Ce recueil de nouvelles permet à Zakhar Prilepine de nous parler à sa façon, qu'on a pu qualifier de brutale, d'amour, des femmes, de la guerre, de mecs, avec des histoires de chien qu'on mange bravement alors que c'est du porc, de filles délurées... Il y a un ton Prilepine, à coup sûr celui d'un grand écrivain.
Yevgenii Nikolaevich Prilepin (Russian: Евге́ний Никола́евич Приле́пин, writing as Zahar Prilepin (Russian: Захар Прилепин), and sometimes using another pseudonym, Evgeny Lavlinsky (Russian: Евгений Лавлинский), this one mostly for journalistic publications, is a Russian writer, and a member of Russia's unregistered National Bolshevik Party since 1996.
J’ai acheté cette bouquin au Salon du Livre de Genève. C’etais dedicacé par l’auteur. Malheureusement c’est trop dur pour moi mais en tout cas c’est bien écrit.
Quirky intelligent short stories...would recommend and incentive to read some other of his works. Ah oui...je l’ai lu en français, un livre qui mérite votre temps...! À découvrir...surtout les histoires des deux frères et leur pote bien dingue...
Персонажи - живые, начинаешь их видеть и понимать с нескольких авторских штрихов. Диалоги - естественные, не выморочные или вымученные, как в 90% современной российской "художественной" словесности. Можно иронизировать над цивилизацией прозы Прилепина, тем более что поводов сколько угодно. Но факт яркого писательского таланта не становится от этого менее очевидным.
Starkt skrivet men i jämförelse med andra böcker, såsom Sankja och Patologi, klart svagare. Jag personligen hade svårt att hinna engagera mig i historierna på samma sätt som i Prilepins längre romaner.