han bland annat nått uppmärksammade resultat gällande olika typer av svarta hål som ryms inom teorin.”

Förutom flitig produktion av fackartiklar förekommer han ofta i populärvetenskapliga sammanhang, exempelvis i tidskriften Forskning och Framsteg, i Vetenskapens värld i Sveriges Television samt i Vetandets värld och Filosofiska rummet i Sveriges Radio. Danielsson har också skrivit böckerna Stjärnor och äpplen som faller (2003, även översatt till tyska, norska och holländska), Den bästa av världar (2008), Mörkret vid tidens ände (2015), Vårt klot så ömkligt litet (2016).

Danielsson är ledamot i Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala och Kungliga Vetenskapsakademin sedan 11 februari 2009.

Den 22 juli 2010 var han värd för radioprogrammet Sommar i P1, och under 2013 och 2014 har han även medverkat i Sveriges Televisions program På spåret, då i lag med Martina Thun – programledare för Morgonpasset i Sveriges Radio P3, i vilket Ulf Danielsson medverkat i flertalet gånger.

Reviews

[J TC · Rating 4 out of 5]

Ulf Danielsson - O Mundo Como ele É


Ulf Danielsson é um físico teórico que quando jovem sonhou ser biólogo. Queria conhecer os mistérios da vida e a resposta a este seu repto seria estudar a própria vida – ser biólogo. Mas ainda jovem intuiu que não seria na biologia que encontraria a explicação que procurava – uma “teoria de tudo”. A existir essa teoria unificadora só na física teórica a poderia encontrar.
Nascido em 1964, o campo do conhecimento de então fervilhava com o rescaldo dos conhecimentos da teoria quântica e a física da teoria das cordas foi o campo a que dedicou predominantemente o tempo e investigação. Para os físicos teóricos, e em particular para os que se dedicam à teoria das cordas, o mundo é frequentemente tomado por um elegante conjunto de fórmulas e contantes cuja harmonia permite a emergência do mundo material tal como o vemos e imaginamos.
Os mais extremistas deste lado do prisma acham mesmo que tudo não passa de informação e que poderemos viver num mundo simulado ou por uma entidade suprema ou para os mais ateístas destas posições, por nós próprios, com cada um dentro do seu solipsismo e a imaginar a sua própria realidade. O mundo é matemática, dizem os que no mundo vêm apenas informação.
E é contra esta posição que o matemático e físico teórico, aquele que em tempos quis ser biólogo se manifesta. Diz Ulf Danielsson que a matemática é apenas uma linguagem que nos ajuda a descrever o mundo, e em particular aquele micro mundo a que não temos acesso pela observação. Nesse, a matemática é a única linguagem possível para o descrever, mas uma coisa é a descrição de um modelo, outra é a essência desse mesmo modelo
Sem um mundo para ser descrito, a matemática isolada não tem qualquer sentido ou apego à realidade. E desta clivagem dá vários exemplos. O mais importante deles é o paralelo que faz entre linguagem e matemática. Diz Danielsson em defesa da sua tese que se escutássemos o linguajar de uma qualquer língua exótica, uma palavra a que eventualmente se podia ter um significado, de cão por exemplo, não conseguiríamos fazer essa associação se não lhe conhecesse-mos o significado. Um cão só significa um cão porque lhe atribuímos esse significado a essa palavra. Se não lhe conhecemos o significado não o podemos intuir da própria palavra em si. A matemática é um pouco assim. É uma linguagem cujo sentido pode variar conforme o significado que lhe atribuímos. Para Newton a atração entre dois corpos não se podia descrever sem o conceito de gravidade. Três séculos mais tarde, Einstein veio a demostrar que o mesmo fenómeno podia ser descrito dispensando a gravidade e entrando apenas em linha de conta com a curvatura do espaço-tempo. Aquilo que três séculos antes era indispensável e belo, três séculos depois foi remetido para as calendas.
Contudo, ambos estão certos, apenas descrevem o mesmo fenómeno com “palavras” diferentes. E é das limitações da física, enquanto enunciados de leis e constantes que o autor se posiciona afirmando que a física é uma boa maneira de se descrever o universo, mas que este não se reduz à física.
Ora esta é uma ideia bem interessante que o autor desenvolveu ao longo das páginas deste livro. Inicialmente dando nota da posição de outros pensadores, vindo eles da área da física, da biologia ou da filosofia. Nesta sua viagem por outras paragens denota uma sólida formação que não se limita à sua área de expertise.
Na sua abordagem do mundo explica-nos de forma clara e adequada o porquê de à medida que descemos na escala, para as dimensões micro, as dificuldades descritivas acumulam-se pela impossibilidade de observação directa dessa realidade. É por isso que se opta por se fazer uma descrição dessa realidade como se ela fosse de matemática exclusiva, e por isso se confunde a realidade com matemática e se vê o mundo como um conjunto de informação. E o mundo não se limita a estas duas características, é mais do que isso.
Mas enquanto se vê a origem da vida, reduzida a um conjunto de leis e contantes, cujo domínio permitiria ao demónio de Laplace o controlo sobre tudo o que existe.
Daí a passar-se para uma teoria de “Computacional Theory of Mind” e teóricos como Daniel Dennett que defendem que tudo o que passa no cérebro são processo físicos, pelo que, pelo menos em teoria é possível descarregar para uma máquina toda a informação contida no cérebro humano. Quem acredita nesta possibilidade acha ainda que a mente humana e a consciência podem ter uma existência digital. Daí à proposta de construir um cérebro digital foi um pequeno passo (Raymond Kurzweil).
Ulf Danielsson tem alguma relutância em ter este entendimento da consciência humana. Mas enquanto discute o problema limita-se a mastigar toda uma série de argumentos contra e a favor (muito menos neste caso) da exclusividade animal no desenvolvimentos da consciência. Mas todos os argumentos ele vai-os timidamente indicando quando diz que animais menos desenvolvidos também aparentemente têm consciência, que nas plantas manifestações semelhantes podem ser-lhes suspeitadas e que inclusivamente as bactérias quando optam por se dirigir para maios mais favoráveis parecem igualmente ter “consciência”. Ao usar estes argumentos o autor parece inclinar-se para as origens biológicas da consciência. Mas falta-lhe convicção.
Aliás, este lapso foi bem notado por quem lhe escreveu o prefácio desta edição, o Prof Carlos Fiolhais por várias vezes faz referência a António Damásio. E aqui estou com C Fiolhais. É impossível falar da consciência sem citar António Damásio.
E o livro poderia ter ficado por aqui. Seria um bom livro, mas quis o autor falar ainda da biologia e de que forma as emergências fraca e forte surgem nas transições de fase, transformando o subjacente em algo mais complexo e cujo funcionamento deixa de ser explicado em exclusividade pelas leis e constantes que explicavam o mundo inferior. As emergências, nomeadamente as fortes, e a vida é uma emergência forte, explicam bem porque não são os seres vivos apenas informação e um conjunto de expressões matemáticas.
Este assunto e a origem da vida através de desequilíbrios em ambientes restritos são temas importantes e que para serem bem abordados justificavam um empenho muito maior do que aquele que o autor usou ao abordá-los.
Aliás, quem se interessar por este tema recomendo “A World Beyond Physics: The Emergence and evolution of life”, um livro que explica muito bem de que forma estes sistemas que são a biologia e a vida conseguiram contornar a segunda lei da TD.
Apesar destas limitações e da forma superficial como trata a relação entre vida, biologia e a 2ª lei da TD, ou a aberração que foi terminar este livro abordando o livre arbítrio, como evidência de um campo onde as leis da física falham, em apenas duas páginas, apesar disto tudo, a clareza com que está escrito, a riqueza e diversidade de conhecimentos que denota, e a mensagem de um físico arrependido, de que o mundo não é só física, são motivos suficientes para recomendar a sua leitura.

[Henry Von · Rating 1 out of 5]

Rarely have I been so annoyed by a book as by this one. The author is a physicist by profession and training (which I am too) but has ambitions as a philosopher. For this, however, he fundamentally lacks the necessary care and stringency. Many of his views are not formed by critical questioning, but dogmatically postulated and then justified with pseudo-arguments. In many details he gives the impression of having little idea but a lot of opinion. To let him speak for himself, here are some examples from the book:

1. Everything is physics?: At the beginning he states his view that everything is physics and announces that he will base all the theses of his book on this principle. Later in the book he admits that there could be completely different things beyond the physics we know, but that these would then be physics too, since in his view everything is physics. In this way, however, he turns his importantly expressed postulate from the beginning into a now meaningless definition of the term physics.

2. The physical phenomenon of consciousness: True to his original thesis, according to the author, human consciousness is also a purely physical phenomenon leading from the physical interactions in the brain. In principle, a respectable view. Paradoxically, however, he is at the same time of the opinion that a brain simulated in a computer could never, really never, develop consciousness. He half-heartedly justifies this by saying that the code in the computer would have no meaning without an external context. But he neither explains why it should need " meaning " (whatever he means by that) to form a consciousness, nor why the purely physically formed brain of a human being should then have a consciousness at all. This is particularly strange since he previously emphasises that in the process of evolution that led to the human brain, there was no deontological agent that created meaning. He never answers the question why it does not follow from his argumentation that humans also have no consciousness.
3. The intrinsic sense of language and the abuse of mathematical theorems: The worst chapter of this book is about the theorem of Löwenheim and Skolem. This represents a connection between the structure of mathematical systems. For example, one could use it to put the formal statements of set theory into correspondence with formal statements in number theory. In particular, this theorem deals exclusively with strictly formal mathematical systems.
This does not prevent Danielsson from applying the theorem to language in general, which is certainly not a strictly formal system. In doing so, he also confuses statements about natural numbers with the numbers themselves, which leads him to the hair-brained claim that "Anything you can talk about, you can count." He then concludes from this, that language only makes sense in the context of speakers, curiously without ever referencing Wittgenstein. He then announces that later in the book he will use this theorem to prove that computers cannot have consciousness (which he never does). He briefly waffles on about the mathematical consideration of uncountable sets being impossible because of Skolem's theorem, since they cannot be counted (?). This is demonstrably false. All in all, this chapter is about as credible as Jordan Peterson cobbling a proof of God out of Gödel's theorem.
4. Strong emergence but no free will: Towards the end of the book he explains that in his view there is strong emergence. The upper levels of explanation of a system (i.e. e.g. consciousness) could therefore have a causal influence on the lower levels (atoms and elementary particles) that cannot be explained by the laws of nature at the level of atoms. This is conceivable in principle, but in any case an unconventional view. Curiously, he then goes on to state his opinion that there is no free will. Why he then voiced the precipitous thesis of strong emergence in the first place, which is often suggested as a possible source of free will, remains unclear. For some reason, however, he also holds that there is no determinism. All this is not contradictory, but definitely strange, since strong emergence and the absence of determinism would rather support free will.

There are also many other irritating passages in the book. Particularly annoying is the author's habit of constantly postulating unverifiable things himself, but always polemically referring to such postulates in others as "like a religious belief".

In general, "The World Itself" is highly recommended for anyone with a morbid fascination with incomplete argumentation and unfounded assertions.

[Bakunin · Rating 4 out of 5]

Ulf Danielsson is a Professor of Physics at Uppsala University and he has written this thought provoking book in opposition to Max Tegmark's more famous book "Our mathematical universe". Danielsson writes in a lucid style and often manages to succintly summarize different philosophical points in an easy-going way. His main points are that models are not reality, our body is an essential part of our "ego" or "I", and that artificial intelligence will never be conscious. I am inclined to agree with him but I do not know enough to really have a firm opinion on the subject. Perhaps I will read Tegmarks book next in order to get the platonic response to Danielssons physicalism.

[Mikael Lind · Rating 4 out of 5]

Ulf Danielsson skriver på ett engagerande sätt. Det är väldigt kul att följa med på hans resa genom fysik och filosofi genom tiderna, fram till våra dagar. Jag tycker han lyckas briljant att ge läsaren en uppfattning om vad vissa svåra fysiska frågeställningar handlar om. Däremot är jag inte helt övertygad av hans kapitel om medvetandet och den fria viljan. Där hade jag viljat se lite mer konkret argumentation.
Bland annat så säger Ulf att medvetandet är en nödvändig föresättning för att vara människa, och att filosofiska zombier därför inte kan finnas till (personer som agerar precis som en människa men som ändå inte är medvetna). Däremot tror han inte på den fria viljan. Då funderar jag lite på vad medvetandet är till för, rent evolutionsmässigt? Varför fick människan fördel av att ha ett medvetande om vi ändå inom detta medvetande inte kan ta fria val?
Jag tror fortfarande på den fria viljan, trots alla de attacker på den som man har läst skrivna under de sista 50 åren eller så. Jag vet att fria viljan är problematisk i en värld som är fysisk, men bollen ligger hos fysikerna att förklara för oss varför den fria viljan inte bara är en illusion utan varför vi inte ens behöver den. Och vidare, varför vi då har utvecklat ett medvetande, som borde ge oss en evolutionär fördel då vi kan överväga olika val, om den fria viljan ändå bara är en illusion? Detta problem hade jag viljat se behandlas i Ulfs bok.
Överlag är boken välskriven och intressant, och en sådan bok som man gärna plockar upp när man ser den liggande på nattduksbordet. Den är inte svår att läsa även om den behandlar svåra ämnen.

[Tree ✶.˚⟡ ࣪ ⋆ · Rating 2 out of 5]

I felt like the author went on too many irrelevant tangents and was lacking objectivity, in my opinion.

[Clara · Rating 3 out of 5]

3,5/5. Min mest ateistiska läsning tror jag! Mitt hjärta slår inte så pass starkt för fysik, (bildligt talat, bokstavligt talat gör det såklart det i.o.m organ), som boken förutsätter. Ulf Danielsson är en av mina favoritpersoner och hans nördiga anekdoter är otroliga: Fysiklärarna på Uppsala universitet som roar sig med att lösa ekvationer i fikarummet varje fredag, schackspelet han programmerade i unga år, empatin för musslor osv osv. Rekommenderar denna bok till människor som intresseras av såväl Descartes som relativitetsteorin samt till de som finner trygghet i meningslöshet. Pluspoäng för intresseväckande kapitelnamn, främst ”att tänka som en bläckfisk”, ”finns det zombies?”, ”hur man spelar schack” och ”att lära utomjordingar matematik”.

[Verónica Fleitas Solich · Rating 5 out of 5]

Overwhelming.
An interesting book that for me personally, raises more questions than answers.
This text left my head about to explode but I devoured it with enthusiasm anyway.
I admit that deep down, it complements my beliefs but does not cancel them.
Highly recommended reading.

[Natalie Petersson · Rating 5 out of 5]

BÄSTA NÅNSIN I LOOOOOOVE

[Henry Von · Rating 1 out of 5]

Rarely have I been so annoyed by a book as by this one. The author is a physicist by profession and training (which I am too) but has ambitions as a philosopher. For this, however, he fundamentally lacks the necessary care and stringency. Many of his views are not formed by critical questioning, but dogmatically postulated and then justified with pseudo-arguments. In many details he gives the impression of having little idea but a lot of opinion. To let him speak for himself, here are some examples from the book:

1. Everything is physics?: At the beginning he states his view that everything is physics and announces that he will base all the theses of his book on this principle. Later in the book he admits that there could be completely different things beyond the physics we know, but that these would then be physics too, since in his view everything is physics. In this way, however, he turns his importantly expressed postulate from the beginning into a now meaningless definition of the term physics.

2. The physical phenomenon of consciousness: True to his original thesis, according to the author, human consciousness is also a purely physical phenomenon leading from the physical interactions in the brain. In principle, a respectable view. Paradoxically, however, he is at the same time of the opinion that a brain simulated in a computer could never, really never, develop consciousness. He half-heartedly justifies this by saying that the code in the computer would have no meaning without an external context. But he neither explains why it should need " meaning " (whatever he means by that) to form a consciousness, nor why the purely physically formed brain of a human being should then have a consciousness at all. This is particularly strange since he previously emphasises that in the process of evolution that led to the human brain, there was no deontological agent that created meaning. He never answers the question why it does not follow from his argumentation that humans also have no consciousness.
3. The intrinsic sense of language and the abuse of mathematical theorems: The worst chapter of this book is about the theorem of Löwenheim and Skolem. This represents a connection between the structure of mathematical systems. For example, one could use it to put the formal statements of set theory into correspondence with formal statements in number theory. In particular, this theorem deals exclusively with strictly formal mathematical systems.
This does not prevent Danielsson from applying the theorem to language in general, which is certainly not a strictly formal system. In doing so, he also confuses statements about natural numbers with the numbers themselves, which leads him to the hair-brained claim that "Anything you can talk about, you can count." He then concludes from this, that language only makes sense in the context of speakers, curiously without ever referencing Wittgenstein. He then announces that later in the book he will use this theorem to prove that computers cannot have consciousness (which he never does). He briefly waffles on about the mathematical consideration of uncountable sets being impossible because of Skolem's theorem, since they cannot be counted (?). This is demonstrably false. All in all, this chapter is about as credible as Jordan Peterson cobbling a proof of God out of Gödel's theorem.
4. Strong emergence but no free will: Towards the end of the book he explains that in his view there is strong emergence. The upper levels of explanation of a system (i.e. e.g. consciousness) could therefore have a causal influence on the lower levels (atoms and elementary particles) that cannot be explained by the laws of nature at the level of atoms. This is conceivable in principle, but in any case an unconventional view. Curiously, he then goes on to state his opinion that there is no free will. Why he then voiced the precipitous thesis of strong emergence in the first place, which is often suggested as a possible source of free will, remains unclear. For some reason, however, he also holds that there is no determinism. All this is not contradictory, but definitely strange, since strong emergence and the absence of determinism would rather support free will.

There are also many other irritating passages in the book. Particularly annoying is the author's habit of constantly postulating unverifiable things himself, but always polemically referring to such postulates in others as "like a religious belief".

In general, "The World Itself" is highly recommended for anyone with a morbid fascination with incomplete argumentation and unfounded assertions.

[David · Rating 3 out of 5]

Recommended half-heartedly. It is a book that tries to reconcile physics and philosophy and ends up beaten by both.
For sure you'll find yourself nodding along at various passages in the book, but by the end of the chapter you won't quite get why all that mattered.

I was excited at the beginning of the book when the main idea was laid out. In brief, the author urges us not to mistake the real world for the models we use to talk about it. But the book does not flesh this out well. For such a short book, a lot is filler relative to the thesis and a lot more is speculation. Speculation by itself is not bad but speculation by someone who wants to convince you that physicists (with their models) and philosophers (with their speculations) tend to misunderstand life.

[Emanuel Almroth · Rating 5 out of 5]

Fantastisk bok. Håller med Ulf Danielsson i nästan allt (och jag måste förtydliga att jag är klassisk teist). Hade jag varit ateist hade jag tänkt nästan exakt som Danielsson. Det Danielsson kanske inte förstår är att när han kritiserar vissa fenomen hos naturalister så närmar han sig en position som påminner om teister innan Descartes och Newton, det är slutsatserna som är annorlunda men världsbilden är liknande.

[C L · Rating 1 out of 5]

Bespara er
Jag är ytterst osäker på vem boken är skriven för. De som känner till ideerna (ens lite grann) kommer ej att finna något nytt, varken i form av originella ideer eller perspektiv. Dessutom berörs varje ämne så kortfattat att det nästan blir respektlöst och på gränsen till pinsamt. Vi uppmanas till att köpa saker som att:

“Vi har alltså avfärdat två populära förhållningssätt omöjliga att förena med en naturalistisk världsåskådning. Det ena går ut på att medvetandet är oberoende av den fysiksa världen, det andra på att det är en illusion.”

Detta efter att endast lösryckt ha skrivit om saker som: Descartes, Deep Blue, AlphaGo, David Chalmers - The hard problem, Filosofiska Zombies, John Searle - Chinese room, Daniel Dennet, etc., (och just det: “[Jag skrev minsan en schack AI i BASIC när jag var liten.]”) och allt detta på ringa 10-12 sidor.

Har läsaren dessutom något vidare djupt intresse i ämnena som berörs, så finns risken (som för mig själv) att hela boken känns som att klicka sig vidare från en youtube-rekommendation till en annan, eller som att författaren lyssnat på en hel del podcasts och tänker högt om vad han hört: Vi går från Richard Dawkins till Daniel Dennet; Från Chalmers till Searle, Hard problem till Chinese room, Quine och Putnam, Nagel - What it’s like to be a bat, Deep Blue, AlphaGo, Hilberts dröm, Russel och Whitehead, till Gödel och Turing, Hofstadter, från Max Tegmark till Nick Boström, matematiska universumet, simulationsargumentet. (Samt mycket mycket mer, och boken är kort.)

I annat fall, om läsaren inte redan vet så mycket om ideerna eller de personer vars ideer omnämns (och det är många), så blir hon inte mycket klokare för det, då de mest djupgående ideerna ofta inte ges mer än ett par meningar eller på sin höjd något stycke innan de antingen mer eller mindre förkastas eller bara lämnas därhän:

“Argentinaren Luis Borges (1899-1986), och många andra författare, har lekt med idén att fiktionernas värld inte är mindre verklig än den vi kallar för den verkliga världen. Visst kan det handla om underhållande och lärorika tankelekar men i grund och botten är det förstås rent nonsens.”

Borges eller någon annan författare nämns aldrig innan eller igen efter detta. Eller:

“Vi teoretiska fysiker har privilegiet att vräka ur oss vilka besynnerligheter som helst, och komma undan med det, genoma att ge sken av att det bara är vi som egentligen förstår hur det hänger ihop. Ibland kan det nog stämma, men när det gäller just parallella världar är de precis så absurda som de verkar.”

Därtill hålls även en nedlåtande ton mot många ideer och vi ser gång på gång synen på matematik som något fundamentalt existerande jämföras med religion och gudstro:

“Man kan likna tron eller icketron på Gud med tron eller icketron på en transcendent platonsk idévärld av matematik. I inget av fallen finns där några goda empiriska belägg för det man hävdar. Beroende på de olika roller som matematik och skönhet spelar inom skilda imråden - även om jag inte kan basera mina påståenden på några vetenskapliga undersökningar - misstänker jag att det finns fler gudstroende bland matematiker och fysiker (särskilt astronomer) än bland biologer.”

Fler exempel:

“Enligt den lindrigaste formen av platonism styrs materien av matematiska lagar som har sin källa i den utomvärldliga matematiken, i idévärlden [...] Detta är helt förenligt med, och näst intill förutsätter, en religös grundsyn där Gud i egenskap av den store matematikern instiftat lagarna. [...] Tron på den platonska formen av matematik kan alltså liknas vid en tro på Gud.”

“Det är märkligt hur föreställningen att allt är matematik förblivit så populär under årtusenden, i sina olika förklädnader. Det är i grunden en helt orimlig idé som i praktiken har en religös grund.”

“Om fysikern pressas, [...] finns risken att hen intar en ståndpunkt likt Max Tegmarks och identifierar matematiken med världen själv. Lyckligtvis finns det ingen anledning att ta sådana påståenden på allvar. De vidlyftiga spekulationerna kan inte kontrolleras och kan ses som i huvudsak underhållande.”

“Det sätt på vilket man skiljer på hårdvara och mjukvara är påfallande likt hur man förr såg på kropp och själ.”

“Att vår värld bara är en simulering inuti en annan värld som skulle vara mer verklig är perfekt i linje med religösa spekulationer om en övernaturlig värld.”

“På detta sätt blir tron på vår värld som en simulering omöjlig att skilja från tron på en övernaturlig Gud.”

“Liksom alla vi andra är matematiker inte bara intresserade av syntax och symboler utan laddar språket med semantik och mening. Metematiker är inte alls så renläriga som man kan tro.”

Notera: Det här är bara några av dem.

Dessutom name-drop:as det friskt: "[Jag har minsann diskuterat med Richard Dawkins; Max Tegmark, Douglas Hofstadter kom på fika]", etc, etc. Jag vet dessutom inte hur många gånger det påminns om att författaren minsann jobbar med fysik; “Ja jag livnär mig till och med på det”..

Det stora problemet är slutligen inte att jag inte håller med författaren (vilket jag ibland gör och ibland inte). Det är inte heller främst (även om delvis) att andras ideer förenklas och behandlas respektlöst samt att åsikter och “argument” förs utan grund, förklaras dåligt eller inte leder någonstanns. Det stora problemet är att jag helt enkelt inte, i retrospekt, ser något som helst skäl varför någon skulle vilja läsa den. D.v.s vad skulle någon verkligen få ut av den (tack och lov ringa) tid hon spenderat? Den enda jag ser är någon som redan känner till frågorna väl och som fullt ut håller med författaren i allt han skriver och som instämmande kan nicka lite medan hon läser den till frukostkaffet.

Något Positivt?
Om jag verkligen skall försöka vara optimistisk, så skulle jag kunna säga att den är en ok lista på intressanta ämnen och frågor (om än väldigt välkända) och även om den saknar riktiga referenser (suck) så finns en hel del personer och åtminstone något de sagt omnämnda. Så den skulle på så vis kunna vara en ok utgångspunkt för någon som (inte redan lyssnat på poddar eller sett på youtube om detta) vill få tips på vidare läsning. Men den skulle då istället kunna vara en ca. 10 sidor lång lista på namn och koncept.

TL;DR
Min slutgiltiga rekommendation är att ni bör bespara er att läsa denna bok som bara listar inom populärvetenskapen/filosofin välkända namn, förenklar och/eller förkastar ideerna utan vidare argumentation (eller ibland inte ens diskuterar dem utan bara “name-dropar”) och återupprepar hur allt är fysik och dualismen är fel och rena matematiker eller åtminstone platonister egentligen är religösa. Är ni trots allt nyfikna, låna den på biblioteket och skumma igenom den.

Och vem fan är jag då: Min bakgrund är inom ren matematik men jag sysslar främst med beräkningsbiologi samt har filosofi generellt och medvetandefilosofi mer specifikt som stora intressen. Så, man skulle kunna gissa att jag borde vara i precis rätt målgrupp.

[Alfred Sjögren · Rating 4 out of 5]

En bra bok för någon som är intresserad på gränslandet mellan fysik och psykologi. Jag tycker själv att boken är mycket intressant. Världsåskådningen Danielsson lägger fram i boken är ovanlig att hitta i samhället, vilket gör boken mycket mer värd att läsa då den kan öppna upp nya sätt att tänka och kommer med stor sannolikhet att utmana din bild av världen. Innehållet är alltså värt din tid men jag tycker själv att det på flertalet ställen blev luddigt och otydligt, vilket ibland gjorde det svårt att förstå vad han försökte förmedla. Stora delar av boken är dock mycket bra skrivna och jag tycker definitivt att den är värd att läsa ifall området låter som något för dig, särskilt då den endast är strax under 200 sidor.

[Gustaf Wennlund · Rating 5 out of 5]

Jag gillar böcker som föremedlar ett sätt att tänka snarare en specifik fakta. Danielssons "Världen själv" är ett exempel på det. Genom en spretig exposé av naturvetenskapshistoriens största framgångar vill han leda oss i förståelsen att paradigmen "dualismen mellan kropp och själ" är på nedgång. Allt som finns är världen själv och vi, människor, ingår i den. Han motsätter sig den nuvarande uppfattningen om att allt är matematik och algoritmer. Läs den om du vill vidga dina perspektiv och leta dig upp en abstraktionsnivå kring hur man ska förstå vetenskap.

[Taylor Lee · Rating 3 out of 5]

A thought provoking argument for embodied consciousness, from a physicist’s perspective. At times argumentation is incomplete.

[Paul Sand · Rating 3 out of 5]

The author, Ulf Danielsson, is a Swedish theoretical physicist, but (it turns out) he's also quite the student of philosophy. The book was originally published in Swedish, and the translation to English was done by Danielsson himself. (Which I'd like to think explains some of my head-scratching at some of his phrasings. There is an obvious alternative explanation that I'd prefer not to entertain.)

Near the end of the book, he characterizes his theme as a "single long argument" against dualism. Not only classic Cartesian mind-body dualism; that's an easy target. But more subtly, for example, the desire of (some) theoreticians to look for "beauty" or "simplicity" in their models of the Way The World Works.

He also (gently, politely) inveighs against confusing those models, and their associated mathematics, with reality. After all, to a pretty decent approximation, Newton's laws of gravity describe how planets move, how satellites orbit, and how apples fall on your head. But it's not like those objects have some sort of internal computer that tells them where to go and how fast; they just do it.

Or to use an example I saw in this book: solving Schrödinger's equation for a thulium atom's 69 quantum-entangled electrons is daunting for even the fastest computers; but each and every tiny thulium atom just… does it.

The book jumps around a lot, is slightly repetitive, and (as I said above) the prose seems murky at times. One interesting bit: Danielsson seems to think that "consciousness" is a real thing, not a mere illusion. But his final five-page chapter looks at "free will" and says—as near as I can telli—says nej. That's a bold stance, and I have to admit I did not follow exactly what he was trying to say.

I will say he had a pretty jaw-dropping anecdote about Douglas Hofstadter dropping by his institution and posing the following puzzler, to be solved with integral A, B, and C (this may not translate well on Goodreads, sorry, see the blog version):

A + B + C = 4 B+C C+A A+B

"The answer may surprise you."

[Behrooz Parhami · Rating 4 out of 5]

I listened to the unabridged 6-hour audio version of this title (read by Pete Cross, Dreamscape Media, 2023).

Acclaimed theoretical physicist Ulf Danielson (Uppsala U., Sweden) tackles the age-old question of whether the world operates in the framework of mathematics or whether mathematics only provides tools for understanding the universe that is out there. He disagrees with the thesis of William Dunham's The Mathematical Universe, siding instead with the view that the universe exists independently of our consciousness and operates the way it does.

Mathematical models are processes in our brains that approximate the universe. They are useful tools for making predictions: Nothing more. We are extremely limited in our abilities and until we acknowledge and understand these limitations, there is no hope for understanding the large, complex universe. Using machine metaphors for life is silly. Likewise, the Church-Turing hypothesis is preposterous: Who are we to set limits on what the universe can or cannot do?

Danielsson's main message to his readers is not to mistake our evolving, trial-and-error descriptions of the world with the world itself. The title of the book seemingly pays homage to Francis Crick's Life Itself: Its Origin and Nature, which posits that the origin of life on Earth is the most-fundamental question for life sciences.

Here is Danielsson talking about his book in an interview:

https://www.youtube.com/watch?v=jdFuG...

[Axel Gjessing · Rating 5 out of 5]

Helt klart en av de bästa och viktigaste böckerna jag läst. Den utgör idag en viktig grundpelare i min syn på vetenskap, såväl som filosofi. Danielsson tar upp djupa fundamentala frågor och delger genomtänkta och lättförstådda svar. Fokus ligger, likt titeln antyder, i faktumet att den dualistiska relation till det man studerar, som modern vetenskap förutsätter, inte är möjlig. Med andra ord måste vi komma ihåg att vi är del av den värld vi försöker beskriva. Boken borde, i min mening, vara obligatorisk i samtliga naturvetenskapliga utbildningar.

Viktiga punkter författaren utvecklar:
1. Naturlagar är inte lagar - utan nuvarande beskrivningar av verkligheten - skönheten bedrar
2. Matematik, precis som naturlagar, är mänskliga påfund - Inte en inneboende egenskap i Universum
3. Levande varelser är inte maskiner och maskiner inte levande - Artificiellt medvetande kan inte uppnås - Det är (idag) omöjligt att veta om någon/något annat är medvetet
4. Matematiken kommer aldrig bli fullständig - Gödels ofullständighetsteorem
5. Fri vilja existerar inte- Problemet rotar sig i den intuitiva känslan av frihet i hur vi agerar

Boken är, förövrigt, inte lång och har inga onödiga delar. Varmt rekommenderad!

[Harry · Rating 5 out of 5]

Let me tell you about a fascinating new book. The World Itself, by Ulf Danielsson is an absolutely delightful read. It is most delicious for your thinking side and is filled with ideas and wonderful points of view. Mr. Danielsson is a physicist and he covers a broad range of ideas into the nature of our reality: cutting edge science, philosophy, mathematics, computers, biology etc. He discusses, connects and overlaps these ideas, in a very clear/accessible and personal way, on what can be said about the nature of our world. He illustrates the strengths and limitations of the models, constructs and metaphors we use to understand our universe. Along the way in this journey he taps and connects the thoughts and ideas of many great thinkers from the past and present. He also touches on topics such consciousness, emergence, the limits of mathematics, and free well.

I’ve read many books of popular science and philosophy, but this one is very different. It is organized around its topic extremely well and I have learned and been turned on to ideas and considerations I had never quite considered.

I HIGHLY recommend this work. It comes with a wonderful reading list and I believe it will extend and shape your thinking and understanding and most importantly will leave you with a sense of wonder.

[Michael · Rating 4 out of 5]

Danielsson's broad-reaching book is a rare blend of hard science and soft science. Specifically, it contends that physics should include the "first-person perspective" (consciousness) as part of a complete theory of everything.

Some of his interesting arguments included the embodied self: the idea that our body is an essential part of our ego or self, challenging purely computational views of consciousness and thus arguing that AI will never be fully conscience. Obviously, this is a giant topic in its infancy of discussion.

The book poses more and better questions than final answers, which is what I appreciated.

[Daniel Kvick · Rating 4 out of 5]

Mycket intressant bok. Har läst flera populärvetenskapliga böcker som ofta tar parti för olika mystiska och oprövade teorier såsom strängteori, att vi alla lever i en simulation eller att medvetandet kan existera utanför oss själva. Ulf Danielsson kan otroligt mycket om alla dessa ämnen och har en väldigt nykter och jordnära approach till hur den fysiska världen och universum fungerar i teori och hur vi uppfattar den med våra kroppar och sinnen. Väldigt bra bok för den som vill hitta en bra balans mellan spännande vetenskapliga teorier och sunt förnuft

[Pontus Ridderstedt · Rating 3 out of 5]

När Ulf Danielssoon är som bäst (Stjärnor och äpplen som faller) synkar han ihop poesi och fysik på ett fantastiskt vis. Dock har hans böcker efterhand blivit mindre fysik och mer filosofi, vilket blir osammanhängande och mindre tillfredsställande. Han fastnar i hopplösa frågeställningar om fri vilja och människan som maskin, kommer lite halvvägs, men inte riktigt ända fram. Vilket är synd, Danielsson skriver fortfarande väldigt väl.

[Jaymi · Rating 5 out of 5]

The author offers us intelligently written book from the physical realism/ materialist point of view. While the arguments are well thought out and the text itself unburdened by lengthy explanations, I found the lens of materialism too limiting to accept as the only reality.
Still, it is important to entertain all notions of reality to understand your own, if only contextually, and this brief and enjoyable book was well worth the few hours it took to read.

[Stephanie Pool]

Full disclosure - I usually listen to my physics and metaphysics title at the gym so a lot of the “hard math” is lost on me. What I appreciate about this book is how expansive it was and the proliferation of reference to other thinkers, writers and philosophers. It’s definitely a good one to get your brain swimming and I’m not sure how it is if you’re sitting down to take it seriously.

[Johannes · Rating 3 out of 5]

3,5 Vore mer rättvist men avrundar neråt.

En mycket trevlig, väldigt lättläst om väldigt blandade ämne. Däremot håller jag inte med om hans syn på medvetande, och AI, känns alldeles förenklat och landar i fel slutsats.

Även lite väl dogmatisk vendetta mot Max Tegmarks syn. Men, för att så lite olika frö så var den mysig.

[daniel · Rating 5 out of 5]

Varm rekommendation.

Mycket tänkvärd bok av en fysiker om livet själv, universum och lite andlighet. Boken är väldigt väl skriven och har otroligt många sidospår med tips om andra böcker att läsa. Uppmuntrar verkligen till ännu mer tänkande kring livet och världen.

[Sanjeev · Rating 4 out of 5]

Sometimes, there is great joy in reading books that one does not understand but which promise of a world of thought that is pure pleasure.

This is one such book. I loved every word of it, provided no one calls on me to explain what is said in the book.

[Anders Demitz-Helin · Rating 2 out of 5]

A totally politically correct author, a perfect spam filter or Wikipedia page on the topic, an AI weighing the degree of authenticity. His references are well known, and his illustrative examples heard of before. It’s sweeping and a bit uninteresting and it never rests on anything in particular.

[Sébastien Martineau · Rating 3 out of 5]

While I enjoyed the breadth of ideas the book contains, I found it utterly lacking in well-formed and structured arguments or explanations of his positions. The author doesn’t show how the multiple concepts he refers to relate and support his propositions.

[Sonic · Rating 5 out of 5]

Super thought provoking ideas that are great to ponder.