Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.
En liten pärla av Klas Östergren. Har ju tröttnat på hans böcker har för många gubbar på dekis, alkoholoffer, medan kvinnorna är marginaliserat ogripbara. Men språket är lysande.
Det nätta formatet är indelat i tre delar. De första 30 sidorna är ett smått obegripligt intro, tills man läst andra delen, bokens huvuddel, där veckan före inledningens text utvecklas. Allt tycks här få sammanhang, trots att luddigheten består, ett symptom på huvudpersonen Dan Holtens osäkerhet, han ser, undrar men saknar svar. Och håller liv i sin egen osäkerhet med hjälp av alkohol. Minnesluckor får nutid och dåtid att glida runt som uppbruten våris.
Tidsatmosfären är en skärva ur 1980-talets yuppie-kultur, börsklippare som stoltserar med stress, via datorer, öronskärande modem och blinknade personsökare. Då ny teknik, som möttes med tveksamhet på den skånska landsbygden. Utsocknes kommer dit och spekulerar i att tjäna multum på flyktingar från Östeuropas påbörjade upplösning efter Berlinmurens fall 1989.
Den avslutande tredje delen är bara ca 30 sidor, men löser upp alla knutar, när vi äntligen ska få veta vad det är för 'fruntimmersbesök' Holten får, som kan betvinga honom till total underkastelse. Jo, hans 7-åriga dotter, skilsmässooffret, sista sommaren innan hon börjar skolan. Kan jag annat än smälta?
Jag hade svårt för det ständigt pågående fylleriet och de splittrade diskussionerna men uppskattade hur Östergren skriver, hur han beskriver f f a Holtens tankar och tankemönster. Jag håller med om de tidigare recensionerna att boken har en väldigt starkt slut. Där finns också naturligtvis "handelsmännen" som ekon eller en tidsbild från 90-talet. Jag läste den s k Österlen-triologin i följd - och jag vet inte ärligt talat om det än en bra sak att samla ihop dessa i en volym, i vart fall blev dessa tre böcker en slags överdos för min del. Vilket jag kommenterat i min recension av "Under i september".