En levande själ

by P.C. Jersild

"Jag är en naken hjärna som vilar i ett akvarium. Ena ögat har de låtit mig behålla. Det sitter som ett litet målat ägg på sin stängel framför själva hjärnan. De har tagit bort allt som jag inte behöver: kroppen, halsen, ansiktet, själva kraniet, ögonmusklerna. Men ett öga har jag fått behålla. Jag ser bra - men bara rakt fram. Av någon anledning har de också lämnat ytteröronen kvar. De slokar sorgset på var sin nsida om de grågula, veckiga hjärnhalvorna...Sammanfattningsvis ser jag ut som en trådig havsmanet med ett uppspärrat emaljöga i fören."

Det är Ypsilon, huvudpersonen i PC Jersilds roman, som beskriver sig själv på detta sätt.

Genres: Science Fiction, Fiction, Classics, Swedish Literature, Scandinavian Literature, Novels, Humor

266 pages, Paperback

First published January 1, 1980

About the author

Per Christian Jersild, better known as P. C. Jersild, is a Swedish author and physician. He also holds an honorary doctorate in medicine from Uppsala University, and another one in engineering from the Royal Institute of Technology.

Reviews

[Linda · Rating 5 out of 5]

It is a really extraordinary book. It’s bizarre, and it’s awesome! The main character is a brain in an aquarium. The novel takes place in a near future. A person, man or woman is never revealed, lying in a respirator, agreed to have his or her body amputated. Now, the brain is the property of a scientific company and seems to have lost its human rights. It is subjected to experiments and doesn’t get to know what is going on.

The book is very uncomfortable and thought-provoking, and I really liked it. It has a certain Kafta-like wibe to it that is appealing.

It is a wonderful book with awesome philosophical questions, set in a psychological environment. What is consent? When is it acceptable to ask a person for consent? Are there contradictions in research on a human brain and human rights? How far should scientists go in their experiments? Is a person ever free? What would it mean to not have a body? What is the meaning of living? What is life?

[Nathan · Rating 5 out of 5]

The story of a brain kept alive in a laboratory, told from the brain's perspective. I suppose this book's primary theme is the question of ethics in science. On the one hand a case can be made for the pursuit of knowledge, but when this novel reaches its monstrous conclusion we can see how the pursuit of knowledge can be compromised by the pursuit of profitability, which is the primary driver of science these days. Then again, maybe some wouldn't find the conclusion all that monstrous anymore, although I think it was meant to be at the time it was written. The other question arising here is how can the soul exist when the mind of a person can be broken down and manipulated in a laboratory, or for that matter, not in a laboratory, but still intact in the body with the use of pharmaceuticals or surgery. A great book, and very entertaining read.

[Gabriela · Rating 5 out of 5]

An extraordinary book! I do not think words are able to describe it, a must read!

[Kalli Talonpoika · Rating 3 out of 5]

venib teises kolmandikus aga lõpp on mõjuv

[Reija Haapanen · Rating 4 out of 5]

En yleensä pidä kirjoista, joissa päähenkilönä on jokin kummajainen, ei-ihminen. Poikkeuksena Gogolin Nenän nenä ja nyt tämä Jersindin kirjan aivot. Kirjoittajan lääkäriopinnot näkyvät kirjassa vahvasti ja muuten kirja ei varmaan toimisikaan. Ihmisyys, mitä se on ja missä sijaitsee, ovat kirjan herättämiä kysymyksiä, eikä tekoälyhypen analogiakaan ole kaukana.

[Adi · Rating 2 out of 5]

"A Living Soul" is a very, very strange piece of writing, which to be fair, I didn't like. It was too unsettling, depressing, disturbing... We are told that a person (unspecified if it's a man or a woman) agrees to some medical experiments, and the brain is detached from the body. It is then moved to an aquarium, where it is expected to live for hundreds of years, and planned to actively participate in additional experiments.
What really bugged me was the mere thought that the brain desperately wants to remember its previous life and escape its prison. The lab professors and assistants are constantly preventing it from doing so, but even if they weren't, still everything would have been in vain. Because clearly the brain has a very limited mobility, it needs a specific environment to maintain its vital signs, and even if by some miracle it escapes the lab, it will not live long outside of it.
The helplessness in this situation made me somewhat anxious and uneasy, which typically very few books manage to do to me. And I was quite happy to finish this one.

[Annö · Rating 4 out of 5]

Mycket spännande bok! Intressant koncept och får en att reflektera och fundera över livet och samhället. Bortsett från att det var en relativt odräglig mans hjärna man var fast i så var det trevligt skrivet och kul att läsa.

[Sanna B · Rating 4 out of 5]

Very special, outside the box kind of story. Interesting and philosophic. I listen to Ernst-Hugo Järegård reading it in an early recording from the 90ies, that made it extra special. I would recommend it but be prepared of a slower kind of story. I like it.

[Veronica · Rating 5 out of 5]

I didn’t expect to feel so deeply attached by the end of this book. At first, my excitement was sporadic; I’d pick it up, read bits, and then set it aside. But now that I’ve finished, the emotional impact is overwhelming. A Living Soul draws you in with quick-witted humor and some of the most brilliant sentences I’ve ever read, while other lines flow fast and simple, weaving a stream of consciousness that puts you directly into the experience of a mind without a body.

As the story unfolds, the heartbreak seeps in. The novel strips away emotion, making the experience technical and cold—yet, even then, there’s an unshakable glimmer of longing that reminds us of our essential humanity. It suggests that no matter how much we might be "taken apart," something within us will always yearn, dream, and desire. I used to think a life as a “brain in a vat of liquid ” was an ideal escape—a simulated existence free of the world’s struggles. But this book changed that. It made me realize that autonomy and free will aren’t just privileges; they’re at the core of what makes life meaningful. We need to know we can wander, take risks, and even face death on our own terms. Because, in the end, to lose control over our own fate is to lose something deeply human.

[Phoebe Flesch · Rating 3 out of 5]

"A Living Soul" is narrated by a human brain, called Ypsilon, suspended in water. The science is flawed, which can be forgiven, as the novel is a product of the 1980s, but what can't be is the greasy feeling leftover from its observations. Is this the future of science? Breaking down the human body into parts to observe, examine, and then harvest? Moreover, does this future of science mean leaving behind emotion and passion, as indicated by the final experiment on Ypsilon?
The novel is uncomfortable throughout its majority and then downright unpleasant at the end. My rating drifted back and forth between two and three stars before I could make up my mind. It was meant to be thought-provoking after all. Mission accomplished.

[Henrik Haapala · Rating 5 out of 5]

“A living soul” PC Jersild (1988)
Thought experiment; what is the mind? If a brain could be isolated and kept living, would it have a soul? Remarkable and I remember this book after more than 20 years. Medical doctor by training (even though he wanted to be a writer!), Jersild has written 20 novels, very thought provoking reading!
Actually the book was recommended by a friend and handed over, small acts have sometimes big impact.
Next book would be: “Babels hus”

Quote:

“Is this all there is, a dark ocean, an eternity of drifting, floating without meaning, a perpetual torment in the form of life without end?”

”En text är nästan aldrig färdig efter första försöket; den måste helt enkelt få vara ofärdig. Annars har vi inget att prata om.”
”Skriv först. Fråga sen” manual för nybörjare

[EmBe · Rating 4 out of 5]

Ein von seinem Körper getrenntes Gehirn, dem noch ein Auge verblieben ist, erzählt. Es befindet sich einem Labor. Es hat keine Erinnerungen und soll mit einem Computer verbunden werden. Das ist natürlich grotesk, bitter und doch irgendwie auch komisch. Es erzählt vom Personal den Menschen in der Forschungsanstalt, was sie bewegt und wie sie sich ihm gegenüber verhalten. Ich war wegen der außergewöhnlichen Perspektive, der Menschlichkeit wie der implizen Aussage recht angetan von diesem Buch.

[Sara · Rating 2 out of 5]

Bokstavligt talat en hjärna utan kropp och allt det andra, men ska ändå claima en kvinna och behandla henne begränsande? Fräscht är det inte. Uppläsaren hade dessutom väldigt olika volym eftersom att han både viskade och skrek! 10/10 för inlevelse, 1/10 i att höja/sänka hela tiden.

[Marko Kivimäe · Rating 4 out of 5]

Viimasel HÕFFil sirvisin vabal hetkel Haapsalu raamatukogus tasuta raamatute riiulit. Jüri Kallas sattus ka seal olema, tema selle raamatu ka riiulist välja sikutas ja mu kätte sokutas. Sest mul polnud küll aimugi, et sellisel segasel ajal (raamat ilmus eesti keeles aastal 1990) on välja tulnud sihandne omamoodi rootsi ulmekas. Hea küll, see pole täitsa žanriulme - aga sellest kirjutan natuke hiljem. Kuna kahtlustan, et seda raamatut eriti just uuemad ulmelugejad ei tea, siis miks ka mitte oma lugemiskogemust laiema maailmaga jagada.

P. C. Jersild on oma loomingus kasutanud ulmeelemente ka osades muudes romaanides. Samas on tal ka kirjelduse poolest üsna korralikku žanriulmet, näiteks "Efter floden" ("Pärast veeuputust") on postapokalütiline lugu, mis räägib elust maailmas peale tuumasõda, kus inimkond on suures osas maa pealt ära pühitud. Eesti keeles on talt ilmunud veel "Laste Saar" ning "Paabeli maja", kumbki pole ulme. Ma nüüd korraks küll ruttan ette, aga mul tekkis selle kirjaniku vastu huvi peale "Elusa hinge" lugemist, seega ilmselt millalgi võtan need raamatud ette. "Paabeli maja" tundus eriti huvitav, raamatu sünopsises on kirjas: "...romaan räägib tavalise väikese inimese sattumist suure hingetu tervishoiusüsteemi hammasrataste vahele." Aga see selleks, praegu keskendun elusale hingele.

Jersild on elukutselt arst ning ta erudeeritust on siin raamatus kõvasti tunda. "Elusa hinge" peategelaseks on laboratooriumis elav aju, kellele on alles jäetud kõrvad ning üks silm. Elab ta purgis ning raamat ongi läbi ta vaatenurga. Ei ole teada, kas ta oli kunagi mees või naine, üldse on ta mälestused ära kustutatud. Jah, mulle tuli ka "Futurama" kohe silme ette, mis on loodud umbes kakskümmend aastat pärast romaani. Ilma väga sügavale raamatu sisusse minemata, siis üldjoones edasine tegevus ongi sellest, kuidas teadussaavutuste nimel ohverdatakse humaansus ning kuidas maailm paistab läbi katsealuse vaatevinkli.

Mulle tulid raamatut lugedes algul meelde "Lilled Algernonile" lühijutt/romaan, just oma nukra tonaalsuse poolest. Eks on ka sisus ju sarnasust, kuid just melanhoolne meel ja eleegiline toon kõlasid mu peas sarnaselt. Pealegi on ka "Elusas hinges" olemas Charlie, Alice ja Algernon, küll natuke teiste jõujoontega. Teaduslike eksperimentide mõttes ilmus silme ette Kōbō Abe “Neljas jääaeg”, mitte sisu, aga jällegi meeleolu, seekord siis sünguse poolest. Üldse on "Elus hing" oma tumedatoonilisuses kohati ikka väga õudne, just vaimsete piinade mõttes.

Üks aspekt, mis mulle raamatu juures veel meeldis - maht! Jube mõnus on lugeda romaane, kus autor saab hakkama alla paarisaja leheküljega, ei ole vahutamist ega suure-laia maailma ülesehitamist. Eks muidugi on ka tore lugeda põhjalikke teoseid, küll aga mu silmis ülioluline oskus keskenduda millelegi konkreetsele ning tuua lugejani konsentreeritud pajatus. "Elus hing" on küll päris suures osas mõtiskleva stiiliga, seega ilmselt nii mõnegi lugeja jaoks on ta ilmselt pigem igavapoolne, eriti kuna tänapäeval on levinud tegevuspõhine ja n-ö kiirem kirjutamisstiil. Mulle isiklikult mekkis Jersildi lähenemisviis hästi.

Autor kirjutab järelsõnas elusa hinge saamisloost, mis on väljavõte aastal 1981 ilmunud raamatust "Ametialased ülestunnistused". Toon siin välja terve lõigu, mis mõjub ajatult.

""Elusal hingel" ei ole kuigi palju ühist "Paabeli majaga" - mõned kriitikud on arvanud, et on. "Elus hing" ei ole debatiromaan, isegi kui selles esineb kriitilist hoiakut teadusliku uurimistöö suhtes. Minu jaoks on romaan eelkõige luiskelugu laboratooriumimiljööst, saaga, müüt, kui soovite, mille tegevus toimub tehnokraatia kulisside taustal. Nimetaksin seda meelsasti science-fiction'iks, "teaduslikuks väljamõeldiseks". Aga ma olen avastanud, et sõnal science-fiction on peentes kirjanduslikes salongides paha kõla. See kehtib eriti välismaal. Aga ma ei saa eitada, et meie aja kaks suurt science-fiction'i-kirjanikku, Stanislaw Lem ja Harry Martinson, on olnud mulle vaderiteks."

Ka on lõpus juttu sellest, kuidas Jersild kirjutas raamatust mitmeid versioone, näitas neid erinevatele proovilugejatele ning katsetas järjest erinevaid versioone. Kokkuvõttes jõudis kaante vahele neljas versioon, üle jäi veel sama palju materjali, mis vast leiab (praeguseks äkki juba leidis?) kasutust mujal loomingus. Nii mõnigi versioon on päris huvitav, aga ma ei hakka neid siin hetkel mainima, kuna paotaks liialt kardinaid, mis hetkel sisu ees hõljuvad.

Kergele-lahjale miinuspoolele panen selle, et peategelase filosofeerimine kiskus vahepeal sutsu ebausutavaks, eriti kuna ta IQ oli ülikõrge. Asi pole isegi selles, et kas see on võimalik või mitte, vabalt saab olla tark ja loll samaaegselt. Lihtsalt, et tulemus mõjus kohati natuke tinaselt ja roomavalt. Samas seda oli vähe, raamatu ülesehitus läbi lühemate peatükkide ei lasknud uimasematel hetkedel tähelepanul hajuda.

Kokkuvõtvalt: žanriulme taustal äärmiselt meeldiv ebastandardne ja mõnevõrra veider raamat. Soovitan soojalt järgi proovida, kuidas mekib vähe teistmoodi vaatenurgaga ulme, lisab mõnusa vürtsi muude lugemiste sekka. Eks oma osa krehvti lisab ka autori taust, ulmet on ju ta loomingus natuke, lisaks on ta angloulme mõistes kusagilt veidrast kohast pärit.

[Moises Hasbun · Rating 2 out of 5]

Started out strong. I thought it was gonna be a study into the human mind. It ended up being a cheap sci-fi novel. Probably the worst romance between two characters I have read in a long time.

[Rebecca Von Martens · Rating 3 out of 5]

Så inleder vi år 2024 med första bokrecensionen 😝

Åsikter och tankar? Den här boken är en sån här klassisk tänk-till filofisk dystopi. Jag är fascinerad av konceptet och slutet var otippat och fullkomligt devastating.

Men boken tråkade ut mig på sina ställen. Trots att den är under 250 sidor lång! Men det är naturligtvis att vänta, jag menar det handlar om en hjärna som lever i ett akvarium. I ett enda rum. Med samma gamla rutiner.

Så måste jag säga att jag upplevde karaktären Ypsilon rätt så långt som bara irriterande. Jag förstår 100% varför han (?) är sån. Han är ett mänskligt medvetande utan värdefulla sociala kontakter och är väldigt intelligent. Men så blir han rätt tjatig. Så tyckte jag det var lite incel vibbar i hans relation till Emma, which once again ja kan förstå pga hans digra situation. Men han var inte en karaktär man superlätt empatiserade med.

Så all in all - helt trevlig dystopi att inleda året med. En all in all okay bok.

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Kan ett bokomslag bli fulare / obehagligare? Inte en chans att jag hade läst, om inte en person jag gillar skarpt (och dessutom respekterar intellektuellt - inte alltid de två sammanfaller...) hade rekommenderat.
Jag fattar kritiken kring att manshjärnan är lite slemig (sic!) mot bokens kvinnliga karaktär, men upplevde själv att det var rätt rena känslor det handlade om. Och kvinnan - med kropp och ben att ta sig ifrån labbet - är onekligen friare än killen i akvariet, liksom.
I övrigt snygga, tidlösa, frågeställningar, paketerade utan att jag känner mig pekad på näsan. Något med tonen blir också helt rätt, trots (pga?) att boken är äldre än vad jag själv är.
Det spårar lite i slutet (men så är det ju en rätt makaber bok rakt igenom), men slutraderna är också snygga.
Kan vidare-rekommendera med gott samvete (var nu samvetet sitter...?)

[Anna · Rating 4 out of 5]

This book is really something different.. A living brain with ears and one eye left is the main character in this book. Everything is told from this individuals perspective. It lives in a tank in a lab. Their memory of a past is more of a haze than something real because the doctors has erased it with electric shocks. But the mind is sharp 600 IQ or something like that.

This book makes you question all sorts if ethical and human rights… This person is still a human being but is of course not treated as such!
A strange, and weird and wonderful book that makes you question everything really..! Read it.

4,5 stars!

[Rhuddem Gwelin · Rating 3 out of 5]

När jag började läsa denna bok var jag övertygad om att Cold Lazarus hade baserats på den, men nej, så var inte fallet. Hur som helst så är den rätt så fascinerande. Jag gillar böcker och filmer som hanterar frågan om mänsklig identitet. Är man en människa fast man är bara en hjärna?
In English: When I started reading this book I was convinced that 'Cold Lazarus' was based on it but, no, such is not the case. Anyway, it's quite fascinating. I like books and films that deal with the question of human identity. Is one human if one is no more than a brain?

[Karin Elsner · Rating 4 out of 5]

Denna visade min pappa mig och jag tyckte konceptet var så intressant att jag slukade hela första gången jag läste den. Det handlar om en hjärna i ett akvarium. Då undrar man ju vad han gör där osv. Den allra sista meningen i boken var rätt rolig men i övrigt tyckte jag slutet var lite mäh. Det slutade nästan ungefär som man hade kunnat tänka sig, vilket var lite av en besvikelse. Men jag tyckte sättet att skriva på och allting som ledde fram till slutet var väldigt bra. Man kommer på så många frågor eftersom man kastas in i något som hjärnan själv kanske inte ens förstår riktigt.

[Tore Olsen · Rating 5 out of 5]

Hovedpersonen er en menneskehjerne, mann eller kvinne vites ikke, skilt fra kroppen, nedsenket i et akvarium, bruker ørene til å svømme, kommuniserer via tankelesning og tankepåvirkning. Høres dette skremmende ut og noe du absolutt ikke kan tenke deg å lese? Skremmende ja, men dette fungerer faktisk. Kan nesten ikke vente til slutten…

[Russell Knapp · Rating 3 out of 5]

An interesting novel exploring narrative perspective, what it means to be alive, and at what point a person dies. Is the narrator the same person at the beginning of the book as the end? Did he (they) die at some point along the way? If he did die, is it when he was first removed from his body, when he lost his memories, when he became Cortex, or somewhere in between?

[Andres "Ande" Jakovlev · Rating 5 out of 5]

Oi kui hea see oli! Lõbus ja tõsine, mõtlemapanev ja ajuvaba... Pun intended, sest peategelaseks ongi laboris elav aju - ning raamat, mis tiirleb aju ümber, ei saa ometi ajuvaba olla.

Kui midagi ette heita, siis seda, et lõpp tuli liiga kiiresti. Aga eks iga hea asi saa ükskord otsa.

[Elon · Rating 4 out of 5]

Rätt usel ljudboksinspelning jag lyssnade på, så övergick i omgångar till att läsa den som ebok. Men det var en förvånansvärt gripande berättelse om en till stor del passiv hjärna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag gillade med boken, men den var engagerande och charmig.

[Joel Edding · Rating 4 out of 5]

Som läsupplevelse uppskattade jag den inte så mycket. Men den bok som följt med mig mest efteråt och tanken återkommer ständigt, vad utgör en människa, vad är dess minsta beståndsdel för att fortfarande vara en människa. Och en bok som hänger kvar och väcker tankar är en bra bok!

[Selma Wensman · Rating 4 out of 5]

nytänkande, unik
ger nya perspektiv på vad det innebär att vara människa (är vi vår kropp, våra tankar, våra känslor?).
vilka rättigheter har en själ som skrivit under på att ingå laboratorieexperiment ?
har han ens skrivit under då han inte minns det..?

[Evelina · Rating 2 out of 5]

Gillar verkligen PC Jersild annars, tycker han är bra på att skildra andra liv och tillvaror på ett trovärdigt sätt men tyckte det föll lite med denna. Annars spännande om samtycke, etik och moral, vad är mänskligt osv.

[Mina · Rating 2 out of 5]

Just not really what I enjoy reading, I knew from the very beginning that I wouldn’t like this 😅 and I lowkey didn’t process anything from the point of Ypsilon and Omega getting sewn together but that might just be because I’m tired.

I read this for school.

[Lars Larsson · Rating 4 out of 5]

Jersild is not one of my favourite authors. He writes in a pretty boring manor, and I prefer to read books by other authors. Yes, there are worse writers, hence the '4 stars'.

[Adrian Leszczyński · Rating 4 out of 5]

PL: Żyjący mózg