What do you think?
Rate this book
Allt för Bodil
”Allt för Bodil” fortsätter utmed samma gator som hyllade debuten ”Lite död runt ögonen” och uppföljaren ”Som natten”. Vi slår följe med den före detta missbrukaren och biltjuven Arto och 11-åriga dottern Bodil. I väntan på att baren han driver tillsammans med en vän ska gå ihop arbetar Arto extra som flyttgubbe åt ex-gangstern Rune. Men kan han lita på att Rune lämnat tjuvlivet eller riskerar Arto att åter dras mot avgrunden? Samtidigt ger sig Bodil ensam ut på gatorna under sommarlovets första veckor. En natt blir hon vittne till ett hemskt brott, en händelse som för henne i en livsfarlig riktning. ”Allt för Bodil” är en rå och ömsint Stockholmsskildring som avslutar sviten ”Nattvak”.
272 pages, Hardcover
First published January 11, 2023
2 people are currently reading
28 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
February 26, 2023
Allt för Bodil är den tredje och avslutande delen i trilogin Nattvak. De tre delarna kan läsas var för sig, men i den här tredje delen vävs berättelserna ihop, och jag rekommenderar att läsa serien från början.
I den första delen, Lite död runt ögonen, kommer vi in i berättelsen två år efter att fyraåriga Bodil hittat sin mamma död. Bodils pappa Arto tvingar sig själv att ta sig ur sitt missbruk för att ensam kunna ta hand om Bodil, men det är svårt att ändra på invanda beteenden med kriminalitet, våld och lögner. I uppföljaren, Som natten, skildras livet ur den tjugoåriga Asynjas perspektiv, som försöker skapa ett liv med trygghet och kärlek för sig, Eddie och den lilla dottern Snäckan. Utan att ha insett konsekvenserna, dras hon in i ett lokalt kriminellt nätverk och bär de droger som Eddie säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen.
Nu är vi tillbaka hos elvaåriga Bodil och Arto. Utanförskapet i förhållande till klasskompisarna och deras föräldrar lyser igenom redan på skolavslutningen. De andra barnen står på skolgården tillsammans med sina familjer, men Bodil står ensam. Arto arbetar sent sex kvällar i veckan. Dels i köket på vännen Dittes bar, dels som flyttkarl. Ränderna går inte ur, vare sig Arto vill eller inte. Han umgås med kriminella vänner och dras återigen in i brottslighet när Rune vill ha hjälp med att hämta och leverera väskor i industriområden och lagerlokaler. Det saboterar för Arto och Bodil, men på samma sätt som Rune var lojal och tog Artos rygg när han tillfälligt föll tillbaka ned i kriminalitet, ställer Arto upp för Rune.
Bodil smider planer för sommarlovet med bästa vännen, men mellan raderna förstår man att hon kommer att bli sviken av både jämnåriga och vuxna ännu en gång. Hon hänger runt, snattar godis i butiker och är ute med sin skateboard till sent på nätterna. Omgivningen ser vad som sker, men den som borde se och bry sig är Arto, och han är ständigt upptagen med annat.
”Så länge hon kunde minnas hade hon vetat att han inte var som andra föräldrar. Att han saknade något viktigt. Som om han varken klaffade med världen eller hur en vuxen borde vara. Med honom var det som om livet krympte ihop, och det slutade inte krympa, utan blev mindre för varje år.”
Bodil är väldigt nära att råka riktigt illa ut, och när hon en natt blir vittne till ett sadistiskt överfall gör hon det. Trådar från de tidigare böckerna plockas upp och de olika levnadsöden som skildras i den här Stockholmstrilogin vävs i och med det samman på ett väldigt trovärdigt och självklart sätt. Det är sällan det görs så skickligt som i Allt för Bodil. Jag är imponerad.
Språket är som i de tidigare delarna i serien rakt och fåordigt, och innehåller en jargong som bidrar till att göra berättelserna trovärdiga och sannolikt väl speglar verklighetens Bodil, Arto, Rune, Ditte och de andra. De är hemmastadda i den verklighet som är deras, och jag lider med dem allihop. Framför allt med Bodil som inte erbjuds något annat alternativ än att växa upp i den här miljön. Jag tänker på hjärnforskning som visat att pannloben som styr konsekvenstänk inte är fullt utvecklad förrän man är tjugofem-trettio år. Hamnar man snett och i fel miljö innan dess, hinner vanor och umgänge etableras, och det blir svårt att göra om och göra rätt.
Man skulle kunna tro att det är tung läsning, men David Ärlemalm har en fingertoppskänsla för vad som är lagom nivå av mörker för berättelsen. Det hemska varvas med värme, omtanke, hopp och faktiskt även humor.
En av mina favoritförfattare är Per Anders Fogelström. Hans Stad-serie skildrade de människor som levde i Stockholm från 1860 och framåt. Han beskrev Stockholms historia ur arbetarnas perspektiv, hur de lämnade landsbygden för att flytta till staden och arbeta i hamnar, på byggen och i fabriker, hur de bildade familj och kämpade för en dräglig tillvaro. De människor som Fogelström skildrade hade drömmar som inte så ofta överensstämde med hur verkligheten såg ut, men de gav inte upp hoppet om att livet någon gång skulle bli bättre.
Så är det för de människor som lever, älskar, kämpar och dör i David Ärlemalms romaner. På samma sätt som Fogelströms Stad-böcker blivit svenska klassiker som skildrar delar av vårt samhälle, förtjänar Ärlemalms serie Nattvak att bli det.
I den första delen, Lite död runt ögonen, kommer vi in i berättelsen två år efter att fyraåriga Bodil hittat sin mamma död. Bodils pappa Arto tvingar sig själv att ta sig ur sitt missbruk för att ensam kunna ta hand om Bodil, men det är svårt att ändra på invanda beteenden med kriminalitet, våld och lögner. I uppföljaren, Som natten, skildras livet ur den tjugoåriga Asynjas perspektiv, som försöker skapa ett liv med trygghet och kärlek för sig, Eddie och den lilla dottern Snäckan. Utan att ha insett konsekvenserna, dras hon in i ett lokalt kriminellt nätverk och bär de droger som Eddie säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen.
Nu är vi tillbaka hos elvaåriga Bodil och Arto. Utanförskapet i förhållande till klasskompisarna och deras föräldrar lyser igenom redan på skolavslutningen. De andra barnen står på skolgården tillsammans med sina familjer, men Bodil står ensam. Arto arbetar sent sex kvällar i veckan. Dels i köket på vännen Dittes bar, dels som flyttkarl. Ränderna går inte ur, vare sig Arto vill eller inte. Han umgås med kriminella vänner och dras återigen in i brottslighet när Rune vill ha hjälp med att hämta och leverera väskor i industriområden och lagerlokaler. Det saboterar för Arto och Bodil, men på samma sätt som Rune var lojal och tog Artos rygg när han tillfälligt föll tillbaka ned i kriminalitet, ställer Arto upp för Rune.
Bodil smider planer för sommarlovet med bästa vännen, men mellan raderna förstår man att hon kommer att bli sviken av både jämnåriga och vuxna ännu en gång. Hon hänger runt, snattar godis i butiker och är ute med sin skateboard till sent på nätterna. Omgivningen ser vad som sker, men den som borde se och bry sig är Arto, och han är ständigt upptagen med annat.
”Så länge hon kunde minnas hade hon vetat att han inte var som andra föräldrar. Att han saknade något viktigt. Som om han varken klaffade med världen eller hur en vuxen borde vara. Med honom var det som om livet krympte ihop, och det slutade inte krympa, utan blev mindre för varje år.”
Bodil är väldigt nära att råka riktigt illa ut, och när hon en natt blir vittne till ett sadistiskt överfall gör hon det. Trådar från de tidigare böckerna plockas upp och de olika levnadsöden som skildras i den här Stockholmstrilogin vävs i och med det samman på ett väldigt trovärdigt och självklart sätt. Det är sällan det görs så skickligt som i Allt för Bodil. Jag är imponerad.
Språket är som i de tidigare delarna i serien rakt och fåordigt, och innehåller en jargong som bidrar till att göra berättelserna trovärdiga och sannolikt väl speglar verklighetens Bodil, Arto, Rune, Ditte och de andra. De är hemmastadda i den verklighet som är deras, och jag lider med dem allihop. Framför allt med Bodil som inte erbjuds något annat alternativ än att växa upp i den här miljön. Jag tänker på hjärnforskning som visat att pannloben som styr konsekvenstänk inte är fullt utvecklad förrän man är tjugofem-trettio år. Hamnar man snett och i fel miljö innan dess, hinner vanor och umgänge etableras, och det blir svårt att göra om och göra rätt.
Man skulle kunna tro att det är tung läsning, men David Ärlemalm har en fingertoppskänsla för vad som är lagom nivå av mörker för berättelsen. Det hemska varvas med värme, omtanke, hopp och faktiskt även humor.
En av mina favoritförfattare är Per Anders Fogelström. Hans Stad-serie skildrade de människor som levde i Stockholm från 1860 och framåt. Han beskrev Stockholms historia ur arbetarnas perspektiv, hur de lämnade landsbygden för att flytta till staden och arbeta i hamnar, på byggen och i fabriker, hur de bildade familj och kämpade för en dräglig tillvaro. De människor som Fogelström skildrade hade drömmar som inte så ofta överensstämde med hur verkligheten såg ut, men de gav inte upp hoppet om att livet någon gång skulle bli bättre.
Så är det för de människor som lever, älskar, kämpar och dör i David Ärlemalms romaner. På samma sätt som Fogelströms Stad-böcker blivit svenska klassiker som skildrar delar av vårt samhälle, förtjänar Ärlemalms serie Nattvak att bli det.
February 27, 2023
Som jag kommer sakna dessa vackra själar - Arto och Bodil 🥰 Tack David Ärlemalm för en fantastisk läsupplevelse genom serien Nattvak.
”Allt för Bodil” är den tredje delen i serien. Jag har även läst de två tidigare i serien och jag rekommenderar att man åtminstone läser del ett ”Lite död runt ögonen”, innan man läser denna, då de hänger ihop. Del två som heter ”Om natten” också fin och viktig, men är en historia vid sidan av dessa karaktärer.
Bodil är dottern som får växa upp alldeles för tidigt. Hon förlorade sin mamma i tidig ålder och blir förälder till sin pappa Arto allt eftersom hon blir äldre. Han i sin tur, dras med konsekvenser efter drogmissbruk och gör så gott han kan trots flera minus på livskontot. Hur han än försöker hamnar han aldrig på plussidan. Det är två människor med stora men sargade hjärtan.
Bodil blir en sen kväll vittne till ett våldsdåd och hamnar i en spiral av händelser, som kommer att påverka henne och de nära henne.
David skildrar dessa människor med innerlighet, skärpa och stor kärlek. Språket är både vackert och knivskarpt. Det märks att han kan och har levt i denna miljö. Det är en skildring av verkligheten och det gör stundtals ont att läsa.
”Allt för Bodil” är den tredje delen i serien. Jag har även läst de två tidigare i serien och jag rekommenderar att man åtminstone läser del ett ”Lite död runt ögonen”, innan man läser denna, då de hänger ihop. Del två som heter ”Om natten” också fin och viktig, men är en historia vid sidan av dessa karaktärer.
Bodil är dottern som får växa upp alldeles för tidigt. Hon förlorade sin mamma i tidig ålder och blir förälder till sin pappa Arto allt eftersom hon blir äldre. Han i sin tur, dras med konsekvenser efter drogmissbruk och gör så gott han kan trots flera minus på livskontot. Hur han än försöker hamnar han aldrig på plussidan. Det är två människor med stora men sargade hjärtan.
Bodil blir en sen kväll vittne till ett våldsdåd och hamnar i en spiral av händelser, som kommer att påverka henne och de nära henne.
David skildrar dessa människor med innerlighet, skärpa och stor kärlek. Språket är både vackert och knivskarpt. Det märks att han kan och har levt i denna miljö. Det är en skildring av verkligheten och det gör stundtals ont att läsa.
February 20, 2023
Inte lika bra som första boken om Arto och Bodil men absolut läsvärd. Tycker denna var lite rörig men tog sig på slutet! Hoppas på en fortsättning!
February 5, 2023
Jag har uppskattat serien om Bodil och hennes pappa Arto och det här är den sista och avslutande delen (som jag förstått det). Bodil har blivit 11 år och tillbringar en för stor del av sin tid ensam och ser saker hon inte ska se. Arto jobbar dubbelt och försöker få allt att gå ihop och sig sig själv att hålla ihop. Det som hela tiden har varit styrkan med böckerna - att ett liv som sällan skildras i svensk litteraturen får ta plats - är också styrkan med den här boken. Ett utanförskap som samtidigt inte är det.
Jag hoppas Ärlemalm kommer att fortsätta skildra den här typen av människor och deras liv även i kommande böcker, även om det blir utan Bodil och Arto.
Jag hoppas Ärlemalm kommer att fortsätta skildra den här typen av människor och deras liv även i kommande böcker, även om det blir utan Bodil och Arto.
January 19, 2023
Äntligen är den här, fortsättningen på berättelsen om Bodil. Det här är en bok att sluka. Nu har hon hunnit bli elva år och moderlös. Hon är ett mycket intelligent och brådmoget barn. Hennes pappa Arto, som tidigare varit i missbruk, kämpar på med dubbla arbeten och kopplar bara ibland av med lite grönt på balkongen. Bodil går och lägger sig ensam i lägenheten på söder i Stockholm, sex kvällar av sju, inte förrän efter klockan 22 hör hon pappa sätta nyckeln i dörren och då kan hon somna.
Vi som läst David Ärlemalm känner igen modus operandi. Han skriver fram de mest realistiska, drabbande och levande karaktärer du kan tänka dig. Jag inte bara känner med Bodil, jag ÄR henne. Arto är också en komplex och mångsidig karaktär, som jag i princip mött i verkligheten. Mestadels är han bra, han trampar på – som de flesta – men med en sten i skon. Rätt som det är, kommer han tvärstanna för att kasta ut stenjäveln och frågan är vilken väg han tar sen. Det är min och Bodils oro, och romanens dynamo. Men det här en spänningsroman med flera drivande element. Jag är bara så väldigt förtjust i författarens psykologiska tonsäkerhet.
”Märta var tyst medan Bodil berättade, sedan sa hon:
Det är helt sjukt, jag skulle typ vara skitskraj.
Bodil andades ut. Det var som om händelser blev verkliga först när hon berättade om dem för Märta. Att de var platta innan och att Märtas reaktion fyllde dem med syre och gav dem färg.”
Prosan är mycket välskriven och med det menar jag finstämd, gestaltande, kärnfull, utan onödiga beskrivningar eller konstigheter. Den är rak och enkel, lättåtkomlig, men alls icke banal. Ingen politik överskuggar prosan, däremot människokärlek.
Men egentligen är det en politisk bok som handlar om hur kriminalitet, hämmad sexualitet, huliganism, hypermaskulinitet och missbruk hänger samman med klass. Arto är ensamstående och arbetar på obekväma och oregelbundna arbetstider under taskiga villkor, exempelvis. Allt för Bodil är en varm skildring av proletariatet men utan att undvika komprometterande delar som oro, våld, otrygghet, droger, stölder, djurplågeri, skulder etcetera. Alla (svårt att skriva alla nu, men jag måste ändå tro det) vill vara bra föräldrar till sina barn, men det är inte alltid det räcker.
Två grejer jag fastnar för lite extra är hur ”orten” nämns på ett lite suggestivt och väldigt lämpligt sätt. Samt hur Ärlemalm skriver om barnvärlden pågående parallellt med vuxenvärlden. Vi vuxna vill och tycker det är självklart att barnen ska berätta saker för oss. Någon kanske tolkar Artos tveksamma karaktär som anledning till att Bodil inte berättar saker för honom. Jag tror tyvärr att det är lika självklart för barn att ljuga för vuxna som det är att gå. Barn ljuger till och med om att ljuga.
Ärlemalm borde få pris i minst två kategorier. Solidaritetspris för att han ökar empatin för utsatta människor med dåliga förutsättningar, som gör dåliga val. När ett barn åker fast för snatteri och handlaren inte låter barnet gå på toaletten, är det hos snattaren läsarens sympati hamnar. Läsbarhetspris för att det han skriver lockar till läsning och vill bjuda in alla. Alla ska med! Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.
Bodils svarta dagbok börjar ta slut i samma veva som romanen går mot sitt slut. Det fina är att Bodil önskar sig en ny dagbok, så vi lär nog få möta ”henne” igen, kanske i en annan skepnad. Det vill jag gärna!
Vi som läst David Ärlemalm känner igen modus operandi. Han skriver fram de mest realistiska, drabbande och levande karaktärer du kan tänka dig. Jag inte bara känner med Bodil, jag ÄR henne. Arto är också en komplex och mångsidig karaktär, som jag i princip mött i verkligheten. Mestadels är han bra, han trampar på – som de flesta – men med en sten i skon. Rätt som det är, kommer han tvärstanna för att kasta ut stenjäveln och frågan är vilken väg han tar sen. Det är min och Bodils oro, och romanens dynamo. Men det här en spänningsroman med flera drivande element. Jag är bara så väldigt förtjust i författarens psykologiska tonsäkerhet.
”Märta var tyst medan Bodil berättade, sedan sa hon:
Det är helt sjukt, jag skulle typ vara skitskraj.
Bodil andades ut. Det var som om händelser blev verkliga först när hon berättade om dem för Märta. Att de var platta innan och att Märtas reaktion fyllde dem med syre och gav dem färg.”
Prosan är mycket välskriven och med det menar jag finstämd, gestaltande, kärnfull, utan onödiga beskrivningar eller konstigheter. Den är rak och enkel, lättåtkomlig, men alls icke banal. Ingen politik överskuggar prosan, däremot människokärlek.
Men egentligen är det en politisk bok som handlar om hur kriminalitet, hämmad sexualitet, huliganism, hypermaskulinitet och missbruk hänger samman med klass. Arto är ensamstående och arbetar på obekväma och oregelbundna arbetstider under taskiga villkor, exempelvis. Allt för Bodil är en varm skildring av proletariatet men utan att undvika komprometterande delar som oro, våld, otrygghet, droger, stölder, djurplågeri, skulder etcetera. Alla (svårt att skriva alla nu, men jag måste ändå tro det) vill vara bra föräldrar till sina barn, men det är inte alltid det räcker.
Två grejer jag fastnar för lite extra är hur ”orten” nämns på ett lite suggestivt och väldigt lämpligt sätt. Samt hur Ärlemalm skriver om barnvärlden pågående parallellt med vuxenvärlden. Vi vuxna vill och tycker det är självklart att barnen ska berätta saker för oss. Någon kanske tolkar Artos tveksamma karaktär som anledning till att Bodil inte berättar saker för honom. Jag tror tyvärr att det är lika självklart för barn att ljuga för vuxna som det är att gå. Barn ljuger till och med om att ljuga.
Ärlemalm borde få pris i minst två kategorier. Solidaritetspris för att han ökar empatin för utsatta människor med dåliga förutsättningar, som gör dåliga val. När ett barn åker fast för snatteri och handlaren inte låter barnet gå på toaletten, är det hos snattaren läsarens sympati hamnar. Läsbarhetspris för att det han skriver lockar till läsning och vill bjuda in alla. Alla ska med! Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.
Bodils svarta dagbok börjar ta slut i samma veva som romanen går mot sitt slut. Det fina är att Bodil önskar sig en ny dagbok, så vi lär nog få möta ”henne” igen, kanske i en annan skepnad. Det vill jag gärna!
January 21, 2023
Betyg: 5 av 5 - Den här boken, Allt för Bodil, är den tredje och avslutande delen i sviten Nattvak. Dom tidigare böckerna är Lite död runt ögonen och Som natten. Jag har läst alla tre böckerna, och dom är mycket, mycket bra alla tre. Lättlästa med skönt läsflyt i, spännande, gripande, verklighetstrogna, och berörande. Karaktärer som man tar till sig, och bra miljöbeskrivningar. Jag kan verkligen rekommendera böckerna som kan läsas fristående, men jag tycker att man definitivt ska läsa dom i rätt ordning. Hoppas på fler liknande böcker från författaren David Ärlemalm.
March 13, 2023
Halvtrist läsning. Jag som verkligen tyckte om första boken Lite Död Runt Ögonen, Arto, Bodil och hoppades på lika bra fortsättning. Men icke!
Den mörka, råa miljön som beskrivs i boken är ju bäst! Tycker även om att boken lyfter barns perspektiv om ensamhet, relationer och att vara barn till missbrukade.
Den mörka, råa miljön som beskrivs i boken är ju bäst! Tycker även om att boken lyfter barns perspektiv om ensamhet, relationer och att vara barn till missbrukade.
March 14, 2023
Det har gått seks år siden vi sist traff tidligere misbrukeren Arto og hans datter Bodil. Bodil er nå 11 år, og Arto har klart kunststykket om å bygge opp hverdag til lille familien - nesten. Arto jobber på dagen som «flyttgubbe» med en litt tvilsom kompis og om kvelden som restaurant kokk. Bodil er utrolig veslevoksen til og med med hensyn til sin oppvekst, men bør likevel ikke være så mye alene. Arto og Bodil er fortsatt sikkelig bra, men ikke like fengslende som «Lite död rundt ögönen»
Displaying 1 - 9 of 9 reviews