För trädets skull

by Karin Boye

Diktsamling

Genres: Poetry, Swedish Literature

126 pages

First published January 1, 1935

About the author

Karin Boye was a Swedish poet and novelist.

She is perhaps most famous for her poems, of which the most well-known ought to be "Yes, of course it hurts" (Swedish: "Ja visst gör det ont") and "In motion" (Swedish: "I rörelse"). She also wrote a few novels including "Kallocain". Inspired by the rise of National Socialism in Germany, it was a portrayal of a dystopian society in the vein of Orwell's Nineteen Eighty-Four and Huxley's Brave New World (though written almost a decade before Nineteen Eighty-Four). In the novel, an idealistic scientist named Leo Kall invents Kallocain, a kind of truth serum.

Boye died in an apparent suicide when swallowing sleeping-pills after leaving home on April 23, 1941.

Reviews

[Herman Svensson]

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.”

[leontine humlan]

några favoriter: ”Trädet under jorden”, ”Havsbön”, ”Din värme”, ”Evighet” (För trädens skull). även del 5 och 10 av ”Tillägnan”, samt ”Stenarna” (Härdarna).

[lina]

rip karin boye i know you would've been a diva

[Missives Divines]

Grosse révélation. Poèmes sublimes!!!

[Feisal Mousawi]

"Kunde jag följa dig långt bort,
längre an allt du vet,
ut i de yttersta rymdernas
världsensamhet,
där Vintergatan rullar
ett bjärt dött skum
och dar du söker ett fäste
i hisnande rum.

Jag vet: det går inte.

Men när du stiger huttrande
blind ur ditt dop,
tvärsigenom rymden
skall jag höra ditt rop,
vara dig ny värme,
vara dig ny famn,
vara dig när i en annan värld
bland ting med ofött namn."

Mmmmm här finns också "ja visst gör det ont" men den dikten jag valde att inkludera tyckte jag också väldigt mycket om. För trädets skull utgavs 1935, några år efter Boye började leva med sin homosexualitet, märks det i dikterna? Kanske, kanske inte, är ingen diktexpert men det märks att det är mer uppståndelse i dikterna som framkommer här. Herren har till stor del lämnats i det förflutna och det framkommer modernare tankar kring mening och syfte. Tycker även det är mycket grubblande i dikterna som förekommer i denna samlingen, vilket ändå är rimligt med tanke på hennes läggning den tidsperiod hon levde i. En underbar samling och definitivt en av hennes bästa.

[Johanna A.]

Ganska lättsmält men ändå gripande poesi. Några favoriter från denna samling: Idyll, unga viljor viner, visst gör det ont när kroppar brister, evighet.

[Jana G.]

Bara några enskilda dikter som jag gillade. Tyckte bäst om "Ja visst gör det ont".

[Truls Ljungström]

Dikterna över uppbrotten med ... släkt? familj? som skildras är intensiva. Diktsamlingen har mer pathos än elegans, men är innerlig och vacker.

[Lisen]

I do love Karin Boye as a whole, but I don't remember what I thought *specifically* about this one bc again... it's been 9 months

[Max Ersgård]

”Jag är sjuk av gift. Jag är sjuk av en törst, till vilken naturen icke skapade någon dryck.”

”Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara, att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.”

”Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.”

”Att bli till intet och glömma sig själv för det som är större än hon.”