Att leva ett liv, inte vinna ett krig

by Anna Kåver

Acceptans innebär att välja att se och stå ut med både sin inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den – hur plågsam den än kan vara. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att avstå från att söka förändring i en vår situation, utan att sluta föra krig mot tillvaron och sig själv. En del liknar det med lugnet efter stormen.
Att acceptera är, även om det kan tyckas paradoxalt, att vi handlar aktivt, i enlighet med våra värderingar och mål.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig visar hur vi kan nå en mer accepterande hållning – och på så sätt större harmoni. Boken innehåller många praktiska tips, exempel och övningar. Att leva ett liv, inte vinna ett krig kan användas som en självhjälpsbok, men också som fördjupningslitteratur av professionellt verksamma inom psykiatrin.

Anna Kåver är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och psykoterapihandledare i kognitiv beteendeterapi. Hon har varit klinisk verksam sedan 1977 och delar nu sin tid mellan sin privatmottagning, behandlingsforskning på Karolinska institutet i Stockholm och behandlingsutveckling på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Genres: Nonfiction, Psychology, Self Help, Swedish Literature, Mental Health, Sweden

136 pages, Hardcover

First published January 1, 2004

About the author

Anna Kåver är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och författare till flera böcker, bland annat till Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

Reviews

[Emilie]

3.5-4

Jag har på senare tid blivit väldigt nyfiken på just acceptans då jag känt att det hjälpt mig att hantera både min ångest, ADHD och lite däremellan. Så tillslut tänkte jag att okej, jag läser en bok om detta av en LEGITIMERAD psykolog.

Det mesta var repetition av vad jag redan lärt mig men tycker även att jag fick mycket nytt också. speciellt tacksam är jag över stycket om trötthet, det känns skönt att jag har verktyg till att lära mig acceptera något som bokstavligen försvårar allt i mitt liv. Jag gillar speciellt detta stycke:

"Du, som många andra, frågar dig förstås om det inte finns lägen då vi faktiskt inte alls ska acceptera Svält, krig, katastrofer, misshandel, fattigdom, fördomar, könsdiskriminering, rasism... Det verkar självklart. Men gå nu åter tillbaka till de definition av begreppet som jag har skrivit ovan. Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i enlighet med dina värderingar och mål.... Acceptans blir här en förutsättning för förändring..." p. 65

Jag gillar konceptet. Men det är en ton som boken tog som gjorde mig lite smått irriterad. Att prata om medicin som att "åh vi alla stoppar bara i oss mer och mer och nu kan vi försöka välja att inte göra det åååh" (paraphrasing...) Ja, jag förstår att det skrivs ut mycket medicin. Och jag förstår att en del är i desperat behov av att medicinera bort sin ångest. Men kan vi prata om det utan att dra ner oss som verkligen behöver medicin? Jag äter inte antidepressiva för att bli lycklig (så som Anna Kåver skrev), jag äter för att att LEVA. Utan dem är min trötthet så extrem att jag inte kommer upp ur min säng. Detsamma gäller min ADHD-medicin. Jag äter den inte för att bli av med min diagnos, jag äter den för att jag lever i ett samhälle med ett tempo som inte matchar mitt eget. Det är starkt av folk som kanske behöver medicin klarar sig utan men vi ÄR INTE EN HOMOGEN GRUPP. En dag kanske jag också klarar mig utan min medicin men just nu gör jag inte det och det är inte för att jag är supermegarädd för min ångest (och är du det är det OKEJ att äta medicin mot det) eller MÅSTE bli lycklig nu. Med andra ord ACCEPTERAR jag att jag har ett funktionshinder i min hjärna och jag ska göra mitt bästa för att låta sämre dagar få vara sämre utan att kämpa för att trycka bort det. Men medicinerna STANNAR. For now.

Kom lite av topic men tycker det kan vara viktigt att ta upp problematiska aspekter också. I alla fall, om du är intresserad av Acceptans så är det här en bra introduktion.

[Anna H]

Jag får ofta stanna upp och ta in de ord jag läser. Inhalera dem. Och trots att det är många upprepningar är det inte tillräckligt många för mig. Jag är i ett skede i livet där jag behöver läsa den här boken varje dag. Igen. Upprepa. Andas. Acceptans.

[Clara]

Jag anser att boken blev en aning uttjatad efter ett tag, då jag hade läst samma meningar om och om igen. Efter två till tre gånger av ett budskap i olika former så har det gått in, men när vi är uppe i tio gånger, så får det snarare motsatt effekt hos mig - det försvinner, blir överdrivet.
Däremot har Kåver ett viktigt budskap som många, många behöver ta till sig och leva efter - såväl jag själv som andra, om inte alla. Att acceptera allt möjligt från något väldigt litet till något väldigt stort, och hur en kan gå tillväga för att faktiskt acceptera. Så, ett bra budskap med bra tips på hur en kan gå tillväga, men det blev för uttjatat.

[Niklas Kriström]

Härlig och lättläst bok.

[David Hellqvist]

Boken har en bra sensmoral men blir alldeles för mycket upprepningar för min del. Samma tankar kring acceptans och att våga "flyta på vågen av känslor" sätts på alla olika situationer man kan stöta på och till slut började jag bara skumma.

Absolut en bra bok om man känner tyngden av världen på sina axlar 24/7 men det finns bättre böcker med samma tema.

[Emelie Lambert]

Boken innehåller inte tillräckligt med tankeväckande kunskap för att hålla intresset uppe och trots sina ynka 136 sidor kändes den lång att läsa. Innehållet är väldigt basic, jag hade hoppats på en mer insiktsfull bok. För någon med lite livserfarenhet har man troligen redan lärt sig vad acceptans innebär och hur man når dit på samma nivå som boken beskriver.

[Nathalie]

Ville seriöst bara slänga bokhelsiket in i en vägg ett flertal gånger. Jag kunde inte ta till mig budskapet, att acceptera (och ibland acceptera att en inte kan acceptera). Fick boken 2012 och har inte förmått mig till att läsa ut den förrän nu. Är helt klart i ett läge där jag har svårt att ta till mig budskapet om acceptans och det är kanske just i ett sådant läge en mest behöver den. Eller så är boken bara inte för alla? Jag vet inte. Jag vill tro att den kan vara hjälpsam för många läsare om en bara ger sig sjutton på att ta till sig det som står i boken, även om tanken på acceptans kan röra upp (åtminstone för mig) väldigt mycket jobbiga känslor.

Kommer nog försöka att gå tillbaka till övningarna i boken för vill ändå tro på att de kan vara användbara, även om jag i nuläget tyckte de var svåra att ta till mig. Mindfulness är inget jag har utövat tidigare så det handlar kanske om att i lugn och ro lära sig metoden/metoderna i en takt som passar en själv, här kan nog "Att leva ett liv, inte vinna ett krig"vara en bra introduktion. Anna Kåver skriver ändå på ett lättillgänglig och liksom empatiskt och guidande sätt, något som jag tror många kan ta till sig.

Jag är osäker på vilket betyg jag ska ge - ska jag ge den få stjärnor bara för att den irriterade mig? Fler stjärnor för att jag ändå tror att "den kan vara till hjälp" och för att författarinnan skriver på ett trevligt och lättillgängligt sätt? Känslorna kring boken är många...

Blir en (svag) 3:a men kommer nog att återgå till den, kanske ge den en till chans nu när jag ändå tagit mig igenom den.

[Jonatan Almfjord]

En kort, fin självhjälpsbok om hur man kan ta sig an livets svårigheter med hjälp av acceptans. Många skulle nog göra gott i att läsa. Det vore härligt att leva ett liv helt utan smärta. Men om ett sådant inte är möjligt - vad gör vi då? Det är här acceptans kommer in i bilden.

Jag tycker att Anna Kåver gör ett fint jobb med att förklara vad som egentligen åsyftas med termen acceptans. Särskilt i hur hon förtydligar att acceptans inte är detsamma som passivitet eller underkastelse. Kanske behöver man först acceptera läget för att sedan kunna förändra det? Sjäv tror jag att det ligger mycket i detta.

Med acceptans menas att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i enlighet med dina värderingar och mål.

Boken är också en bra ingång, om än en kortfattad sådan, till att utforska dialektisk beteendeterapi (DBT). DBT är utvecklat av den amerikanska psykologen Marsha Linehan och kombinerar kognitiv beteendeterapi (KBT) med inslag av moment från österländsk meditationskonst. Anna Kåver har nämligen studerat under ovan nämnda psykolog och är en av de som fört in terapiformen till ett svenskt kontext.

[Anna (Annizo92)]

Det här är en bok om acceptans. Hade jag läst det här för några år sedan hade jag nog inte varit mottaglig, och tänkt att det bara är babbel. Nu har jag insett att livet blir så mycket bättre med rätt inställning.

Boken kan stundtals bli repetitiv, men det gör inget då jag verkligen behöver träna in tankesättet i varenda situation. För mig känns det här en bok som man ska ha hemma och läsa många gånger. Ibland kanske bara läsa just ett kapitel med övningar som behövs just nu.

[Henrik Nåmark]

Älskar titeln. Den är viktig och säger så mycket. Jag läste den när den kom ut och ville nu titta bakåt, hur var det egentligen? Var den bra?

Det här är populärpsykologi i sin renaste form. Mindfullness och filosofi från Asien destilerad för vita hemmafruar. Annas exempel med blommor på bordet, och torktumlare igång är långt ifrån min verklighet. Om du är välbärgad men har några små obekvämligheter i livet så är denna bok för dig. "Jag tappade pennan och blev oproportionerligt arg över det." Om det är det jobbigaste i ditt liv så kommer denna bok att hjälpa dig.

Om din verklighet är snäppet svårare, du kanske har ADHD oc kaos hemma, Inga pengar, livet är kasst men du försöker hitta lösningen, då är denna bok inget för dig. Målgruppen är vita, medelålders kvinnor som potentiellt stör sig på småsaker. Andas, var i stunden, allt är okej. Ta bara upp pennan.

Jag försökte verkligen att läsa klart trots mina tveksamheter men när Anna på sidan 100 skriver att även om man inte är helt nöjd över sin kropp så kan man ändå åka till Paris eller London så tappade jag det. Referensen är inte ens i närheten av min och mångas verklighet. Anna kan välja att åka till London över en weekend för att glömma sina problem och förväntar sig att läsaren kan göra samma sak.

Jag lever inte i Annas verklighet och hon lever inte i min. Ljummen bok med lättsamma inslag. Läs på egen risk.

[Peter]

For mental acceptance - clear cut straight to the point easy read (in swedish). To accept current reality is a skill (like running or lifting weights) you must practice it.
If you fight it.. well you know already how that goes? Practical mental tips which is very close to ACT (acceptance and commitment therapy) and also one of the 8 mental tools we use in FLAWDs Focused Productivity course: where one of them is: "Radical Acceptance" that is used in CBMT (Corporate Based Mindfulness training). I would also recommend Bodil Jönssons book: 10 tankar om tid - which is in this sphere of mental mindset and tools.
Got this recommended by a Focused Productivity participant. A must read for all that want to improve their mental game - should be everyone?
Also ofc Lars Eric Unesthål Mental Training or any other book by LE-U.. Enjoy

[Monica]

Den här lilla boken (söt och lite exklusiv med inbyggt bokmärke trots att den bara är dryga hundra sidor) är ännu en i självhjälpsgenren, med huvudtemat acceptans. Anna Kåver (och Åsa Nilsonne) hade en storhetstid vid KBT-terapins segertåg in i svensk behandlingsflora, men hörs inte längre lika mycket i svensk media. Kanske var de uppmaningar/uppmuntringar som boken innehåller helt enkelt inte tillräckligt tankeväckande? Även KBT:s undergörande läkekraft har sedan början av århundradet ifrågasatts och har åter blivit en terapiform bland andra.

[Jimmy J. Crantz]

Inte direkt en bladvändare, det tog mig mer än ett år att ta mig igenom boken och då är det ändå en ganska kort bok. Den blir också lite repetitiv ibland. Boken fångar dock något, och jag tror att förmågan att jobba med acceptans blir viktigare i dagens samhälle (när man kanske måste flytta för att få ett jobb, osv.). Jag gillar att man kan jobba på att acceptera saker som att man är trött eller inte kan sova. Jag gillar också att boken tar upp hur man kan jobba med acceptans vid ångest av livets förgänglighet.

[Elon]

Intressanta och användbara tankar, en bok och ett tankesätt jag uppskattar och sett fungera. Samtidigt blev boken väldigt repetitiv, första halvan är en klar fyrpoängare, medan andra halvan är närmre 2-3. Den delen är kanske inte skriven för att läsas i ordning heller, utan att man snarare läser den del som är relevant för just dig just då. I så fall, my bad.

[John]

En bok som beskriver acceptans och vad det innebär. Ett tillstånd som inte är helt lätt att uppnå, och kanske mycket på grund av vad man tror att det betyder? Det är en aningen mer mångfacetterat än vad man kan tänka sig...

[Daniela]

Trevlig självhjälpsbok. Inget revolutionerande om man läst annat i genren, mer som en varm filt och några goda råd på vägen.

[Lindzi]

Andas. Slappna av. Surfa på känslorna. Lite samma och samma råd i hela boken. Och hur surfar man på känslor? Lättare sagt än gjort.

[Frida]

Även då texten upprepade sig gång på gång var buskapet väldigt bra, och presenterat i en form som åtminstone jag kunde ta till mig.

[Josefine]

3,5

[Anu Vaarama]

Todella osuvaa ja hyödyllistä asiaa joka sivulla. Hienoa että jotkut osaavat kirjoittaa suoraan tärkeän asian ytimestä.

[Julia]

Läste inte klart, så det känns orättvist att sätta något betyg. Den var helt enkelt inte för mig.

[Olov Redmalm]

Kraftfulla metoder som är lätta att greppa. Lite väl enkelt och påskyndat slut bara.

[Erica Berndtsson]

Tips från psykolog. Kontemplativ. Acceptans kan vara frustrerande och provocerande. Tycker inte om rådet att ta hand om sig själv som sin bästa vän.

[Patrik]

Jag har något svårt att veta hur jag ska närma mig min recension av denna bok. Jag läste boken då jag i min yrkesroll vill veta vilka självhjälpsböcker där ute som är värda att rekommendera.

Precis som allt tidigare jag kommit kontakt med skrivet av Anna Kåver är Att leva ett liv, inte vinna ett krig lättläst och lättillgängligt. Budskapet är däremot allt annat än lättsmält. Eller. Det Kåver vill förmedla är urtypen för en färdighet som är lätt att förstå principerna av men svår att bemästra.

Jag upplevde till och från boken repetitiv men möjligen fyller det en funktion i och med hur svårt det sannolikt är för bokens läsare att ta till sig budskapet. "Repetition är kunskapens moder" så att säga. I det stora hela är boken läsvärd. Särskilt om man märker sig ha svårt att komma över/bearbeta motgångar. Den är dock ej en revolutionerande självhjälpsbok, vilket det i och för sig finns få av.

[Synthetic]

Good book on acceptance for the uninitiated, with clear and concise writing but a bit light on content. It doesn’t go too deeply into things, which might be perfect for some people but there are plenty of other books that go a lot further while being a lot more demanding on the reader.

[Magdalena Lena]

One of my favourites!!

[Fanny]

The book is about accepting the situation you're in and accept your feelings. "To live a life, not win a war." The book offers no answers but is well worth reading and raises some thoughts.

[Annacarin Isaksson]

Mycket användbar och trovärdig bok i konsten att acceptera dig själv och livet som det är. Enkla övningar finns också beskrivna som hjälp på vägen.

[Sebastian Ek]

Svårt att betygsätta en bok som denna.

[Christian]

En bra och genomgående bok om att lära sig olika sätt att acceptera och förhålla oss till tankar och känslor på ett mer objektivt sätt.