Prinsessan och mördaren

by Magnus Nordin

En ung man hittas vid en soptipp. Han lever, men knappt.
I stockholmsförorten pågår det vanliga livet: Markus är kär i Nina som är kär i Jajje, Teo skiter i skolan och Leonita intrigerar.
Men vad är det som händer under ytan? Hur nära inpå finns mördaren?

Genres: Young Adult, School, Swedish Literature, Read For School, Mystery, Fiction, Horror

237 pages

First published March 1, 2003

Reviews

[Valentina Holm · Rating 2 out of 5]

Som en riktigt bra deckare ska började boken med ett brott. En pojke blir kidnappad av en man i en bil efter en fest, mannen i fråga känner inte pojken och menar att han ska hämta sin dotter från en fest nära där pojken bor. Det visar sig att han egentligen tänker mörda pojken och nästa dag hittas han i soptippscontainer. Man hoppar sedan framåt 1,5 år. Man träffar Markus, en kille som går i åttan. Han är en klassisk kille som är lite av en selfinsert av författaren. Han checkar alla boxarna: Stel, blyg, opopulär, hatar de populära, har en token trying to be cool friend. Generellt känns karaktärerna som om de skulle kunna komma från en Jonas Gardell bok: De populära som är falska, han som vill vara cool, och huvudkaraktären med hyfsade betyg som egentligen är ganska tråkig och neutral(vilket författaren inte vill låssas om då det är en total selfinsert för att han ska kunna utöva sina drömmar om skolan genom sin bokkaraktär). Självklart faller den enda intressanta karaktären som är kvinna, in i boxen: blir kär i huvudkaraktären, även fast hon kan göra mycket bättre (vilket hon tekniskt sätt gör, men han blir självklart mördad för att man ska kunna tro att Nina och Markus kan bli ihop efter att boken slutar). Självklart blir även Markus kär i Nina, för vem kan motstå den nya smarta, snygga och rökande tjejen med daddy issues(tekniskt sätt mommy issues, men ni förstår), likt en perfekt kliche av en tonårsbok. Om man pratar om själva ploten, så är den bra på att missleda en men lämmnar bara ca 30 sidor för att berätta vem mördaren egentligen är och berätta hans motiv, något som boken inte ens rör på. De avförklarar varför en av karaktärerna som var uppbygd för att vara mördaren istället blir homosexuell(du är lika förvirrad som jag) och de förklarar inte objektet som han kastade, vilket är en stor del till varför han har ett motiv. Om slutet varit lite omskrivet hade den varit en bra bok men istället blir det en dåligt underbyggd mördare, och lösningen på det icke existerande motivet är självmord. Överlags var boken bra på att bygga upp spänning och den nämde Modesty Blaise, vilket alltid är ett plus(även om det inte direkt var på sättet man hoppats med en så fantastisk karaktär). Dock tycker jag att mängden karaktärerna dricker och röker i denna bok är något orealistiskt samt att Ninas relation med Jajje är ganska läskig då han är över arton(icke specificerat, man vet bara ett han har gått ut gymnasiet) men Nina bara femton. Om man tittar ur ett genus perspektiv är inte boken direkt ett master piece. Boken börjar faktisk med ett kapitel ur Ninas perspektiv, och jag tycker att hennes karaktär byggs upp ganska väl. Även om den självklart förloras under hennes relation med Jajje, för ingen tjej kan ju vara i en relation med en kille utan att vara den mer investerade. Killar kan ju inte ha känslor om de är coola(tekniskt sett skulle detta kunna vara en social komentar, men med resten av boken tror jag inte direkt det). Nina ses även av Markus som lite av en manic pixie dreamgirl som inte kan göra något fel och mpste skyddas från den hemska sanningen. Fortsättningsvis handlar de kvinliga karaktärernas konversationer bara om män. När Nina och hennes mamma pratar handlar det tekniskt sätt om mordet under den andra konversationen, men ändå vävs pappan in. När Nina pratar med de populära(som självklart måste vara taskiga eftersom författaren är bitter för att han aldrig själv var populär) handlar det bara om Jajje och fester de ska ha, som självklart dras tillbaka till den snygge, perfekte gittaristen Jajje. Jag menar det pågår mord, vilket även är vad boken handlar om, och ändå pratar kvinnor bara om män? Klassisker i ungdomsböcker, prata bara med Malin Persson Giolito. Avslutningsvis måste jag ta upp Nina och hennes mammas relation. Varför rivaliserar de om pappans uppmärksamhet, speciellt eftersom mamman vet att han är gay? Hon måste ju därmed ha valt att ha Nina. Varför har de då ingen starkare relation? Men självklar kan inga kvinnliga karaktärer ha en normal relation, om det finns en mans uppmärksamhet att slåss om. Alltså kan man säga att Prinsessan och Mördaren inte direkt kommer passera bechdel testen innom någon överskådlig framtid. Avslutningsvis måste jag säga att författaren inte direkt har någon diversitet, den enda karaktären som är nämnd som att ha en annan etnisk bakgrund chekar alla boxarna för detta : Stor familj, japp, Lever fattigt, självklart och vill ha bråk? det kan du slå dig fan på.

[Aylin Berber · Rating 2 out of 5]

Den sög. :) Mördarens motiv förklarades aldrig och det fanns många händelser som kändes onödiga och som inte förklarades. Slösa inte din tid på den här boken gå och läs någonting bra istället.

[Saga · Rating 1 out of 5]

Skolan kan inte utsätta oss för såna här böcker och förvänta sig att vi ska återfå läslusten. Tro mig, det ger motsatt effekt.

[Stina (taylor's version) · Rating 2 out of 5]

Riktigt seg bok

[Linn J · Rating 1 out of 5]

Sjukt seg bok. Väldigt oklara relationer och gammal genustänkande. Gav upp någon gång efter 80% av boken som ljudbok format. Mordet var väl relativt intressant men kände att berättelsen gick i död snigelfart, asså det skedde inget. Läste även andras recensioner och då kände jag att jag hellre lägger energi på något annat, särskilt efter jag läst en annan super dålig roman innan denna... Kan ta shit, men ibland tål man mindre än mer.

[Isabell · Rating 3 out of 5]

I read this for my Swedish class and I don't really know what I thought about it... It was good in one way but at the same time bad. It felt like nothing really happened in it and then it just ended with no really explaination...

[ella☾ · Rating 3 out of 5]

i read this book for school and it was actually one of the better books they made us read! i mean it's not the best book i've read but it's okay! it's not like i'll force anyone to read it but if you want to you should read it:)

[Heidi · Rating 1 out of 5]

Hated it sooo much

[Magnus Bergström · Rating 3 out of 5]

Väldigt bra för att vara en ungdomsdeckare, även om språket hos karaktärerna ibland känns väldigt otidsenligt för ungdomar till och med då den skrevs.
Samtidigt som den är en klassisk ungdomsroman med det givna innehållet har den en ganska bra gåta att pussla fram svaret till. Fungerar väldigt bra exempelvis som genrestudie för deckare i grundskolan.

[Nina · Rating 2 out of 5]

2.5

[moa💓 · Rating 1 out of 5]

Wtf, that book was so bad, literally nothing got explained in the end and the time jumps were confusing asf. I read this for school.

[Linnea⊹ ‧₊˚ ౨ৎ · Rating 1 out of 5]

I read this for school and this was a mess. It's supposed to be a detective story (that's what were working on in swedish class) and my teacher herself said that knowing the murderers motives is one of the most important things but this bitch just killed himself and the author didn't bother telling us why the hell he brutally murdered people like hello??

[Amandareadz · Rating 2 out of 5]

I read this for school. It wasn’t good but okay for a school book ig?

[Hanna Nilsson · Rating 1 out of 5]

Inledning
Prinsessan och Mördaren av Magnus Nordin påstår sig vara en ungdomsdeckare men är egentligen ett ungdomsdrama. Boken utspelar sig runt tiden den publicerades, 2003, vilket visar sig i språket som är tämligen daterat. Deckaren är en bladvändare men p.g.a. det ogenomtänkta och ointressanta slutet lämnas du med för många frågor när du äntligen stängt boken. Den viktigaste frågan i en deckare att svara på är vem mördaren är och vilka motiv han hade. Du kommer inte få några förklaringar eller svar i Prinsessan och Mördaren.

Omdöme
Prinsessan och mördaren är en fantasilös deckare utan mysteriet i fokus. Ifall du vill läsa en deckare som har full koncentration på att lösa gåtan, undvik denna bok.

Karaktärerna är realistiska, de beter sig som ungdomar i Stockholms förorter betedde sig 2003. De drack alkohol, rökte och vissa hatar sina föräldrar. Personerna är nyanserade, de är inte felfria, precis som i verkligheten. Dock finns det ingen berättarröst som fördömer vissa av de omoraliska handlingarna karaktärerna utför. Ett exempel är relationen mellan Jajje och Nina som jag återkommer till senare.

Markus berättar inte sanningen för polisen för att han vill skydda Ninas känslor. Han riskerar alltså andras (och siitt eget ig) liv p.g.a. en tjej han känt bara i några månader! Sedan dör Jajje (åh nej :000 ) vilket gör Markus väldigt ledsen. MEN DET PÅGÅR INGEN REFLEKTION AV MARKUS PÅ ATT DET VAR HANS FFL P.G.A. ATT HAN INTE BERÄTTADE FÖR POLISEN. Detta hade kunnat vara en väldigt defienerande händelse i boken. När Markus nser att hans actions have consequenses. Även om det hade sadat Ninas känslor och skadat relationen mellan dem så är det bättre än att folk dör??? HELLO omg jag hatar denna boken.

Det främsta problemet i historien är att mördaren är underutvecklad. P.g.a. mördarens suicid får läsaren aldrig reda på hans motiv. Detta är ett stort misstag när det gäller en deckare, själva meningen med texten är att läsarna ska få reda på vem som utfört morden och varför. Under bokens gång byggs Tommy upp till mördaren. Han är en väldigt bra karaktär som fyller sin roll väl men det behövs även en välutvecklad mördare. Jag anar att Nordin insåg att han behövde ha en mördare halvvägs igenom och på så sätt valde den enda andra vuxna mannen. Det lämnades inga ledtrådar eller ens en antydan på att det finns något fuffens med den riktiga mördaren. Han var endast mördaren för att chockera läsaren. Det finns ingen substans och veterligen är hans motiv att han fick sexuell njutning av det, vilket är tråkigt.

Som tidigare nämnts är relationen mellan 15-årige Nina och 18-årige Jajje ett problem. Det är helt okej att ha ett destruktivt förhållande i en bok så länge som prosan gör det tydligt att relationen inte är hälsosam. När Jajje först ser Nina är hon 14 år gammal och på en av hans spelningar, redan då är han attraherad av henne. Deras relation är absolut inget som bör paraderade framför ungdomar utan någon slags varning. Har vi lärt oss inget från Twilight? När Jajje dog var jag ��rligt talat lite lättad, ett dåligt tecken. Läsaren ska inte heja på mördaren.

Bokens tempo är förkasstligt. Vi börjar starkt med hög spänning i första kapitlet när Fredrik blir kidnappad.Läsaren är insatt och vill gärna läsa vidare. Efter inledningen får läsaren 100 sidor om klass 8B. Vi får veta allt om vem som gillar vem och vilka föräldrar skiljer sig. Såklart är det viktigt att vi får lära känna karaktärerna men att ta ett sådant avbrott från mysteriet i denna “deckare” är bisarrt. De sista 40 sidorna, då vi får reda på vem som är mördaren, är fullspäckade med information vilket överväldigar läsaren.

Avslutning
För att sammanfatta, Prinsessan och mördaren är en perfekt deckare för den som vill läsa om mördare med ogenomtänkta motiv, bekymmersamma förhållanden och de som inte vill läsa en deckare. Jag ger boken ⅖ stjärnor. Anledningen till att den inte fick bara ⅕ är för att trots en usel handling var det roligt och hyfsat lätt att läsa boken. Boken hade passat bättre som ett ungdomsdrama istället för en deckare. Jag rekommenderar inte boken förutom för de som vill använda texten som ett exempel på hur man inte skriver en deckare.

[Nightrunner · Rating 2 out of 5]

Jag kommer ihåg hur jag läste den här boken när jag själv gick i högstadiet och ÅH vad jag tyckte om den då! Spänningen, morden, misshandeln, relationsdrama, ledtrådarna, den oväntade twisten på slutet! Men nu ... nu när jag läser om den har boken fallit ur tiden. Den är sorgligt efter och genusglasögonen jag satte på mig någon gång i gymnasiet (som bara har blivit skarpare sedan dess) gör det fysiskt ont att läsa.

Grundplotten är fortfarande bra, morden är spännande och ledtrådarna finns där för den som håller ögonen öppna, men ... tjejernas kompisförhållande? Killarnas machohet? Markus kan inte prata känslor med sin bästa kompis, han önskar att han hade en TJEJkompis att snacka med, för TJEJER kan förstå känslor. Ursäkta va? Jag ryser inombords och får gåshud utanpå, så pass äcklar det mig. Deras hint av romantik är dessutom totalt onödig och verkar finnas bara för att understryka att killar och tjejer inte kan vara vänner utan att vara attraherade ...
I bibliotekskatalogen är den här boken taggad med "homosexualitet", det borde ju innebära att en betydande person har homosexuell läggning eller att någon är i ett homosexuellt förhållande. Jo, ja, det kan en väl påstå... en man så djupt inne i garderoben att han i princip bor i Narnia och antydan att mördaren väljer unga män och gör saker som ingen vill prata om, men offret som överlevde känner sig "äcklig". Braaaa representation där ... (hör min sarkasm).

Usch, nej, jag har fortfarande en plats för den här boken pga nostalgi, men frågan är om det inte är dags att pensionera den från nästa generation läsare ...

[Julia · Rating 3 out of 5]

I read this for Swedish class, and I enjoyed it fairly much. It was a bit slow until the end and then; BOOM! everything happened at once. Still, it was quite a nice book (meaning that it was well-written and not that the actual plot was "nice", it was murder and blood for god's sake) even if it's not really my cup of tea when it comes to the genre.

[Sofia · Rating 1 out of 5]

Ve och fasa. Vi läste denna i skolan i sjuan och fem år senare blir jag fortfarande sur varje gång jag tänker på den för att den är så usel. Kort sagt så handlar den om avdankade, jobbiga snorungar som knarkar i en avdankad by. Då och då sker mord, men man får aldrig reda på varför. Karaktärerna är så jobbiga att jag hejade på mördaren för att han hade ihjäl några av dem.

[Agnes · Rating 2 out of 5]

Dåligt slut. Man fick aldrig veta mördarens motiv eller hur han mördat pojkarna. Dick inga känslor för karaktärerna.

[Klaram · Rating 1 out of 5]

Boring af

[Ditte · Rating 3 out of 5]

Plotten var så bra!!
Exakt så mycket tonårsdrama, mord, spänning, detektivarbete och liite kärlek som behövdes!!

[Svea Furberg · Rating 3 out of 5]

Jag läste den här boken för skolan men kommer ändå ge den en recension.
Så den var inte dålig alls men jag vet inte om jag skulle frivilligt läsa just den här.
I början så kommer fulla Fredrik ut från en fest, och börjar prata med någon i en bil som frågar om vägbeskrivning. Fredrik som är full råkar berätta en lite personlig grej, var han bor. Personen i bilen säger han också ska dit och kan skjutsa fulla Fredrik. Fredrik är lite tveksam och hoppar in i bilen ändå. Han märker senare att han åker åt helt fel håll och är påväg till soptippen. Där blev han misshandlad.
1 1/2 får vi möta Nina, hon och hennes familj flyttade till Norra Söderbro och sen händer andra mord och andra grejer vid våra karaktärer i boken.
Här är vad jag tyckte.

Asså i början kunde jag inte rå för att beundra lite Lenita. Och jag skulle ljuga om jag sa att hon inte va personen jag gillade att läsa om. Men Ninas drama om henne själv, Jajje och Markus. Hon var ju kär i Jajje men jag tycke att det var lite konstigt eftersom Lenita och Jajje hade en grej fast ändå inte. Men när Jajje gillade Nina tillbaka tyckte jag det var okej.
Att hela boken hade en lite build up mot Ninas farsa så det var en liten plot twist när det var Walle som var mördaren.
Teo var rolig att läsa om för han var en liten damp unge men hade ändå ett djup.
Och det var ju ganska roligt att läsa sluten ända från när Walle, tekniskt sätt kidnappa Markus till att Walle dog.

[Erik · Rating 1 out of 5]

Inget budskap, ingen reell möjlighet att lista ut vem som låg bakom. Tråkig upplösning, glorifierande av våld och även om förf kanske försökte ta upp lgbt och dess utmaningar i ett konservativt samhälle gav boken snarare en känsla av uppgivenhet eller till och med att det är bättre för lgbt att hålla sig i samhällets skugga.
Karaktärerna utvecklades inte alls under boken utspelande, ingenting är annorlunda när boken börjar jämfört med dess slut, med undantaget att mördaren är "borta" och att minst en av huvudpersonerna är traumatiserade.
Och nu har jag inte ens gått in på alla tryckfel som finns i boken. Helt ok om ingen läser den här boken igen :)

[josefin · Rating 3 out of 5]

En väldigt lättläst bok med väldigt högt tempo!

Tyckte det var mysigt att läsa om karaktärernas relationer och hur de byggdes upp. Det var en perfekt balans mellan feelgood och spännande/läskiga kapitel.

Under bokens gång så tror man att man vet exakt hur det kommer sluta, men precis i slutet ändras detta då man i en väldigt simpel och rätt tråkig tvist får veta att det handlar om person x istället för y. Det skulle kunna ha hänt väldigt mycket mer, och man får aldrig reda på mer om morden och varför de begicks.

[Teolinda Stark · Rating 4 out of 5]

Jag gillade verkligen denna som en kombination av deckare och YA.
Visst fattas det detaljer angående upplösningen och att man inte riktigt förstår varför mördaren blev en mördare från början. Men i det riktiga livet får man inte svar på allt och ungdomar är väldigt egocentrerade och engagerar sig kanske inte alltid i försvunna personer om de inte känner dem. Inget konstigt med det.
Nej, detta var snabbläst och bra i den kategori den är ämnad för.

Betyg: 4 avslagna colaflaskor av 5

[Julia · Rating 3 out of 5]

Så sjukt spännande och man KAN verkligen inte lägga ifrån sig den, läste i ett svep.
Enda problemen var att den var lite kort, det gick för snabbt. Dessutom är den skriven på 2000-talets svenska slang, vilket inte är uppskattat heller. Utöver det var den sååå bra!!! Perfekt om man vill ha ngt som tar nån dag att läsa. Spänningen byggs snabbt upp och boken behåller greppet ända till den våldsamt rafflande och spännande upplösningen. Vad kan man mer begära av en thriller helt ärligt?

[Thea M · Rating 4 out of 5]

Boken är spännande och går ganska fort att läsa. Gestaltningarna är bra och det finns mycket spänning. Boken är skriven på ett sätt att varje kapitel beskrivs från olika personers perspektiv och det är kul, även om det några gånger blev lite förvirrande.
Jag tyckte att slutet var väldigt spännande, men att mördaren kunde ha ”varit mer misstänkt” för det gick inte rikigt ihop att han var mördaren.

[Inez Da Silva · Rating 3 out of 5]

Ingen dålig bok för att vara ungdomsthriller. Ett slags Snabba Cash ultra light med melodramatiska inslag i "coming of age"-stil. Men jag saknar den där extra krydda som gör en bok till ett mästerverk. Författaren har talang, det syns och det känns, men min känsla är att han avsiktligt undviker skarpaste samhällskritik, vilket kanske är en nackdel när man skriver om svenska förortsungdomar.

[Linn Högberg · Rating 3 out of 5]

Den var ganska bra eftersom den var spännande och det var inte för svårt eller för uppenbart vem mördaren var. Men slutet var alldeles för kort och det var dåligt att det inte gjorde något med Markus och Ninas relation.

[Wilma Jansson · Rating 3 out of 5]

Hade varit bättre om man fick reda på mördarens motiv. Känns som att mördaren gjorde det för att hen kände för det, vilket inte är så verklighetstroget.
Riktigt spännande sista 30 sidor men resten av boken var DÖDSTRÅKIG.

[Houserat · Rating 2 out of 5]

De fem första sidorna var de enda spännande sidorna. Inte särskilt intressanta karaktärer. Mördaren hade inget motiv??? Eller iallafall inget man fick reda på. Och inte så svårt att lista ut vem det var när det fanns endast två vuxna karaktärer. Fantasilöst!! Men hemsk var den inte.