Reglerna

by Sara Mannheimer

Reglerna är en originell berättelse om ett kvinnligt skapande jag, om arbete, kropp, sexualitet och moderskap. I sin debut blottlägger Sara Mannheimer ett kvinnoliv - både egenartat och allmängiltigt.

I centrum för berättelsen står ett kvinnligt jag i en oidentifierbar tid och miljö. Ständigt letar hon efter lyckan och kärleken och den äkta skapande kraften. Och för att uppnå dessa tillstånd lever hon efter mycket strama regler. På vägen genom sexualiteten, kärleken och det konkreta arbetet hinner hon dock trassla in både främlingar, ett barn och flera män i sitt komplicerade regelsystem...

I det lilla och hårt hållna formatet lyckas Sara Mannheimer på ett säreget sätt förmedla tydligt utmejslade situationer, såväl komiska som djupt gripande.

176 pages, Hardcover

First published January 1, 2008

Reviews

[Johan Kronquist · Rating 4 out of 5]

När Aase Berg i texten "Den radikala poesins risker" (Uggla, Bonniers 2010, ursprungligen publicerad i Expressen 2008) kallar denna bok från 2008 för "årets bästa" blir jag förstås nyfiken.

Och denna kloka, roliga lyriska roman om kontrollbehov och främlingskap i världen (som faktiskt får mig att tänka på självaste Beckett ett par gånger) gör mig inte det minsta besviken.

[Carola Sundqvist · Rating 3 out of 5]

Den här romanen både berör och irriterar. Huvudpersonen lever i ett intrikat system av regler som begränsar hennes tillvaro, speciellt maten som ska vara ”rätt” äppelklyfta, lindad med rätt algtråd och pudrad med frö. Denna absurda detalj läser jag symboliskt. Vi har väl alla våra ”rätta äppelklyftor” i livet. Genom reglerna hoppas hon kunna ”skapa den levande skapelsen”, ett slags självförverkligande. Språket är sparsmakat, lätt högtravande och ibland också kreativt. Skruvat och absurt, men sätter i gång tankarna om vad som är viktigt och vad det är att vara människa.

[Peter Jonsson · Rating 5 out of 5]

perfekt bok

[Hilda Michaneck · Rating 3 out of 5]

Jag gillade den! Kändes ungefär som att läsa en dikt trots att det inte var ett så poetiskt språk. Nästan raka motsatsen faktiskt.
Några delar gjorde mig dock lite obekväm och jag önskar att de hade beskrivit hennes relation till sin dotter mer, det hade varit intressant att undersöka.