Tre porträtt

by Klas Östergren

Här framträder en berättare som ägnar en kollega, en kamrat och en kvinna varsitt litterärt porträtt. Kollegan är författare till TV-såpor, en cynisk och missnöjd ung man som får ett uppdrag som sätter alla hans värderingar på prov. Kamraten är en man som vigt sitt liv åt Stockholms lokaltrafik, tills han får för sig att han är ämnad för något annat. Han har alltid haft fel i det mesta och har det även här. Kvinnan är en politiker i Bryssel som råkar drömma en dröm. Hon finner sig snart indragen i en härva av brott, lögner och förtal.
Ett genomgående tema är att ingenting är vad det ser ut att vara, ett påstående som också gäller dessa berättelser i sig. Det är inte alltid som ett porträtt föreställer den det säger sig föreställa, det kan mer likna den som utför det.

255 pages, Hardcover

First published October 18, 2002

About the author

Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.

Member of the Swedish Academy between 2014-2018.

Author photo by Ulla Montan.

Reviews

[love frisell]

riktigt bra. östergrens 00-tal är en vibe

[Max Hjelm]

Jävligt stark

[Erik Wallmark]

Snudd på femma, tre fantastiska tematiskt sammanhållna kortomaner. Spänner sig från mystiskt, roligt, sorgligt, drömskt, politiskt och konspiratoriskt. Framförallt otroligt underhållande. Är 00-talet KÖs bästa period? Lutar nästan åt det va.

[Leo Boonstra]

Det var verkligen inne att vara arkaiserande pretto en gång i tiden! Ganska fint om 90-talets relation till 70-talet, men också med novellers ofta forcerade känsla, inte minst i det första porträttets magiska realism.

[hampus !]

Gul skål var sådär, resten var riktigt bra, han borde skriva en till sån här 🫳