En stor invandring på kort tid har förändrat Sverige i grunden. Och i ett land av ingenjörer är det de praktiska frågorna som diskuteras: skolresultat, arbetslöshet, bostäder. Men vad skapar folkhemmets försvinnande för känslor hos dem som bor här? Och vad händer med människorna som måste tiga om dem?
Saknad är en berättelse om att förlora något man kanske inte ens visste att man hade. Det är en resa i tid och rum för att försöka förstå varför ett land som betraktar sig som tolerant, vidsynt och framtidsinriktat har så svårt att hantera förändringar som har med människor att göra.
*
Katarina Barrling är docent i statskunskap och skribent. Cecilia Garme är politisk journalist och fil dr i statskunskap.
Katarina Barrling är docent i Statskunskap vid Uppsala universitet, och verksam som fri skribent och konsult. Hon har bland annat studerat hur människor påverkas av kultur, i organisationer, i politik och i samhället i stort. Det temat skrev hon om tillsammans med Cecilia Garme i boken ”Saknad. På spaning efter landet inom oss” (2022). Hon har också medverkat som kommentator i radio och tv, och som krönikör i bland annat Svenska Dagbladet och Axess Magasin.
It's a pleasant read, in the intellectual tradition with a foundation of literary/historical references (to be expected from Barrling at least - Garme was unknown to me). But what is the point of the book? The aim seems to be to explain a sentiment that exists as a bourdon in all discussions about multiculturalism, immigration and the like, constantly filling the airwaves in Sweden the last couple of years (and with no sign of abating). This sentiment is described as a deep part of Swedish culture - belying the idea that there is no such thing as Swedish culture to begin with (something that has been said in all seriousness by individuals from all over the cultural-political space, however stupid).
Alright, so what's the purpose of the book? To better explain the Swedish culture to individuals, to help counter the argument described earlier? Yes, even if you have a sense of a Swedish culture, it can help to have it spelt out in various forms. To explain the popularity of "right-wing" parties that try to anchor part of their raison d´être in this culture? Yes, it seems that those that see these movements as consisting of "deplorables" need to understand that it's not just a matter of stupid, easily-fooled undereducated misfits. The format of this book could possibly have made an impact in the "high-culture" crowd. But it seems to me that the book hasn't made any big waves in this crowd; my suspicion is that there is simply nothing to gain for those of that position to change stance, until everybody else do. Swedes were compared to a flock of starlings in the book - everyone needs to follow everybody else, or be a cast-out. Maybe that's a deep cultural idea that should be at the center of the next book?
Detta är en bok som jag borde tycka om – den borde ha alla förutsättningar för att jag verkligen skulle gilla den. Ändå är det något som skaver i mig och jag kommer inte helt överens med den.
Den är välresearchad, innehåller mycket – kanske för mycket som spretar åt för olika håll? Det känns som att den röda tråden försvinner ibland, innehållet går än hit än dit på ett sätt som gör att jag ibland för fundera på var jag är i innehållet och vart jag är på väg. Kanske känns även en del kapitel mindre relevanta och lite för långa, exempelvis det om Rosseau och Voltaire. Annat känns jämförelsevis lite ytligt hanterat.
Valet att introducera varje kapitel med en mening eller två om innehållet känns lite “barnboksaktigt”. Kanske försökte man ge den en sagas skimmer? Det passer inte mig.
Språket är välskrivet, och trots innehållet är det en förhållandevis snabbläst bok. Den lämnade mindre efter sig än jag hade trott tyvärr. Ej heller är det lika mycket “nyheter” eller reflektioner i den som jag hade trott. Kanske skulle en avslutning med mer personliga tankar ha lyft den. Vad tänker författarna själva efteråt? Vad lärde de sig? Vad tänker de om vad vi gör/vad vi borde göra? Jag är lite osäker på vad som “saknas” i den för att jag skulle ge den ett högre betyg, men något är det. Rekommenderas ändå – något lär man sig alltid och den går lätt att läsa och även att skumma skulle jag tro.
”Samhällets tongivande kretsar anger ramarna för vilka åsikter man ska ha för att uppfattas som en god samhällsmedborgare, det fenomen som fångas i begreppet åsiktskorridoren. Men det finns också en känslokorridor - vissa känslor är ’fina’ och vissa känslor är ’fula’. De fina känslorna är så fina att de till och med kan kategoriseras som något ännu finare än den finaste känslan, nämligen förnuft. Att vara optimistisk, inte minst i frågor som handlar om migration, har länge setts som mer hedervärt, rentav förnuftigt, än att vara pessimistisk - alldeles osvsett om optimismen har varit lika mycket grundad på känslor som pessimismen.
Och även om optimisten skulle få fel i sina hoppfulla förväntningar, och pessimisten rätt, så är det i någon mening ändå optimisten som hade rätt hela tiden, eftersom det är först när verkligheten verkligen har ändrats i negativ riktning som det är legitimt att vara bekymrad. Så även om pessimisten _fick_ rätt, så _hade_ hon inte rätt, och det är detta ’hade’ som räknas - enligt rådande tankefigur. De som varnar innan problemen är uppenbara ses inte som förutseende(och i den meningen förnuftiga) utan bara som pessimistiska, bakåtsträvande - och känslostyrda.”
Denna bok klarar av konststycket att vara kritisk mot mycket inom samhällsdebatten i Sverige under senare år utan att presentera alltför enkla svar på vad vi borde göra istället. Författarna gillar att visa hur det finns många vägar att gå, och att det kan vara svårt att veta på förhand vilken som är rätt. Bäst är den när den redovisar den svenska nationalismen. Jag är bosatt på Island, och ser hur svenskar utomlands älskar att prata om hur jämställt och progressivt Sverige är. Det finns alltså den här underliga nationalismen i Sverige som bygger på att förneka den egna nationens förträfflighet bara för att sedan argumentera för nationens förträfflighet på grund av att den förnekar nationalismen. Det är en märklig kullerbytta, men så har debatten sett ut. Boken blir kanske lite enformig efter ett tag. Ibland hade man velat läsa mer om vilka olika visioner som finns för Sverige, och se författarens bedömningar av dessa. Inte för att de ska berätta vad som är rätt och fel, utan bara för att få lite större perspektiv. Men språket i boken har bra flyt, och det är alltid mer njutsamt att läsa fackböcker som inte är styltiga och tråkiga. Värd att läsa och begrunda!
"Att känslor som nostalgi och ressentiment dessutom förknippas med arbetarklass och dem som står utanför samhällets tongivande kretsar, förstärker den låga statusen. Det behöver inte betyda att de här känslorna inte skulle finnas på samhällets topp, men de klassbundna känslostrukturerna gör att det möter större motstånd att ge uttryck för dem där, eftersom det är i dessa sociala grupper som normerna till stor del skapas och befästs. Där är dessutom den sociala fallhöjden högre. Saknad och ressentiment utgör helt enkelt känslovärldens motsvarighet till en korv i kiosken i ett småsamhälle på tillbakagång."
Barrling och Garme framhäver det ofta bortglömda faktum att en stor demografisk ändring på kort tid kan framkalla känslor man knappt visste att man hade, och än mindre är inom åsiktskorridoren, som förvisso är en erfaren kappvändare. Kopplingen till ingenjörskonsten känns tvetydigt underbyggd och utrymmet arbetarrörelsen på 1800-talet ges motsvarar enligt mig ej den inverkan den haft på dagens samhälle.
Svår att värdera när de driver en tes man inte håller med om. Men det är lågmält välskrivet, tydligt men också väl enkelt. I jakten på att åsiktskorridorer som måste breddas, att vi ska tillåta och kanske bejaka saknaden, glömmer de bort dem som av goda skäl saknar och tycker något annat. Det gör kanske det hela än mer intressant.
Fantastisk läsning och som jag kände igen mig! Precis dessa känslor jag går omkring med. 2000-talets referensverk för att förstå varför Sverige befinner sig i den situation man gör. Borde läsas av alla svenskar!
Spännande reflektioner kring Sverige det senaste tvåhundra åren med bra grepp om svensk och internationell tradition, men hade kunnat gå längre i sitt "so what". Mycket bra bildning och läsning.