Queerbegreppet har fått fäste i dagens samhällsdebatt, men är den bara en tandlös mediaprodukt? Finns det en svensk queeraktivism?
I Vad är queer? beskriver Fanny Ambjörnsson begreppet queer och dess historiska utveckling. I centrum står kopplingen mellan kropp, genus och begär. Vad händer med den som inte klarar eller inte vill leva enligt de normerande kraven? Hur kan vi förstå processerna som stigmatiserar och stöter ut?
Men, vad är egentligen queer?
Svaret på den frågan varierar utifrån var jag söker. Frågar jag en äldre person som vuxit upp i England eller USA blir svaret att queer betyder konstig, pervers och sexuellt avvikande. Vänder jag mig till en student i genusvetenskap får jag höra att queer är en teori om sexualitet och normalitet. Letar jag svaret bland dagens unga, politiskt engagerade svarar de att queer är en form av aktivism. Ber jag första bästa granne om hjälp blir svaret förmodligen att queer har att göra med bögar, glamour och schlager.
Faktum är att alla svaren kan betraktas som korrekta. Queer kan betyda alltifrån knäpp och avvikande till teori, omstörtande och aktivism på en och samma gång. Ibland används det som en paraplybeteckning på gruppen homo-, bisexuella och transpersoner (i vardagligt tal förkortade till HBT) och ibland som benämning på personer som i största allmänhet faller utanför normen.
Förstår inte varför ett kapitel kallas "Trans" när det till (minst) 90 % handlar om homo, men annars är detta en välbehövlig uppdatering av en informativ och lättillänglig bok.
Polemisk och sammanhållen introduktion till begreppet queer. Som vanligt med introduktioner önskar en att vissa partier hade utökats och förtydligats, men undertecknad klandrar ingen än han själv för att han inte hängde med i alla tankegångar under de mer teoretiska delarna.
Inte helt lämplig för en som är helt ny inom genusvetenskapen och den börjar dessutom bli lite föråldrad - förmodligen dags för en ny upplaga som tar mer hänsyn till den samtida politiska debatten kring queerteori. Men den formulerar på ett klart och tydligt sätt på vilket vis queer kan ses som en motreaktion mot de separata och ibland kanske disparata kamper som förs bland människor, vilket ändå måste vara huvudpoängen.
Okej så jag läste inte hela boken men uppgiften var klar så palla liksom. Jag gillade verkligen boken även om jag läste den gammla upplagan som var lite daterad men jag tycker att många resonemang var intressanta och det var lätt att hänga med och hur kan jag inte älska en bok som börjar med en utläggning om fucking Åmål
Jag tycker att det här är en bra introduktion till det mycket flytande begreppet queer. Det är mycket tjänligt att Ambjörnsson går igenom queerbegreppets och rörelsens historik och relation till feminsimen. JAg ställer mig lite kritisk till hennes (eller möjligen hela queerrörelsens) tolkning av poststrukturalisternas förståelse för språket. Visst har hon rätt i att Lyotard dömer bort möjligheten till ett metanarrativ, men att man kan förklara deras språkteorier så enkelt som att "hetersexualitet" behöver "homosexualitet" för att förstås tror jag inte helt gör rättvisa till de postmoderna språkfilosoferna. (Det var för övrigt redan Herakleitos inne på). Sedan kan jag även undra hur det kommer sig att hon avslutar med en lista på möjlig aktivism. Hur kommer det sig för övrigt att man känner ett behov till aktivism när allting bara är tolkningar och inget är rätt och fel? Här ser man problemet med relativismen, det finns alltid en underliggande "sanning", här verkar det vara den att all sexualitet bör få uttryckas t.ex., men är det en nödvändig slutsats av queerteorin?
Boken i sig var okej, och jag känner att jag har ett bättre hum kring vad queer är efter att ha läst den, men jag tyckte den var komplicerad. Visserligen är ju "queer" ett komplicerat begrepp, men jag hade hoppats på att det skulle finnas ett "queer för dummies"-avsnitt eller något. Ändå intressant!