Vera är 50+, troligen på väg in i klimakteriet. Hon jobbade tidigare som journalist, men sedan tidningen lades ner jobbar hon som lärarassistent. Så sker ett mord och hennes gamla chef hör av sig för att hon ska skriva några artiklar om mordet. Sakta men säkert dras Vera in i den här världen igen och hon kan inte släppa mordet, börjar undersöka och utreda på egen hand vilket försätter henne i obehagliga och nära på farliga situationer.
Det tar ett tag innan jag kommer in i berättelsen, men när jag gör det så älskar jag verkligen språket. Det flyter på och miljöbeskrivningarna är så fina. Däremot fastnar jag inte helt för själva storyn, det känns som om det har skrivits innan och när ledtrådarna börjar komma så listar jag ut åt vilket håll det kommer gå. Jag tror definitivt att den här boken tjänar på att man läser/lyssnar i längre perioder, vilket jag gjorde och då är det svårt att sluta. Jag gillade dock huvudpersonen Vera, och skulle absolut kunna tänka mig att läsa mer av författaren för att få följa hennes resa.
Jag har i princip sträckläst boken och det tror jag att den vann på. För mig tog det en stund att komma in i boken, men sen hade jag svårt att sluta läsa. Miljön är en viktig huvudkaraktär och Sara målar upp en jämtländsk, karg miljö.
Jag gillar Vera, hon är en kämpe med styrkor, brister och sorger, som går helt in i sin journalistroll och ger sig inte förrän hon har fått det resultat hon väntat sig. Boken beskriver livet i glesbygden, på gott och på ont med folk som ställer upp när det gäller, skvallrar och spekulerar och turisternas framfart. Mörka hemligheter och två parallella historier som ger en helhetsbild skapar en spännande berättelse.
De herfst is net ingetreden in Åre, een chic skigebied op de grens met Noorwegen. Hoewel er nog toeristen rondlopen, is de lokale bevolking al begonnen met plannen maken voor de lange donkere winterdagen.
Ver weg van de luxe restaurants en dure winkels van Åre liggen enkele plattelandsdorpen. Het is er zo afgelegen dat wanneer een jonge vrouw vermoord wordt aangetroffen in de bossen niemand veel over het slachtoffer lijkt te weten, en ook de politie toont weinig interesse in de zaak.
Vera Bergström is onlangs ontslagen na een carrière van dertig jaar als verslaggeefster bij de plaatselijke krant, en ze is net verlaten door haar man. Om nog iets van haar leven te maken duikt ze op de moordzaak. Als Vera het verleden van de dode vrouw onderzoekt, wordt duidelijk dat de banden van het slachtoffer met het gebied dieper en donkerder zijn dan de meeste mensen vermoeden.
'Sluw' is het eerste deel van een nieuwe serie met Vera Bergström in de hoofdrol. De cover en de flaptekst spraken mij meteen aan en ik ben altijd benieuwd naar Scandinavische thrillers.
Dit verhaal begint met een proloog die cursief gedrukt is. Het is onduidelijk wie diegene precies is. Vervolgens lees je over Vera. Ze heeft lang als verslaggeefster bij een krant gewerkt, maar is ontslagen. Als er een dode vrouw wordt gevonden, duikt ze toch in deze zaak. Het blijkt namelijk dat de jonge vrouw vermoord is.
Dit gedeelte vond ik erg goed beginnen, want ik wilde heel graag weten wie de jonge vrouw was en natuurlijk de reden waarom ze om het leven was gebracht.
Er zitten steeds cursief gedrukte hoofdstukken tussen die meer over geheimen uit het verleden vertellen van bepaalde personages. Hierdoor krijg je steeds meer een vermoeden waarom de vrouw is vermoord. De dader zelf blijft nog wel goed geheim, maar je verdenkt wel verschillende mensen.
Uiteindelijk vond ik 'Sluw' toch een beetje tegenvallen en ik kon het ook niet echt een thriller noemen. De eerste helft van het boek vond ik goed en mysterieus. De tweede helft was voor mij toch wat te langdradig en het uiteindelijke plot vond ik ook maar 'mwah'. Jammer...
This is a very tense thriller with many unexpected twists and turns of plot. It is a surprising debut. It is not surprising that it won the Swedish Crime Writers’ Academy’s 2021 Best Swedish Debut Award.
Meh. Det positive med denne boken er at den er lettlest og historien rundt og bak drapet er spennende. Den får bare to stjerner fordi jeg følte det var utrolig mye unødvendig fyll hele tiden, og var ikke lett å skjønne hva relevansen var for resten av historien. Datt hele tiden ut, da den ble langdryg og kjedelig.
Betyg: 4 av 5 - Boken Sly är författaren Sara Strömbergs debut. Och en väldigt bra debut tycker. Sly utspelar sig i Åre-trakten, och det är mycket fina naturskildringar i boken. Även karaktärerna är väldigt bra beskrivna, och det är en lite annorlunda huvudperson i boken. Spännande och välskriven är den, och jag kommer helt klart följa Sara Strömbergs författarskap. Kan absolut rekommendera boken.
Sly är en riktigt bra glesbygdsskildring från norra Sverige. Miljöbeskrivningarna är slående, och väjer inte för det kalla, skitiga, våta men också lockande som finns i den ensliga naturen. Från beskrivningen av boken fick jag intrycket att den skulle utspela sig i Åre, men den utspelar sig främst på ännu mindre orter i Jämtland som Ånn, Kall, Järpen osv. Ett ganska stort geografiskt område ska täckas av skola, sjukvård, nyhetsredaktioner, precis som det är. Till skillnad från en del andra glesbygdsskildringar är inte perspektivet återvändarens, utan en bofast. Skildringarna av turisternas framfart i regionen är sylvass och ironisk.
Det som jag tycker allra mest om är karaktärsbeskrivningarna som är strålande bra. Min favorit är huvudkaraktären Vera. Hon är en karaktär som jag inte visste jag saknat i litteraturen, och särskilt spänningsgenren, förrän nu. Hon är 56 år, är mitt i klimakteriet, har nyligen blivit övergiven efter ett 35 årigt förhållande, blivit av med journalistjobbet, och jobbar som assistent i en skola i Järpen, bor i ett kallt och övergivet stationshus i Ånn. Vera är som en verklig person, med sina fel och brister, men också med sina goda sidor. Jag gillar också hur personerna runt Vera, alla präglade av glesbygden och förutsättningarna, ställer upp för varandra, i stället för att som i så många andra skildringar stöta ut varandra.
Sly är en spänningsroman, så hur är det med spänningsmomentet? Jo, även där så tycker jag att Sara Strömberg lyckas riktigt bra, det finns ett bra driv där man undrar hur trådarna ska gå ihop. En sorglig och tragisk historia från början till slut.
Det enda jag hade svårt med bitvis i Sly var det yviga språket. I synnerhet i början, då hade jag precis läst en bok som var betydligt mer återhållsam, och ordrikedomen blev som en vägg när jag skulle läsa. Det tog mig några försök men sen kom jag in i rytmen i läsningen, med några undantag. Marias berättelse var mer svårläst än det som är nutid. En språklig och strukturell detalj som jag gillade speciellt var när Vera satte på radion i bilen och bytte kanal.
Jag ser fram mot nästa bok i den här serien. Vill väldigt gärna träffa Vera igen, och uppleva Jämtland. Det grämer mig att jag inte kan vara med på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i år där Sara Strömberg är en av författarna.
Bloggat om boken har Läsa & Lyssna, Kapprakt och hyllan
För mig som lärare blir den här boken fullständigt otrovärdig, med tanke på att precis varje avsnitt som har med skolan att göra har flertalet flagranta faktafel eller visar ett genomgående förakt för lärare. Hur ofta sitter t ex en lärarassistent och bedömer nationella prov? Det gör att resten av boken inte att gå att ta på allvar. Förutom det är huvudpersonen otroligt dryg och resten av karaktärerna är inget annat än klichéer på en parodisk nivå. Skitbok, helt enkelt.
Sly är en deckare som utspelar sig i Jämtland. Det enda som jag gillade riktigt mycket var miljöbeskrivningarna, de var riktigt suveräna. Tyvärr så kändes boken seg i stort sett halva boken innan jag tyckte att det hände lite mer. Tyckte att huvudkaraktären var en ganska tråkig person och det var inget riktigt flyt i handlingen. Ändå såpass hyfsad att jag läste ut den.
Bardzo lubię sięgać po powieści, których fabuła osadzona jest w krajach skandynawskich. Mają one niesamowity, surowy klimat, pełen mroku i tajemnic. Uważam, że skandynawskie kryminały to jedne z najlepszych historii w tym gatunku, dlatego skusiłam się na lekturę debiutanckiej powieści Sary Strömberg, „Gąszcz”.
Vera Bergström, zmagająca się z trudami codziennego życia oraz samotnością, była dziennikarka, podejmuje się napisania reportażu. W lasach w pobliżu Areskutan zostaje znalezione ciało młodej kobiety. Z każdym dniem Vera coraz bardziej, obsesyjnie wręcz, angażuje się w śledztwo i za wszelką cenę pragnie dowiedzieć się, kim była zamordowana.
„Gąszcz” to niesamowicie klimatyczna opowieść kryminalna z mocno rozbudowaną warstwą obyczajową, pełna mroku, tajemnic i kłamstw. Sara Strömberg kreśli niespieszną, ale trzymającą w napięciu powieść, której narracja prowadzona jest w dwóch przestrzeniach czasowych. Choć początek historii był dla mnie nieco trudny do przebrnięcia, a akcja rozwijała się powoli, z biegiem wydarzeń coraz bardziej zatracałam się w tej opowieści, chłonąc ją z zapartym tchem. Sara Strömberg stworzyła wyjątkową historię, w której nie brakuje momentów wzbudzających głębokie emocje. Idealnie oddała klimat panujący w Skandynawii, podszyty aurą tajemniczości i gęsty od wszechobecnego mroku. Bohaterowie powieści, szczególnie Vera, to postaci, których portrety psychologiczne zostały nakreślone z mistrzowską precyzją. „Gąszcz” to bardzo udany, typowy skandynawski kryminał, dopracowany w każdym najdrobniejszym szczególe. Każdy element powieści ma tutaj duże znaczenie; autorka idealnie połączyła ze sobą elementy kryminału i powieści obyczajowej, tworząc tym samym wielowymiarową opowieść, od której trudno oderwać się choćby na moment.„Gąszcz” to pierwszy tom świetnie zapowiadającej się serii z udziałem Very Bergström, który z pewnością przypadnie do gustu miłośnikom skandynawskich klimatów. Polecam!
Sly var klart läsvärd med fina beskrivningar, en del spänning (hade dock gärna fått vara mer) och en intressant huvudroll. Det som skavde lite var klyschiga användningar av utseende, vikt och funktionsvariation för att skapa känslor, främst negativa. Lite släpande bitvis och lite förutsägbar. Och man kan undra vad som orsakat den tydliga avsmaken mot lärare, som dyker upp gång på gång i boken?
En 3,5, hoppas på mer av efterföljande böcker i serien, som också har bättre betyg än denna.
Je suis toujours friande de thriller suédois, alors j’étais curieuse de me plonger dans celui-ci !
Vera a changé de vie, ancienne journaliste, elle a tout abandonné pour devenir prof. Non ce n’est pas aussi prenant ou intéressant, mais c’est ce qu’elle a choisi de faire. Pourtant quand son patron lui demander un service pour qu’elle enquête sur un nouveau meurtre, elle a du mal à dire non. Un meurtre qui ne semble intéresser personne à part elle.
J’ai passé un bon moment avec l’enquête de Vera. Ce n’est pas facile de démêler le vrai du faux parce que tout le monde cache des secrets. Pourtant, Vera va découvrir petit à petit ce qui est arrivé à Isabella. Une femme dont la vie n’a pas été simple.
J’ai compris bien avant qui était responsable du meurtre et j’ai été surprise que ça prenne autant de temps à l’héroïne pour arriver à cette conclusion mais c’était une histoire sympa que j’ai pris plaisir à découvrir.
Det är bortglömd småstad och minnen från förr. Det är en kvinna 50+ med klimakteriebesvär som blivit bortvald både ur en relation och från ett älskat journalistjobb. Vera bor ovanpå en stängd järnvägsstation, jobbar som assistent på en skola och trivs bäst ensam, i kylan och mörkret. För kallt är det mest hela tiden. Dessutom är det en kvinna som hittas död i skogen. Och en mordhistoria som Vera inte kan släppa. Det är en riktigt bra deckare, med ett vackert flytande språk. Jag hoppas innerligt att det kommer fler.
Det var cirka 450 sidor klyschor om dumma Stockholmare och starka, väderbitna glesbygdsbor. Språket var extremt kryddat med liknelser & metaforer. Hade svårt för denna, och tycker jämförelsen med Jag for-trilogin är billig. Miljön är väl det enda som de har gemensamt, och inte ens det egentligen.
Tänkte jag skulle läsa alla nominerade böcker till årets bok 2022. Började med Sly som visade sig vara en seg och långtråkig bok. Inte särskilt spännande och med ointressant huvudkaraktär. Läste halva boken sen påbörjade jag Sista sommaren istället. Sly var med andra ord inte min typ av bok.
Alleen al deze intrigerende, duistere en mysterieuze cover maakt me nieuwsgierig naar het verhaal. Ik ben dol op Scandinavische thrillers en zeker aangezien Sara Winnaar Debutant van het Jaar door de Swedish Academy of Crime Fiction is, heb ik erg hoge verwachtingen van deze thriller. Ik hoop op een pakkende, meeslepende en krachtige thriller die je tot aan het einde in spanning houdt.
Het is net herfst in Åre, hoewel er nog een handjevol toeristen rondlopen is de lokale bevolking al in voorbereiding op de lange en donkere wintermaanden. Ver weg van de luxe restaurants en dure winkels liggen rondom Åre enkele plattelandsdorpen. Het is er zo afgelegen dat wanneer er een jonge vrouw vermoord wordt, niemand iets over het slachtoffer lijkt te weten. Ook de politie toont weinig interesse in de zaak. Vera Bergström is onlangs ontslagen als verslaggeefster bij de plaatselijke krant na een carrière van dertig jaar. Daarbij is ze ook net verlaten door haar man. Om nog iets te maken van haar leven, duikt ze op de moordzaak. Wanneer Vera in het verleden van de vermoorde vrouw duikt, blijkt ze een dieper en donkerder verleden te hebben dan dat ze ooit had kunnen vermoeden. Vera raakt geobsedeerd naar de vrouw, wie ze was, wie haar vermoord heeft en waarom? Hierdoor brengt Vera zichzelf ook in gevaar...
Wat een pakkend, spannend en meeslepend verhaal. Sara Strömberg heeft een levendig en filmische schrijfstijl en weet het verhaal zo te beschrijven dat je het levendig voor je ogen ziet afspelen. Niet enkel het gebied en de sfeer, maar ook de personages zijn geweldig, sterk en met finesse uitgewerkt. Daarbij weet Sara Strömberg realistische en sterke dialogen te gebruiken en weet ze op de juiste momenten de verhaallijn te versnellen en te vertragen om de spanning te vergroten.
We volgen het verhaal van de journaliste Vera Bergstörm. Ze wordt eerst erg goed beschreven en goed uitgewerkt voordat het verhaal van start gaat. Daarbij is Vera een intrigerend en sterk hoofdpersonage, ze is alles behalve doorsnee, ze zit in de premenopauze, is rouwend om de verbroken relatie, ontslagen van haar droombaan en heeft nu een baan waar ze een hekel aan heeft. Ook de andere personages zijn allesbehalve doorsnee en sommige zijn intrigerend door hun duistere verleden of juist doordat Sara Strömberg dingen in het ongewisse laat.
Het verhaal kent een mooie opbouw en zit erg goed in elkaar. Het verhaal in het heden wordt afgewisseld door flashbacks in de verleden tijd, waarbij lange tijd onduidelijk is over wie en welk verleden het gaat en wat er precies heeft plaatsgevonden. Na een tijdje weet je om wie het gaat en begint de puzzel zich te vormen, hiermee weet het verhaal me echt te boeien en indruk op me te maken. De verhaallijn krijgt erg veel diepte, waardoor het echt pakkend, verslavend is en bijna niet weg te leggen is. Zeker tegen het einde, kon ik het boek niet wegleggen en wilde ik weten hoe de vork in de steel zat en hoe het verhaal zou eindigen. Ik kan je verklappen dat ik absoluut niet teleurgesteld ben en er echt naar uit kijk om binnenkort deel twee te gaan lezen.
Sluw is een pakkende, meeslepende en erg spannende thriller die boeiende en indrukwekkende personages biedt en een fascinerende en intrigerende verhaallijn die echt de diepte in gaat. Sara Strömberg heeft een levendige en filmische schrijfstijl en weet je daarmee echt aan het boek gekluisterd te houden. Ik ben echt enorm onder de indruk en ik kijk enorm uit naar deel twee.
jag har inte lyssnat eller läst så många svenska deckare för aldrig tyckt att de fångat mitt intresse, men här var jag intresserad av vad som hände och jag längtade till att kunna fortsätta lyssna varje gång jag la ner den. sen att den utspelar sig i Åre så man känner igen sig var också supercoolt! ibland va den lite 'cringe' men det går att överse. den kändes lite som en svensk deckar version av a good girls guide to murder, eftersom Vera är journalist som dyker in i ett mord och dras in det.
Luen tosi paljon dekkareita ja niissä on tosi paljon hyviä(kin). Siksi oli aika ylläri jopa itselleni, että vain sata sivua luettuani kävin klikkaamassa tämän kirjoittajan Storytelissä seurattavien listalle - halusin lisää jo ennen puoliväliin pääsemistä!
Tässä veti ehkä eniten rouhea päähenkilöstö. Henkilökaartia oli muuten aika runsaanpuoleisesti, ja päähenkilön kiinnostava ”taustatarina” meinasi välillä hukkua ns. pääjuonen taa, mutta silti ehdin jo kovasti kiintyä. Seuraavaa odotellessa.
Jag fastnade aldrig riktigt i den här boken, men det kan bero på att jag hade svårt att hitta sammanhängande lästid. Jag blir inte klok på huvudpersonen Vera, och jag har svårt att känna med henne. Jag gillar att det är en deckare utan poliser i huvudrollerna.
Es gibt Bücher, die ihren Reiz aus der Kulisse beziehen, und Sara Strömbergs "Im Unterholz" ist zweifellos eines davon. Inmitten der schroffen, kargen Landschaften Jämtlands entfaltet sich eine Geschichte, die ebenso düster ist wie die winterlichen Tage des nordschwedischen Dorflebens, die sie beschreibt. Doch was dieses Werk von anderen Kriminalromanen abhebt, ist weniger der Fall selbst, sondern vielmehr die gelungene Verknüpfung von menschlicher Tiefe und landschaftlicher Atmosphäre.
Die Hauptfigur Vera Bergström ist eine Frau, deren Leben sich an einem Wendepunkt befindet. In ihren späten Fünfzigern steht sie vor den Trümmern einer langen Beziehung, hat ihre journalistische Karriere aufgeben müssen und sich in einer trostlosen Schulassistenzrolle wiedergefunden. Strömberg schafft es, Vera als vielschichtige und authentische Figur zu zeichnen – eine Frau, die trotz ihrer äußeren Resignation innere Stärke und Beharrlichkeit zeigt. Man spürt in jeder Zeile, wie sehr Vera von der rauen Umgebung geprägt ist, die sie umgibt und wie sie langsam in den Strudel der Ermittlungen um einen Mord hineingezogen wird. Die Tatsache, dass Vera kein glanzvoller Ermittler ist, sondern eine gebrochene, aber dennoch entschlossene Frau, verleiht der Geschichte eine erfrischende Authentizität.
Besonders hervorzuheben ist die meisterhafte Beschreibung der nordischen Landschaft. Strömberg malt mit Worten – die eiskalte, regennasse Natur wird förmlich spürbar. Diese Kulisse ist mehr als bloßer Hintergrund, sie ist eine eigene Figur im Roman, die einen unweigerlich in die Einsamkeit und Kälte der Region hineinzieht. Strömbergs Blick auf die Glesbygd ist ungeschönt, aber voller Zuneigung: Hier wird nicht nur die Weite der Natur, sondern auch die Enge des Dorflebens greifbar. Der Kontrast zwischen den wenigen, verschlossenen Bewohnern und den durchdringenden Touristenströmen ist scharf und ironisch dargestellt.
Die Handlung selbst, ein klassischer Mordfall, entfaltet sich gemächlich. Während man möglicherweise die Vorhersehbarkeit kritisieren kann, verbirgt sich die Stärke des Buches weniger im Kriminalfall als in der Darstellung der zwischenmenschlichen Beziehungen und der allgegenwärtigen Geheimnisse. Der eigentliche Fall, das Schicksal einer jungen Frau, deren Verbindungen zur Region nach und nach aufgedeckt werden, entwickelt sich subtil und bringt düstere Geheimnisse zutage. Strömberg versteht es, die Spannung durch geschickte Perspektivwechsel und Rückblenden aufrechtzuerhalten, obwohl einige Wendungen erahnt werden können. Hier mag der Roman vielleicht an klassischer Thriller-Spannung einbüßen, doch dieser vermeintliche Mangel wird durch die emotionale Tiefe und die atmosphärische Dichte mehr als wettgemacht.
Ein kleiner Kritikpunkt ist jedoch der Schreibstil, der stellenweise etwas ausschweifend wirken kann. Insbesondere zu Beginn benötigt man eine gewisse Geduld, um sich in die etwas üppigeren Sprachbilder einzufinden. Doch wer diese Hürde meistert, wird mit einem tiefgründigen und eindringlichen Leseerlebnis belohnt.
Fazit: "Im Unterholz" ist mehr als nur ein Kriminalroman – es ist ein Porträt einer Frau, die sich in der Kälte des Nordens neu erfindet, und einer Region, die ebenso abweisend wie faszinierend ist. Strömbergs Debüt besticht durch seine atmosphärische Tiefe und seine starken Charaktere, auch wenn der Mordfall selbst vielleicht nicht das Rad neu erfindet. Für Fans von nordischer Literatur und subtilen Spannungsgeschichten ist dieses Buch jedoch ein Muss. Die Aussicht auf eine Fortsetzung lässt zudem auf mehr von Vera Bergström hoffen – einer Protagonistin, die man so schnell nicht vergisst.
Mordaufklärung durch eine Journalistin Das Cover zeigt verzweigtes Wurzelwerk des Waldes, quasi wie die tiefgehende Recherchearbeit der Hauptperson Vera Bergström, farblich größenteils in Schwarz-Weiß-Schattierungen gehalten. Die Kälte in Schwedens nördlichen Wäldern ist hier fast fühlbar. Diese freiberufliche Investigativ-Journalistin, die keine Ermittlerin sondern Aushilfslehrkraft ist nach Schließung ihrer Zeitungszweigstelle. Ihr Leben mit 56 Jahren, mit Wechseljahren in ihrem beschaulichen Alltag und mittlerweile emotional verloren nach gescheiterter Beziehung, versprüht wenig Lebensfreude. Durch einen Mord in der Nähe ihres Wohnortes ergibt sich für sie die unerwartete Chance einer Hintergrundstory für ihre frühere Zeitung, bei deren Recherchen sie tief in die Vergangenheit des Mordopfers, risikoreich aber auch für sie und ihre Mitmenschen, verwickelt wird. Erzählt größenteils aus Veras Perspektive erhält man Einblicke in die dortige Kultur mit Elchjagd, Aktivitäten im Gemeindehaus etc. Über Landschaftsbeschreibungen, den Tourismusboom aus Norwegen mit Auswirkungen nicht nur auf den Immobilienmarkt und über die Wesensart dortiger Einheimischer im Raum Are erhält der Roman Lebendigkeit. Insgesamt wird der komplexe Sachverhalt, in dem das Mordopfer selbst nicht unschuldig ist, gut verständlich und nachvollziehbar realistisch dargestellt. Der ruhige Schreibstil hätte ein paar zusätzliche kreative Twists zwecks Erhöhung der Spannung vertragen.
När jag såg Sly i bokfloden så ratade jag den. Faktiskt bara på grund av liknelsen med Åsa Larssons böcker och det var inte för att jag inte gillar Åsa Larsson. Tvärtom. Jag älskar de böckerna och de här liknelserna brukar alltid halta. Ofta ganska ordentligt. Sedan dök boken plötsligt upp här, som en överraskning. Sedan vann den årets bästa deckardebut. Knappt en månad efter det läser jag den alltså.
Norrland-noir har uppenbarligen blivit en egen genre och den här boken hör helt klart till den genren. På riktigt. Hopplöshet är ett ord som kommer för mig, liksom uppgivenhet, men samtidigt envishet och fighting spirit. Det fullkomligt osar ut från sidorna. Exakt vad vet jag inte, men jag är trollbunden. Kanske är jag lite konstig, men stämningen får mig att vilja åka dit.
Själva temat i Sly är inte unikt på något sätt, det här har vi läst otaliga gånger tidigare. Det är miljön, karaktärerna och miljön som gör det här speciellt. Det sägs att detta är första delen i en serie om Vera och jag hoppas verkligen att det är sant.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Het verhaal begint heel traag, ik kwam hierdoor moeilijk in het verhaal, zat maar te wachten tot er wat zou gebeuren. Maar ik ben blij dat ik wel heb doorgelezen want ongeveer op de helft van het boek komt de spanning erin en zat ik er helemaal in en las ik maar door. Vanaf daar vallen de puzzelstukjes in elkaar en wordt je nieuwsgierig naar het hoe en wat. De schrijfstijl vond ik af en toe wat lastig, lange zinnen en lange hoofdstukken. De personages worden goed beschreven en voelden als “echt”.
Het verhaal draait om Vera, die haar baan als journaliste een paar jaar terug kwijtraakte en gelijktijdig haar huwelijk zag stranden. Nu werkzaam als onderwijsassistente maar het voelt of haar leven op pauze staat. Verhuisdozen en koffers staan nog onaangeroerd. Dan wordt er een jonge vrouw dood aangetroffen vlak bij het dorp waar Vera woont en vraagt haar oude chef of ze wat uitzoekwerk hieromtrent wil doen. En dan belandt ze van het een in het ander. Redelijk boek, miste af en toe wat vaart erin.
Oh wei. Ich hab dieses Jahr noch kein Glück mit meinen Büchern.
Es begann vielversprechend: ein Mord in der schwedischen Einöde und eine Journalistin, die statt der Polizei der Sache auf den Grund geht. Aber ihre Hinweise kommen gaaanz zufällig immer gerade dann durch die Tür gestolpert wenn eigentlich eine Sackgasse erreicht wurde. Die Autorin scheint zudem ziemlich körperbesessen zu sein, was zu komischen, irrelevanten Einwürfen über Brustwarzen und Bauchfett führt, und dabei hat das ganze einfach überhaupt keine Spannung. Schade.