Gilgamesh-eposet

by Knut Tallqvist

En stor flod ska komma och svepa med sig allt levande. Utnapishtim är en from man från Shuruppak nära floden Eufrat. Guden Ea varnar honom för den kommande stormvågen och uppmanar honom att bygga en båt i form av ett hus, där han ska rädda alla i sin familj och världens djur.

Berättelsen om den stora översvämningen är besläktad med den om Syndafloden i Bibelns första Mosebok och med myten om det sjunkna Atlantis hos Platon och har möjligen sin grund i samma naturkatastrof. Till skillnad från Noa blir Utnapishtim odödlig och kan långt senare berätta för kung Gilgamesh av Uruk i Mesopotamien om hur han under sex dagar och sex nätter färdades över ett hav som uppfylldes av människolik såsom fiskyngel. Först på den sjunde dagens morgon siktades land, och Utnapishtim kunde släppa ut båtens last i alla väderstreck.

I översättning av Knut Tallqvist.

Gilgamesh-eposet traderades muntligt under lång tid och skrevs sannolikt ner första gången under perioden 2100–2000 f.Kr., med kilskrift på stentavlor. Eposet betraktas allmänt som världens äldsta litterära verk.

Genres: Poetry, Mythology, History

80 pages, Hardcover

Published October 3, 2022

Reviews

[John Hatley · Rating 4 out of 5]

I hesitate to ask myself why I'm only just now getting round to reading what is considered the oldest surviving literary work (over 4,000 years old), not least because I haven't got an answer. The stories themselves that make up the epic, were almost certainly passed from generation to generation orally for hundreds of years before the epic was finally written. I enjoyed reading it and I'm glad I've finally done it. It is an amazing piece of literature.

[Natalia · Rating 4 out of 5]

Med alla sina saknande delar och sin ålder så kan den bli lite förvirrande att läsa men jag njöt väldigt mycket av den ändå. Det är så många detaljer i den och det skulle va väldigt roligt att läsa om med ett bättre förståelse för kontexten av berättelsen.
Kommer definitivt läsa om i framtiden.

[Gabriel Lindén · Rating 3 out of 5]

Svår men otippat samtida (döden, spriten osv) givet att den är 4000 år gammal.

[Jonathan Jonsson · Rating 4 out of 5]

Denna översättning från 1945 täcker de 12 lertavlor som utgör den babyloniska standardversionen "Sha naqba īmuru", han som sett avgrunden/allt. Jag har verkligen lust att läsa nyare kritiska versioner som också tar med sumeriska/gammalbabyloniska versioner, men jag kunde inte låta bli att börja med denna när jag hittade den på biblioteket här i Oslo. Det är något vackert över denna äldre svenska med sina konjunktiv och pluralformer av verb, som verkligen passar episk vers.

Jag har läst delar av den förut, men det är fascinerande att se helheten (iallafall så långt det låter sig göras, med så många saknade fragment). Det är tydligt att verket är ett lapptäcke av andra berättelser, infogade i en ramberättelse. Men det är ju så litteratur fungerar. Det är inte överraskande att delar av Gilgamesh-eposet finns med i bibeln, Homeros och Alexanderromanen. Vi ärver historier, de muterar och sammanfogas som DNA. Det riktigt intressanta är att se hur de syntetiseras, och inkongruenserna (som i tavla 12) är en del av detta. Om min liknelse med DNA håller, så är detta en förfader eller urgammal kusin till den äldsta litteratur vi känner till runt medelhavet, och det är fantastiskt att kunna läsa.

Den här versionen säger också mycket om sorg, och tankar om döden som suger livet och kraften ur den gudomlige hjälten, tills han bara är en skugga som vandrar över jorden. Vem är han när han kommer tillbaka till Uruk och stolt visar upp stadens murar för båtmannen Urshanabi? Följer han rådet till kvinnan han mötte, att leva medan han lever? Är han stolt över vad han byggt, även om det en dag kommer rasa samman? Kan han leva med såren som revs upp i honom när hans vän dog? Precis som den egyptiska berättelsen om den livströttas samtal med sin Ba, så är det något djupt sorgligt och samtidigt värmande att höra ekon från människor som brottades med dessa tankar för tusentals år sedan.

[Anna · Rating 5 out of 5]

Denna får bonuspoäng för att vara den äldsta kända nerskrivna romanen. En klassikernas klassiker. Och överraskande lätt att läsa och förstå även om jag fick tänka till emellanåt på hur orden skulle tolkas. Det är inte klockrent vid en snabb läsning att detta: "Gilgamesh avhåller jungfrun från den älskade," betyder att Gilgamesh tar sig rätten att lägra (våldta) bruden innan hennes nyblivna man får komma till. Sådär trevlig typ den där Gilgamesh ...

Gilgamesh hittare en bästa kompis (käresta?) i vildmannen Enkidu. En del formuleringar kan tolkas som att de var mer än vänner. Dessa ger sig ut på äventyr där de skövlar heliga skogar och annat man gör med sin BFF.

Senare halvan av berättelsen handlar mycket om sorg, sån där kolsvart förtvivlad sorg. Gilgamesh söker efter hemligheten med evigt liv efter att Enkidu dött.

Det är en bra historia! Finns mycket att fundera på här och det känns som att få en glimt in i en svunnen värld när jag läser.

[Tei Hassel · Rating 3 out of 5]

Hade gärna sätt att det fanns fler anmärkningar och anteckningar kring översättningen och processen av arbetet.