Järnkronan

Jernbanan #5

by Sara Lidman

Swedish

211 pages, Hardcover

First published January 1, 1985

About the author

Lidman was raised in the Västerbotten region of northern Sweden. She studied at the University of Uppsala where her studies were interrupted by her receiving tuberculosis. She achieved her first great success with the novel Tjärdalen (The Tar Still). In this novel and in Hjortronlandet she depicts themes like alienation and loneliness. In this and her following three novels, she described the difficult conditions for poor farmers in the northern Swedish province Västerbotten during the nineteenth century.

Her innovative style was influenced by dialects and biblical language.

In connection with her first four novels, she wrote a number of texts with strong political content. She engaged in protest against the Vietnam War (including traveling to North Vietnam and participating in the Russell Tribunal) and apartheid in South Africa. She also supported the miners strikes in North Sweden and was active in the Communist movement and after that in the environmentalist movement. After 1977, she wrote five additional novels that dealt with the colonization of northern Sweden.

She was awarded a number of prizes, including the Nordic Council's Literature Prize for her work Vredens barn.

Reviews

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Jag bara fortsätter att älska. Och våndas med alla inblandade och vilja ställa till rätta, men det är ju lite för sent för det. Så mycket orättvisor, då mycket utnyttjande av de som har pengarna, kunskapen och makten. Man blir matt. Men hon vet ju hur man levererar berättelsen, Sara. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så engagerad i västerbottniska bönder och byggandet av en järnväg...

[Eva · Rating 4 out of 5]

Var det här tänkt som en epilog? Men blev ett mellanspel? Över tio år senare kom de sista två delarna i Jernbane-eposet, och då kring den yngre generationen. 'Järnkrona' kallades tydligen en fånges kedjor förr i tiden. Didrik Mårtensson, f.d. Olförarn, mellanhanden som kom i kläm mellan ekonomiska intressen och sina utnyttjade sockenbor, har dömts för förskingring av nödhjälp. Trots att man kan säga att nödhjälp alltid varit det han ägnat sig åt, då han sålt mat och utsäde på krita. Nödhjälpen kom för sent, åkrarna var redan sådda. Tyvärr fick man inte heller kalla de utblottade sockenborna nödåret 1893 för fattiga - det var ärekränkning. Och så gick det som det gick.

Så här efter femte boken är jag inkörd på stilen, jag kan jargongen och vill gärna veta mer. Och det är svårt att ge lägre betyg än fyra stjärnor, detta trots att jag tycker att denna bok är lite väl lös i kanterna, spretar lite väl. Men hon behåller sin alldeles egenkomponerade epos-stil, även om den inte känns lika prosalyrisk.

Boken pågår de nio månader då Didrik sitter av sitt straff på Långholmen i Stockholm. Där vägrar han, eller försöker, att ta till sig fånglivet. Han lever i stället i sina tankar, resonerar med kungen och överheten, om alla missförstånd, och hur hans socken skadats i hanteringen, och hur de skall kunna få ersättning och han själv rentvås. Lika mycket är han i en sorts tankeläsande kontakt med hustru och barn, han har aldrig lämnat dem själsligen.

Hustru Anna-Stava är ju också en av socknens mest andliga kvinnor, med en närmast medial kontakt med de döda, och har även hon hela tiden maken i sina tankar. Alla deras ägodelar har sålts på exekutiv auktion, själva sitter de kvar på nåder i ett av husen och svälter, medan det mesta av gården rivits för att förflyttas till den nya stationen, med nya ägare. Didrik missade kungen, någon verklig invigning av Jernbanan blev det inte. Så viktig var inte deras ort. Två av döttrarna, Hanna och Siri, svälter ihjäl. Men i Anna-Stava växer ett nytt barn, just dessa nio månader.

Anna är stolt över att Didrik inte nekat till beskyllningarna, utan tog sitt 'straff', trots att det var ett missförstånd. Hon ser det som ett andligt reningsbad. Samtidigt tiger man om fakta, säger att han skall bort 'i Fjärran', han skall tala med kungen och ordna så socknen får upprättelse och skadestånd. Men allt är som en dröm, en rad motstridiga energier som stöts och blöts. Annas kusin Ludvig, till förståndet svag, har köpt Månliden för att få gifta sig med sina drömmars tilltänkta AnnaStava, men vet inte hur han skall komma till skott - och hela tiden växer Annas mage med Didriks yngste. Graviditeten gör Anna till lugnet i stormens öga.