David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för skymning och natt plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett mörkt hörn och bevakar honom, någon som drar närmare när rädslan blir som värst.
Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad.
Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in ...
Andreas Roman föddes den 17 juni 1975 i Göteborg och växte upp i Torslanda på Hisingen. Efter att ha bott på landsbygden i Gamla Uppsala och arbetat i Stockholm bor han nu åter i Göteborg.
Till yrket är Roman speldesigner och har tidigare arbetat på spelbolag som Digital Illusions, Mindark och Grin. Numera arbetar han som creative director på HiQ i Göteborg. Han skriver skönlitteratur på fritiden men har trots detta givit ut åtta romaner.
Andreas Roman har sina rötter i fantasygenren, och Drakväktartrilogin liksom Vargen och kättaren utspelas i miljöer hämtade från Eon, men med sin sjätte roman Vigilante lämnade han fantasyn för att utforska thrillergenren i ett nutida (till vissa delar framtida) Göteborg.
I och med sin sjunde roman Mörkrädd (2008) började han utforska ett skräckterritorium, följt av Någon i din säng 2009.
Hans noveller har publicerats i Mitrania, Schakt och Nova science fiction.[1][2]
Fick ett ”minne” på Facebook, ett inlägg där jag för tio år sedan hyllade den här boken och Morgan Alling som läste den. Så jag ville se vad jag skulle tycka idag. Kommer inte ens genom 30min av lyssnande innan jag måste avbryta. Tycker inte om den alls! Inte språket, inte huvudpersonen som jag får noll sympati för trots att jag borde, inte heller andra karaktärer och användandet av dem... nej jag återfann inte det jag gillade för ett decennium sedan.
Det här tyckte jag var otäckt, riktigt suggestivt, och jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den lite tidigare än jag tänkt vid innan-jag-somnar läsningen. Bara för att vara säker på att våga blunda. Och jag är ändå inte speciellt lättskrämd. Längre. Jag älskar skräck, inte splatter-varianten, utan den som sätter sig i huvudet. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2011/10/mo...
Brukar inte lämna recensioner, men den här boken var så katastrofdålig att jag känner att jag måste varna andra för den. Hade jag kunnat ge noll stjärnor hade jag gjort det.
Jag gillar hela upplägget med Andreas Romans roman Mörkrädd. Allt är väldigt oklart mer än att David är sjukligt mörkrädd efter ett trauma han var med om som nioåring. När David är i trettioårsåldern stänger han in sig i en stuga ute i mörkaste Norrland för att möta sina demoner, detta mörka som gömmer sig i mörkret och vill honom illa. Problemet är mest att historien känns som en parantes i ett större sammanhang, ett mittenparti och slutet känns lite som ett antiklimax. Jag hade velat haft lite mer kött på benen. Ljummen trea i betyg.
Började lovande. Gillade premissen. Men har kanske för dålig fantasi för att bli rädd. Det är en svensk författare som skrivit denna bok, men ändå känns den stundtals direktöversatt från engelskan.. Mycket konstig känsla. Uttryck såsom "you've got nothing on me" förekommer direktöversatta..jag är tveksam till om folk ens pratar så, framförallt blir det obegripligt för någon som inte känner till de engelska uttrycken. Språkligt var denna bok ingen höjdare.
2.5/5. Jag läste nästan maniskt vidare för att få veta vad som egentligen hände och hur det skulle sluta, men allt var så himla luddigt. Vad var fantasi och vad var verklighet? Älskade katten Trassel och deras relation Boken kändes lite tjatig och långtråkig många gånger.
Jeg håbede virkelig at der ville komme en grum sandhed i slutningen af bogen, et eller andet overraskende og afslørende som ville gøre hele bogen værd at læse, men slutningen forklare ingenting og lader alle muligheder være åbne, hvilket ikke er en afslutning der giver mig kuldegysninger, men mere et dårligt forsøg på at få mig til at analysere en historie som ikke har en specifik mening. Det var meget skuffende og faktisk lidt irriterende læsning, det eneste positive jeg kan sige om bogen er det hjerteskærende forhold han har til sin kat og enden på det.
Bra i att ge en ryslig känsla och att få mig att komma in i det som händer som om jag vore där, men handlingen var lite torr och speciellt slutet var lite knepigt och kom lite snabbt. Men tycker ändå som en enkel, simpel och avslappnande bok att läsa innan man skulle sova så var den rätt så bra. Så om du vill ha något lättsamt att läsa men ändå läskigt rekommenderar jag denna bok.
På bagsiden af omslaget står der, at Andreas Roman har sin egen forfatterskole og har skrevet syv romaner. Det overraskede mig.
Af en skrækroman har "Mørkeræd" nemlig et udtalt problem med spændingskurven. Der sker simpelthen ingenting i de første 2/3 af romanen. Mørkeræde David tager ud til en feriehytte i Nordsverige for at blive sin fobi kvit - og det er det. Der sker ikke andet.
"Mørkeræd" er samtidig en kort sag (207 sider i dansk oversættelse), og så er det altså dræbende, at der går mere end 130 sider, før der endelig sker noget tilnærmelsesvist uhyggeligt.
Som psykologisk thriller dur historien heller ikke rigtig. Den neurotiske playboy David er hverken sympatisk eller interessant nok, til at man for alvor lever sig ind i hans genvordigheder, og da han reelt er den eneste person i historien, bliver det noget af en kamp at nå til vejs ende.
Kommer ihåg hur jäkla rädd jag var när jag läste denna för flera är sedan. Egentligen ingen tvist i slutet men blev lite besviken bara eftersom man är helt fast i berättarens huvud och tankar.