Ulrike Meinhof byla znana lewicowa dziennikarka i kochajaca matka dwojki dzieci. Pewnego dnia porzuca jednak kariere i rodzine, by przylaczyc sie do radykalnej organizacji terrorystycznej RAF, walczacej nielegalnymi i brutalnymi metodami z niemieckim rzadem.
W swej porywajacej i trzymajacej w napieciu narracji Steve Sem-Sandberg miesza dokument z fikcja, tworzac chwytajacy za serce portret niezwyklej intelektualistki, a zarazem zwyczajnej kobiety uwiezionej i w koncu zniszczonej przez swa nienawisc do konsumpcyjnego spoleczenstwa oraz rozpaczliwe poszukiwanie politycznej prawdy.
Steve Sem-Sandberg is a Swedish journalist, novelist, non-fiction writer and translator. He is the author of The Emperor of Lies. Sem-Sandberg divides his time between Vienna and Stockholm.
Bara delvis en biografi, Ulrike/Theres är utgångpunkt och medel för Sandbergs, ibland ganska lösryckta, meditationer, tankeexperiment, teoretiseringar över Europa, Tyskland, tiden, levande, varande, arv och miljö, utveckling och död, ideologi, idealism, godhet och ondska. För att använda en Sandbergsk metafor är hon den prism genom vilken han ser/visar skärvor av världen och den aktuella tiden.
En mer melankolisk beskrivning av Baader Meinhof-historien än som är vanligt, delvis välskriven, uppbruten, som en lite sämre Enquist med mindre förståelse för människor, mer fokus på existentiell filosofi, diskussioner om varande, Kierkegaard, Hegel, Gramsci.
Kan också noteras att Sandbergs förklaring av Ulrikes val och liv, något som syns i både text och struktur, är hennes drabbande vilsenhet och passivitet, en oförmåga att själv bestämma över sitt liv, själv välja väg, agera, något som man föreställer sig att Ulrike själv skulle bli rent förbannad av att höra med tanke på att det just är till handling hon skred. Att hon inte bara i teorin så starkt förespråkade att lämna teorin för praktiken utan faktiskt gjorde just det.
Sem-Sandberg er ein forfattar som krevjer mykje av lesarane sine. Denne romanen er eit heseblesande kaleidoskop av ein tekst som utfordrar sjølve definisjonen av kva ein roman er. Sjølv etter å ha lese opp att Stridsbergs føreord, og fleire internettartiklar om både RAF, Meinhof og folka rundt ho, sit eg at med mange spørsmål. Kva gjorde at ein høgt akta journalist i øvre middelklasse enda opp som venstreekstrem terrorist? Radikalisering? Psykisk sjukdom? Skadar etter å ha fått operert ut ein svulst i hjerna?
Både forteljarstilen og hovudpersonen gjer dette til ei djupt fasinerande bok. Og kanskje ei nyttig øving i at ikkje alt og alle kan, eller skal, forståast.
Vad gäller Steve Sem-Sandberg generellt, och denna bok specifikt, har jag skyhöga förväntningar. Jag har läst hans lite längre berättelser från senare år (De Fattiga i Lodz, De utvalda) och verken har varit på en extremt hög nivå. Theres tycker jag inte riktigt hänger ihop på ett sätt som jag hade förväntat mig. Förstår att det är en poäng att påvisa det osammanhängande i berättelsen om RAF och dess medlemmar överhuvudtaget. Epoken och skeendet är otroligt fascinerande stoff så jag hade förväntat mig att en mästare som Sandberg hade kunnat baka den läckraste av kakor.
Fragmentarisk vilket gjorde handlingen något svår att följa, ändå var den rätt spännande.
I jämförelse med andra biografier jag läst är den här mest välskriven. Till skillnad från i Kaj Schuelers, Alex Schulmans och Frank McCourts böcker är jaget frånvarande. Istället beskrivs karaktärerna i tredje person och i nutid, vilket sätter en in i handlingen på ett helt annat sätt. Dessutom är den kvinnliga huvudkaraktären för ovanlighetens skull rättvist skildrad av den manliga författaren Sem-Sandberg.
Theres was Gudrun Ensslin's code name for Ulrike Meinhof and the book is Meinhof's perspective and her as narrator. First her job at the magazine Konkret, her approaching to Andreas Baader and Gudrun Ensling and the others. In the she lells about the time in prison. At the beginning she thought a lot about her children and how she could be with them. What makes it a novel are her transission from caring mother and journalist in a tough everyday situation, her thaughts finally stepping over to become a terrorist and in the end about her life inside of a prison.
Otroligt väl återgiven miljö och stämningar från 70-talet. Man sugs in i berättelsen som hade gjort sig väl som ett drama på scen. Finns absolut paralleller att dra med den tid vi lever i nu. Vem är vår Ulrike Meinhof? Kajsa Ekis Ekman?
Sem-Sandberg isn't afraid to write about the darker aspects of humanity, for sure. There's that saying that "one man's freedom fighter is another man's terrorist" (or the other way around) - but I just can't see violence as the answer, no matter how justified Ulrike Meinhof (alias Teres)or the RAF may have thought it was. The RAF keeps fascinating writers and I sometimes wonder why. Surely there must exist more interesting and certainly more influential groups than this? (I get it, violence fascinates - but still.) Still, he succeeds in painting a nuanced portrait of her.
Luin tämän luettuani ensin väitöskirjaan ja tutkimuksiin perustuvan kirjan samasta asiasta. Tämä oli liian populistinen ja esitti jotkut asiat ja asiankulut kuin ne olisivat olleet faktoja, vaikka ovatkin jotain muuta. Tyylillisesti tarkoitus olikin hyppelehtiä mielikuvituksen ja todellisuuden rajoilla, mutta kirja oli kuin keltaisenlehdistön toimittajan tekemä.
Finnish edition: Kollaasitekniikka toimi paikoitellen, mutta kaikkinensa hiukan puuduttava kirja. Toisaalta hyvä yritys kaivaa ihminen lehtikohujen ja muun alta, mutta hiukan jäi hajanaiseksi.