What do you think?
Rate this book
The Kingkiller Chronicle #1, part 1
Jméno větru - kniha první
První kniha trilogie Kronika Královraha.
první část ze dvou
Je to příběh z jiného světa, ale žádný strach, dostanete k němu mapu. Podle slov autora jde o legendu o Hrdinovi, viděnou ze zákulisí, o zkoumání a odhalování světa, o hledání pravdy, skryté v pohádkách a bájích...
V první knize začíná Kvothe vyprávět, či spíš diktovat Kronikáři, o svém dětství ve společnosti kočovných umělců, o děsivé smrti svých rodičů rukou bájných Čandrínů, o všem, co zažil jako sirotek v drsném přístavním městě Tarbeanu, prolezlém zločinem, a o těžkých začátcích na Univerzitě, vyučující magická umění, kde se chce dovědět co nejvíc o tajemných vrazích, kteří pro většinu rozumných, vzdělaných lidí vůbec neexistují...
Děj knihy se rozvíjí pomalu, ale postupně strhne jako velká řeka, která slibuje moře s pořádným vlnobitím, a čtenář by chtěl hned, teď, číst dál a vědět, jak to dopadlo.
první část ze dvou
Je to příběh z jiného světa, ale žádný strach, dostanete k němu mapu. Podle slov autora jde o legendu o Hrdinovi, viděnou ze zákulisí, o zkoumání a odhalování světa, o hledání pravdy, skryté v pohádkách a bájích...
V první knize začíná Kvothe vyprávět, či spíš diktovat Kronikáři, o svém dětství ve společnosti kočovných umělců, o děsivé smrti svých rodičů rukou bájných Čandrínů, o všem, co zažil jako sirotek v drsném přístavním městě Tarbeanu, prolezlém zločinem, a o těžkých začátcích na Univerzitě, vyučující magická umění, kde se chce dovědět co nejvíc o tajemných vrazích, kteří pro většinu rozumných, vzdělaných lidí vůbec neexistují...
Děj knihy se rozvíjí pomalu, ale postupně strhne jako velká řeka, která slibuje moře s pořádným vlnobitím, a čtenář by chtěl hned, teď, číst dál a vědět, jak to dopadlo.
328 pages, Hardcover
First published March 27, 2007
38 people are currently reading
793 people want to read
About the author
Patrick Rothfuss
82 books243k followersIt all began when Pat Rothfuss was born to a marvelous set of parents. Throughout his formative years they encouraged him to do his best, gave him good advice, and were no doubt appropriately dismayed when he failed to live up to his full potential.
In high-school Pat was something of a class clown. His hobbies included reading a novel or two a day and giving relationship advice to all his friends despite the fact that he had never so much as kissed a girl. He also role-played and wrote terrible stories about elves. He was pretty much a geek.
Most of Pat's adult life has been spent in the University Wisconsin Stevens Point. In 1991 he started college in order to pursue a career in chemical engineering, then he considered clinical psychology. In 1993 he quit pretending he knew what he wanted to do with his life, changed his major to "undecided," and proceeded to study whatever amused him. He also began writing a book....
For the next seven years Pat studied anthropology, philosophy, eastern religions, history, alchemy, parapsychology, literature, and writing. He studied six different martial arts, practiced improv comedy, learned how to pick locks, and became a skilled lover of women. He also began writing a satirical advice column which he continues to this day: The College Survivial Guide. Through all of this he continued to work on his novel.
In 2000 Pat went to grad school for English literature. Grad school sucked and Pat hated it. However, Pat learned that he loved to teach. He left in 2002 with his masters degree, shaking the dust from his feet and vowing never to return. During this period of time his novel was rejected by roughly every agent in the known universe.
Now Pat teaches half-time at his old school as an assistant-sub-lecturer. He is underpaid but generally left alone to do as he sees fit with his classes. He is advisor for the college feminists, the fencing club, and, oddly enough, a sorority. He still roll-plays occasionally, but now he does it in an extremely sophisticated, debonair way.
Through a series of lucky breaks, he has wound up with the best agent and editor imaginable, and the first book of his trilogy has been published under the title "The Name of the Wind."
Though it has only been out since April 2007, it has already been sold in 26 foreign countries and won several awards.
Pat has been described as "a rough, earthy iconoclast with a pipeline to the divine in everyone's subconscious." But honestly, that person was pretty drunk at the time, so you might want to take it with a grain of salt.
In high-school Pat was something of a class clown. His hobbies included reading a novel or two a day and giving relationship advice to all his friends despite the fact that he had never so much as kissed a girl. He also role-played and wrote terrible stories about elves. He was pretty much a geek.
Most of Pat's adult life has been spent in the University Wisconsin Stevens Point. In 1991 he started college in order to pursue a career in chemical engineering, then he considered clinical psychology. In 1993 he quit pretending he knew what he wanted to do with his life, changed his major to "undecided," and proceeded to study whatever amused him. He also began writing a book....
For the next seven years Pat studied anthropology, philosophy, eastern religions, history, alchemy, parapsychology, literature, and writing. He studied six different martial arts, practiced improv comedy, learned how to pick locks, and became a skilled lover of women. He also began writing a satirical advice column which he continues to this day: The College Survivial Guide. Through all of this he continued to work on his novel.
In 2000 Pat went to grad school for English literature. Grad school sucked and Pat hated it. However, Pat learned that he loved to teach. He left in 2002 with his masters degree, shaking the dust from his feet and vowing never to return. During this period of time his novel was rejected by roughly every agent in the known universe.
Now Pat teaches half-time at his old school as an assistant-sub-lecturer. He is underpaid but generally left alone to do as he sees fit with his classes. He is advisor for the college feminists, the fencing club, and, oddly enough, a sorority. He still roll-plays occasionally, but now he does it in an extremely sophisticated, debonair way.
Through a series of lucky breaks, he has wound up with the best agent and editor imaginable, and the first book of his trilogy has been published under the title "The Name of the Wind."
Though it has only been out since April 2007, it has already been sold in 26 foreign countries and won several awards.
Pat has been described as "a rough, earthy iconoclast with a pipeline to the divine in everyone's subconscious." But honestly, that person was pretty drunk at the time, so you might want to take it with a grain of salt.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 74 reviews
April 4, 2013
-Cuando algo está bien escrito, el género no debería importar tanto -.
Género. Narrativa fantástica.
Lo que nos cuenta. Kote, tabernero en una posada lejos de las rutas más transitadas, salva la vida de Devan, un cronista. Cuando Devan reconoce en el tabernero al legendario Kvothe, le pide que le cuente toda su historia, rodeada de mitos y fabulaciones. Kvothe acepta, pero con la condición de hacerlo en tres días. Primer libro de la trilogía Crónica del asesino de reyes.
¿Quiere saber más del libro, sin spoilers? Visite:
http://librosdeolethros.blogspot.com/...
Género. Narrativa fantástica.
Lo que nos cuenta. Kote, tabernero en una posada lejos de las rutas más transitadas, salva la vida de Devan, un cronista. Cuando Devan reconoce en el tabernero al legendario Kvothe, le pide que le cuente toda su historia, rodeada de mitos y fabulaciones. Kvothe acepta, pero con la condición de hacerlo en tres días. Primer libro de la trilogía Crónica del asesino de reyes.
¿Quiere saber más del libro, sin spoilers? Visite:
http://librosdeolethros.blogspot.com/...
February 16, 2017
Jag har två problem med den här boken. Det första är huvudkaraktären. Han är så jävla smart och bra på allting att man blir alldeles matt. Han ska nödvändigtvis lära sig allting tio gånger fortare än alla andra och vara yngst och mest begåvad i världshistorien. Ett riktigt geni. Som om det inte räckte med att han har ett underbart akademiskt intellekt, han är också bäst på att spela luta. Hans uppväxt med ett kringresande teatersällskap och sedermera som gatubarn gör också att han är orädd, modig och så att säga gatusmart, kan manipulera folk lätt och bedöma hästar och tja, det finns egentligen ingenting han inte är bra på, och då menar jag verkligen jättebra. All den här begåvningen är förstås fascinerande, men jag hade tyckt bättre om honom om han var lite mer.. tja, mänsklig.
Eller, det finns faktiskt ett område där han påstås inte vara speciellt begåvad, och detta tar mig till mitt andra problem: kvinnorna. Man kan inte vara "dålig på kvinnor" eller "förstå sig på kvinnor", kvinnor är inte en speciell ras av människor som alla fungerar på ett visst sätt. Man kan vara socialt kompetent eller man kan vara en idiot som inte har förstått att kvinnor är människor precis som vilka andra människor som helst, dvs olika. Författaren tycks tillhöra kategori nummer två. Alltså snälla, bara för att man är kvinna håller man inte på med irrationellt springande och skuttande hela tiden. Det görs liksom en stor grej av varje kvinnlig karaktärs kvinnlighet. Man ba "åh en KVINNLIG olaglig pengautlånare, det hade jag INTE VÄNTAT MIG" suck. Hon är naturligtvis ung och söt och flirtig också. För att inte tala om stackars KVINNLIGA studenten Fela, som beskrivs som en kapabel och intelligent kvinna, men trots det måste bli räddad inte mindre än två gånger av vår käre hjälte. Och hur de pratar om kvinnor! "Kvinnor är som eld" jo man tackar. Sen så har vi ju då förstås KVINNAN: Så vacker, så flyktig, så stark men ändå så svag och i behov av hjälten, ingen förstår hur hon lider innanför det vackra skalet, så självständig, men ändå fast i sitt mansberoende liv, och vem ska rädda henne ur det, om inte en man! Men han är ju inte som de andra! Hurra.
Inga av lärarna på universitetet är kvinnor. Bara en av tio studenter är kvinnor. Kvinnornas situation beskrivs som helt beroende av männen omkring dem: ensamma kvinnor måste mer eller mindre prostituera sig. Alltså en tanke till författaren här: Du har skapat en helt ny fantasivärld med nya länder, nya språk, nya historier, helt nya lagar för hur materia kan manipuleras genom tankekraft, men en värld där män och kvinnor är likvärdiga? Nu när du har chansen liksom? Njaaeäh, det vore för orealistiskt. Eller är det helt enkelt så att du faktiskt njuter lite av att skapa den här magiska patriarkala lekplatsen där män har all makt och kvinnor är som sköra skuttande fjärilar som ditt superbegåvade super-alterego kan säga tjusiga saker till och rädda lite titt som tätt? Bara en tanke.
Jaha, men om jag nu tycker att boken är så störig varför ger jag den då fyra stjärnor? För att jag trots allt läste ut den (och halva bok nr 2) på en dag, för tredje gången. Antingen så har den andra kvalitéer eller så är jag helt enkelt lite störd. Jag vet inte.
Eller, det finns faktiskt ett område där han påstås inte vara speciellt begåvad, och detta tar mig till mitt andra problem: kvinnorna. Man kan inte vara "dålig på kvinnor" eller "förstå sig på kvinnor", kvinnor är inte en speciell ras av människor som alla fungerar på ett visst sätt. Man kan vara socialt kompetent eller man kan vara en idiot som inte har förstått att kvinnor är människor precis som vilka andra människor som helst, dvs olika. Författaren tycks tillhöra kategori nummer två. Alltså snälla, bara för att man är kvinna håller man inte på med irrationellt springande och skuttande hela tiden. Det görs liksom en stor grej av varje kvinnlig karaktärs kvinnlighet. Man ba "åh en KVINNLIG olaglig pengautlånare, det hade jag INTE VÄNTAT MIG" suck. Hon är naturligtvis ung och söt och flirtig också. För att inte tala om stackars KVINNLIGA studenten Fela, som beskrivs som en kapabel och intelligent kvinna, men trots det måste bli räddad inte mindre än två gånger av vår käre hjälte. Och hur de pratar om kvinnor! "Kvinnor är som eld" jo man tackar. Sen så har vi ju då förstås KVINNAN: Så vacker, så flyktig, så stark men ändå så svag och i behov av hjälten, ingen förstår hur hon lider innanför det vackra skalet, så självständig, men ändå fast i sitt mansberoende liv, och vem ska rädda henne ur det, om inte en man! Men han är ju inte som de andra! Hurra.
Inga av lärarna på universitetet är kvinnor. Bara en av tio studenter är kvinnor. Kvinnornas situation beskrivs som helt beroende av männen omkring dem: ensamma kvinnor måste mer eller mindre prostituera sig. Alltså en tanke till författaren här: Du har skapat en helt ny fantasivärld med nya länder, nya språk, nya historier, helt nya lagar för hur materia kan manipuleras genom tankekraft, men en värld där män och kvinnor är likvärdiga? Nu när du har chansen liksom? Njaaeäh, det vore för orealistiskt. Eller är det helt enkelt så att du faktiskt njuter lite av att skapa den här magiska patriarkala lekplatsen där män har all makt och kvinnor är som sköra skuttande fjärilar som ditt superbegåvade super-alterego kan säga tjusiga saker till och rädda lite titt som tätt? Bara en tanke.
Jaha, men om jag nu tycker att boken är så störig varför ger jag den då fyra stjärnor? För att jag trots allt läste ut den (och halva bok nr 2) på en dag, för tredje gången. Antingen så har den andra kvalitéer eller så är jag helt enkelt lite störd. Jag vet inte.
May 4, 2021
hade inga förväntningar pga omslaget :D men den va typ jättebra? kändes lite som att spela nåt gött tv-spel? så egentligen skulle jag nog gett den en fyris men pga världssämsta kvinnoskildringar så får den tre. spännande att se vad del 2 har att komma med!
OCH extra skojsigt för denne engelskläsande gamla gris att läsa på svenska pga KUL översättning. se till exempel hur, vad jag antar i original var "you dont have the balls to ..." blir "du saknar den testikelstyrka som erfordras ...."
OCH extra skojsigt för denne engelskläsande gamla gris att läsa på svenska pga KUL översättning. se till exempel hur, vad jag antar i original var "you dont have the balls to ..." blir "du saknar den testikelstyrka som erfordras ...."
January 7, 2022
Prvý diel prvej knihy Kroniky.. Trošku zo začiatku zmätočné, ale ako to býva, potom sa to rozbehlo :)
Tento prvý diel je akousi retrospektívou, kde sa dozvedáme o Kvotheho detstve, čo všetko ho stretlo a nestretlo, čo sa naučil a kam sa dostal. Zisťujeme, že v súčasnosti síce je majiteľom miestnej krčmy, no nebolo to vždy tak.. Napriek tomu, že je to príbeh rozprávaný Kronikárovi (nemám rada takéto druhy príbehov), je to vynikajúce a rovno sa púšťam do pokračovania.
Tento prvý diel je akousi retrospektívou, kde sa dozvedáme o Kvotheho detstve, čo všetko ho stretlo a nestretlo, čo sa naučil a kam sa dostal. Zisťujeme, že v súčasnosti síce je majiteľom miestnej krčmy, no nebolo to vždy tak.. Napriek tomu, že je to príbeh rozprávaný Kronikárovi (nemám rada takéto druhy príbehov), je to vynikajúce a rovno sa púšťam do pokračovania.
August 17, 2020
2019: inte riktigt lika makalöst bra, men fortfarande mer än normalbra. Det var något med beskrivningarna av kvinnor som inte riktigt satt rätt hos mig. Vissa stycken var också lite väl skrytiga
2015: Ni vet den där svinjobbiga frågan som inte har något svar, men som alla älskar att ställa; vad är din favoritbok?
Well, i åratal har jag artigt svarat att jag inte kan välja en, för jag älskar helt enkelt för många böcker, men om personen i fråga fortsätter att fråga brukar jag svara "Vindens namn" av Patrick Rothfuss. Men så för några månader sedan insåg jag att det var en hel evighet sedan jag faktiskt läste boken. Jag måste erkänna att jag var lite rädd för att läsa om denna bok, jag fruktade att jag hade ändrat smak eller byggt upp hur fantastisk den var i mitt minne eller att den skulle visa sig vara helt barnslig.
Ingen av dessa rädslor var befogade.
Jag älskade den (surprise surprise)
Jag älskade Kvothe, jag älskade hur smart han var, hur vitsig han var, hans hår och hur han tänker. Jag älskade hur han hanterade sorg och hur han alltid klarar sig i slutändan. Jag älskade honom när han var rädd och jag älskade honom när han utförde onödiga hämnder (tänker speciellt på Pikes leksakshäst) Jag älskade Kvothes relation till musik och till historier. Jag ÄLSKADE(!!) Abenthy och Kvothes föräldrar. (Okej, ni fattar grejen. Jag älskade Kvothe)
Sättet som Patrick Rothfuss berättar denna historia är fantastiskt. Makalöst. Varje kapitel är en bragd och i sin helhet är Vindens namn en storartad berättelse som fångar en med storm.
Tyvärr är ju jag en väldigt petig läsare och sällan är allt frid och fröjd. Exempelvis tycker jag att början på denna bok är urkass. Jag försökte uttrycka det där lite smidigare, men det gick inte. Början är helt enkelt urkass. Den är långsam, svår att förstå och har en ton av berättade som jag inte uppfattade i resten i berättelsen. Man pratar om tre olika typers tystnad, men ingen av dom tystnaderna är bara avsaknaden av ljud utan dom är något annat Boken jag älskar, den börjar runt kapitel 8. Allting innan kan man skumläsa (Speciellt det första kapitlet, herregud vilket dravel) Men samtidigt tycker jag att dom första kapitlerna ger en fin grund till resten av historien, man får lära känna Kvothe och vart han kommer hamna. Vindens namn är ett äventyr av episka mått, och den början som den har gör så att man har en grund att stå på. Man vet vart Kvothe kommer hamna i slutändan, på ett värdshus i ingenstans, och det är resan dit som är äventyret.
Sen ska jag också passa på att tala om att jag tyckte valuta-systemet i Kvothes värld var urkasst förklarat. Silverpenningar och järnflisor och talentar plus en drös andra pengavarianter som jag aldrig lyckades lista ut.
Sen ska jag också tillägga att jag var väldigt, väldigt nära att börja gråta när jag läste denna. Kommer inte avslöja när, bcs spoilers, men woah. It was sad stuff.
Efter att ha läst om denna fantastiska bok kan jag konstatera att den fortfarande förtjänar sin plats som min ultimata favorit.
2015: Ni vet den där svinjobbiga frågan som inte har något svar, men som alla älskar att ställa; vad är din favoritbok?
Well, i åratal har jag artigt svarat att jag inte kan välja en, för jag älskar helt enkelt för många böcker, men om personen i fråga fortsätter att fråga brukar jag svara "Vindens namn" av Patrick Rothfuss. Men så för några månader sedan insåg jag att det var en hel evighet sedan jag faktiskt läste boken. Jag måste erkänna att jag var lite rädd för att läsa om denna bok, jag fruktade att jag hade ändrat smak eller byggt upp hur fantastisk den var i mitt minne eller att den skulle visa sig vara helt barnslig.
Ingen av dessa rädslor var befogade.
Jag älskade den (surprise surprise)
Jag älskade Kvothe, jag älskade hur smart han var, hur vitsig han var, hans hår och hur han tänker. Jag älskade hur han hanterade sorg och hur han alltid klarar sig i slutändan. Jag älskade honom när han var rädd och jag älskade honom när han utförde onödiga hämnder (tänker speciellt på Pikes leksakshäst) Jag älskade Kvothes relation till musik och till historier. Jag ÄLSKADE(!!) Abenthy och Kvothes föräldrar. (Okej, ni fattar grejen. Jag älskade Kvothe)
Sättet som Patrick Rothfuss berättar denna historia är fantastiskt. Makalöst. Varje kapitel är en bragd och i sin helhet är Vindens namn en storartad berättelse som fångar en med storm.
Tyvärr är ju jag en väldigt petig läsare och sällan är allt frid och fröjd. Exempelvis tycker jag att början på denna bok är urkass. Jag försökte uttrycka det där lite smidigare, men det gick inte. Början är helt enkelt urkass. Den är långsam, svår att förstå och har en ton av berättade som jag inte uppfattade i resten i berättelsen. Man pratar om tre olika typers tystnad, men ingen av dom tystnaderna är bara avsaknaden av ljud utan dom är något annat Boken jag älskar, den börjar runt kapitel 8. Allting innan kan man skumläsa (Speciellt det första kapitlet, herregud vilket dravel) Men samtidigt tycker jag att dom första kapitlerna ger en fin grund till resten av historien, man får lära känna Kvothe och vart han kommer hamna. Vindens namn är ett äventyr av episka mått, och den början som den har gör så att man har en grund att stå på. Man vet vart Kvothe kommer hamna i slutändan, på ett värdshus i ingenstans, och det är resan dit som är äventyret.
Sen ska jag också passa på att tala om att jag tyckte valuta-systemet i Kvothes värld var urkasst förklarat. Silverpenningar och järnflisor och talentar plus en drös andra pengavarianter som jag aldrig lyckades lista ut.
Sen ska jag också tillägga att jag var väldigt, väldigt nära att börja gråta när jag läste denna. Kommer inte avslöja när, bcs spoilers, men woah. It was sad stuff.
Efter att ha läst om denna fantastiska bok kan jag konstatera att den fortfarande förtjänar sin plats som min ultimata favorit.
December 5, 2012
Co říct? Tahle kniha je jedním slovem úžasná, pokud bych mohla dát 100 hvězdiček, dám bez zaváhání. Kniha, u které se smějete, pláčete a třesete se strachy spolu s hlavním hrdinou prostě nemůže být špatná. Tolik moudra skrývajícího se mezi řádky, tolik napětí, očekávání, naděje, navíc s tak skvělou hlavní postavou, kterou Kvothe je... Musím si utřídit myšlenky, než se pustím do recenze, protože mám spíš pocit, jako bych ten příběh prožila než četla.
Prostě a jednoduše, už velmi dlouho jsem nečetla takovou knihu, která by mě tak dokonale vtáhla do děje a tak silně ovlivňovala mé emoce. Myslím, že skvěle to vystihla spisovatelka Ursula Le Guinová, když se o této knize vyjádřila:
"Je to vzácné a vítané potěšení objevit autora píšícího nejen se smyslem pro přesné vyjádření toho, co chce sdělit, což mi připadá jako absolutně nezbytný vlastnost pro psaní fantasy, ale také se skutečnou hudbou nesoucí se v pozadí jeho slov."
- Ursula Le Guinová
Prostě a jednoduše, už velmi dlouho jsem nečetla takovou knihu, která by mě tak dokonale vtáhla do děje a tak silně ovlivňovala mé emoce. Myslím, že skvěle to vystihla spisovatelka Ursula Le Guinová, když se o této knize vyjádřila:
"Je to vzácné a vítané potěšení objevit autora píšícího nejen se smyslem pro přesné vyjádření toho, co chce sdělit, což mi připadá jako absolutně nezbytný vlastnost pro psaní fantasy, ale také se skutečnou hudbou nesoucí se v pozadí jeho slov."
- Ursula Le Guinová
December 6, 2020
See raamat üllatas mind. Kõigepealt üllatas raamatu algus sellega, et ajas mulle tohutu une ja väsimuse peale. Ei teagi miks, aga eks see Kvothe lapsepõlv oli hetketi üks „pasast“ välja ronimine. Ju tekitas masendust, mis võttis igasuguse jõu. Mõttes mõlkus „ah, panen kõrvale ja loen vahepeal midagi muud“. Nii kui selle mõtte soovisin teoks teha ( viimane peatükk ja siis 😉 ), üllatas mind raamat teistkordselt. Läks nii põnevaks, et lihtsalt ei suutnud enam raamatut käest panna. Nüüd mõjus see teos mulle pigem ergutavana. Rammestus läinud. Ehk siis Kvothe teekond ülikooli ja seal toimuv istus mulle täiega. Lapsepõlve ja järgneva osa oli kahtlemata ka hea, aga pigem pidin end sellest läbi närima. Muserdav! 😐
Raamat algab sellega, et kangelane on oma töö teinud ning peab nüüd tagasihoidlikku kõrtsmiku ametit. Ta on nõus jutustama oma loo kroonikule. Esimeses raamatus jutustab ta oma lapsepõlvest ja ülikooli ajast. Kusjuures ülikooli jõudis ta väga noorelt. Kvothe on mulle äärmiselt sümpaatsete isikuomaduste ja mõttelaadiga. Ta pani endale kaasa elama. Maagia osa oli ka mõnus. 👍 Kahtlemata haaran peagi järgmise osa. Kahtlustada võib, et läheb aina huvitavamaks. Seda tõotab ka peategelase üks paljudest hüüdnimedest „Kuningatapja“.
Raamat algab sellega, et kangelane on oma töö teinud ning peab nüüd tagasihoidlikku kõrtsmiku ametit. Ta on nõus jutustama oma loo kroonikule. Esimeses raamatus jutustab ta oma lapsepõlvest ja ülikooli ajast. Kusjuures ülikooli jõudis ta väga noorelt. Kvothe on mulle äärmiselt sümpaatsete isikuomaduste ja mõttelaadiga. Ta pani endale kaasa elama. Maagia osa oli ka mõnus. 👍 Kahtlemata haaran peagi järgmise osa. Kahtlustada võib, et läheb aina huvitavamaks. Seda tõotab ka peategelase üks paljudest hüüdnimedest „Kuningatapja“.
June 10, 2017
Čteno poprvé: podzim 2012
- hodnocení: 5/5*
- pocity a dojmy: perfektní fantasy se skvělou atmosférou, místy trochu složitější a zdlouhavá, ale celkově spokojenost
Čteno podruhé: červen 2017
- hodnocení: 10/5*
- pocity a dojmy: úžasné. dokonalé. fantabulous. zatím nejlepší kniha roku 2017 (btw, první díl této trilogie je rozdělen do dvou svazků, takže vlastně hodnotím jen polovinu knihy, couž :D). toto je přesně ten typ fantasy, kvůli kterému miluju fantasy. žádné epické bitvy, superschopnosti, vyvolený hrdina, který spasí svět - ne, tohle tady nenajdete. magie v této knize je naprosto fascinující... teda už to, že tam nějaká magie je je něco, ale v tomto případě je i vysvětleno, jak funguje, a to pro fantasy žánr taky nebývá samozřejmostí.
Ještě bych chtěla podotknout, že tato kniha stojí na hlavní postavě. Je to vlastně kronika jeho života, takže pokud vám nepadne do noty, pravděpodobně se vám nebude líbit ani příběh. Ale vzhledem k tomu, že Kvothe je snad nejlepší knižní postava, nenapadá mě důvod, proč si ho neoblíbit.
- hodnocení: 5/5*
- pocity a dojmy: perfektní fantasy se skvělou atmosférou, místy trochu složitější a zdlouhavá, ale celkově spokojenost
Čteno podruhé: červen 2017
- hodnocení: 10/5*
- pocity a dojmy: úžasné. dokonalé. fantabulous. zatím nejlepší kniha roku 2017 (btw, první díl této trilogie je rozdělen do dvou svazků, takže vlastně hodnotím jen polovinu knihy, couž :D). toto je přesně ten typ fantasy, kvůli kterému miluju fantasy. žádné epické bitvy, superschopnosti, vyvolený hrdina, který spasí svět - ne, tohle tady nenajdete. magie v této knize je naprosto fascinující... teda už to, že tam nějaká magie je je něco, ale v tomto případě je i vysvětleno, jak funguje, a to pro fantasy žánr taky nebývá samozřejmostí.
Ještě bych chtěla podotknout, že tato kniha stojí na hlavní postavě. Je to vlastně kronika jeho života, takže pokud vám nepadne do noty, pravděpodobně se vám nebude líbit ani příběh. Ale vzhledem k tomu, že Kvothe je snad nejlepší knižní postava, nenapadá mě důvod, proč si ho neoblíbit.
January 5, 2025
Kuigi see raamat ei suutnud mind väga üllatada sisu, loo üldise kulgemise, peategelase karakteri jms, oli see siiski kirjutatud moel, mis haaras kaasa. Hea turvaline lugemine. Ilmselt loen mingi hetk ka teise osa ikkagi ära, sest noh kui lugu jääb suht poole sõna pealt katki, siis veidi häirib.
July 30, 2025
Stark 3a/svag 4a. Ganska seg i delar och ibland också förutsägbar. Plus för trevliga beskrivningar och miljöer. Har högre förhoppningar på del 2 som jag ska börja på nu!!
October 20, 2020
Kui "Tuule nime" alguses ilmusid välja hiidämblikeks moondunud kahtlased deemonid, muutusin kohe skeptiliseks ja mõtlesin pettunult, et omg, mille otsa ma nüüd küll komistasin. Pisut hiljem asi aga paranes ning kergelt loetav ja ladus teos muutus sümpaatsemaks.
Nagu on targemad pead juba enne mind märkinud, on tõepoolest tegemist raamatuga, millesse autor on koondanud kõikmõeldavad fantaasiakirjanduse klišeed ja stambid. Sain sellest aru hoolimata oma väikesest lugemusest üldiselt ja selles vallas eriti. Kooliosa meenutas ikka väga Sigatüügast ja Harry Potterit, kuigi püüdsin vägisi mitte nii mõelda ning kaks teost ikka lahus hoida. Ega see ju iseenesest halb pole, sest Potter istus mulle väga.
Mis ma oskan veel öelda. "Tuule nimi" pole tõesti jalustrabav elamus, pigem muhe meelelahutus ja ajaviide, kohati tüütuvõitu (kõik need hirvesilmsed kaunitarid ja muusikuelu tehnilised üksikasjad jmt), kohati põnevam. Rothfuss on lobeda sulega, ei saa eitada, pigem vaevab teda krooniline originaalsete ideede puudus.
Tahaks loota, et tegemist e i ole viimaste aastate ühe tugevama debüüdiga fantaasiakirjanduses, nagu suure suuga reklaamiti, sest midagi ülearu rõõmustavat sellise teesi tõeksosutumine žanri arengute kohta vist küll ei räägi. Ja ärgem unustagem- olen täielik diletant.
Kas ma kriitikast hoolimata jätkan sarja lugemist? Jah, ilmselt küll. Juba sellepärast, et kuna sai juba kord alustatud. Ja ega raamat nüüd otseselt halb ka ju polnud, lihtsalt tervikuna keskpärasevõitu. Arvestades autori ohjeldamatut paljusõnalisust ja kirge detailide vastu on oodata ilmselt sadu ja sadu lehekülgi lisa...
Nagu on targemad pead juba enne mind märkinud, on tõepoolest tegemist raamatuga, millesse autor on koondanud kõikmõeldavad fantaasiakirjanduse klišeed ja stambid. Sain sellest aru hoolimata oma väikesest lugemusest üldiselt ja selles vallas eriti. Kooliosa meenutas ikka väga Sigatüügast ja Harry Potterit, kuigi püüdsin vägisi mitte nii mõelda ning kaks teost ikka lahus hoida. Ega see ju iseenesest halb pole, sest Potter istus mulle väga.
Mis ma oskan veel öelda. "Tuule nimi" pole tõesti jalustrabav elamus, pigem muhe meelelahutus ja ajaviide, kohati tüütuvõitu (kõik need hirvesilmsed kaunitarid ja muusikuelu tehnilised üksikasjad jmt), kohati põnevam. Rothfuss on lobeda sulega, ei saa eitada, pigem vaevab teda krooniline originaalsete ideede puudus.
Tahaks loota, et tegemist e i ole viimaste aastate ühe tugevama debüüdiga fantaasiakirjanduses, nagu suure suuga reklaamiti, sest midagi ülearu rõõmustavat sellise teesi tõeksosutumine žanri arengute kohta vist küll ei räägi. Ja ärgem unustagem- olen täielik diletant.
Kas ma kriitikast hoolimata jätkan sarja lugemist? Jah, ilmselt küll. Juba sellepärast, et kuna sai juba kord alustatud. Ja ega raamat nüüd otseselt halb ka ju polnud, lihtsalt tervikuna keskpärasevõitu. Arvestades autori ohjeldamatut paljusõnalisust ja kirge detailide vastu on oodata ilmselt sadu ja sadu lehekülgi lisa...
April 5, 2017
Mult on küsitud korduvalt, et mis probleemid mul on Rotfussiga? Noh peamiselt kahes asjas - tempo ja peategelane. Raamatu temo on neeetult aeglane. Eestikeeles on esimene romaan loodud kaheks tellise mõõtu kamakaks ja esimene neist mürakast mängib peategelane rohkem Pariisi tänavapoissi. Raske lapsepõlv ja malmist mänguasjad ning tänavakaklused ja kerjamine. Harry potter jõudis ka raamatu alguses kooli mitte ei aelenud tuhas ja enda mustuses. Ega edasi ka see asi just hobusega kappa. Teine asi on peategelane...no annab veel raskemalt samastuvat ilueedit teha. Pole asja milles ta pole maailma osav, ta ratsutab nagu noor jumal, on õiglane ja aus, oskab maagiat peast puristada, näitleb suurepäraselt, laulab ja mängib pilli fantastiliselt. Jah ma saan aru, et see on autoril sellise ebausaldusväärse jutustaja võte aga see võte kestab nii kaua, et süda jõuab pahaks minna. Minul on sellise väga eduka noore mehega raske samastuda (sama häda oli Hobbiga kus peategelane oli liiga äpu ükskõik milleks peale nutmise). Ja edasi olid need pisemad vead ülekülvatud veel pisema klisheepuruga kaunistuseks. Oleks see kõik lühem olnud siis ehk närinuks edasi aga teise raamatu alguses küsisin endalt, et mida ma täpselt oma eluga teen ja kas ma ei saaks seda aega juba millegi parema lugemisse panustada. Ehk andsin Rotfussile loobumisvõidu.
June 20, 2020
Gud vad jag älskar att läsa om begåvade människor som skryter med befogenhet. Början på en episk berättelse. Om du gillar tanken på en hyperbegåvad magiker som började sitt liv som kringresande gycklare, blev gatubarn, sen tjuv som lurar bryter sig in på universitetet och får A i alla ämnen så har du hittat rätt bok.
Rothfuss berättarteknik är imponerande. Boken är full av legender och skrönor som aldrig blir tråkiga att läsa. Jag har inte läst fantasy på ett tag och som vördad Goodreadsrecensent kan jag intyga att boken inte känns full av fantasyplattityder som man annars kanske skulle förväntat sig om man läst 23 böcker av Terry Goodkind. Som läsare slipper man följa en hjälte som "försvarar det fria riket i västra delen av världen från de stora oändliga arméerna i öst som vill sprida rättvisa genom att låta folket stå i kö för bröd." Hjälten i vår bok är istället en kvick och _asball_ gubbe som berättar legenden om sig själv.
ps. Stora pluspoäng till huvudkaraktären som beskriver poesin som den lägsta konstformen.
Helt klart läsvärd.
Mvh
Dragonslayer33
Rothfuss berättarteknik är imponerande. Boken är full av legender och skrönor som aldrig blir tråkiga att läsa. Jag har inte läst fantasy på ett tag och som vördad Goodreadsrecensent kan jag intyga att boken inte känns full av fantasyplattityder som man annars kanske skulle förväntat sig om man läst 23 böcker av Terry Goodkind. Som läsare slipper man följa en hjälte som "försvarar det fria riket i västra delen av världen från de stora oändliga arméerna i öst som vill sprida rättvisa genom att låta folket stå i kö för bröd." Hjälten i vår bok är istället en kvick och _asball_ gubbe som berättar legenden om sig själv.
ps. Stora pluspoäng till huvudkaraktären som beskriver poesin som den lägsta konstformen.
Helt klart läsvärd.
Mvh
Dragonslayer33
February 18, 2021
Typická fantasy žánrovka se všemi přidruženými neduhy i přednostmi. Máme tu geniálního všestranně nadaného, ale chudého chlapce, který tragicky přijde o milované rodiče a chce se pomstít vrahům.
Do mixu přidejte Univerzitu, kde se učí (mimo jiné) čarovat, podlé bohaté spolužáky, věrné přátele, tajemnou ženu a boj s drakem a démony. Takovej Čaroděj Zeměmoří cinknutej Harry Potterem, kterýho zas někdo naočkoval epičtějším dospělejším jazykem. V zásadě všechno, co by člověk od fantasy tohoto druhu čekal, ale nic moc navíc. I když je to strašně dlouhé, čte se to dobře. Druhý díl čeká!
Do mixu přidejte Univerzitu, kde se učí (mimo jiné) čarovat, podlé bohaté spolužáky, věrné přátele, tajemnou ženu a boj s drakem a démony. Takovej Čaroděj Zeměmoří cinknutej Harry Potterem, kterýho zas někdo naočkoval epičtějším dospělejším jazykem. V zásadě všechno, co by člověk od fantasy tohoto druhu čekal, ale nic moc navíc. I když je to strašně dlouhé, čte se to dobře. Druhý díl čeká!
March 10, 2014
I usually approach popular books with caution. I should've approached this with even more caution than anything else before. If I did, I wouldn't have to spend a foodless day and sleepless night, pushing the need to go to the toilet to the very last second, because it meant I had to put the book down.
I really loved it to bits, the writing style especially. I fell in love with characters left and right.
And in the end I cursed myself for waiting so long to read this book.
I really loved it to bits, the writing style especially. I fell in love with characters left and right.
And in the end I cursed myself for waiting so long to read this book.
February 8, 2013
Kniha člověku nedá spát. Spousta otázek zůstane nezodpovězená, např. proč v závěru není schopen "kouzla". Moudrá je myšlenka o tom, jak si lidé vytvářejí příběhy. Je lepší popsat , co se hrdinovi doopravdy stalo, než nechat lidi si vytvořit vlastní příběh. Líbí se mi myšlenka, že básni trvá, než dorazí k mozku, ale píseň běží rovnou k srdci.
June 13, 2017
Konečně fantasy podle mého gusta, dlouho se mi nic tak dobrého nedostalo do ruky. Dobře napsáno, zajímavé postavy i děj, žádná prvoplánová bojovka jako třeba Démonská trilogie. Kde se to krucinál celé ty roky schovávalo?
November 16, 2017
Betyg: 3,5 / 5
De första drygt 100 sidorna kändes tröga efter det blev berättelsen magisk.
De första drygt 100 sidorna kändes tröga efter det blev berättelsen magisk.
March 25, 2019
Meget original og uforudsigelig fantasyfortælling.
February 9, 2018
Då och då snubblar jag över tipslistor över fantasy. Gillar! Här om sistens hette listan 200 scifi- och fantasy-böcker du måste läsa. Eftersom bok ett (även om de inte var i bra-ordning) var en Terry Pratchett blev jag inledningsvis skeptisk. Jag VET att det är nära på hädelse att inte gilla Pratchett, men jag gör helt enkelt inte det. Nåväl, resten av listan var väldigt intressant, eftersom skribenten hade samma åsikt som mig (av det jag hade läst, vilket inte var jättemycket). God smak alltså. Så jag blev hemskt nyfiken på de övriga tipsen.
Bland de 200 böckerna fanns Vindens namn. Jag har lånat och börjat på den boken säkert tio gånger, men aldrig fastnat. Nu bestämde jag mig för att den skulle läsas och därmed basta.
På värdshuset Vägstenen styr Kote, fortfarande sedd som främling fast han skött värdshuset ett par år. Tiderna är bistra och något som liknar en gigantisk spindel har attackerat en man från byn. Någon tid senare blir Kote igenkänd som den legendariske Kvothe av Devan Lochees, eller Krönikören. Motvilligt går Kvothe med på att berätta sin berättelse.
Kvothe har under sitt liv gjort och varit med om otroliga saker och sakta rullas hans liv upp som inte bara innehåller storhet och äventyr utan också död och smärta.
Jag blev väldigt fångad av Vindens namn, när den väl kom igång. 70 första sidorna känns som trams. Det kanske får en poäng i en slags knyta-ihop-historien i bok tre men just nu känns det som en lååång och meningslös inledning som egentligen har nada med något att göra. Visst Kvothe går ut ur sin historia och kommenterar den med Krönikören då och då (kul grepp), men det hade knappast behövts 70 sidor för att få till en sådan inledning.
Men sen, sen låg jag i soffan och läste tills boken var slut. Väldigt medryckande och lite Harry Potterskt eftersom Kvothe hamnar på en skola (ett universitet visserligen) och där får både vänner och fiender (fast alla är mer vuxna) och jag gillar väl helt enkelt sådant.
Som så ofta med översatt fantasy blev en engelsk bok två svenska. Så det är Vindens namn del ett, Vindens namn del två, En vis mans fruktan del ett, En vis mans fruktan del två och så en tredje (avslutande) bok som inte kommit på varken svenska eller engelska ännu.
Jag fattar i alla fall nu varför Rothfuss alltid är med på tipslistor. Damn, jag kanske måste ge Pratchett en chans till..?
Bland de 200 böckerna fanns Vindens namn. Jag har lånat och börjat på den boken säkert tio gånger, men aldrig fastnat. Nu bestämde jag mig för att den skulle läsas och därmed basta.
På värdshuset Vägstenen styr Kote, fortfarande sedd som främling fast han skött värdshuset ett par år. Tiderna är bistra och något som liknar en gigantisk spindel har attackerat en man från byn. Någon tid senare blir Kote igenkänd som den legendariske Kvothe av Devan Lochees, eller Krönikören. Motvilligt går Kvothe med på att berätta sin berättelse.
Kvothe har under sitt liv gjort och varit med om otroliga saker och sakta rullas hans liv upp som inte bara innehåller storhet och äventyr utan också död och smärta.
Jag blev väldigt fångad av Vindens namn, när den väl kom igång. 70 första sidorna känns som trams. Det kanske får en poäng i en slags knyta-ihop-historien i bok tre men just nu känns det som en lååång och meningslös inledning som egentligen har nada med något att göra. Visst Kvothe går ut ur sin historia och kommenterar den med Krönikören då och då (kul grepp), men det hade knappast behövts 70 sidor för att få till en sådan inledning.
Men sen, sen låg jag i soffan och läste tills boken var slut. Väldigt medryckande och lite Harry Potterskt eftersom Kvothe hamnar på en skola (ett universitet visserligen) och där får både vänner och fiender (fast alla är mer vuxna) och jag gillar väl helt enkelt sådant.
Som så ofta med översatt fantasy blev en engelsk bok två svenska. Så det är Vindens namn del ett, Vindens namn del två, En vis mans fruktan del ett, En vis mans fruktan del två och så en tredje (avslutande) bok som inte kommit på varken svenska eller engelska ännu.
Jag fattar i alla fall nu varför Rothfuss alltid är med på tipslistor. Damn, jag kanske måste ge Pratchett en chans till..?
December 27, 2023
Boken handlar om underbarnet Kvothe och hans liv från att han var liten och bodde med sin familj, till dess att han kommer in på universitetet och slutligen öppnar sitt eget värdshus. Boken innehåller magiska element men magin förklaras liksom på ett vetenskapligt sätt, vilket känns lite annorlunda och intressant.
Inledningen är onödigt komplicerad och seg, men när själva historieberättandet kommer igång blir boken intressant. Gillar upplägget hur man genom tillbakablickar får följa historien, känns inte tillgjort eftersom han berättar sin historia för en författare. Stundvis är tempot lite långsamt men jag lyckas ändå behålla intresset genom hela boken.
Angående språket gör nog inte översättningen boken helt rättvisa, skulle förmodligen ha lästs på originalspråket. Finns ändå vissa citat jag gillar, t.ex.: inledning av kap 4, s.133, 138-140, 260 beskrivningen av musiken, s. 342. Emellanåt sker lite konstiga byten av berättarperspektiv, t.ex. slutet av s. 260.
Karaktärerna är bra, speciellt Abenthy är rolig och intressant. Huvudkaraktären Kvothe är kanske lite väl mycket av ett underbarn, han är på ett sätt intressant men på ett annat lite för osannolik. Saknar kvinnliga karaktärer med personlighet annan än vacker, mamma eller hora. Förhoppningsvis kommer del 2 innehålla fler kvinnor. Överlag ändå en underhållande och intressant bok, 3,5/5.
Inledningen är onödigt komplicerad och seg, men när själva historieberättandet kommer igång blir boken intressant. Gillar upplägget hur man genom tillbakablickar får följa historien, känns inte tillgjort eftersom han berättar sin historia för en författare. Stundvis är tempot lite långsamt men jag lyckas ändå behålla intresset genom hela boken.
Angående språket gör nog inte översättningen boken helt rättvisa, skulle förmodligen ha lästs på originalspråket. Finns ändå vissa citat jag gillar, t.ex.: inledning av kap 4, s.133, 138-140, 260 beskrivningen av musiken, s. 342. Emellanåt sker lite konstiga byten av berättarperspektiv, t.ex. slutet av s. 260.
Karaktärerna är bra, speciellt Abenthy är rolig och intressant. Huvudkaraktären Kvothe är kanske lite väl mycket av ett underbarn, han är på ett sätt intressant men på ett annat lite för osannolik. Saknar kvinnliga karaktärer med personlighet annan än vacker, mamma eller hora. Förhoppningsvis kommer del 2 innehålla fler kvinnor. Överlag ändå en underhållande och intressant bok, 3,5/5.
November 15, 2019
Berättelsen kom igång på allvar när huvudpersonen kommer till Tarbean. Det är då det börjar bli intressant och han utvecklas. Fram till dess engagerar berättelsen mig inte alls. Tycker inte om hur huvudpersonen och hans medhjälpare framställs i början där han berättar hans historia. Han verkar alltför perfekt, utan brist, självsäker och med ungt utseende. Tiden i Tarbean visar på andra sidor. Han får kämpa mot motgångar, är ensam och rädd. Detta gör att det går att relatera och det blir intressant att följa hans utveckling. Tyvärr går det tillbaka till att beskriva honom som oberörd, överlägsen och utan brister när han kommer till universitetet. Jag skulle uppskattat om han beskrevs på ett annat sätt.
Tycker heller inte om hur kvinnor beskrivs i berättelsen och hur det verkar ok för männen i berättelsen att skämta om tex horor. Det är ju något som är vanligt i fantasy-böcker av det här slaget. Det är helt ok att beskriva världens grymma verkligheter, men då inte göra det som att prostitution och utnyttjande av kvinnor är något att skämta bort. Världsbyggandet är ok men imponerar inte på mig. Med allt detta sagt är det ändå en bok som går lätt att läsa och när jag väl kommer in i berättelsen vill jag gärna fortsätta så jag kommer att läsa de andra delarna också.
Tycker heller inte om hur kvinnor beskrivs i berättelsen och hur det verkar ok för männen i berättelsen att skämta om tex horor. Det är ju något som är vanligt i fantasy-böcker av det här slaget. Det är helt ok att beskriva världens grymma verkligheter, men då inte göra det som att prostitution och utnyttjande av kvinnor är något att skämta bort. Världsbyggandet är ok men imponerar inte på mig. Med allt detta sagt är det ändå en bok som går lätt att läsa och när jag väl kommer in i berättelsen vill jag gärna fortsätta så jag kommer att läsa de andra delarna också.
April 8, 2020
Väldigt välskriven med ett stundtals fantastiskt språk. Upplägget på boken är smart med huvudkaraktären som återberättar sitt liv till en krönikor. Gör att mycket exposition hanteras smidigt och författaren kan enkelt skifta mellan tredje- och förstapersonsperspektiv.
Handlingen, karaktärerna och världen är dock inte mycket att hänga i julgranen. Som tidigare recensioner skrivit är den som en Harry Potter för vuxna, men utan ett intressant magisystem (som utlovades). Tog för lång tid att komma igång ordentligt och hela partiet i Tarbean var så proppat med klichéer att jag nästan ville lägga ned boken. Skönt dock att den inte försökte göra klichén ”starka kvinnor”, den var något mer realistisk på den fronten särskilt med en karaktär vid namn Fela, men misslyckas samtidigt med sin protagonist. Han hävdas vara smart och begåvad men begår dumhet efter dumhet. Kan vi inte få en duktig huvudkaraktär som möter problem han måste överkomma just med detta intellekt istället för att han går in i uppenbara fällor gång på gång?
Handlingen, karaktärerna och världen är dock inte mycket att hänga i julgranen. Som tidigare recensioner skrivit är den som en Harry Potter för vuxna, men utan ett intressant magisystem (som utlovades). Tog för lång tid att komma igång ordentligt och hela partiet i Tarbean var så proppat med klichéer att jag nästan ville lägga ned boken. Skönt dock att den inte försökte göra klichén ”starka kvinnor”, den var något mer realistisk på den fronten särskilt med en karaktär vid namn Fela, men misslyckas samtidigt med sin protagonist. Han hävdas vara smart och begåvad men begår dumhet efter dumhet. Kan vi inte få en duktig huvudkaraktär som möter problem han måste överkomma just med detta intellekt istället för att han går in i uppenbara fällor gång på gång?
February 5, 2018
Chvílemi dobře napsané, chvílemi bych si to spletla s amatérskou povídkou z nějaké literární soutěže. Ze začátku jsem byla napnutá, ale je to moc zdlouhavé, aniž by se člověk dozvěděl něco zajímavého, a to i v dalších dílech série. Občas mi to přišlo spíš jako čtení zaměřené na teenagery. Vzhledem k počtu stránek bych čekala víc. Třeba nějakou zápletku. Nebyl by problém ani tak nápad, ale pokud člověk napíše tak rozsáhlé dílo, nestačí být jen grafoman, člověk musí umět pracovat s dávkováním příběhu, aby držel pohromadě jako celek. Prostě to nemá na taková vypravěčská esa jako Brandon Sanderson apod.
June 19, 2017
2,5 egentligen. Nyfikenheten tar mig igenom oken med nöd och näppe, för då den är spännande skriver författaren alldeles för mycket för att läsningen ska vara kul. Han verkar inte lita på att man som läsare kan medskapa berättelsen. Lite väl tungt med häftiga och skumma män, så blev extra glad i slutet när en häftig och skum ung kvinna presenterades.
Jag läser vidare, och hoppas segheten försvinner.
Jag läser vidare, och hoppas segheten försvinner.
November 11, 2020
Když jsem vybírala, do jaké fantasy bych se pustila, Jméno větru bylo mezi oblíbenými fantasy sériemi skoro první. Musím říct, že rozhodně nelituji a možná se rovnou pustím do dílu druhého. Mám moc ráda styl vyprávěním, kterým nás Rothfuss provádí - přeskakuje ze současnosti do minulosti. Vyprávění o dětství hlavního hrdiny mě zajímalo každou stránku, a moc se těším, co mi tento magický svět nabídne v dalším vyprávění.
September 29, 2020
Dobře napsané dílko.
Sympatický je mi autorův květnatý, výpravný styl. Vyprávění v první osobě, i premisa příběhu.
Knize nelze upřít styl i neotřelou představivost.
Vývoj hlavní postavy má strukturu i velký stupeň věrohodnosti.
Pěkné, barevné a tklivé vyprávění, které mne chytilo natolik, že jsem už rozečetl i druhý díl.
Sympatický je mi autorův květnatý, výpravný styl. Vyprávění v první osobě, i premisa příběhu.
Knize nelze upřít styl i neotřelou představivost.
Vývoj hlavní postavy má strukturu i velký stupeň věrohodnosti.
Pěkné, barevné a tklivé vyprávění, které mne chytilo natolik, že jsem už rozečetl i druhý díl.
October 18, 2021
Balancuji mezi 3 a 4. Začátek pro mě zdlouhavý a nudný. Pak to začalo být zajímavé. Jen se nemohu zbavit toho nepříjemeného pocitu, který ve mě autorův styl psaní a vyprávění vyvolává. Hlavní hrdina pro mě není zrovna sympatický charakter, který by mi přirostl k srdci. Nicméně to zasazení do magické školy.. Vynikající!:)
November 30, 2025
En av de bästa böcker jag läst. Fantastiskt spännande historia om Kvothe. Boken varvar nutid med att beskriva hans svåra uppväxtår. Boken är svår att lägga ifrån sig och det känns lätt outhärdligt att sista delen i serien inte finns än trots att denna del 1 har ganska många år på nacken. Vilken väntan det redan är….
June 3, 2017
Průzračné, vábivé a poetické. Příběh plynul až bolestivě pomalu, přesto mě fascinovala každá stránka. Zanechala čirou radost z příběhu, haldu nezodpovězených otázek a udělala ze mě závislíka! Chci víc!
Displaying 1 - 30 of 74 reviews