Läsning 2: Föra gången jag läste igenom denna bok i sin helhet var under gymnasiet. Jag fick den i julklapp och hade läst ut den vid midsommar och tyckte att det gjorde mig fruktansvärt lärd. I retrospekt hade jag fel, och hybris. Vid omläsning, och efter att ha läst de samlade verken av mer än en handfull av de författare som gås igenom, får jag medge att jag är imponerad. Boken är inte bara en lärd uppslagsbok, utan också en handledning som tillåter fördjupning på ett sätt som är delvis nytt för mig. Den lockar också till nya undersökningar. Det jag svamlar mig fram till är ett konstaterande att boken är nöjsam, nyttig och läsvärd för både nybörjare och medellärda, och dessutom en lektion i ödmjukhet.