What do you think?
Rate this book
Light
After the plague sweeps through the town of Kadis in northern Sweden, killing most of the population, the few survivors are left with an empty town and no one to guide them in the business of daily living
237 pages, Hardcover
First published January 1, 1987
10 people are currently reading
415 people want to read
About the author
Torgny Lindgren
45 books107 followersGustav Torgny Lindgren was a Swedish writer.
Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.
Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.
Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.
Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 46 reviews
July 28, 2021
i don't know if i am sophisticated enough to understand this play. i hope the novel upon which it is based it more...straightforward, because i just bought that from alibris. first first: i have no patience for experimental theater. i knew some experimental theater kids when i went to nyu, and that tisch school, man... nyu wasn't a cheap school when i went there, probably even less cheap now, and it always perplexed me that people would just send their kids out with 35,000 dollars pocket money to roll around on the ground in sweatpants pretending they were chipmunks or whatever. at least i learned something useful in real-world application, like etymology.(koff) here are some stage directions that i thought were indicators of a fun and wacky play: "onde is carrying a rabbit which he kills and puts on his head", "a puppet rapes another puppet as avar and adla stare out in horror", "borne is having sex with a cow. he is standing on a stool" and yet despite all that... pretty dull stuff. that's not fair; it's not dull, just... pointless? unrewarding? yes, we will say unrewarding...
come to my blog!
come to my blog!
September 25, 2017
Heel veel bewondering voor de fantasie van de auteur die zo een verhaal kan 'componeren'. Beslist een aanrader!
June 11, 2024
Torgny Lindgren (1938-2017) har skrivit några av mina favoritböcker; Ormens väg på hälleberget och Hummelhonung. Ljuset från 1987 är inte en av dem. Denna burleska medeltidsallegori är som Lindgrens verk brukar; humoristisk och gravallvarlig om stora existentiella frågor och enkla dåraktiga människor.
”Döden har tappat synen och förståndet och griper runt om sig i blindo.”
I en nordligt belägen by vid namn Kadis blir det tystlåtna och allvarsamma folket fångad inuti en skröna som ger upphov till flera skrönor. Av de som var ett litet folk återstår bara några få efter att en förfärlig farsot i stil med digerdöden drar fram. Här är det inte ”smutsiga råttor” utan gulliga kaniner som kommer med de smittbärande lopporna. På grund av manfallet uppstår allmän kris och rättslöshet i byn. Åkrar, vägar och moraluppfattningar gror igen, folket ”irrar som myggor”.
Lindgren använder sin enorma berättartalang och fantasi när han gestaltar vad det är att vara människa, hur vi liknar och skiljer oss från andra djur. Jag brukar gilla författarens stil som kanske kan beskrivas som magisk realism. Orden tycks uppstå ur den smutsiga jorden och drar mot himlen och de transcendenta. I Ljuset beskrivs både tidelag och incest vilket gör mig matt och avog. Däremot gillar jag hans filosofiska tankeutbyten om att människan är tillfällig, att kunskapen (om gott och ont) är en tung börda och att två goda saker med människan är hennes förmåga att hysa medlidande och drift att jaga efter rättvisan (det är jakten som är själva rättvisan).
”Människan är visserligen Guds avbild, men det finns även en Gud som har skapat kaninen till sin avbild. Det är en munterhetens och sprittningarnas och skvätträddhetens och förökningens Gud.”
Med Ljuset sätter Lindgren strålkastaren på egenrättfärdighet och fenomenet skenbar fromhet. Det är ett tema jag gillar. Men tyvärr roar mig icke berättelsen så värst, inte blir jag berörd heller. Jag fastnar varken för Könik, Jaspar eller kaninkärringen Maria, jag tycker inte det är så fyndigt att galten och prästen heter samma sak eller att Öndö som alltid säger sanningen också är av ondo.
Men det här är ändå en läsupplevelse jag kommer att minnas på grund av den närmast explosiva aha-upplevelse jag plötsligt får när barnet Ädla samtalar med sin pappa Avar. För mig öppnar sig nya dimensioner av ett spörsmål jag funderade kring mycket; hur kunskap och kärlek förhåller sig. Avar tror att människan står i centrum, han slår grisarna med en käpp för att få godare fläsk och han gör värre saker än så. Ädla vet bättre, hon är benådad för hon vet ”ingenting”, (det lilla hon vet ryms på en lillfingernagel). Är det därför vi älskar och skyddar barnen, slår det mig, för att de är naiva och vet så lite. Kunskapens frukt som gjorde människan medveten ledde till syndafallet. Att veta är en börda och ett straff. Nu verkligen f a t t a r jag det för första gången.
Jag har fortfarande Klingsor, Dorés bibel och Batseba kvar att läsa, men det får nog dröja ett slag.
”Döden har tappat synen och förståndet och griper runt om sig i blindo.”
I en nordligt belägen by vid namn Kadis blir det tystlåtna och allvarsamma folket fångad inuti en skröna som ger upphov till flera skrönor. Av de som var ett litet folk återstår bara några få efter att en förfärlig farsot i stil med digerdöden drar fram. Här är det inte ”smutsiga råttor” utan gulliga kaniner som kommer med de smittbärande lopporna. På grund av manfallet uppstår allmän kris och rättslöshet i byn. Åkrar, vägar och moraluppfattningar gror igen, folket ”irrar som myggor”.
Lindgren använder sin enorma berättartalang och fantasi när han gestaltar vad det är att vara människa, hur vi liknar och skiljer oss från andra djur. Jag brukar gilla författarens stil som kanske kan beskrivas som magisk realism. Orden tycks uppstå ur den smutsiga jorden och drar mot himlen och de transcendenta. I Ljuset beskrivs både tidelag och incest vilket gör mig matt och avog. Däremot gillar jag hans filosofiska tankeutbyten om att människan är tillfällig, att kunskapen (om gott och ont) är en tung börda och att två goda saker med människan är hennes förmåga att hysa medlidande och drift att jaga efter rättvisan (det är jakten som är själva rättvisan).
”Människan är visserligen Guds avbild, men det finns även en Gud som har skapat kaninen till sin avbild. Det är en munterhetens och sprittningarnas och skvätträddhetens och förökningens Gud.”
Med Ljuset sätter Lindgren strålkastaren på egenrättfärdighet och fenomenet skenbar fromhet. Det är ett tema jag gillar. Men tyvärr roar mig icke berättelsen så värst, inte blir jag berörd heller. Jag fastnar varken för Könik, Jaspar eller kaninkärringen Maria, jag tycker inte det är så fyndigt att galten och prästen heter samma sak eller att Öndö som alltid säger sanningen också är av ondo.
Men det här är ändå en läsupplevelse jag kommer att minnas på grund av den närmast explosiva aha-upplevelse jag plötsligt får när barnet Ädla samtalar med sin pappa Avar. För mig öppnar sig nya dimensioner av ett spörsmål jag funderade kring mycket; hur kunskap och kärlek förhåller sig. Avar tror att människan står i centrum, han slår grisarna med en käpp för att få godare fläsk och han gör värre saker än så. Ädla vet bättre, hon är benådad för hon vet ”ingenting”, (det lilla hon vet ryms på en lillfingernagel). Är det därför vi älskar och skyddar barnen, slår det mig, för att de är naiva och vet så lite. Kunskapens frukt som gjorde människan medveten ledde till syndafallet. Att veta är en börda och ett straff. Nu verkligen f a t t a r jag det för första gången.
Jag har fortfarande Klingsor, Dorés bibel och Batseba kvar att läsa, men det får nog dröja ett slag.
October 9, 2013
'Het Licht' is een intrigerend boek dat ik zelf niet kan vergelijken met iets anders wat ik ooit gelezen heb. Misschien komt het absurde theater van Beckett wel dicht in de buurt.
In een recensie lees ik dat je verslingerd raakt aan 'dat zwijgzame proza' van Lindgren.
'Het licht' leest traag en toch kan je niet ophouden met lezen, het verhaal kabbelt als het ware in alle stilte rustig verder maar beschrijft ondertussen wel een samenleving die vervalt in bandeloosheid, chaos, ordeloosheid op het moment dat door 'dé grote ziekte' alle sociale controle wegvalt.
Het is een vreemde vertelling met bizarre personages die ergens in een dorp aan het einde van de wereld wonen - het is geen boek waarbij je betrokken raakt want daarvoor is de beschreven wereld te bizar maar het zet aan tot nadenken over het 'wezen' van de mens, over onze drang naar orde, over onze noodzaak aan regels.
En toch is het geen filosofisch boek dat zwaar op de hand is. Het is een verhaal, een vertelling, een vreemd sprookje over een man die zijn dorp verlaat om op zoek te gaan naar de vrouw van zijn dromen, haar niet vindt en terug komt met een drachtig konijn. Vanaf dan begint de ellende in het dorp.
Een aanrader dus.
Ik kijk zelf al uit naar andere boeken van Torgny Lindgren.
In een recensie lees ik dat je verslingerd raakt aan 'dat zwijgzame proza' van Lindgren.
'Het licht' leest traag en toch kan je niet ophouden met lezen, het verhaal kabbelt als het ware in alle stilte rustig verder maar beschrijft ondertussen wel een samenleving die vervalt in bandeloosheid, chaos, ordeloosheid op het moment dat door 'dé grote ziekte' alle sociale controle wegvalt.
Het is een vreemde vertelling met bizarre personages die ergens in een dorp aan het einde van de wereld wonen - het is geen boek waarbij je betrokken raakt want daarvoor is de beschreven wereld te bizar maar het zet aan tot nadenken over het 'wezen' van de mens, over onze drang naar orde, over onze noodzaak aan regels.
En toch is het geen filosofisch boek dat zwaar op de hand is. Het is een verhaal, een vertelling, een vreemd sprookje over een man die zijn dorp verlaat om op zoek te gaan naar de vrouw van zijn dromen, haar niet vindt en terug komt met een drachtig konijn. Vanaf dan begint de ellende in het dorp.
Een aanrader dus.
Ik kijk zelf al uit naar andere boeken van Torgny Lindgren.
April 10, 2022
Kan inte hjälpas, det blir en femma. Torgny är ett geni och skrönornas mästare! Finurliga formuleringar, underfundig humor (svart sådan, mestadels) och skarp samhällskritik. Allt i en roman som handlar om en liten by i västerbottens inland, som nästan avfolkas av pesten (vilket gör resten av befolkningen något... besynnerliga, men det var dom nog redan innan och förresten är det ju en skröna i en skröna i en skröna). Och förresten är det kaninernas fel, så var på er vakt.
March 10, 2018
"Je noemt God niet, zei Önde. God zou de wereld dus niet kunnen redden...
God hebben ze overal al op allerlei manieren geprobeerd, zei Olavus. God als brood, God als drinken, ze hebben hem tot poeder gestampt en door de pap geroerd en ze hebben hem op de builen gesmeerd. Niets hielp.
Ja, zei Önde, als het om God gaat moet je allerhande dingen uitproberen."
God hebben ze overal al op allerlei manieren geprobeerd, zei Olavus. God als brood, God als drinken, ze hebben hem tot poeder gestampt en door de pap geroerd en ze hebben hem op de builen gesmeerd. Niets hielp.
Ja, zei Önde, als het om God gaat moet je allerhande dingen uitproberen."
August 6, 2025
Vet inte riktigt vad jag tycker. Kanske kunde sträckt mig till en trea, men samtidigt inte. Den hade ju något och bands ihop fint men äe, något saknades.
June 29, 2009
In Light, Lindgren cooks up a strange and worrisome stew. On the one hand it is a hearty medieval grotesque inspiring both wonder and repulsion, a story about a small medieval town ravaged by a plague that leaves only half a dozen survivors and a great abundance of rabbits, which were the carriers of the disease. But it is also a keen study of order and chaos, of the terrible freedoms bestowed on the small, confused remnant. And the novel is thoroughly post-modern, filled with a mix of tall tales, metafiction, and magical realism. Of the three Lindgren novels I've read, I expect this would be the one to appeal most as a memorable, literary work--though Hash may be slightly more entertaining.
* * *
Below is a sample of the writing in Light. When the last elder in the town of Kadis dies (after committing a horrific, disgraceful crime), one of the surviving men laments the way the plague has not only devastated the town, but also uprooted order and confused everything:
"And what is shameful is what is evil. We recognize evil through shame. We never needed to feel shame in Kadis before, we knew how to avoid shame because we knew what was forbidden. We had suffering, but no shame. When you feel shame the soul festers and becomes an abscess within the body. The soul should be like a warm breeze in the limbs. We should be at peace in our minds and bodies. Goodness is when everything is as it should be, goodness is what is right and proper. If everything is as it should be, then things are good and sensible. Common sense is the will of God, and here in Kadis we have always inherited common sense; fathers have passed it on to their sons. Everything was so simple, it was like a water-wheel that goes on and on as long as the water flows. There was a sure way of living and everything seemed to have its own reason. But now it’s impossible to know what’s right. Kadis has broken apart."
* * *
Below is a sample of the writing in Light. When the last elder in the town of Kadis dies (after committing a horrific, disgraceful crime), one of the surviving men laments the way the plague has not only devastated the town, but also uprooted order and confused everything:
"And what is shameful is what is evil. We recognize evil through shame. We never needed to feel shame in Kadis before, we knew how to avoid shame because we knew what was forbidden. We had suffering, but no shame. When you feel shame the soul festers and becomes an abscess within the body. The soul should be like a warm breeze in the limbs. We should be at peace in our minds and bodies. Goodness is when everything is as it should be, goodness is what is right and proper. If everything is as it should be, then things are good and sensible. Common sense is the will of God, and here in Kadis we have always inherited common sense; fathers have passed it on to their sons. Everything was so simple, it was like a water-wheel that goes on and on as long as the water flows. There was a sure way of living and everything seemed to have its own reason. But now it’s impossible to know what’s right. Kadis has broken apart."
March 6, 2014
Translated by Tom Geddes
Condition: Used - Good
Sold by: betterworldbooks £1.86
I cannot tell you how much I enjoy Lindgren's writing - he is so very funny the way he lightly brushes over revolting subjects then follows up with a short sentence such as 'The cows were fed' or 'It was raining'.
Superb dark comedy set in a fable.
Condition: Used - Good
Sold by: betterworldbooks £1.86
I cannot tell you how much I enjoy Lindgren's writing - he is so very funny the way he lightly brushes over revolting subjects then follows up with a short sentence such as 'The cows were fed' or 'It was raining'.
Superb dark comedy set in a fable.
This entire review has been hidden because of spoilers.
October 14, 2013
Interesting premise. Shallow characters.
August 30, 2018
Roman over een dorp in Noord-Zweden dat door de pest wordt getroffen. Het verhaal speelt zich af in een onduidelijk verleden (de middeleeuwen?). De zes bewoners die de ziekte overleven proberen nieuwe orde in hun bestaan te brengen, het vanzelfsprekende terug te vinden in een wereld waarin chaos opeens allesoverheersend lijkt. Het herontdekken van de grens tussen goed en kwaad staat centraal, een grens die vroeger door de kerk en de overheid voor hen werd getrokken. In dit proces vervaagt het verschil tussen waarheid en leugen, werkelijkheid en inbeelding, totdat de bewoners uiteindelijk hun greep op het leven herwinnen en de autoriteiten hun plaats weer kunnen innemen. Lindgren (1938) is een vooraanstaande, veelgelezen auteur in Zweden, die een aantal belangrijke literaire prijzen heeft gewonnen. Indrukwekkend, goed vertaald boek met epische, mythische inslag, dat soms dicht bij de orale verteltraditie lijkt te staan, de kern zoekt en al het overbodige weglaat, zowel inhoudelijk als stilistisch. Tegelijkertijd in problematiek heel modern. Voor alle in literatuur geïnteresseerden
November 11, 2020
À la manière d'un conte, où les personnages sont plus archétypes qu'individus, suivez le chemin menant à Kadis, coin de pays fictif et envoûtant au nord de la Suède.
Une fois arrivés dans ce village décimé par la peste, les survivants vous accueilleront avec circonspection; ils s'endurent eux-mêmes à peine.
Au désordre laissé derrière et devant par la Mort, ceux-ci opposeront ce qui leur reste ensemble de repères pour trouver du sens à la vie... et au trépas.
Oeuvre phare qui sonde la conscience profonde de l'esprit nordique, marqué par l'isolement, la tradition et le christianisme.
Écrite dans un style épuré, humoristique et direct, cette histoire chargée de symboles vous laissera songeur et vous donnera envie d'explorer plus encore les auteurs du Nord.
July 14, 2015
Vreemd boek.
Een startgegeven dat van Saramago zou kunnen zijn, een verdere verhaallijn die wat Paasilinna-achtig aandoet, een allegorisch karakter heeft dat zelfs wat aan Kadare doet denken, maar toch geenszins door Saramago, Paasilinna of Kadare had kunnen geschreven zijn.
Bijzonder boek, dat aanzet tot nadenken over een samenleving waar alle geldende regels plots hun vanzelfssprekendheid verliezen en welke mechanismen ontstaan op zoek naar een nieuwe orde.
En toch heeft het me niet heel de tijd kunnen boeien. Bij momenten eerder "interessant" dan "aangenaam om lezen", vond ik.
Voorlopig slechts 3 sterren. Misschien levert de nasmaak nog wel een vierde op ;-)
Een startgegeven dat van Saramago zou kunnen zijn, een verdere verhaallijn die wat Paasilinna-achtig aandoet, een allegorisch karakter heeft dat zelfs wat aan Kadare doet denken, maar toch geenszins door Saramago, Paasilinna of Kadare had kunnen geschreven zijn.
Bijzonder boek, dat aanzet tot nadenken over een samenleving waar alle geldende regels plots hun vanzelfssprekendheid verliezen en welke mechanismen ontstaan op zoek naar een nieuwe orde.
En toch heeft het me niet heel de tijd kunnen boeien. Bij momenten eerder "interessant" dan "aangenaam om lezen", vond ik.
Voorlopig slechts 3 sterren. Misschien levert de nasmaak nog wel een vierde op ;-)
August 19, 2009
A model of theatrical adaptation, this play captures the essence of Lindgren's novel and suggests a very complex production, a potential showcase for the unique magic that can be created on stage. It's very unlikely that I'll ever see a production... but I can dream!
Note: the play is about 70 pages long, and the book includes cast & crew bios and an almost 20-page-long diary (kept by the assistant director) of the original production.
Note: the play is about 70 pages long, and the book includes cast & crew bios and an almost 20-page-long diary (kept by the assistant director) of the original production.
January 19, 2017
Completely forgot that Blasius is played by an actor instead of a puppet until I saw the photos.
Definitely an interesting take on the Plague, would be curious to read Lindgren's book.
Reading the Rehearsal Diary is always my favourite part of reading Complicite's productions, but this one was particularly stressful
Definitely an interesting take on the Plague, would be curious to read Lindgren's book.
Reading the Rehearsal Diary is always my favourite part of reading Complicite's productions, but this one was particularly stressful
July 6, 2022
Märklig berättelse som bitvis flög mig över huvudet och bitvis ändå väckte en del funderingar. Om vad som händer med människor när de förlorar sin trygga struktur. Sen läste jag en B-uppsats i litteraturvetenskap om boken på DIVA-portalen och kände mig ändå korkad. Läsvärd, men inte min favorit av ”Torgny”, som jag brukar kalla honom. Hans böcker är ändå nåt helt unikt.
October 5, 2009
I liked this but found it not quite as delightfully engaging as the two other Lindgren novels I've read: Hash and Sweetness. Seek those two out first to get this author at his very best. I'd give Light 3.5 stars if 'twere possible.
February 3, 2022
En annorlunda bok. Handlar om en tid för kanske 1000 år sen. Skriven med ett språk som gör detta helt trovärdigt. Ganska mörk bok, om det onda och ibland goda i alla oss. Väldigt speciell. Ganska rolig ibland, så där otippat.
Read
December 17, 2007Extraordinary.
June 3, 2008
Heel beklemmend relaas over hoe een samenleving door rampspoed verandert in een 'poel van verderf'. Heel aparte personages.
June 8, 2008
absoluut vreemd boek met overvloedige nadenkers. Ik heb er geweldig van genoten
Read
January 14, 2010For those who like to enter a world where conventional morals are put upside down, this is definitely recommended.
January 2, 2014
Some books, through their gentleness and strength, bring you closer to understanding the human condition we are all struggling to face.
August 7, 2017
Zelden zo'n bizar boek gelezen.
January 30, 2021
3.5 stars.
September 27, 2021
A strange tale with a fine ending.
Closing the book i almost gave it 4 stars but overall its a 3.
I love the authors other works. This one is not among his top 10
Closing the book i almost gave it 4 stars but overall its a 3.
I love the authors other works. This one is not among his top 10
November 14, 2021
Een bijzonder boek. Apart, absurd, een heel eigen schrijfstijl. Ik weet niet of ik 2 of 5 sterren moet geven.
February 20, 2024
Reading Torgny Lindgren is like tasting salt and sugar at the same time. It is hard to make up your mind if you feel repelled or overwhelmed by the simultaneous sensations.
His fiction is deeply rooted in the local, the Northern accent clearly distinguishable even in his written words. At the same time, he writes universal parables on the human condition, the very specific can easily be transformed into the very abstract and everlasting.
A village is ravaged by the plague, and the six survivors lose everything, including their moral compass. Deeply vulnerable and confused, they all struggle to find a new way to define what is right and wrong, and while they do so, they accumulate more and more "wrongs" to right. In the end, order is restored, and they can return to being regular, flawed human beings, scarred but alive, and most importantly, with a future.
Brilliant as always.
His fiction is deeply rooted in the local, the Northern accent clearly distinguishable even in his written words. At the same time, he writes universal parables on the human condition, the very specific can easily be transformed into the very abstract and everlasting.
A village is ravaged by the plague, and the six survivors lose everything, including their moral compass. Deeply vulnerable and confused, they all struggle to find a new way to define what is right and wrong, and while they do so, they accumulate more and more "wrongs" to right. In the end, order is restored, and they can return to being regular, flawed human beings, scarred but alive, and most importantly, with a future.
Brilliant as always.
Displaying 1 - 30 of 46 reviews