What do you think?
Rate this book
Rid i natt!
Rid i natt utspelas under första halvan av 1600-talet när bönderna i byn Brändebol tvingas gå dagsverken för en tysk adelsman.En av bönderna, Ragnar Svedje, vill att de ska vägra följa adelsmannens påbud, som han anser strider mot rätt och lag. När tyskens fogde hotar med kroppsstraff tycker dock byns ålderman att de ska ge efter. Ragnar Svedje måste fly till skogs för att inte bli gripen.Rid i natt brukar läsas som Mobergs engagemang mot nazismen och hans kritik av de svenska eftergifterna till Tyskland under andra världskriget.
287 pages, Hardcover
First published January 1, 1941
16 people are currently reading
297 people want to read
About the author
Vilhelm Moberg
177 books204 followersVilhelm Moberg was a Swedish journalist, author, playwright, historian, and debater best known for his Emigrant series of novels about Swedish emigrants to America. He also wrote other novels and plays and also participated in public debates about the Swedish monarchy, bureaucracy, and corruption. Among other works are Raskens (1927) and Ride This Night (1941), a historical novel of a 17th-century rebellion in Småland acknowledged for its subliminal but widely recognised criticism against the Hitler regime.
A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.
A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 29 of 29 reviews
March 6, 2014
Moberg was a Swedish border guard during wwii this was written in 1940 and banned in Nazi patrolled Norway and Denmark.
This historical fiction is but a thinly disguised contempt of the Swedish wartime government - Moberg saw them as cowards.
Face-value Storyline - In Queen Christina's time she let estate owners take tax from those within a 10 mile radius. In this film the estate workers revolt against the german overlord...
October 13, 2018
"Budkavle går! Rid i natt! Budkavle går"
May 30, 2018
I have had this Swedish classic on my horizon of consciousness since I was a teenager and have meant, in that vague "one day" kind of way, to read it ever since. For the past 10-15 years the desire has gradually grown stronger and more urgent, and now, as a result of serendipitously and unexpectedly getting my hands on a copy, I finally got around to it.
Some things that you've looked forward to for a long time inevitably disappoint, as time does tend to varnish things with coat after coat of expectation until nothing less than impossible perfection matches the expectation. The Niagara Falls, the Pantheon – these places all initially disappoint simply because we've known about them for too long, held our own ideas of them within ourselves for too long, before encountering their material reality outside ourselves. Reality, famously, can never live up to our dreamings.
Interestingly, that wasn't quite the case here. The novel did not disappoint by being in any way less than what I had imagined it would be. It was, however, quite different from what I'd expected. I had imagined that it would be the story of an uprising, a peasants' revolt (the title certainly leads one to think so); moreover, that it was the tale of a successful revolt, not least given that it was written in 1941 as a reaction to the maraudings of the Nazis and the Swedish government's in many regards alarmingly appeasing laissez-faire attitude to them. I would have thought that a rousing David and Goliath type tale was just what the situation called for. As the novel unspooled, and what was left was too small a ball of yarn with which to weave a revolt, realization dawned [spoiler alert] that just as Woolf's "To the Lighthouse" is not really the story of a trip to a lighthouse, so is this not really a story of a peasants' revolt. Most of them are quite simply too frightened, too old, too sick, too tired, too starved, to entertain such a dangerous and energetic course of action. And [spoiler alert again] the only one who does stand up to authority and shows integrity and courage, well, he is killed for his troubles. So, far from an inspirational Shakespearean Henry V speech of a book, it's a tragic story – of how good does not conquer evil. At least not single-handedly. Not even a hero can save the day unless s/he is backed by the many. In Swedish there is an old proverb that says "ensam är stark" – alone is strong – meaning we can accomplish great things individually. This book is a bitter illustration of how the opposite holds true – ensam är inte stark/alone is not strong. It is a bleak warning of the dangers of the acquiescence of the masses and an analogy of Edmund Burke's famous phrase: "The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."
At least in the short run. Because while he, our hero, Svedjebonden, dies, his life and death cannot be as naught, in the sense that nothing that has once been can ever not have been. In the final two paragraphs Moberg raises the saga into a redemptive spiritual, suggesting that the actions of individual men and women nevertheless do and must matter, however doomed the actors may be as individuals, and however long the wait for their contributions to flower into change. Moberg has both his hero and the call to revolt, as embodied through him, continue to exist as an ineradicable part of Time and World. They continue forever to cry from the ground of our beings.
Some things that you've looked forward to for a long time inevitably disappoint, as time does tend to varnish things with coat after coat of expectation until nothing less than impossible perfection matches the expectation. The Niagara Falls, the Pantheon – these places all initially disappoint simply because we've known about them for too long, held our own ideas of them within ourselves for too long, before encountering their material reality outside ourselves. Reality, famously, can never live up to our dreamings.
Interestingly, that wasn't quite the case here. The novel did not disappoint by being in any way less than what I had imagined it would be. It was, however, quite different from what I'd expected. I had imagined that it would be the story of an uprising, a peasants' revolt (the title certainly leads one to think so); moreover, that it was the tale of a successful revolt, not least given that it was written in 1941 as a reaction to the maraudings of the Nazis and the Swedish government's in many regards alarmingly appeasing laissez-faire attitude to them. I would have thought that a rousing David and Goliath type tale was just what the situation called for. As the novel unspooled, and what was left was too small a ball of yarn with which to weave a revolt, realization dawned [spoiler alert] that just as Woolf's "To the Lighthouse" is not really the story of a trip to a lighthouse, so is this not really a story of a peasants' revolt. Most of them are quite simply too frightened, too old, too sick, too tired, too starved, to entertain such a dangerous and energetic course of action. And [spoiler alert again] the only one who does stand up to authority and shows integrity and courage, well, he is killed for his troubles. So, far from an inspirational Shakespearean Henry V speech of a book, it's a tragic story – of how good does not conquer evil. At least not single-handedly. Not even a hero can save the day unless s/he is backed by the many. In Swedish there is an old proverb that says "ensam är stark" – alone is strong – meaning we can accomplish great things individually. This book is a bitter illustration of how the opposite holds true – ensam är inte stark/alone is not strong. It is a bleak warning of the dangers of the acquiescence of the masses and an analogy of Edmund Burke's famous phrase: "The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."
At least in the short run. Because while he, our hero, Svedjebonden, dies, his life and death cannot be as naught, in the sense that nothing that has once been can ever not have been. In the final two paragraphs Moberg raises the saga into a redemptive spiritual, suggesting that the actions of individual men and women nevertheless do and must matter, however doomed the actors may be as individuals, and however long the wait for their contributions to flower into change. Moberg has both his hero and the call to revolt, as embodied through him, continue to exist as an ineradicable part of Time and World. They continue forever to cry from the ground of our beings.
October 29, 2018
En mörk historia om bondeförtryck i Småland på 1600-talen, skriven som kommentar till Sveriges tyskvänlighet vid tiden för andra världskriget. En berättelse om fria bönder som vill göra uppror, som skickar en budkavle från by till by. Budkavlen går, rid i natt!
Jag tycker mycket om Vilhelm Mobergs språk i den här boken, de ålderdomliga orden fascinerar mig även om jag inte kan uttala mig om huruvida det här är en korrekt imitation eller inte av hur folk talade på 1600-talet. (Kände till min glädje igen en hel del ord från de österbottniska dialekter jag växte upp med.)
Jag tycker mycket om Vilhelm Mobergs språk i den här boken, de ålderdomliga orden fascinerar mig även om jag inte kan uttala mig om huruvida det här är en korrekt imitation eller inte av hur folk talade på 1600-talet. (Kände till min glädje igen en hel del ord från de österbottniska dialekter jag växte upp med.)
May 13, 2023
En ytterst gripande historia om principer, övermakt och vikten av att stå upp för sig själv och andra. Historien är snyggt sammansatt och fylld av flerdimensionella karaktärer. Med undantag för adelsmannen Klewens, som själv aldrig dyker upp och vars deltagande i berättelsen snarare är i formen av ett koncept än en karaktär, är ingen person direkt ond. Som läsare får jag snabbt en tydlig känsla av vad som är rätt och fel men samtidigt en förståelse för alla de karaktärer som agerar "fel".
Med vetskap om bokens utgivningsår (1941) och Klewens ursprung (Tyskland) är bokens sensmoral ungefär lika subtil som att få svedjebondens kastyxa i nyckelbenet. Det rättframma budskapet är dock ingen negativ egenskap utan har åldrats väl och förblir aktuellt än idag.
Språket är lågmält och ger en känsla av gammalsvenska utan att för den skull vara svårtolkat. Moberg upprepar friskt vilket ger berättelsen en fängslande ton av gammal lärdom och muntlighet; man föreställer sig att texten är till för att läggas på minnet, återberättas och lära från. Hade boken varit längre hade detta stilgrepp eventuellt gjort den tungläst men som den är känns texten väl balanserad. Magisk realism smyger sig även in på ett hörn och ger boken ytterligare en dimension.
Med vetskap om bokens utgivningsår (1941) och Klewens ursprung (Tyskland) är bokens sensmoral ungefär lika subtil som att få svedjebondens kastyxa i nyckelbenet. Det rättframma budskapet är dock ingen negativ egenskap utan har åldrats väl och förblir aktuellt än idag.
Språket är lågmält och ger en känsla av gammalsvenska utan att för den skull vara svårtolkat. Moberg upprepar friskt vilket ger berättelsen en fängslande ton av gammal lärdom och muntlighet; man föreställer sig att texten är till för att läggas på minnet, återberättas och lära från. Hade boken varit längre hade detta stilgrepp eventuellt gjort den tungläst men som den är känns texten väl balanserad. Magisk realism smyger sig även in på ett hörn och ger boken ytterligare en dimension.
Read
July 6, 2023Moberg-sommaren fortsätter o som den fortsätter.
Läste att en beryktad litteraturkritiker hade efter kriget (boken skrevs 41) beskrivet den som:
”En spekulation i publikens behov att få agera norskt mot Hitler i betryggande historisk omklädnad”
O ville bara säga det om man tycker så e man efterbliven.
Evigt om att stå upp eller inte stå upp för friheten.
O vad det kostar att göra det men kanske eventuellt att det är värt det ändå för:
”Om han blev en fredlösman, så skulle han därför alltid njuta fred invärtes. Fred har den frie och ingen annan man”
(Eller så är det bara massa onödig blodspillan att stå upp mot överheten och det ”rätta” är att böja sig. Det är upp till tolkning
”Han hade istället avstyrt våld och icke utgjutit blod, utan i stället sparat sina medbröders blod. Ingen prisade honom för den gärningen…ovetskap om sanningen höll det honom för en svikare och herrehyllare”)
Men sen var den toppen på massa andra sätt osså.
Nu ska jag vandra Moberg-leden o läsa ”Soldat med brutet gevär” återkommer.
Läste att en beryktad litteraturkritiker hade efter kriget (boken skrevs 41) beskrivet den som:
”En spekulation i publikens behov att få agera norskt mot Hitler i betryggande historisk omklädnad”
O ville bara säga det om man tycker så e man efterbliven.
Evigt om att stå upp eller inte stå upp för friheten.
O vad det kostar att göra det men kanske eventuellt att det är värt det ändå för:
”Om han blev en fredlösman, så skulle han därför alltid njuta fred invärtes. Fred har den frie och ingen annan man”
(Eller så är det bara massa onödig blodspillan att stå upp mot överheten och det ”rätta” är att böja sig. Det är upp till tolkning
”Han hade istället avstyrt våld och icke utgjutit blod, utan i stället sparat sina medbröders blod. Ingen prisade honom för den gärningen…ovetskap om sanningen höll det honom för en svikare och herrehyllare”)
Men sen var den toppen på massa andra sätt osså.
Nu ska jag vandra Moberg-leden o läsa ”Soldat med brutet gevär” återkommer.
March 28, 2023
Romāns sarakstīts 1941. gadā un patiesībā vairāk stāsta par tā gada notikumiem pasaulē un Zviedrijā nekā par 17. gadsimtu, bet interesanti, ka ekscentriskā karaliene Kristīne, kuras rīcība, pārdodot virkni kroņa ciemu nodokļu muižniekiem, izraisa traģiskas sekas galvenā varoņa Ragnāra Līdumnieka dzīvē, ir arī Vidzemes karaliene. Moberga interpretācijā viņas valdīšana zviedru zemniekiem nāca kā nelaime. Mūsu vēsturē šis periods stereotipiski iegājis kā "labie laiki". Šķiet, pienācis laiks palasīt Zandera un Straubes sarunu grāmatiņu par zviedru laikiem Vidzemē.
Bet, ja runā par Moberga darbu, tas nav gluži īsts vēsturiskais romāns un droši vien tāds nemaz nav iecerēts. Tajā ir vēsturisko notikumu fons, bet patiesībā galvenais jautājums ir par cilvēka izvēli starp pretošanos ļaunumam un netaisnībai, riskējot ar dzīvību, un pielāgošanos un pazemošanos izdzīvošanas vārdā.
Vēl interesants fakts saistās ar šīs grāmatas tulkojumu latviešu valodā. 1962. gadā iznāca divas grāmatas. LVI izdeva romānu ar nosaukumu "Jāj šonakt!", savukārt "Grāmatu Draugs" Ņujorkā to pašu grāmatu tajā pašā tulkojumā izdeva ar nosaukumu "Vēstījums naktī". Tulkojuma autore ir Elija Kliene, kura dzīvoja Latvijā. Padomju izdevumā viņa kā tulkotāja minēta, Amerikas izdevums iznāca bez norādes uz tulkotāju. Manā bibliotēkas eksemplārā tikai vēlāk iespiests zīmogs ar tulkotājas vārdu. Atšķiras vienīgi autora uzvārda rakstība. "Grāmatu Draugs" sauc viņu par Mobergu, savukārt "LVI" par Mūbergu.
Bet, ja runā par Moberga darbu, tas nav gluži īsts vēsturiskais romāns un droši vien tāds nemaz nav iecerēts. Tajā ir vēsturisko notikumu fons, bet patiesībā galvenais jautājums ir par cilvēka izvēli starp pretošanos ļaunumam un netaisnībai, riskējot ar dzīvību, un pielāgošanos un pazemošanos izdzīvošanas vārdā.
Vēl interesants fakts saistās ar šīs grāmatas tulkojumu latviešu valodā. 1962. gadā iznāca divas grāmatas. LVI izdeva romānu ar nosaukumu "Jāj šonakt!", savukārt "Grāmatu Draugs" Ņujorkā to pašu grāmatu tajā pašā tulkojumā izdeva ar nosaukumu "Vēstījums naktī". Tulkojuma autore ir Elija Kliene, kura dzīvoja Latvijā. Padomju izdevumā viņa kā tulkotāja minēta, Amerikas izdevums iznāca bez norādes uz tulkotāju. Manā bibliotēkas eksemplārā tikai vēlāk iespiests zīmogs ar tulkotājas vārdu. Atšķiras vienīgi autora uzvārda rakstība. "Grāmatu Draugs" sauc viņu par Mobergu, savukārt "LVI" par Mūbergu.
June 26, 2025
2,5/5
Jag är lite besviken på Moberg. Rid i natt är publicerad tio år innan Utvandrarna, och det måste ha hänt mycket under den tiden.
För det första är karaktärerna helt ointressanta. Till skillnad från karaktärerna i Utvandrarna är de här personerna endimensionella, osympatiska och allmänt tråkiga att följa. Ragnar Svedje är så tydligt skriven för att vara den perfekte mannen och verkar inte ha några brister. Han framstår visserligen som rätt självgod och dömande, men boken ger honom inte någon slags karaktärsutveckling utan behandlar honom som att han har rätt i allt. De andra karaktärerna är inte så mycket bättre. Kvinnoskildringarna är också en lång bit ifrån Kristina och Ulrika. Det finns tre kvinnliga karaktärer som alla följer stereotyper. Den jag är mest besviken på är Ragnars trolovade Botilla, vars far är en fegis som accepterar att göra dagsverke. Botilla hade potential att vara en nyckelspelare i händelserna, men i stället gör hon ingenting och bara accepterar allt som händer. Varför har Moberg ens med henne i berättelsen?
Berättelsen är inte heller särskilt intressant. Ragnar flyttar ut i skogen för att vänta in att han får sin rätt tillbaka efter att den tyske adelsherren Klewens vill tvinga dem till dagsverke.
Det som ändå räddar boken från ett sämre betyg är miljö- och tidsskildringen. Man känner verkligen att man är en bonde i 1650-talets Småland. Trots att karaktärer och handling inta var så spännande så var det ändå inte tråkigt att läsa boken. Man får läsa om alla vidskepelser som folk trodde på under den tiden, vilket är intressant, men kanske också får en att fundera över vad vi idag ser som självklart men som i framtiden skulle ses som skrock. Jag tyckte också att slutet var bra. Det kom lite oväntat, men kändes samtidigt som det enda rätta slutet.
Slutligen skulle jag rekommendera de som vill läsa Moberg att läsa Utvandrarna som är bättre på alla sätt och vis.
Jag är lite besviken på Moberg. Rid i natt är publicerad tio år innan Utvandrarna, och det måste ha hänt mycket under den tiden.
För det första är karaktärerna helt ointressanta. Till skillnad från karaktärerna i Utvandrarna är de här personerna endimensionella, osympatiska och allmänt tråkiga att följa. Ragnar Svedje är så tydligt skriven för att vara den perfekte mannen och verkar inte ha några brister. Han framstår visserligen som rätt självgod och dömande, men boken ger honom inte någon slags karaktärsutveckling utan behandlar honom som att han har rätt i allt. De andra karaktärerna är inte så mycket bättre. Kvinnoskildringarna är också en lång bit ifrån Kristina och Ulrika. Det finns tre kvinnliga karaktärer som alla följer stereotyper. Den jag är mest besviken på är Ragnars trolovade Botilla, vars far är en fegis som accepterar att göra dagsverke. Botilla hade potential att vara en nyckelspelare i händelserna, men i stället gör hon ingenting och bara accepterar allt som händer. Varför har Moberg ens med henne i berättelsen?
Berättelsen är inte heller särskilt intressant. Ragnar flyttar ut i skogen för att vänta in att han får sin rätt tillbaka efter att den tyske adelsherren Klewens vill tvinga dem till dagsverke.
Det som ändå räddar boken från ett sämre betyg är miljö- och tidsskildringen. Man känner verkligen att man är en bonde i 1650-talets Småland. Trots att karaktärer och handling inta var så spännande så var det ändå inte tråkigt att läsa boken. Man får läsa om alla vidskepelser som folk trodde på under den tiden, vilket är intressant, men kanske också får en att fundera över vad vi idag ser som självklart men som i framtiden skulle ses som skrock. Jag tyckte också att slutet var bra. Det kom lite oväntat, men kändes samtidigt som det enda rätta slutet.
Slutligen skulle jag rekommendera de som vill läsa Moberg att läsa Utvandrarna som är bättre på alla sätt och vis.
May 18, 2021
skilfully written but a poor entertainment. i admire moberg’s dedication and folklore knowledge. also, fuck nazis!
March 28, 2024
Det går en hemlig budkavle genom natt och dag, ur hand i hand, och den för omkring ett budskap till de män i gråa tröjor, som samlas i tidiga ottan på herregårdarna: Neka dagsverken! Hemsök adelsgårdarna! Kvittera herrarna! Vi skall göra oss frie! En eld är någonstädes i lönndom upptänd, och nu löper den omkring. De allra flesta eggas vid åsyn och rätar sina ryggar i jubel, de få står stumma och förskräckta, rädda att sveda sina fingrar vid denna farliga låga. Men alla lyder kallelsen om dess fortskaffande, ty budkavlen har makt över de räddhågade. Det är dess tecken, det röda bomärket, medbröders blod, som tvingar dem att lyda, när kallelsen ljuder: Budkavle kommer! Budkavle går! Rid i natt, i natt!
July 4, 2022
Rid i natt beskrivs ofta som en uppmaning till motstånd mot nazismen. Med det i bakhuvudet hade jag förväntat mig något av en allegori, men det tycker jag inte att boken är. Däremot kretsar den mycket runt förtryck och motstånd, rätt och orätt. Bäst är boken i sina beskrivningar av sextonhundratalslivet och i de repliker som Moberg låter sina karaktärer yttra. Själva historien är inte lika engagerande.
November 14, 2020
Språkligt intressant, och jag har hittat många anledningar att gräva djupt i både historia och etymologi. Lite påfrestande i längden dock, särskilt när Moberg av för mig oklara anledningar väljer att säga samma sak på nästan identiskt sätt tre-fyra gånger efter varandra - det kan vara något berättartekniskt grepp som är hur bra som helst, men för mig blir det bara en onödig upprepning.
July 8, 2020
Rid i natt! är en roman skriven av Vilhelm Moberg (1898–1973). Den gavs ut 1941. Jag läste den som e–bok lånad från biblioteket.
Rid i natt! utspelar sig kring den lilla byn Brändebol i sydöstra Småland. Året är 1650, och den tyske överstelöjtnanten Bartold Klewen har precis köpt den närbelägna herregården Ubbetorp med tillhörande skatterättigheter. Bestämmanderätt över de fria bönderna i Brändebol har han egentligen inte, men han tar sig friheten att åkalla sin så kallade frihetsmil för att lägga dem under sig, och tvingar dem till dagsverken i hans tjänst.
Bönderna, naturligtvis missnöjda med situationen, ger varandra löfte att vägra. När det kommer till kritan är det dock bara en av dem, den unge Ragnar Svedje, som faktiskt står vid sitt ord. Konflikt uppstår så mellan honom och Klewens utskickade fogde, vilken slutar med att Svedje sänker en yxa i axeln på fogdens dräng, varpå han tar sin flykt till skogen.
Vi får sedan följa livet i byn, och Svedjes kamp i skogen för sin rätt och sitt liv.
Moberg skrev Rid i natt! 1941, alltså mitt under pågående världskrig. Boken utgör en rätt uppbenbar kritik mot svenskarnas ovilja att stå upp mot Nazityskarnas framfart. Det handlar om att stå vid sitt ord, och om hur de små människorna tillsammans måste värna sin rätt gentemot överhetens förtryck.
Visst är det intresant att läsa något om böndernas liv och kamp för sin rätt i 1600–talets Småland, och effekterna av drottning Kristinas vurmande för adeln. Och visst skriver Moberg bra, men hans iver att framföra sin poäng gör karaktärerna platta och boken lämnar mig tämligen oberörd.
Rid i natt! utspelar sig kring den lilla byn Brändebol i sydöstra Småland. Året är 1650, och den tyske överstelöjtnanten Bartold Klewen har precis köpt den närbelägna herregården Ubbetorp med tillhörande skatterättigheter. Bestämmanderätt över de fria bönderna i Brändebol har han egentligen inte, men han tar sig friheten att åkalla sin så kallade frihetsmil för att lägga dem under sig, och tvingar dem till dagsverken i hans tjänst.
Bönderna, naturligtvis missnöjda med situationen, ger varandra löfte att vägra. När det kommer till kritan är det dock bara en av dem, den unge Ragnar Svedje, som faktiskt står vid sitt ord. Konflikt uppstår så mellan honom och Klewens utskickade fogde, vilken slutar med att Svedje sänker en yxa i axeln på fogdens dräng, varpå han tar sin flykt till skogen.
Vi får sedan följa livet i byn, och Svedjes kamp i skogen för sin rätt och sitt liv.
Moberg skrev Rid i natt! 1941, alltså mitt under pågående världskrig. Boken utgör en rätt uppbenbar kritik mot svenskarnas ovilja att stå upp mot Nazityskarnas framfart. Det handlar om att stå vid sitt ord, och om hur de små människorna tillsammans måste värna sin rätt gentemot överhetens förtryck.
Visst är det intresant att läsa något om böndernas liv och kamp för sin rätt i 1600–talets Småland, och effekterna av drottning Kristinas vurmande för adeln. Och visst skriver Moberg bra, men hans iver att framföra sin poäng gör karaktärerna platta och boken lämnar mig tämligen oberörd.
May 24, 2023
Faktiskt betyg: 3,5
En läsvärd upprorshistoria från en av Sveriges största 1900-talspennor. Vilhelm Mobergs språk är en fröjd att läsa. Det lyckas vara både lite exotiskt bedagat men ändå lättbegripligt och läsvänligt. Berättelsen i sig kanske inte är så mycket att vrida och vända på, men de karaktärer som utgör den är intressanta nog för att driva narrativet framåt. De lider av samvetskval och tvivlar på sig själva och andra, resonerar kring vad rättvisa är, om det är rätt eller vist överhuvudtaget, och det är härligt att Moberg vågar ställa de stora, mänskliga frågorna i en liten småländsk by.
Den tyske herremannen Klewens, den yttersta antagonisten, existerar nästan helt och hållet i sin allegoriska egenskap. När man läser sig till kopplingen mellan honom och den (vid romanens publicering) samtida nazismen, så är det svårt att inte se det mellan raderna när huvudpersonen Ragnar Svedje drar till skogs för sin rätt. Är det något som jag saknar, så är det att Moberg inte dröjer mer i huvudet på vissa karaktärer. Att han inte broderar ut kvalen hos Lars Borre, Klewens fogde, som tvingas verkställa överhetens lagar och regler, eller Botilla, huvudpersonens trolovade, som brottas med häxrykten och kämpar för kärleken.
Härligt språk, spännande karaktärer i en något ensidig historia som kanske slutar lite snöpligt, men resan det är i alla fall värd att ta del av.
En läsvärd upprorshistoria från en av Sveriges största 1900-talspennor. Vilhelm Mobergs språk är en fröjd att läsa. Det lyckas vara både lite exotiskt bedagat men ändå lättbegripligt och läsvänligt. Berättelsen i sig kanske inte är så mycket att vrida och vända på, men de karaktärer som utgör den är intressanta nog för att driva narrativet framåt. De lider av samvetskval och tvivlar på sig själva och andra, resonerar kring vad rättvisa är, om det är rätt eller vist överhuvudtaget, och det är härligt att Moberg vågar ställa de stora, mänskliga frågorna i en liten småländsk by.
Den tyske herremannen Klewens, den yttersta antagonisten, existerar nästan helt och hållet i sin allegoriska egenskap. När man läser sig till kopplingen mellan honom och den (vid romanens publicering) samtida nazismen, så är det svårt att inte se det mellan raderna när huvudpersonen Ragnar Svedje drar till skogs för sin rätt. Är det något som jag saknar, så är det att Moberg inte dröjer mer i huvudet på vissa karaktärer. Att han inte broderar ut kvalen hos Lars Borre, Klewens fogde, som tvingas verkställa överhetens lagar och regler, eller Botilla, huvudpersonens trolovade, som brottas med häxrykten och kämpar för kärleken.
Härligt språk, spännande karaktärer i en något ensidig historia som kanske slutar lite snöpligt, men resan det är i alla fall värd att ta del av.
March 12, 2023
Om förtryck, frihetskamp och livet under ockupation. Svenska konstskildringar under 1900-talets mitt var inte främmande för att föreställa sig att även Sverige kunde vara sönderslitet av krig. Även Bergman föreställde sig de annars så liknöjda svenskarna som krigsflyktingar, vilket i samtiden tycks omöjligt för så många att föreställa sig. Att herren i Mobergs berättelse fick vara tysk var självklart 1941. Herren skulle senare även visa sig vara amerikan, och sedermera för det mesta ryss, men framför allt är han konstant hela mänsklighetens fiende.
January 25, 2025
3,5*
En stark och tankeväckande bok! Jag blev först besviken på handlingen, eftersom jag hade felaktiga gissningar om vilket håll den skulle ta. Nu när jag har läst ut den har jag dock en ny förståelse för motivet och tyckte speciellt om slutet, som var särskilt gripande.
Jag älskade Mobergs förtrollande sätt att uttrycka sig på och upplevde verkligen att det bidrog till att skapa den mörka och mystika stämningen som genomsyrade boken.
Sammantaget var det en bra och tankeväckande historia som fick en att reflektera mycket över hur miserabelt livet var förr.
En stark och tankeväckande bok! Jag blev först besviken på handlingen, eftersom jag hade felaktiga gissningar om vilket håll den skulle ta. Nu när jag har läst ut den har jag dock en ny förståelse för motivet och tyckte speciellt om slutet, som var särskilt gripande.
Jag älskade Mobergs förtrollande sätt att uttrycka sig på och upplevde verkligen att det bidrog till att skapa den mörka och mystika stämningen som genomsyrade boken.
Sammantaget var det en bra och tankeväckande historia som fick en att reflektera mycket över hur miserabelt livet var förr.
April 4, 2025
Lite klurig att läsa med gammalmodigt språk, men när man kommit in i det så flyter det på trots att det är många ord och vändningar som inte är bekanta. Antar att mycket är dialektalt också, men svårt för mig att veta skillnaden på riksspråk och dialekt i gammaldags språk, kanske inte direkt fanns något riksspråk heller.
Tema och handling är välbehandlat och angeläget. Lite förvånansvärt att det slutar så grått och att uppmaningen till motstånd bara blir en uppmaning, lite svårt att se många författare som skulle lämna det så även om det kanske stämmer med verkligheten oftare än man vill.
Tema och handling är välbehandlat och angeläget. Lite förvånansvärt att det slutar så grått och att uppmaningen till motstånd bara blir en uppmaning, lite svårt att se många författare som skulle lämna det så även om det kanske stämmer med verkligheten oftare än man vill.
February 19, 2021
Vissa magiska partier om beskrivningen av bönder, om när budkaveln går - rysningar! Man märker ett starkt engagemang från författaren. Det jag dock hade hoppats på var att det - enligt recensenter - som var kritik mot nazityskland skulle komma fram tydligare. Men en fantastiskt läsvärd bok!
August 23, 2022
"Der løber en budstikke ved nat og ved dag, gennem år og gennem århundreder, den har et vigtigt ærinde, den bærer igennem tiderne et bud, der har hast, det første og ypperste af alle bud.
Budstikken kommer, budstikken går! Rid i nat, endnu i nat!"
Budstikken kommer, budstikken går! Rid i nat, endnu i nat!"
August 31, 2021
Fantastisk bok! Budskapet, språket, miljöerna, tidsandan, känslorna, kontrasterna ...
December 29, 2022
Not one of Moberg’s best books. It’s written in a kind of fake 16th century language, which just sounded weird. Don’t know how it works out in the English translation.
January 30, 2025
Styrkan i uppmaningen ljuder genom tidevarven, från år till år, från plats till plats. Denna bok är frihetens och rättens banér. I vår tid finns knappast någon mer angelägen berättelse.
April 25, 2013
Spring, 1650. The thirty years' war has been over for just over a year after wiping out an entire generation of men who were sent to Germany to fight. On a small farm in Småland in the woods of southern Sweden, a widow and her newly grown son are trying to eke out a living; but even in the best of times it's a hard life, and the crops failed last year. The entire village is starving, the clothes hang empty off their backs. Which leads to problems when the local (and German) nobleman buys up the taxation rights from young Queen Christina and declares that if the farmers cannot pay in cash or kind, he'll simply a) take their farms, and b) make them work on his fields instead. The farmers protest; this isn't the continent, they say. We don't have serfdom here, we own this land, we've worked these farms as free men since heathen days. But the nobleman's henchmen (he himself never bothers to show up, of course) have guns and swords, the farmers fail to organise in time, and their alderman decides that it's better to live than die fighting. And all agree to give up their freedom - all but one, the widow's young son, who takes his gun and runs into the woods, as rumours of rebellion start to spread throughout the land...
Ride This Night! has an exclamation point in its title; it's a book that kicks off right away and then stays page-turningly urgent throughout, its prose archaically terse and grim. While the plot is centered around a few characters - the alderman, his daughter, the young partisan, the local self-styled Robin Hood, the hangman - who all get their fair due of character development, through it all runs a current of desperation and righteous indignation. Which obviously has to do with the time it was written in. There's a reason (though it's historically correct) why the nobleman is a German, why his henchmen tend to dress in black; in 1941, when Ride This Night! was written, Poland, Norway and Denmark had been occupied by Nazi Germany. Finland was unoccupied but beaten by the Soviet Union, the Baltic states annexed, and Sweden sat there in the middle of a conflict they really wanted to stay out of. And so they did what they could to placate everyone. Hitler wants to use Swedish railways to transport soldiers to Norway? Sure! Hitler wants to buy steel? But of course! And let's not complain too loudly about what's happening around us, let's just do whatever is easiest to stay out of trouble right now even if it means having to sleep badly. Like the alderman tells his farmers to do in Moberg's novel; keep your heads down, do this now even if your conscience objects, and surely things will get better eventually.
In a way, that's both the book's strength and its weakness. 70 years on, we've seen the metaphorical Nazi bad guys in everything from historical novels to sci-fi movies, and while Moberg keeps the story firmly anchored in the 17th century, the parallels are occasionally a bit too obvious - as are some of the speeches by the characters, which sometimes almost approach Red Dawn pathos (OK, obviously it never gets that bad, and it's subverted by the superb ending anyway). While it's clear where Moberg's sympathies lie - the book is a furious rally cry against complacency - he never lets any one character become a hero; he knows that simply declaring war on vastly superior powers is suicide, and the alderman's cowardice never makes less than perfect sense even if it eats him up from inside. And for the most part, he keeps the allegory just vague enough to still be relevant even after 1945. It's easy to not worry when the world grows dark around you; to simply sit back, not do your bit, wait for it to get better. And Moberg's novel calls not first and foremost for armed resistance, but for awareness, refusing to stand by and look away from injustice. And through it all, it keeps pounding the same refrain: A fiery cross is moving, the message spreads from village to village, don't let it stop, don't refuse to do your bit, ride yourself or send someone to ride for you, but keep it going, don't hesitate a second. Ride, ride this night.
Ride This Night! has an exclamation point in its title; it's a book that kicks off right away and then stays page-turningly urgent throughout, its prose archaically terse and grim. While the plot is centered around a few characters - the alderman, his daughter, the young partisan, the local self-styled Robin Hood, the hangman - who all get their fair due of character development, through it all runs a current of desperation and righteous indignation. Which obviously has to do with the time it was written in. There's a reason (though it's historically correct) why the nobleman is a German, why his henchmen tend to dress in black; in 1941, when Ride This Night! was written, Poland, Norway and Denmark had been occupied by Nazi Germany. Finland was unoccupied but beaten by the Soviet Union, the Baltic states annexed, and Sweden sat there in the middle of a conflict they really wanted to stay out of. And so they did what they could to placate everyone. Hitler wants to use Swedish railways to transport soldiers to Norway? Sure! Hitler wants to buy steel? But of course! And let's not complain too loudly about what's happening around us, let's just do whatever is easiest to stay out of trouble right now even if it means having to sleep badly. Like the alderman tells his farmers to do in Moberg's novel; keep your heads down, do this now even if your conscience objects, and surely things will get better eventually.
In a way, that's both the book's strength and its weakness. 70 years on, we've seen the metaphorical Nazi bad guys in everything from historical novels to sci-fi movies, and while Moberg keeps the story firmly anchored in the 17th century, the parallels are occasionally a bit too obvious - as are some of the speeches by the characters, which sometimes almost approach Red Dawn pathos (OK, obviously it never gets that bad, and it's subverted by the superb ending anyway). While it's clear where Moberg's sympathies lie - the book is a furious rally cry against complacency - he never lets any one character become a hero; he knows that simply declaring war on vastly superior powers is suicide, and the alderman's cowardice never makes less than perfect sense even if it eats him up from inside. And for the most part, he keeps the allegory just vague enough to still be relevant even after 1945. It's easy to not worry when the world grows dark around you; to simply sit back, not do your bit, wait for it to get better. And Moberg's novel calls not first and foremost for armed resistance, but for awareness, refusing to stand by and look away from injustice. And through it all, it keeps pounding the same refrain: A fiery cross is moving, the message spreads from village to village, don't let it stop, don't refuse to do your bit, ride yourself or send someone to ride for you, but keep it going, don't hesitate a second. Ride, ride this night.
June 20, 2022
(3,5/5) My fifth book by Moberg and my least favourite but that is because its really hard to beat the utvandrar series. Tells the story of a farmer hiding in the woods because of nobles getting unjustified power.
The beginning of this book was quite the slog but I honestly enjoyed the last 100 pages. The story is rather simple and not all too much happen, you don’t actually feel like a lot of progress has been done, but this isn’t a YA dystopian novel so it is rather tragic and realistic.
My favourite part was when autumn set in, you really felt the corse and dark months and how people too become like the season.
There is also a lot of repetition of more or less the same thing when it comes to the themes, something which just felt unnecessary.
Prose I didn’t like just because of the old/farmer language which is a bit grounded in 1600s language. It feels like every swedish classic I read have this farmer-esque language and I just don’t enjoy it.
The message is about how you should always fight for your own freedom, for otherwise all parts of your life will become a part of a big injustice which feeds on your insides like maggots - as seen by the ålderman (who is the quisling like character).
There is also some almost national romantic themes about how your land will always be your own and even in death you can die calmly knowing you at least fought for it.
It was a fine book but really nothing special. I didn’t care all too much about it, especially the characters.
Rid i natt, i natt!
The beginning of this book was quite the slog but I honestly enjoyed the last 100 pages. The story is rather simple and not all too much happen, you don’t actually feel like a lot of progress has been done, but this isn’t a YA dystopian novel so it is rather tragic and realistic.
My favourite part was when autumn set in, you really felt the corse and dark months and how people too become like the season.
There is also a lot of repetition of more or less the same thing when it comes to the themes, something which just felt unnecessary.
Prose I didn’t like just because of the old/farmer language which is a bit grounded in 1600s language. It feels like every swedish classic I read have this farmer-esque language and I just don’t enjoy it.
The message is about how you should always fight for your own freedom, for otherwise all parts of your life will become a part of a big injustice which feeds on your insides like maggots - as seen by the ålderman (who is the quisling like character).
There is also some almost national romantic themes about how your land will always be your own and even in death you can die calmly knowing you at least fought for it.
It was a fine book but really nothing special. I didn’t care all too much about it, especially the characters.
Rid i natt, i natt!
March 23, 2021
Detta är en berättelse som får ens tankar att bli upproriska, den ger en vilja att stå upp mot förtryck och orättvisor. Det finns ett hopp som under hela berättelsen brinner starkt men som för de flesta som kämpar mot förtryck och orättvisor så slutar de kämpandes liv i tragedi. Detta gör berättlsen till mer än en saga. Den är om än fiktiv en realistisk skildring av hur det ofta slutar för den upproriske under tyranners styre.
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 24, 2016
Det tog lång tid - igen - men inte för att den var dålig. Språket lite knepigt i början, men när man väl vant sig så var det inte så svårt. En bra skildring av livet i 1600-talets Sverige, med en extra knorr om man tänker sig den tid i vilken boken var skriven.
February 10, 2024
Svår att uppskatta idag, poängen faller lite platt när den kommer i form av 300 sidor halvtaskig bondhistoria skriven på någon konstig 30-talstolkning av 1600-talssvenska, men kanske var Moberg tvungen att späda ut meningen så Rid i natt! Inte blev för politisk för sin tid.
May 30, 2013
Underbart språk, handlingen går lite i stå i senare delen av boken
Displaying 1 - 29 of 29 reviews