Yvonne Gärstrand, erfolgreiche Chefin einer Firma für Zeitmanagement, hat zu viel Zeit. Als Nora Brick tritt sie die Stelle einer Putzfrau an - und verliebt sich in den Herrn des Hauses, Bernhard Ekberg. Aber wo ist Helena, seine Frau? Yvonne alias Nora wird zur Mitwisserin eines dunklen Geheimnisses.
Mord. So etwas gab es im Fernsehen und im Kino. Ein kurzes, intensives Geschehen, voller Dramatik, dass die Polizei dann aufklärte, und am Ende wurde jemand zur Verantwortung gezogen. Dann war es vorbei, und man machte den Fernseher aus oder ging nach dem Kino einen Kaffee trinken. Anders in der Wirklichkeit: welche weitgehenden Konsequenzen hatte eine solche Tat! Das Böse verbreitete sich wie Ringe auf dem Wasser. Von der ermordeten Frau auf ihre Kinder, die nun ohne Mutter aufwachsen mussten. Und auf den Vater der Kinder. Und wenn die Kinder dann groß waren und selbst Familien gründeten, dann hatte ihre zerstörte Kindheit vielleicht Auswirkungen auf ihre Beziehungen. [...]
Yvonnes äktenskap ligger i träda och tristessen leder henne till ”området” vars prunkande trädgårdar och upplysta fönster får henne att fantisera om liven innanför. En spontan lögn ger henne tillträde till ett hus och en person som hon tidigare bara sett på håll och bakom fasaden är inget som det verkar.
Hembiträdet var den första boken jag läste av Marie Hermansson för ca 15 år sedan och är idag kanske inte riktigt lika spännande som jag mindes den. Jag tycker dock mycket om hennes miljöbeskrivningar och atmosfären hon skapar som har ett stillsamt psykologiskt mysrys över sig. Inget extraordinärt men väl läsvärt.
In dieser Geschichte wirkt alles sehr surreal - die Personen, die Tätigkeiten und der Vorort scheint in der realen Welt nicht vorstellbar, andererseits aber auch nicht zu fern - und gerade dadurch wurde das Lesen so interessant (Yvonnes Motive und Entscheidungen z. B. finde ich nicht ein bisschen nachvollziehbar). Das Buch war spannend und verbarg einige überraschende Wendungen - und trotzdem hatte ich das Gefühl von Langsamkeit und Gründlichkeit, die unerklärlicherweise perfekt dazu gepasst hat. Insgesamt ein sehr schönes Leseerlebnis!
Marie Hermansson är verkligen unik i sin fantasi och att kunna formulera spännande berättelser på annorlunda teman och intressanta vändningar. Den här boken var riktigt bra och rör sig framåt i ett behagligt tempo. Yvonne är en betraktare, hon har som hobby att vara en betraktare tills den dag hon blir lite mer nyfiken på huset och de hon tittar på. Hon tar anställning som hembiträde och får krypa under skinnet på de som bor där. Parallellt lever hon med sitt yrkesmässiga framgångsrika jag och ett stillsamt familjeliv. Den mörka hemlighet som rullas upp är oväntad och intressant.
Чудовищная манера изложения, внутренний мир героини описан ...ээээ...описан (может быть, перевод?), Ивонна явно Шерлок, финал оставляет желать лучшего, да и вообще - чтооооо? Помню зато, что в водолазке героиня похожа на пушистое и гибкое животное. Вы теперь тоже помните.
Lite halvskruvad historia, som alla Hermanssons böcker (som jag har läst, i alla fall). Om en kvinna som känner sig uttråkad med sitt liv och tar tag i det. På sitt egna lilla sätt.
Marie Hermansson brukar skriva psykologiska skruvade historier . Denna är något svagare än tex mannen under trappan . Men ändå intressanta människoporträtt
Jag älskar den inte. Den håller inte samma nivå som Skymningslandet, som är en sån bok som hänger med mig flera år senare. Språket är lika fängslande, men handlingen inte lika... spännande? Främst kändes slutet alldeles för förutsägbart när det började närma sig.
Finally, I've finished reading "The maid" of Marie Hermansson. Not an eventful book, I think. And it seemed unrealistic, which I don't like. I give it only 2 of 5 wild strawberry.
Det var ett tag sedan nu som jag läste den, men jag minns att den innehöll en del plottwists, vilket jag brukar gilla, men jag var lite kluven över huruvida jag gillade de eller inte.