Skimmer

by Göran Tunström

Pétur är avlad på sluttningen av en isländsk vulkan. Hans far, Halldór, tar hand om honom efter födelsen. Halldór är jämnårig med republiken och känd över hela nationen som radioman och uppläsare av den dagliga fiskhamnsrapporten. Som liten sitter Pétur i deras lägenhet på Skaldástigur i Reykjavik, ensam och blick stilla, för att far därborta i radion ska få arbetsro. Och efter timmar av väntan kommer Rösten.

Genres: Fiction, Roman, Contemporary

242 pages, Hardcover

First published January 1, 1996

About the author

Göran Tunström was a Swedish novelist best known for Juloratoriet (The Christmas Oratorio).

Reviews

[Inita · Rating 3 out of 5]

3.5 zvaigznes, pēc izlasīšanas saldsērīgas sajūtas. Darbs par tēva un dēla attiecībām, par to, ka ātri pienāk tā robeža, kad no pilnasinīga un ļoti spējīga cilvēka kļūst par vecu un kopjamu cilvēku. Sajūtas un atmiņas lēkā, brīžiem ir grūti definēt savu attieksmi pret aprakstīto.

[Ffiamma · Rating 4 out of 5]

storia stravagante e commovente su rapporto padre/figlio ambientata in un'islanda in cui sono tutti un po' poeti e un po' parenti- tra attimi surreali e comici (con protagonisti un pallone, il rafano e vasi ming), momenti di magia e pagine di straziante tenerezza. ogni libro di tunstrom è così luminoso e splendente da togliermi il fiato.

[Raila · Rating 4 out of 5]

Vilken positiv överraskning.

[Beatrice · Rating 2 out of 5]

Skimmer är en typiskt manlig uppväxthistoria, en associativ och extremt akademisk far- och sondialog, där de flesta referenser och erfarenheter går mig över huvudet. Jag uppskattar det gränslösa påhittandet kring allt som har med Island att göra, och att det känns som en saga mitt i allt avhandlingsvärdigt språkbruk, men i ärlighetens namn får jag kämpa mig igenom varje mening. Skimmer är säkert briljant på många vis, men Göran, jag fattar bara inte. Varken grejen eller vad det handlar om.

[Robin Dronsfield · Rating 5 out of 5]

Skimmer kom till efter åtta år av skrivkramp. Av de stela författarmusklerna märks inget. Kanske snarare förklarar det Tunströms uppdämda berättariver, varje scen och mening färglagd i rätt kulör.

Skimmer är en bildningsroman, som vinglar sig fram mellan sorgen och kärleken. Det är mysigt, roligt och vackert. Det är en påminnelse om att livet är skört och samtidigt myllrande starkt, historien är både formbar och ödesmättad. En ful djuphavsfisk kan bli en östasiatisk delikatess, en väderbiten islänning kan bli en framstående politiker och den där tjejen på ambassaden som räcker ut tungan till Pétur kan bli hans fästmö. Fast egentligen handlar allting om en boll som sparkas över fel staket.

Centralt i romanen är relationen mellan far och son. Ett band av okonventionell sort, men som läsaren ändå känner igen sig i; känslorna, både de som skaver av saknad och sorg men också de som spirar av nyfikenhet och äventyr. Fint att notera att omslaget gjorts av Tunströms egne son, Linus.

En stor liten roman.

[Cristofer Enroth · Rating 5 out of 5]

Läs den!

[Kora Kaos · Rating 4 out of 5]

Eine leise Geschichte.. Vater und Sohn in Island.. Leicht und doch so unsagbar schwer, man muss sich darauf einlassen, dann trägt sie einen..

[Stefania · Rating 4 out of 5]

Vite, quella di un padre ed un figlio, intrecciate in un Islanda ostile con il suo vulcano Fretla/Lára, ma amata a dismisura. Amata tanto da sentirla come musica, nel sottosuolo, nel vento.
Vita: alti e bassi, comicità e tragicità, ma nel tempo, nel suo scorrere appaiono dei "chiarori"che regalano ,forse, un pó di pace interiore.
Ottima lettura, mi è piaciuta anche dal punto di vista strutturale del racconto.

[Carolin · Rating 3 out of 5]

Halldór und Pétur - Vater und Sohn, die eine recht eigentümliche Beziehung zueinander haben. Von dieser Beziehung erzählt der stark poetische, leicht philosophische Roman.

Als Kulisse fungiert ein düsteres, kaltes und doch sehr kraftvolles, aber auch einsames Island, das sich über alle Sätze legt. Ebenso ist es als Spiegel der Charaktere zu sehen. Halldór, ein berühmter isländischer Nachrichtensprecher, der seinen Sohn allein erzieht, aber auch scheinbar sämtlichen Frauen Islands verfallen scheint, ist für Pétur in jungen Jahren ein Idol. Die Beziehung der beiden erhält später allerdings tiefe Brüche und kann nie wieder ganz zu einem Ganzen gemacht werden. Des Weiteren gibt es viel Musik, viele kleine Erdbeben, einen wertvollen Fußball, einen verärgerten französischen Botschafter, eine ganze Menge Fisch und noch mehr Island-Klischees.

Auch wenn mir der ironische Unterton und die poetische Sprache des Romans sehr gefallen hat, war mir ein bisschen zu viel immer wieder thematisierte Lüsternheit Halldórs dabei, die zwar wichtig für das Geschehen war, aber diesen Zweck auch nach nur zweimaligem Aufgreifen erfüllt hätte. So erschien mir die Handlung immer wieder unnötig durchbrochen, ebenso wie auch das Ende vorhersehbar war. Trotzdem: die Sprache konnte so einiges wieder wettmachen. Deswegen hier auch ein paar Zitate, die mir besonders gut gefallen haben:

- "Die Krampen, die seine Psyche am Körper festgehalten hatten, hatten sich gelockert, und jetzt herrschte nur noch Munterkeit." (S. 143)

- "Wir tragen unsere Eigenschaften, unsere Lächerlichkeit, damit andere sich durch uns kennenlernen." (S. 181)

- "Am Ende haben wir unser Leben doch gedichtet, ein Lied geschrieben, das sich eine kurze Minute auf der Erdoberfläche hält, nachdem der letzte Ton verflogen ist." (S. 262)

[Hege · Rating 3 out of 5]

Jeg har hatt denne boka i bokhylla i mange år, og har lenge hatt lyst til å lese den. I forhold til Juleoratoriet, er dette mer fornøyelig lesning. Selve historien er original og fortalt på en måte som gjorde at jeg måtte le høyt flere ganger. Egentlig synes jeg den er bedre enn tre stjerner, men at den ikke helt holder til fire. Så kunne jeg gitt tre og en halv, så hadde jeg gjort det.