Det finns så mycket jag skulle vilja berätta. Men jag kommer inte hinna det. Ingen läkare kan säga hur lång tid jag har kvar att leva, men jag kan se i deras ögon och höra på deras röster, att det inte är långt kvar.
I bland är jag rädd, ofta på natten när jag inte kan sova. Då kommer tankarna om vad som händer när man dör och hur man gör? Är det som att man tar ett hopp, rakt ut i vad-det-nu-är. Eller händer det bara? Jag är snart färdig, jag måste bara komma på hur jag ska kunna säga hej då till Moa först.
För ett och ett halvt år sen fick My cancer. Och nu ska hon dö. Nu, när hon precis håller på att få en pojkvän. Nu, när det precis är på väg att bli jul. Men det gör inte så mycket längre. Att hon ska dö alltså. My tycker ändå att hon haft ett bra liv. Dessutom är hon så trött. Hela tiden. Men hur ska hon kunna säga hej då till sin bästa kompis? Hur gör man när man säger hej då för alltid?
Den som måste döden dö är en bok om att dö. Om vänskap, familj, sorg, cancer och om livet och kärleken.
Herregud. Jag lyssnade på den som ljudbok och började gråta tio minuter in för att sedan inte sluta förrän den var slut. Inte för att den var rakt igenom sorgligt, den har hopp, humor och mellanrum. Utan för att den var så rak. Kändes så ärlig. Och för att barn dör och det är så orättvist. Den var precis lagom lång. Den vältrar sig inte i misär men handlar om att möta döden på ett fint sätt. Funderade länge på vilken ålder den riktar sig till, men tror verkligen den kan funka från mellanstadiet och upp. Som vuxen hade jag ju uppenbarligen en behållning av den som jag kommer bära med mig och givetvis tror jag en yngre läsare får med sig andra saker. Men den är ett fint möte med döden som jag tror även de yngre kan ha nytta av i ett samhälle som gömmer döden och hyllar ungdomen in i absurdum.
Att en sådan enkel bok kan vara så hemsk och sorglig. Jag var inte alls beredd på den här boken, och jag är rädd att den kommer sätta mig i ännu en lässvacka. För nu kan jag bara tomt stirra framför mig och reflektera tillbaka av vad jag läst. Det är en väldigt fin berättelse om döden. Jag lyssnade på ljudboken och tyckte uppläsaren var riktigt bra och hade väldigt bra inlevelse! Kan verkligen tipsa om boken - för unga som vuxna!
Läste ut boken på tåget, satt och kämpade för att hålla inne tårarna. En otroligt vacker men sorglig berättelse om döden och dess grymhet. För en som kampats med dödsångest stora delar av livet, och för alla andra för den delen, är det nyttigt att bekanta sig med döden och sorg ibland. Och även fast det är en ungdomsbok tycker jag att alla kan läsa den, döden är väl det enda som vi alla har gemensamt. Sorgen, att vara anhörig, att själv veta att man kommer dö är teman som boken tar upp på ett fint sätt som också passar lite känsligare läsare.
Men My har fått cancer och behandlingen hjälper inte. Det finns inget att göra, hon kommer att dö. Hon är inte rädd för att dö, inte längre. Men hur säger man hej då till sin bästa kompis? Det hej då som varar för alltid?
En väldigt fin berättelse. Självklart är den sorglig, premisserna är ju satta, men om det finns något som kan kallas för "vardagssorg" skulle jag benämna det så. Berättelsen handlar om acceptans inför det oundvikliga, i alla fall tycker jag det.
Jag tror att det är bra att bekanta sig med döden lite nu och då, även när man inte måste. Prata om den - eller med den kanske? Tänka på den. Läsa om den. Jag kan verkligen rekommendera den här fina berättelsen som ett sätt att göra det.
Så gripande, sorglig men också livsbejakande och fin bok! Jag vill läsa den med mina vårdelever och prata om att sörja, om döden och om hur viktigt det är att lyssna, vara ärlig och låta den som ska dö bestämma över just det, om det är möjligt.
Just detta är en såå viktig bok om Döden Den är Gripande Sorlig & väldigt bra skriven Jag hade inte ett torrt öga & detta är en handling som jag tycker att fler borde lässa/lyssna på Av mig så får den Full Pott ❤😭❤😭❤ av 5st💜
Det här en väldigt fin och gripande bok för ungdomar. Den handlar om en ung flicka som måste handskas med det ohyggliga i vetskapen att det inte finns något att göra - hon kommer att dö av cancer. Men det är också en bok om livet, familjerelationer, vänskap och den första kärleken. Boken är väldigt sorglig men innehåller samtidigt mycket värme, kärlek och omtanke.