Filosofins historia var när den publicerades år 1995 den första allmänna filosofihistoria av större omfång som skrivits på svenska på drygt trettio år. Den innehåller en översikt över hela den västerländska filosofins utveckling från försokraterna till 1980- och 1990-talens tänkare. Boken uppmärksammar personligheter, skolor och strömningar, men också de filosofiska verkens litterära utformning och institutionella miljö. Den filosofiska problemutvecklingen sätts in i ett allmänt idéhistoriskt perspektiv.
Den andra upplagan (2003) utvidgades med nya utvecklingstendenser inom filosofin, såsom den så kallade dygdeetiken och medvetandets psykologi.
Filosofins historia används som kursbok vid universitet och högskolor. Den är lämplig inom filosofi och idéhistoria, men också användbar för exempelvis teologer och litteraturvetare. Boken vänder sig också till en filosofiskt och historiskt intresserad allmänhet.
Väldigt välskriven och läsvänlig översikt, väl värd att bläddra i, göra anteckningar i och återvända till. Dock besviken på ett kroniskt utlämnande av kvinnliga filosofer som dels får oproportionerligt lite utrymme i förhållande till filosofiska bidrag eller helt enkelt inte dyker upp. Avsnittet gällande politisk filosofi hade exempelvis kunnat varit mer utökat.
Det innehöll som faktiskt finns där är dock superintressant!
en helt okej överblick över filosofins historia, vilket var den enda delkurs inom Filosofi 1 jag riktigt gillade. tyvärr vad den väldigt tung att bära med sig, men kunskap väger mer än dårskap eller något
Läsning 2: Föra gången jag läste igenom denna bok i sin helhet var under gymnasiet. Jag fick den i julklapp och hade läst ut den vid midsommar och tyckte att det gjorde mig fruktansvärt lärd. I retrospekt hade jag fel, och hybris. Vid omläsning, och efter att ha läst de samlade verken av mer än en handfull av de författare som gås igenom, får jag medge att jag är imponerad. Boken är inte bara en lärd uppslagsbok, utan också en handledning som tillåter fördjupning på ett sätt som är delvis nytt för mig. Den lockar också till nya undersökningar. Det jag svamlar mig fram till är ett konstaterande att boken är nöjsam, nyttig och läsvärd för både nybörjare och medellärda, och dessutom en lektion i ödmjukhet.
Den här boken har samma problem som många längre historieböcker med särskilda inriktningar; Den utgår väldigt mycket från enskilda filosofer och inte lika mycket från övergripande förändringar. Som om jag faktiskt var ute efter när den och den filosofen föddes och dog... Den borde kanske därför heta Filosofernas Historia? Trots detta lärde den mig någonting och fungerar som uppslagsverk över enskilda filosofer.